I Will Love You, Forever
Imorgon firar vi 15 månader tillsammans. Kan knappt tro det själv! Att det redan gått 15 månader sen vi bestämde oss för att det skulle bli vi efter att ha hållt på i ca 4 månader. Kommer alltid vara tacksam för att det blev vi trots allt som hänt innan. Jag är tacksam över att han aldrig gav upp, att han fortsatte kriga även fast jag sa att jag inte ville. Han visar mig varje dag hur mycket man kan älska en person. Han är min lycka. Vet inte vad jag skulle göra utan honom. Love of my life. 14-06-14
Everything Just Falls Apart
Thailand med han var nog det bästa i mitt liv. 6 veckor tillsammans var hur underbart som helst. Dock hände de en grej, som blev till två grejer. Jag vet helt ärligt talat inte ifall jag någonsin kommer att kunna lita på honom efter det där, även fast han säger att inget hänt och blabla. Jag har verkligen trush issues. Jag vet att man inte ska vara i förhållande ifall man inte kan lita på personen. Men jag älskar ju honom, han betyder allt för mig, så jag vill fan inte förlora honom även fast det förmodligen är just det som kommer att hända. Hur som helst så har dessa månader med dig varit bäst, om vi bortser från när jag kollade din mobil och allt blev knas. En del av mig kommer alltid att älska dig även om det tar slut. You were the best of me. Förlåt för allt.
Love You To The Moon And Back
För åtta år sen sågs vi för första gången
Vi var unga, blyga och små
Den dagen jag såg dig blev jag helt fången
Tyckte du var söt men inte vågade jag säga något då
2012 var året vi träffades i Thailand igen
Vi kände inte varandra men pratade ändå
Tänkte att nu äntligen kan jag få dig som min vän
Blev aningen för mycket alkohol för mig
Jag drog ner dig på stranden för att prata
Sekunden efter så har jag attackerat dig
Jag minns inte så mycket men tror att jag tjata
Kallade dig gay för att du inte ville pussa mig
Det hela slutade med att jag ändå sov över hos dig
Vi fortsatte att träffas när vi kom till Sverige igen
Men efter några månader tog det slut mellan oss
Jag kände att jag bara ville ha dig som vän
Men det gick inge bra and it was my loss
2013 träffades vi i Thailand ännu en gång till
Kanske skulle det bli något om jag gav oss en chans
När vi var med varandra stog tiden still
Att vi skulle bli något var ju bara trams
Jag bestämde mig för att jag ville ha dig som vän och inget mer
Du klarade inte av att bara vara vän med mig
Jag är glad över att du aldrig gav upp för det är du som får mig att le
Snart fyra månader tillsammans med dig
Jag vet inte varför det tog så lång tid för mig att inse att du är ha
Killen som får mig att må bra och som håller mitt hjärta i brann
Du är inte min första men du kanske är min sista.
Please Don't Let Me Go
Är det slut nu? Är vi inte ens vänner längre? Även fast jag har pojkvän nu så vill jag att vi ska kunna ses och umgås som förut. Men nu när vi setts så känns allt så stelt. Varför har det blivit så? Du som en gång var min bästavän och pojkvän, ska du helt plötsligt bli en främling för mig, igen? Jag vill verkligen inte att det ska hända ännu en gång. Jag vill ha dig kvar i mitt liv, jag vill inte att du ska försvinna. Vi kanske aldrig blir lika tighta som vi en gång var förut, men jag vill ändå hellre ha dig kvar som vän än ingenting alls. Du betyder trots allt oerhört mycket för mig och du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Du var min första pojkvän och det är något ingen kille någonsin kommer att kunna ta ifrån dig, för du kommer alltid att vara min första. Jag älskade dig mest av allt i hela världen, skulle gjort allt för dig, därför blev jag förkrossad när du gjorde slut. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle hitta en så fin kille som dig igen, aldrig någonsin trodde jag att jag skulle bli kär eller ens kunna älska någon så mycket igen för du var ju det bästa som hade hänt mig. Men nu tror jag fan jag har hittat honom. Han som jag är så kär i och älskar så jävla mycket. Han som velat ha mig i två år och gav aldrig upp. Han som blev min efter två år även fast jag först inte ville ha honom som något annan än vän. Jag trodde aldrig att det skulle fungera mellan han och mig då jag sårat honom alltför många gånger. Men han ville ha mig, och jag är så tacksam för att han aldrig gav upp. Det får mig att tänka på hur det skulle blivit ifall jag inte gav upp om dig. Skulle det fortfarande ha varit vi nu istället? Hur som helst är jag glad att allt blev som det blev, för nu har jag världens finaste kille. Han kommer aldrig att bli min första, men han kan mycket väl bli min sista.
Wherever You Go I Will Follow
Över tre månader tillsammans. Du ger mig så mycket kärlek, och du gör mig så glad. Jag vet att jag tvivlar på dig och att jag har oerhört svårt att lita på dig. Men jag försöker verkligen. Believe me. Det är inte lätt. Men jag försöker, för jag vill mer än något annat att kunna lita på dig till 100%. Jag är rädd att förlora dig och är även rädd för att jag ska släppa taget om dig, igen. Jag är rädd att vi kommer att börja tröttna på varandra och bara skita i att fixa det. Hursomhelst så älskar jag dig jättemycket. Du är bland det bästa som hänt mig.
The Best Part Of Me Is You
Two months. Eller ja, mer än två månader har vi varit tillsammans och jag kunde inte varit lyckligare. Var jag ung och dum för 2,5 år sedan då jag lämnade dig första gången? Var jag lika dum året därpå? Och har jag mognat nu? Eller var jag bara rädd för dig? Rädd för att själv bli lämnad. Så istället för att du ens skulle få chansen att lämna mig så gjorde jag det innan. Jag tror att det berodde både på att jag var rädd för att bli sårad och även inte hade så starka känslor för dig då. När jag skrev till dig förra året på din födelsedag så trodde jag verkligen inte att det hela skulle sluta med att det blev vi. Det var nog det sista jag trodde om jag ska vara ärlig. Det fanns inte på med på min världskarta i den stunden. Men hursomhelst pratade vi på facebook från din födelsedag tills dagen du kom hem från Thailand, den 25 februari. Jag åkte och träffade dig den dagen, eller om det var dagen efter. Minns inte riktigt. Då hade vi iallafall snackat i ca två månader. Jag ville ses som vänner och se sen hur det blev utav det. Men du ville ju att jag skulle bli din direkt. Som du velat i 2,5 år nu. Jag ville gå sakta framåt, men det var nog lättare sagt än gjort. Vi höll på i fyra månader innan vi blev tillsammans. Och nu två månader senare är det även officielt på facebook efter allt tjatande av vänner. Men nu vet alla att du är min och jag är din vilket är bra. Två veckor i Turkiet med dig behövdes. Vi ses ju så sällan och efter att ha spenderat varje dag med dig i 16 dagar har varit underbart. Vi har kommit varandra så sjukt mycket närmare varann och blivit mer bekväma med varandra. Jag är så jävla tacksam över att du aldrig gav upp om mig. Jag är världens lyckligaste som får kalla dig min. Du får mig att skratta och må bra och jag är så glad över att jag har dig. Min pojkvän. Jag älskar dig så himla mycket. Du tar fram det bästa i mig. 14/6-14
Happy To Have You
14 Juni. Kan man ens säga att det var det datumet det blev vi? För jag själv vet inte om det ens var det. Vi har ju pratat länge om att bli tillsammans. Sen en dag sa jag bara "bestäm ett datum". Men du ville att jag skulle bestämma. Den 14 Juni sågs vi hos dig. Minns inte riktigt hur vi ens började prata om det men på något sätt så blev det som att det var då vi blev tillsammans. Egentligen vart vi tillsammans innan det. Men ska man bara ta något random datum, haha? Äh jag vet inte. I'm happy to have you.
You're A Sky Full Of Stars
Ibland kan jag bli helt jävla irriterad på dig. För att du kan vara så på. För att du säger så konstiga saker. Men trots det så tycker jag om dig så himla mycket. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle börja tycka om dig igen efter allt som hänt. Jag trodde jag bara ville ha dig som vän. Men så fel man kan ha ibland, eller hur? Nu har vi setts i tre månader, för det är så länge du har varit i Sverige nu efter din semester i Thailand. Vi har känt varandra i över två år. Första gången höll vi på i typ tre månader innan jag tröttna och tappa känslor. Andra gången höll vi bara på i två månader innan jag insåg att nej jag var inte kär. Varför skulle då tredje gången vara annorlunda, tänkte jag. Jag skrev till dig på din födelsedag. Du var i Thailand då. Men vi pratade via facebook. Och efter den dagen skrev vi till varandra varje dag. Först var det bara allmänt snack, inga gubbar eller så typ. Men efter ett tag gjorde vi gubbar till varandra. Du skrev att du ville försöka igen sen när du kom hem till Sverige. Men jag sa hela tiden att vi skulle ses som vänner först och sen se vad som händer. Och nu är vi här. Man skulle kunna säga att vi är tillsammans så som vi håller på. Och du säger hela tiden "bli min". Snart så är det vi. Hoppas jag iallafall.
That Fucking Thing Called Love
Varför kan jag inte bli kär för? Varför har jag så jävla svårt för att bli kär? Jag faller väldigt lätt för killar, men blir aldrig kär i dom. Inte längre iallafall. Jag minns när jag var yngre, när jag var sådär super duper jätte kär i min första pojkvän. Ville spendera varje minut med honom. Låg ständigt och lyssnade på såna där typiskt kärlekslåtar. För det var så kär jag var i honom. Han var min första kärlek. Det kommer han alltid att vara. Jag var 14 år då. Nästa gång jag blev kär var jag inte lika kär som första gången men jag var fortfarande kär och ville inte förlora den där killen. Jag var 17 år och han gick i min parallellklass. Jag hade tyckt han var söt redan i första ring. Men i andra ring blev det vi. Jag vart överlycklig. Dock gick vi för fort framåt och det var väl kanske inte så bra. Men vi var med varandra ofta och gjorde det mesta tillsammans. Vi hade samma vänner så vi sågs även fast vi inte var med varandra direkt. Sju månader senare var det slut. Lika bra det faktiskt. Efter det började jag prata med en kille som jag hade träffat på en fest och vi började träffas en hel del sommaren 2010. Jag var hos honom nästan varje dag, sov över hos honom hela tiden så att man nästan trodde att vi var tillsammans. Jag föll för honom. Jag föll så jävla hårt. Jag tyckte verkligen om den killen och han sa att han kände detsamma för mig. Men efter några månader märkte jag att något var fel. Han var inte så "på" längre. Hörde inte av sig lika ofta och vi sågs knappt längre. Han berättade då att han skulle flytta till Thailand för jobb. Allt brast för mig då. Jag ville ju inte att han skulle lämna mig, men vad fan ska man säga? Sagt och gjort så åkte han till Thailand nån månad efter jag fyllt 18. Vi pratade inte ens med varandra på ett år tror jag. Sen kom han till Sverige med sin thailändska flickvän och vi sågs på MP av alla ställen. Han och jag pratade ett tag. Men it was all over. Det året, 2011, blev jag även kär i en gammal flamma som jag lärde känna i Thailand 2006-2007. Vi träffades inte så jätte ofta då det var svårt, vi bodde så långt ifrån varandra. Men vi sågs när vi kunde, vilket ändå var några gånger då vi båda var arbetslösa under den tiden. Vi båda föll för varandra väldigt snabbt, men vi är så olika varandra. Det varade i kanske fyra månader innan det tog slut. Jag vart helt förkrossad. Jag var så kär i honom och han krossade mitt hjärta över ett jävla sms. Jag ville hata honom efter det, men det var i princip omöjligt. 2012 åkte jag till Thailand med familjen och träffade en kille. Världens underbaraste kille. På fyllan blir jag jävligt jobbig och kärleksfull, så jag var på denna kille hela kvällen typ. Men det var pga det vi började hålla på. Jag tyckte så mycket om den här killen och ville inte förlora honom. Jag var så jävla nojig att han inte skulle vilja ses hemma i Sverige igen. Men det gjorde vi, och vi sågs i fyra månader innan jag tröttna totalt och tappade mina känslor för honom. Jag blev aldrig kär i honom. Jag tyckte bara om honom.
Nu idag, så har jag börjat träffa honom igen. I början kändes det bra. Jag vill så gärna ge oss en chans. Jag vill bli kär i honom, jag vill känna så som han känner för mig. Men jag är så jävla iskall mot killar. Jag visar typ inga känslor alls. Blir det så när man en gång fått sitt hjärta krossat? Blir man helt känslokall? Jag skyller allt på K. Det är hans fel att jag är såhär. För innan honom ville jag mysas, pussas och gulligulla hela tiden. Ville det med honom också, men han sköt bort mig. Han visade aldrig att han ville vara med mig när vi var med andra. Då var det som att vi bara var vänner. Jag har blivit som han är. Vilket jag inte alls är stolt över. Jag ska försöka bättra mig för L förtjänar så mycket bättre. Jag vill ge honom det han förtjänar. Han är världens finaste kille. Vill inte krossa hans hjärta ännu en gång. Jag vet hur ont det gör.
We Will Always Have Thailand
Du är hemma nu. Och vi har setts kanske 7-8 gånger. Det känns bra än så länge. Jag tycker om dig. Men du tycker om mig mer än vad jag tycker om dig. Vilket kanske inte är så bra ändå. Jag har sagt att jag backar ifall du är för på och vill vara nära mig all the time. Förut förstog du aldrig när jag sa till dig att sluta vara så på. Men nu verkar du faktiskt göra det. Vi ska inte heller behöva smsa varje dag, vi behöver ju inte veta vad den andra gör hela tiden varje dag. Det blir bara så tjatigt då. Jag är inte som du, som behöver vara nära hela tiden eller så. Jag var så förut, men jag kommer nog aldrig att bli den tjejen igen vilket är tråkigt. Men allt var pga K. Så jag skyller på honom. För det är verkligen inte pga dig. Aja! Vi får se ifall det blir något utav dig och mig eller om det helt enkelt inte ska vara vi. Who knows...
Cause You Got Me Growing Taller Everyday
Nu är det ca tre veckor kvar tills du kommer hem. Och vi pratar med varandra varje dag och det känns faktiskt skönt. Jag vet inte vad som kommer att hända sen när vi väl ses men vi ska försöka ses som vänner och ta det lugnt och sedan se vad som händer. Du får mig att må bra och du gör mig glad. Jag vill att du ska vara han, den rätta för du är så bra. Men jag vet inte. Jag vet inte vad jag vill längre. Vill bara träffa dig och umgås med dig och ta det därifrån. Jag saknar att sova med dig. Jag saknar dig.
I Said We Would Never Be Apart
Jag saknar dig. Jag saknar dig riktigt jävla cp mycket. Så att det gör ont i hjärtat. Hur kommer det sig? Det var jag som släppte dig, det var jag som gav upp, det var jag som tappade känslor och ändå känns det som att det är jag som saknar dig mer än vad du saknar mig. Det finns ingen finare än du. Du är fin på alla möjliga sätt och vis. Helt enkelt perfekt. Du är och kommer alltid vara svag för mig, har du sagt. Är det möjligt? Alltså går det ens? Jag som behandlat dig som skit, men du vill ändå bara ha mig. Jag förstår det inte. Jag är inte ens värd dig, men det tycker du att jag är. Vilket är sjukt. Jag vill vara värd dig, det vill jag verkligen. Vet bara inte hur jag ska göra eller vad jag ska säga. Nu kanske jag bara skriver såhär för att jag saknar dig så mycket. Sen när vi väl träffas kanske allt går över igen och jag inte vill vara med dig mer. Men jag hoppas verkligen att det inte blir så den här gången. Jag vill att det ska fungera mellan oss. Jag ska försöka ge det en chans. För oss båda.
Because A Boy Like You Is Impossible To Find
Jag önskar att jag kunde gilla dig lika mycket som du gillar mig. Jag önskar verkligen det. Men det går bara inte. Hur mycket jag än skulle vilja, så går det bara inte. Du kanske har rätt angående det att jag aldrig gav dig en ärlig chans. Det var längesen vi höll på med varandra. Så jag förstår inte hur du kan gilla mig och vilja vara med mig fortfarande. Jag vet att du sagt att du alltid kommer att vara svag för mig, och ja kanske är det så. Kanske alla har en speciell person som man alltid kommer att vara svag för och falla för varenda gång man ser den. Även fast jag också har en jag alltid kommer att vara svag för så tänker jag ändå gå vidare och låta honom vara lycklig. Han förtjänar det och det gör du med. Jag vill att du ska vara lycklig! Du och jag kanske aldrig blir vi, men vi kommer alltid att ha Thailand. Där vi träffades för första gången, där vi kysstes för första gången, där vi föll för varandra, där vi lärde känna varandra helt enkelt. Som du skrev igår "mycket minnen från du och jag här på Koh Lanta..". Det är klart att det är det. We fell in love there. Koh Lanta kommer alltid att vara den plats som förde oss tillsammans. Nästa gång jag åker dit kommer jag att tänka på dig och allt vi gjort där. Vart jag än går så kommer jag att minnas dig, och tänka på dig. För vi var ju nästan på hela ön tillsammans. Jag vet inte ens varför jag sitter och skriver den här texten. Det är bara så jävla skönt att sätta sina känslor ner i en text, så att man senare kan läsa hur man kände och tänkte då.
Jag är rädd för kärleken, det är jag. Men jag är nog räddare för dig. För att du tyckte om mig för mycket och var för på. Jag backar undan då. Klarar inte av sånt. Jag kanske känner något för dig nånstans inom mig, men just nu vill jag inget mer än att vara din vän. Vilket aldrig kommer att gå. And that sucks.
I'm Falling In Love With Your Favourite Song
Jag är så lycklig. Fick biljetter till mina älsklingar, igen! Åh, jag längtar så jävla mycket till 13 Juni, då jag äntligen får se dom. Bästa killarna. Så mycket kärlek jag har till er så att det inte går att förklara. Ni betyder sjukt mycket för mig och det vill jag så gärna berätta för er. Vill kunna tacka er för allting ni har gjort för mig. Ni är bara för underbara och det är helt omöjligt att inte älska er. Dom som inte gillar er eller er musik vet inte vad det är dom missar. Ni är bäst. Jag kommer alltid finnas för er. Jag älskar er super duper mega mycket. Louis Tomlinson, Zayn Malik, Liam Payne, Niall Horan och Harry Styles. I love you babes <3
I Love You Forever And Always
Världens finaste, bästa, snyggaste, perfektaste kille fyller hela 21 år idag. Varför bor du på andra sidan jorden för? Varför bor du så långt borta? Varför känner vi inte varandra? Varför är du han jag alltid drömmer om? Varför gråter jag när jag tänker på dig? Varför är jag kär i dig? Varför är det inte du och jag? Varför känns det som att vi kommer att träffas någon vacker dag? Varför älskar jag dig så jävla mycket? Mitt hjärta tillhör dig. I sju år har den tillhört dig. 14 år var jag när jag hörde eran första låt S.O.S. Jag blev kär i dig. I din röst. I hela dig. Jag har gråtit så många gånger pga dig. För jag kommer aldrig att träffa dig, även fast det känns som att jag kommer att göra det. Det gör ont i hjärtat bara jag tänker på det. Du är perfekt. Du är känd. Du har allt man någonsin kan önska sig. Så snygg, fin och underbar. Varför skulle du någonsin vilja ha någon som mig? Som är långt ifrån perfekt och inte ett dugg känd. Nicholas Jerry Jonas. Min dröm man. Hade världens bästa dröm härom natten. Om dig.
Vi hade varit tillsammans i tre år. Jag kom hem från jobbet och du satt i soffan som vanligt med gitarren i handen. Du berättade att du skrivit en ny låt som du ville att jag skulle höra. Du ville att jag skulle vara den första som fick höra den. Inte nu, hade jag sagt. Vi måste göra oss i ordning inför kvällen. Du insisterade så jag gick med på det tillslut. Du började sjunga och tittade in i mina ögon medan du sjöng. Jag kollade in i dina också och lyssnade noga på orden. Jag kände igen mig. Du sjöng om när vi träffades för första gången, när vi kysstes för första gången. Alla våra minnen fanns med i låten. Vår ett årsdag, vår två årsdag. Du förklarade din kärlek till mig i låten. Jag satt förstenad med tårar rinnande ner för båda kinderna. Min Nick. Min älskling. I slutet av låten satte du dig på golvet och la undan gitarren. Du satte dig på ett knä och höll i en ask, men fortsatte att sjunga. Jag skakade på huvudet. Kunde inte tro att det var sant. I slutet av låten sjöng du, "will you marry me?". Jag vart chockad. Satt med händerna för munnen och tårar rinnande ner för kinderna. Det tog ett tag innan verkligheten nådde mig. Då hoppade jag på dig och pussade ihjäl dig och sa "ja" hur många gånger som helst. Klart jag vill gifta mig med dig, min prins. Du gav mig världens finaste leende och berättade hur lycklig du var. Du kysste mig mjukt på pannan och reste dig upp och gick mot tvn och tog fram en filmkamera. Jag fattade ingenting. Du gav mig ett busigt leende och berättade att du filmat allting. Åh vad glad jag vart då! Vi hade det på film. Hur du förlovade, och låten som var så otroligt fin. Allt på film. Jag vill visa hela världen, sa du. Jag fnittrade och kysste dig på munnen. Kom, sa du sedan och tog min hand. Vi gick in till köket och där hade du fixat så fint. Jag grät ännu mer. Ljus, champagne, mat, efterrätt, ja allt fanns. Vet du hur mycket jag älskar dig? frågade jag. Du log mot mig. Inte i närheten av hur mycket jag älskar dig, min ängel, viskade du i mitt öra.
Den här drömmen är den bästa jag någonsin haft och jag minns den så bra, för den är så fin. Om vi ses någon gång, vill jag berätta om den här drömmen för dig. Du kommer alltid att vara nummer ett för mig. Oavsett vad. Jag älskar dig oändligt mycket och det kommer jag alltid att göra. Du är det finaste som finns. Det finns ingen som du. Jonas Brothers hjälpte mig igenom mycket. Alla era låtar hjälpte mig att gå igenom en massa. Samtidigt som jag blev mer och mer olyckligt kär i dig. Din röst är.. ja jag vet inte. Det går inte ens beskriva med ord. Din röst är perfekt helt enkelt. Jag är kär i din röst. Jag är kär i dig. Det kommer jag alltid vara. Du är det bästa som hänt mig. Kan inte tacka Gud tillräckligt för att Jonas Brothers blev ett pojkband som jag började älska. Du har mitt hjärta i din hand. Ta inte sönder den ännu och snälla, bli inte tillsammans med någon tjej än. Jag är inte redo för det än. Det skulle bara förstöra mig helt. Först Zayn och sen du. Kommer inte klara av det.
Du betyder för jävla mycket för mig, och jag älskar dig så mycket så att mitt hjärta gör ont! Så mycket kärlek som jag har till dig. Helt sjukt att det går att älska någon så mycket som jag älskar dig. Men det gör jag.
You're Nothing But A Troublemaker, Boy
Ett sms eller ett samtal ifrån dig och jag är borta. Långt borta i kärleken. Jag bara drömmer mig bort och längtar när ditt namn dyker upp på displayen. Varför är det så? Varför har jag inte släppt dig? Varför kan jag inte glömma? Du kommer aldrig att förändras, men vad spelar de för jävla roll. Om det inte kan bli vi nångång. För så är det ju. Det kommer aldrig att kunna bli vi. Jag vet att jag alltid kommer att blicka tillbaks och tänka på dig, tänka på vad som skulle hänt ifall det skulle bli du och jag. Du var och kommer alltid att vara en stor del av mig och även fast jag vill neka det hur mycket som helst så kommer du alltid att ha mitt hjärta i din hand. Jag har haft andra efter dig, som jag verkligen tyckt om och som behandlade mig bättre än vad du någonsin gjort. Jag som trott att jag kommit över dig och äntligen hittat en fin kille, så dyker ändå du upp i mitt huvud. Jag jämför varenda kille jag träffar med dig. Varför är det så? Varför dras jag till douchebags? Jag vill ju inte det egentligen. Fast ändå måste jag vilja det. Eftersom jag har struntat och dumpat alla andra killar som inte är som du. Jag är så trött på det. Jag orkar inte det längre. Jag vet att jag sagt att jag bara vill vara vän med dig och att jag har stängt av alla mina känslor. Men varför känns det som jag vill mer, i mitt hjärta? Varför ligger jag och hoppas på att du ska ringa mig och säga att du saknar mig hela tiden? Varför vill jag att du ska hålla om mig och pussa mig på pannan? Fanfanfan! Jag intalar mig själv att jag inte vill något utan bara vara din vän. Säger till alla mina vänner att det inte finns något mellan oss, att vi bara ska vara vänner. Men allt det är ju bara bullshit. Jag kommer alltid att vilja mer. Jag kommer nog alltid att vara svag för dig och det är det jag är rädd för.
Save Me Now From The Love I Have To You
Vad är vi för något? Vänner, vänner med förmåner eller mer än så? Jag vet inte. Det kommer alltid att finnas någonting mellan oss. Men det behöver inte betyda att vi måste vara tillsammans. För jag tror att jag bara vill vara din vän. Inatt pratade vi en hel del om allting. Du låg och höll om mig och sa att du saknat det här, att du saknat mig, att du mådde skit bra av att ligga där brevid mig, att jag var din weed, att du behöver mig. Lite läskigt att du sa det där om weed. Men jag förstår hur du menar. Du sa att allt kändes så bra och att du hoppades att det skulle bli något mer mellan oss. Lite för tidigt att säga det kanske. Men jag tror jag bara vill vara din vän faktiskt. Vill inte bli så sårad och ledsen som jag blev sist du drog och det sa jag till dig. Ditt svar var ju att du aldrig skulle såra mig igen. Men words will be just words till you bring them to life.
Skulle det ens funka mellan oss? Vi är så jävla olika. Vi gillar inte samma slags musik, vi umgås i helt olika kretsar, du höll på med weed fast det gör dina vänner fortfarande, mina har typ inte ens provat, vi gillar inte samma slags filmer, du är pappa, du bor i Täby, jag i Järfälla.
Jag är inte redo att agera mamma till ett barn som inte ens är mitt än. Alltså det känns ju jätte konstigt om jag skulle göra det.
Forever Will Forever Be Ours Even If We Try To Forget
Varför? Det undrar jag hela tiden. Varför träffade jag dig igen? Jag vet ju själv hur det hela kommer att sluta. I tårar. Visserligen behöver det inte alls göra det. Men det är så det känns just nu. Varför kommer en del av mig att alltid vara kär i dig? För jag vet att det är så. Hur mycket jag än vill och även fast jag kanske träffar någon annan i framtiden som jag blir kär i och älskar så kommer jag ändå vara kär i dig också. För så har det alltid varit, enda sen vi träffades år 2006. Jag vet inte vad det är du gör som gör så att jag helt enkelt inte kan glömma dig. För nästan två år sen sa du att du inte ville ha något förhållande och krossade mitt hjärta. Du trodde jag hatade dig för det. Men jag skulle aldrig kunna hata dig, hur mycket jag än vill. Allt är komplicerat nu. Du är pappa nu. Så det kommer inte funka för oss. Igår när vi låg i sängen och pratade om allt det där förflutna. Jag ville veta varför du gjorde som du gjorde. Du sa att du hade massa problem och att flickvän inte var något du kunde ha just då och du hatade att du sårade mig. Jag berättade om hur kär jag var och att jag tillochmed älskade dig. Det gjorde jag. Tror jag iallafall. Jag kommer kanske aldrig att glömma det där, men jag har förlåtit dig, och det är det viktigaste. För jag mår bra när jag är med dig. Men jag tänker inte bli kär. För jag vet att jag inte kommer att klara av samma sak igen. Åh, vet inte ens varför jag sitter och skriver en till jävla text om dig. Har liksom hur många som helst nu.
Forever will forever be ours, even if we try to forget
When The Past Calls
Alla säger att när det förflutna ringer så ska man inte svara. Den har ju ändå ingenting nytt att säga. Men när mitt förflutna skrev till mig blev jag nyfiken samtidigt som jag undrade vad fan han ville nu, efter ca två år. Jag pendlade mellan att svara och att inte svara. Jag valde tillslut att svara. Se vad han ville liksom. Jag menar, han betydde ju faktiskt mycket för mig en gång i tiden och har ändå "känt" honom sen 2006 (om man nu kan säga att vi känner varandra). Han kommer alltid vara en del av mig, och jag ångrar verkligen inte det vi hade. För 1 år och 8 månader sen sågs vi för sista gången. Vi pratade lite efter det, men sen slutade vi helt. Du ville inte samma sak som jag. Jag blev helt förstörd. Låg och grät i två dagar. Hade ingen ork att göra någonting. Pga dig vågar jag inte släppa in någon kille i mitt liv längre, jag litar inte på någon. Men jag var verkligen kär i dig, det tänker jag inte förneka. Det tog ett tag att komma över dig men jag gjorde det tillsist. Träffade andra killar, men ingen va som du. Sen för ett år sen ringde du mig, bara helt random. Men jag svarade inte. Tusen frågor ploppade upp i mitt huvud. Efter några dagar ringde du mig igen och då valde jag att svara. Vi låg och pratade i säkert 40 minuter. Du ville träffa mig. Men efter den natten pratade vi inte mer förrän igår, då du skrev till mig och frågade ifall allt var bra. Ännu en gång skrev du att vi borde ses eftersom det var så längesen. Ja, det vore såklart kul att ses igen. Men det kanske blir jobbigt på samma gång. Jag hade så starka känslor för dig och det sista jag ville var att du skulle komma och riva upp såren igen. Jag vet att vi aldrig blev tillsammans, men det var nästan så iallafall. Men du var inte redo för det då du kommit ut ur ett förhållande några månader tidigare. Det kunde jag förstå. Men det jag inte förstod var att du typ 1-2 månader tidigare frågat ifall vi var tillsammans, men då hade jag sagt nej, att det var för tidigt. Sedan helt plötsligt säger du att du inte alls är redo för ett förhållande. Aja, det var ditt val. Always forgive but never forget. Det har jag gjort. Jag har förlåtit dig, men inte glömt. Ibland vill jag bara spola tillbaks tiden till då vi "bodde" i Thailand. Då var allt så enkelt. Vi båda var unga och dumma. Två små 14 åringar som inte ens visste vad kärlek var. Jag saknar dig, och jag saknar det vi hade.
Have I Lost My Mind?
Varför har jag så svårt att lita på folk? Jag vill så gärna kunna göra det. Men känns alltid som att så fort jag gör det så visar dom den totala motsattsen och då kan jag bara inte lita på någon helt enkelt. Just nu har jag bara dig i mitt huvud. Varför? Vet inte. Jag känner inte ens dig så bra, vi har setts kanske fyra-fem gånger? Men jag börjar tycka om dig riktigt mkt vilket jag inte vet ifall jag ens vågar göra. Du har själv sagt till mig att jag kan lita på dig och att du tycker om mig. Men varför har jag så svårt att tro det? Kanske pga den branschen du jobbar inom.. Jobbar man på nattklubb träffar man ju tjejer everyday. Och du har lixom visat vissa sms du fått från tjejer. Men du säger att du vill ha förhållande och att du inte är en sån som ligger runt. Ja jag vet inte, men har så jävla svårt att tro dig. Du vill också att vi ska ta det lugnt för annars blir allt fel och fuckar upp. Ja du har nog rätt där faktiskt. Måste koppla bort mina känslor lite, för jag pallar fan inte att bli sårad.
