I Said We Would Never Be Apart

Jag saknar dig. Jag saknar dig riktigt jävla cp mycket. Så att det gör ont i hjärtat. Hur kommer det sig? Det var jag som släppte dig, det var jag som gav upp, det var jag som tappade känslor och ändå känns det som att det är jag som saknar dig mer än vad du saknar mig. Det finns ingen finare än du. Du är fin på alla möjliga sätt och vis. Helt enkelt perfekt. Du är och kommer alltid vara svag för mig, har du sagt. Är det möjligt? Alltså går det ens? Jag som behandlat dig som skit, men du vill ändå bara ha mig. Jag förstår det inte. Jag är inte ens värd dig, men det tycker du att jag är. Vilket är sjukt. Jag vill vara värd dig, det vill jag verkligen. Vet bara inte hur jag ska göra eller vad jag ska säga. Nu kanske jag bara skriver såhär för att jag saknar dig så mycket. Sen när vi väl träffas kanske allt går över igen och jag inte vill vara med dig mer. Men jag hoppas verkligen att det inte blir så den här gången. Jag vill att det ska fungera mellan oss. Jag ska försöka ge det en chans. För oss båda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0