Mrs. Nick Jonas

Two months. Eller ja, mer än två månader har vi varit tillsammans och jag kunde inte varit lyckligare. Var jag ung och dum för 2,5 år sedan då jag lämnade dig första gången? Var jag lika dum året därpå? Och har jag mognat nu? Eller var jag bara rädd för dig? Rädd för att själv bli lämnad. Så istället för att du ens skulle få chansen att lämna mig så gjorde jag det innan. Jag tror att det berodde både på att jag var rädd för att bli sårad och även inte hade så starka känslor för dig då. När jag skrev till dig förra året på din födelsedag så trodde jag verkligen inte att det hela skulle sluta med att det blev vi. Det var nog det sista jag trodde om jag ska vara ärlig. Det fanns inte på med på min världskarta i den stunden. Men hursomhelst pratade vi på facebook från din födelsedag tills dagen du kom hem från Thailand, den 25 februari. Jag åkte och träffade dig den dagen, eller om det var dagen efter. Minns inte riktigt. Då hade vi iallafall snackat i ca två månader. Jag ville ses som vänner och se sen hur det blev utav det. Men du ville ju att jag skulle bli din direkt. Som du velat i 2,5 år nu. Jag ville gå sakta framåt, men det var nog lättare sagt än gjort. Vi höll på i fyra månader innan vi blev tillsammans. Och nu två månader senare är det även officielt på facebook efter allt tjatande av vänner. Men nu vet alla att du är min och jag är din vilket är bra. Två veckor i Turkiet med dig behövdes. Vi ses ju så sällan och efter att ha spenderat varje dag med dig i 16 dagar har varit underbart. Vi har kommit varandra så sjukt mycket närmare varann och blivit mer bekväma med varandra. Jag är så jävla tacksam över att du aldrig gav upp om mig. Jag är världens lyckligaste som får kalla dig min. Du får mig att skratta och må bra och jag är så glad över att jag har dig. Min pojkvän. Jag älskar dig så himla mycket. Du tar fram det bästa i mig. 14/6-14