When The Past Calls

Alla säger att när det förflutna ringer så ska man inte svara. Den har ju ändå ingenting nytt att säga. Men när mitt förflutna skrev till mig blev jag nyfiken samtidigt som jag undrade vad fan han ville nu, efter ca två år. Jag pendlade mellan att svara och att inte svara. Jag valde tillslut att svara. Se vad han ville liksom. Jag menar, han betydde ju faktiskt mycket för mig en gång i tiden och har ändå "känt" honom sen 2006 (om man nu kan säga att vi känner varandra). Han kommer alltid vara en del av mig, och jag ångrar verkligen inte det vi hade. För 1 år och 8 månader sen sågs vi för sista gången. Vi pratade lite efter det, men sen slutade vi helt. Du ville inte samma sak som jag. Jag blev helt förstörd. Låg och grät i två dagar. Hade ingen ork att göra någonting. Pga dig vågar jag inte släppa in någon kille i mitt liv längre, jag litar inte på någon. Men jag var verkligen kär i dig, det tänker jag inte förneka. Det tog ett tag att komma över dig men jag gjorde det tillsist. Träffade andra killar, men ingen va som du. Sen för ett år sen ringde du mig, bara helt random. Men jag svarade inte. Tusen frågor ploppade upp i mitt huvud. Efter några dagar ringde du mig igen och då valde jag att svara. Vi låg och pratade i säkert 40 minuter. Du ville träffa mig. Men efter den natten pratade vi inte mer förrän igår, då du skrev till mig och frågade ifall allt var bra. Ännu en gång skrev du att vi borde ses eftersom det var så längesen. Ja, det vore såklart kul att ses igen. Men det kanske blir jobbigt på samma gång. Jag hade så starka känslor för dig och det sista jag ville var att du skulle komma och riva upp såren igen. Jag vet att vi aldrig blev tillsammans, men det var nästan så iallafall. Men du var inte redo för det då du kommit ut ur ett förhållande några månader tidigare. Det kunde jag förstå. Men det jag inte förstod var att du typ 1-2 månader tidigare frågat ifall vi var tillsammans, men då hade jag sagt nej, att det var för tidigt. Sedan helt plötsligt säger du att du inte alls är redo för ett förhållande. Aja, det var ditt val. Always forgive but never forget. Det har jag gjort. Jag har förlåtit dig, men inte glömt. Ibland vill jag bara spola tillbaks tiden till då vi "bodde" i Thailand. Då var allt så enkelt. Vi båda var unga och dumma. Två små 14 åringar som inte ens visste vad kärlek var. Jag saknar dig, och jag saknar det vi hade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0