Mrs. Nick Jonas

Imorgon firar vi 15 månader tillsammans. Kan knappt tro det själv! Att det redan gått 15 månader sen vi bestämde oss för att det skulle bli vi efter att ha hållt på i ca 4 månader. Kommer alltid vara tacksam för att det blev vi trots allt som hänt innan. Jag är tacksam över att han aldrig gav upp, att han fortsatte kriga även fast jag sa att jag inte ville. Han visar mig varje dag hur mycket man kan älska en person. Han är min lycka. Vet inte vad jag skulle göra utan honom. Love of my life. 14-06-14 

Thailand med han var nog det bästa i mitt liv. 6 veckor tillsammans var hur underbart som helst. Dock hände de en grej, som blev till två grejer. Jag vet helt ärligt talat inte ifall jag någonsin kommer att kunna lita på honom efter det där, även fast han säger att inget hänt och blabla. Jag har verkligen trush issues. Jag vet att man inte ska vara i förhållande ifall man inte kan lita på personen. Men jag älskar ju honom, han betyder allt för mig, så jag vill fan inte förlora honom även fast det förmodligen är just det som kommer att hända. Hur som helst så har dessa månader med dig varit bäst, om vi bortser från när jag kollade din mobil och allt blev knas. En del av mig kommer alltid att älska dig även om det tar slut. You were the best of me. Förlåt för allt.

Nu är det ca tre veckor kvar tills du kommer hem. Och vi pratar med varandra varje dag och det känns faktiskt skönt. Jag vet inte vad som kommer att hända sen när vi väl ses men vi ska försöka ses som vänner och ta det lugnt och sedan se vad som händer. Du får mig att må bra och du gör mig glad. Jag vill att du ska vara han, den rätta för du är så bra. Men jag vet inte. Jag vet inte vad jag vill längre. Vill bara träffa dig och umgås med dig och ta det därifrån. Jag saknar att sova med dig. Jag saknar dig.

Jag saknar dig. Jag saknar dig riktigt jävla cp mycket. Så att det gör ont i hjärtat. Hur kommer det sig? Det var jag som släppte dig, det var jag som gav upp, det var jag som tappade känslor och ändå känns det som att det är jag som saknar dig mer än vad du saknar mig. Det finns ingen finare än du. Du är fin på alla möjliga sätt och vis. Helt enkelt perfekt. Du är och kommer alltid vara svag för mig, har du sagt. Är det möjligt? Alltså går det ens? Jag som behandlat dig som skit, men du vill ändå bara ha mig. Jag förstår det inte. Jag är inte ens värd dig, men det tycker du att jag är. Vilket är sjukt. Jag vill vara värd dig, det vill jag verkligen. Vet bara inte hur jag ska göra eller vad jag ska säga. Nu kanske jag bara skriver såhär för att jag saknar dig så mycket. Sen när vi väl träffas kanske allt går över igen och jag inte vill vara med dig mer. Men jag hoppas verkligen att det inte blir så den här gången. Jag vill att det ska fungera mellan oss. Jag ska försöka ge det en chans. För oss båda.

Förlåt för igår.. men det var verkligen inte meningen att dissa dig! Jag dissade dig inte ens. Jag sa ju att jag va skit trött och höll på att somna hela tiden, men du ville ändå träffas och sa att jag inte alls skulle somna. Typ en halvtimme senare skrev jag att jag skulle somna vilken sekund som helst, och att vi isf kunde träffas imorgon (idag) eller på lördag. Du sa att vi kunde göra det om jag inte ville ikväll. Vadå inte ville? Jag ville men va trött.. och därför kallar du mig dissare. Aja, förlåt iallafall :( du kan ju åtminstone svara på mina sms :(?!

Vet att vi inte känner varandra ens, träffats två gånger på fyllan typ.. men känns som vi känt varandra så mkt längre. Du är en underbar vän, och jag vill inte förlora dig pga det här.

Ibland blir jag så trött på dig att jag bara vill skita i dig och aldrig mer se dig. Men det kommer aldrig att hända. Vi kommer ändå att träffas och prata. I 5 år har vi "känt" varandra.. asso fatta vad sjukt egentligen! Eller känt och känt, vi har pratat i telefon någon gång, sen så har vi bara vetat "vilka vi är" och sådära..

Iallafall, det var någon gång 2005, då jag och min kompis gick i 6an. Då var jag och hon hemma hos mig och satt vid datan. Sen så ringde min mamma till mig och sa att det var två snygga killar i simhallen. Så vi fick snacka med dom.. och en utav dom var du. Vi fick veta vad ni hette och la till er på msn och snackade lite mer där.

När vi sedan började i 7an, så började jag i viksjöskolan men min kompis började i björkeby.. i samma klass som dig. När hon fått veta vilka som skulle gå i hennes klass kom hon till mig och berättade att du skulle gå i hennes klass. Haha skit kul ju!

Sen dess har jag inte pratat med henne så mycket. Vi har tappat kontakten och det är väldigt synd. Jag pratade inte med dig heller.
Men sen så en dag i somras var vi på en fest tillsammans hos en gemensam kompis. Först visste jag inte vem du var. Men så var det någon som sa ditt namn och efternamn. Då reagerade jag. Så jag frågade ifall det var du. Du sa ja. Då berättade jag vem jag var och att vi snackat för hur längesen som helst och blablabla.. Du kom ihåg mig.
Vi bytte nr och började prata på sms, men inte alls ofta. Vi kallade varandra för "bästis" även fast vi inte stog varandra nära.

Men sen någon gång i november var det fest i ängsjö. Du frågade ifall jag skulle dit och det skulle jag.
När jag och några tjejkompisar kom dit såg jag inte dig först. Jag hade glömt hur du såg ut. Men sen kom du fram till mig och så började vi prata. Vi pratade typ hela kvällen. Det var jättekul att vi återfick kontakten igen! Fast du var självklart lite nere, eftersom det tagit slut mellan dig och ditt ex. Så jag försöke hjälpa dig att få tillbaks henne, men det gick ju inte så bra.

Istället började du få känslor för mig. Vi träffades någon gång i december då vi åkte till kista och skulle köpa julklappar. Sen smsa du mig och sa att du börjat gilla mig. På julafton skrev du att du var kär i mig. Men vad skulle jag göra? Jag hade ju pojkvän.

Jag har sovit hos dig två gånger. Men självklart bara som vän, så ingenting hände. Jag är glad över att jag sov hos dig. Jag lärde känna dig bättre. Du är verkligen en underbar kille och jag är glad över att du finns i mitt liv. Jag tycker fortfarande att det är helt sjukt att vi snackade i telefon för ca 5 år sen och att vi nu är faktiskt rätt så bra vänner.

Aja.. jag saknar dig iallafall jättemycket nu! Har inte träffat dig på en månad ungefär. Men du vill ju fortfarnade mer än vän, så det är inte lätt att träffa dig. Måste du göra allt så komplicerat?! :( jag klarar inte av det. Du är min "bästavän" ju!

Vad har hänt med dig? Jag känner dig inte längre. Vi känner inte varann. Jag fattar inte hur jag kunde lita på dig eller berätta saker jag inte ens berättat för någon innan. Jag trodde jag betydde något för dig. Men jag hade fel, jag har alltid fel när det gäller något sånt där. Tycker att det är så jävla dåligt av dig att först umgås med mig och sedan gå och vara med ditt ex. Nu menar jag inte att du och jag höll på men när du säger att du aldrig vill ha tillbaks henne och blablabla.. så tror jag ju på dig eftersom du var min bästavän. Fattar inte hur du kan ljuga om något sånt. Jag var bara din reserv va? Så fort det tog slut mellan dig och henne så smsade du mig.. men f*ck you, jag hade redan pojkvän då och ville verkligen inte ha dig! Du gav ändå aldrig upp..? Vi träffades och umgicks som bästavänner, men du ville vara mer? Yeah.. tills hon ville ha tillbaks dig. Men ändå sa du att du bara ville ha mig och blablabla.. asso tror du jag går på sån skit? Jag vill bara slå sönder dig! Aldrig mer ska jag lita på ett jävla ord som kmr från din mun. Du är ingen i mina ögon. Du säger att du saknar mig och skit. F*uck off.. jag bryr mig inte ett piss! Jag tror dig inte.

It's like one of those bad dreams, you can't wake up
Looks like you given up, you've had enough

Just så känns det just nu. Jag orkar inte mer. Synd att det behövde bli såhär. Kom aldrig tillbaks för jag kmr inte finnas här för dig då. Vi är helt lost. Eller snarare du är. Jag saknar dig, det gör jag. Men nu ska jag bara glömma dig och aldrig mer bry mig. Du är ingenting längre. Hejdå R.....

Hade jag den bästa tiden i mitt liv. Skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaks den tiden igen. År 2006-2007, jag lovar, bästa åren i mitt liv.

Jag kmr ihåg när jag och O träffades för första gången. Det var på Dalsland. Så kul vi hade det då. Först när man kom dit kände man verkligen ingen. Sen var man ju tvungen att prata och då pratade O och jag med varandra + några fler. Haha, och så kom det en liten kille som var hur skön som helst och ba börja babbla. Han sa typ: får jag vara med? får jag vara med? O: jaja va me då. Han igen: åh.. vart kmr ni ifrån? O: eh vi kmr från.. Han: kmr ni från stockholm? O: nej göteborg. Han: jag kmr från stockholm.. Han igen: jag kmr från stockholm! O: men vi bryr oss inte! Så fucking skön!

När jag sen åkte till Thailand trodde jag att O och J skulle vara där redan, men jag hade fel. Dom kom inte förrän i Januari. Saknar er jättemkt, även fast jag inte kände er så bra i början. Men sen blev J och V väldigt bra vänner, så då träffade jag ju J nästan varje dag! Och O gick ju i min klass så snackade med honom varje dag. Sen började han typ gilla mig och grejer?! Aja.. M, jag och O hade så sjukt roligt tsm. En kväll när vi åt middag hos O med alla föräldrar och sånt dära, så kollade vi tre på skräckfilm. Varken J eller V vågade se den, så dom va på J's rum, haha! Sen gick jag, M och O ut och skulle åka tuktuk, men sen när vi stannat en tuktuk som kunde köra oss så skulle vi hem och hämta pengar bara, men så sket vi att gå tillbaks dit.. haha så synd!

Tänk att det var tre år sen? Jag har inte snackat med O på tre år. Det är sjukt. Men med J har jag snackat med ganska mkt och ofta, för henne har jag på msn och fb. Men jag saknar dom så mkt... vill bara spola tillbaks. Jag minns sista dagen vi träffades och skulle säga hejdå. Jag hatar att säga hejdå, men var ju tvungen. Hoppas bara att vi träffas snart. För tre år, det är så jävla längesen. Asso tänk tre fucking år har gått?! Jag saknar er.

Jag minns det som igår, nej som om det vore kanske en-två månader sen vi var där. Jag trodde att mitt liv var förstört. Jag grät flera nätter för att jag ville hem, mina föräldrar hade ju trotsallt förstört mitt liv. Jag var 13 år då när vi åkte dit. Hade inte ens fyllt 14, utan gjorde det efter vi varit där 19 dagar. Sen när skolan började, då skaffade man vänner och allting var roligt. Men på något sätt ville man ju fortfarande hem. Klart man längtade efter sina "gamla" kompisar hemma i Sverige. Men nu var vi i Thailand och det skulle bli vårat nya "hem" i 10 månader.

När jag såg dig för första gången stannade mitt hjärta. Jag ville inget hellre än att bli din en dag. Problemet var att jag inte kände dig, visste inte vad du hette eller om du ens skulle stanna där lika länge som mig. Jag hade väl tur, att du iallafall skulle stanna ett halvår. Det bra med det hela var att vi lärde känna varandra riktigt snabbt. Du, jag, Malin och Colin kom snabbt överens och blev vänner. Lite senare kom även Oliver, Emanuel, Felix och Vanessa in i bilden också. Vi åtta hade det skit kul tillsammans! Då ville jag inte hem längre, utan jag ville stanna. Sen när jag trodde att du gillade Malin fast det var mig du gillade. Jag fattade aldrig det. Jag kunde lixom inte se att du gillade mig när du brukade "jaga" Malin i poolen. Då höll jag på att "jaga" Colin istället. Jag gillade dig så sjukt mycket och blev hur glad som helst när vi körde sanning eller konka och du var tvungen att säga vem mellan Malin och mig du gillade. Då sa du Marre. Jag blev så lycklig. Fjärilarna i magen flög runt i hela kroppen! Sen när min familj + Malins familj åkte till Phuket. Då hade du skrivit till mig på playahead att du älskade mig jättemycket och att du ville bli tillsammans med mig. Att du skulle komma till Järfälla ofta för att få vårat förhållande att fungera. Du förstår inte hur kär jag var i dig. Det kommer du aldrig att förstå heller. Det tråkiga med det hela är ju att vi aldrig blev tillsammans för att jag inte ville. Hur dum i huvudet kan man bli? Allt jag ville var att få vara din. Varför sa jag nej isåfall?! Jag var hur störd som helst som gjorde det iallafall. Det är något jag verkligen ångrar idag. Jag är väldigt ledsen över att efter några månader, typ i Februari blev vi osams och snackade inget mer förrän ett år senare då vi var i Sverige igen. Då bestämde vi oss för att träffas.. så jag åkte hem till dig i Täby där vi kollade film och myste lite. Jag fick inga känslor tillbaks. Men jag ville ändå inte tappa kontakten igen, jag ville ju ha kvar dig som vän. Så blev det ju inte heller.. nu har jag inte snackat med dig sen Mars. För då tänkte vi träffa varandra, men det blev aldrig så. Jag saknar dig verkligen otroligt mycket. Så som jag kände för dig hade jag aldrig känt för någon annan i hela mitt liv förut. Jag saknar det vi hade. Jag saknar alla våra minnen. Det är sjukt hur något så vackert kan bli till skit. Det enda man kan hoppas på är att du aldrig glömmer mig, för jag kommer iallafall aldrig att glömma dig. Första ögonkastet, eller vad säger du?
Jag älskade dig så sjukt mycket. Du betydde allt för mig.
I will remember all our times together, but you must help me..because they slowly fade away.

Det va ju sjukt längesen vi gjorde något. Jag saknar er fruktansvärt mycket. Det har lixom varit vi tre i 4 månader eller något varje dag! Vi började umgås i Mars 09 och slutade umgås i Augusti 09. Jag vill bara att allt ska bli som förut, när vi träffades varje dag. Vi kunde lixom sitta och inte göra någonting och även ha kul. Nu är det ju svårt att försöka fixa allt eftersom vi alla tre har pojkvänner. Men vi måste iallafall försöka! Jag vill inte förlora er pga en kille.. ni är mina bästavänner och jag tänker inte riskera er för något. Så förlåt för att jag inte hört av mig något, men jag ska försöka bättra mig. Vi har haft våra dåliga dagar när vi bråkat. En gång när vi bestämt att vi skulle kolla på bio, men så hade Felan match så drog jag och Malin in iallafall fast med Felix och Max och kolla. Då blev ju Felan sur. Men efter bara en dag så hade allt löst sig. Vi har bara bråkat över små saker så det har inte varit någon big deal direkt.

Jag saknar er jättemycket! Tänk på alla minnen vi har tillsammans. Alla galna fester hos Felan, alla gånger vi varit hos Jonte och druckit, de gånger vi festat hos Greven, när vi satt ute och drack med Greven och Putte, alla gånger på rampen, alla gånger på graninge, alla gånger jag sovit hos Malin. Vi har sjukt många minnen tillsammans. Lärde känna massa nya personer som vi började umgås med varje dag på sommarlovet. Vi hade sjukt kul tillsammans.

Jag har inte känt dig Malin så länge, två år typ och dig Felan har jag känt hela mitt liv nästan. Ni två betyder så otroligt mycket för mig och jag verkligen älskar er. Ni är två sjukt underbara tjejer! Vi som sa att ingenting skulle få komma mellan oss, men det har det ju gjort nu.. aja, vi är fortfarande en trio i mina ögon iallafall! Love you!

Det har typ gått två månader sen vi sist sågs. Shit, fett längesen ju! Men ärligt talat så trodde jag inte vi skulle snacka mer när vi kommit hem till Sverige igen. Jag trodde vi bara skulle va vänner i Turkiet, det var det Vanessa sa. Men jag sa hela tiden "nej, vi lär väl säkert träffa dom i Sverige nån gång eller iallafall hålla kontakten" och jag hade rätt! För vi snackar typ nästan varje dag på msn och snart kommer du hit! Fett kul ju.. vi saknar dig, jag saknar dig! Just nu längtar jag verkligen till jullovet. Wihoo! Men tänk ifall Vanessa aldrig frågat er vart ni kom ifrån, då skulle vi aldrig ha börjat snacka från första början. Så tack vare henne lärde vi känna varandra riktigt bra! Kommer ihåg när vi såg er alltid vid poolen på eftermiddagarna och hur vi ville så gärna prata med er. Fast varken hon eller jag vågade. Vi trodde ni var där själva, utan era föräldrar eftersom vi såg alltid er två. Men sen så kom jag på att ni kunde inte vara själva för jag hade sett er första dagen med era föräldrar. Sen så såg vi er med dom en kväll. Det var den kvällen vi snackade med er för första gången. Då vi berättade att vi trodde ni var finska och ni trodde vi va typ polska eller något. Haha sjukt! Sen satt jag och Vanessa och kollade på medan ni spelade biljard. Sen gick du ut och rökte med Vanessa, så satt jag och Marcus och snackade. Då vi senare drog till club Samata (?) och va där hela natten typ. Haha och den där jävla tysken som va skit packad och ville ta kort på oss hela tiden. Sen när han kom nära mig eller Vanessa så sa du "she is my girlfriend" och peka på Vanessa.
Sen att jag var Marcus flickvän. Så jag ställde mig och höll om Marcus så det skulle se ut som det var så. Då drog tysken vidare. Nästa gång vi var där blev Vanessa skit full och drog hem förre oss. Vi stannade kvar lite längre, sen drog vi till hotellet fast satt ute vid poolen och snackade. Ni tänkte kasta i mig i poolen men jag sprattlade skit mycket så ni gav upp. Då tog jag dina skor och la dom i bubbelpoolen, så fick du gå i och hämta dom, haha! Vi lärde känna er två dagar efter ni kommit.
Alltså hade vi fem dagar på oss att vara med varandra, minus en. För ni skulle ut med några andra som typ var norska eller något. Men nästa dag var ni med oss igen eller det var bara du då. Vi drog till club Samata igen.. den gången fick du säga till alla att både jag och Vanessa var dina flickvänner. Killen som jobbar där "superman" som vi kallar honom för. Han va ju med oss hela tiden där. Jag och Vanessa trodde han va bög eftersom han höll på massera dig hela tiden. Fast han frågade hela tiden om du var tillsammans med någon av mig eller Vanessa och du sa att du var tillsammans med båda. Men då sa jag nej, jag är tillsammans med Nick Jonas (visade en bild på honom). Superman fattade ingenting. Då sa du "no, she is also my girlfriend. I have two". Då fattade Superman. När vi skulle gå viskade jag till dig att han visst gilla dig. Då sa du "nej, han håller ju på såhär mot mig för att kunna få en av er" men det trodde ju inte jag eller Vanessa på, men påväg ut kom han och skulle säga hejdå till oss, han skakade dig i handen och likaså med Vanessa och sen kom han framt till mig och sa "you are so pretty" och tog min hand och pussa den. Kunde inte fatta att du hade rätt! Trodde ju verkligen han var intresserad av dig. Det var sista gången vi träffades.. och snart träffas vi igen! Ska inte skriva mer nu eftersom det blir värsta boken då. Haha, aja jag saknar dig Thobias<3