I Will Love You, Forever
Imorgon firar vi 15 månader tillsammans. Kan knappt tro det själv! Att det redan gått 15 månader sen vi bestämde oss för att det skulle bli vi efter att ha hållt på i ca 4 månader. Kommer alltid vara tacksam för att det blev vi trots allt som hänt innan. Jag är tacksam över att han aldrig gav upp, att han fortsatte kriga även fast jag sa att jag inte ville. Han visar mig varje dag hur mycket man kan älska en person. Han är min lycka. Vet inte vad jag skulle göra utan honom. Love of my life. 14-06-14
This Summer's Gonna Hurt Like A Mother***ker
På söndag firar vi ett år tillsammans. Ett HELT år som varandras. Ibland har jag dåliga dagar då jag bara tänker och tänker vilket resulterar i att jag blir dryg mot honom och vill inte ha något med han att göra eftersom jag tror att han gjort något. Jag kan få för mig att han är med någon annan tjej då han inte svarar på flera minuter, eller inte svarar när jag skickar bild på snapchat. Jag vet hur konstigt det låter, men ja det är så det är nu efter det som hände i Thailand. Vet att jag borde lita på honom för han har ju inte gjort något. Men jag behöver väl ännu mer uppmärksamhet av honom så att jag är trygg och känner mig säker. Jag vill att han ska visa hela världen att jag bara är hans, för då vet jag att han vågar visa mig. Jag har även bra dagar och det är dom dagarna jag är med honom, när han håller om mig, pussar på mig, förklarar hur mycket han älskar mig osv. Men jag vill att han ska bevisa det mer. För då kanske jag äntligen kan lita på honom. Han säger att han skulle göra vad som helst för mig, men den saken jag vill att han ska göra är att sluta följa den där bruden på instagram, vilket känns dumt egentligen. Jag kan ju inte begära det. Men det är det jag vill, även fast jag nog aldrig kommer att berätta det för honom..
Everything Just Falls Apart
Thailand med han var nog det bästa i mitt liv. 6 veckor tillsammans var hur underbart som helst. Dock hände de en grej, som blev till två grejer. Jag vet helt ärligt talat inte ifall jag någonsin kommer att kunna lita på honom efter det där, även fast han säger att inget hänt och blabla. Jag har verkligen trush issues. Jag vet att man inte ska vara i förhållande ifall man inte kan lita på personen. Men jag älskar ju honom, han betyder allt för mig, så jag vill fan inte förlora honom även fast det förmodligen är just det som kommer att hända. Hur som helst så har dessa månader med dig varit bäst, om vi bortser från när jag kollade din mobil och allt blev knas. En del av mig kommer alltid att älska dig även om det tar slut. You were the best of me. Förlåt för allt.
So It's Gonna Be Forever Or It's Gonna Go Down In Flames
You can tell me when it's over, if the high was worth the pain.
Jag älskar dig så otroligt mycket och det sista jag egentligen vill är att det ska ta slut mellan oss. Men just nu känns det som att det är det som kommer att hända. Jag litar fortfarande inte på dig och det verkligen tär på mig. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna göra det. Du är ju kille och ser inte allt på samma sätt som jag gör. Visst det förstår jag. Men ibland måste du fan sätta dig i min situation och se hur jag ser på det hela. Vi kan annars lika gärna ge upp nu och skita i allt. Orkar inte vara tillsammans med någon jag inte litar på. Det gör bara för ont.
I Hate This Fucking Feeling
Åh vad jag hatar det här. Hatar att jag fortfarande, efter att vi setts i tio månader, och att jag ännu inte litar på dig. Why oh why? Varför gör jag inte det för. Jag vet att jag borde göra det. Men det går bara inte. Jag vet att du älskar mig men ändå tvivlar jag på att du verkligen gör det ibland och det gör mig rädd. Rädd att du ska lämna mig. Rädd att du träffar någon ny, som är bättre än mig. Den känslan suger och det svider i hjärtat. Hur ska vi kunna fixa denna tillits grejen som jag har så jävla svårt för. Om jag inte gör det efter våra 6 veckor i Thailand tillsammans, då ger jag upp om oss. Då går det helt enkelt inte.
We Don't Want To Be Like Them
Då var det dags igen då. Idag är det våran halvårs dag. Kan du fatta att det redan gått ett halvår sen vi blev tillsammans och att det nästan gått 10 månader sen du kom hem från Thailand och vi sågs igen. Snart är vi där förresten. I paradiset, där vi träffades för allra första gången för ca 8 år sen. Dock lärde vi inte känna varann förrän för två år sen, snart tre, i Januari 2012. Då vi blev kära. Men sen tog det slut. I Januari åker vi till vårt paradis Koh Lanta igen. Ska bli helt underbart att få vara där med dig i 6 veckor. Bara njuta av solen, värmen, dig, havet, maten, allt. Mitt älskade Lanta. Det här halvåret med dig har varit bäst, även fast vi inte ses så ofta pga att vi bor långt ifrån varandra och jobbar. Därför kommer det bli bäst i Thailand med dig, då vi får vara med varandra i 6 veckor och förhoppningsvis tröttnar vi inte heller på varandra, haha! Du är inte som någon annan kille jag haft, du är så mycket bättre och jag vet att jag sagt det att jag kan vara mig själv med alla killar (läste igenom bloggen) men ärligt talat så är jag verkligen mig själv med dig. Du gör mig till en mupp och jag gör dig till en mupp. Jag älskar hur knasiga vi är med varandra och säger så jävla konstiga saker haha. Vi är fan as weirda tillsammans, men det är en av alla saker jag älskar med dig. Med dig behöver jag inte alltid göra mig fin eller se bra ut, utan du säger att jag alltid är det oavsett. Jag är så jäkla glad och lycklig över att jag har dig i mitt liv, och att du aldrig gav upp. Vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka dig för det. Men vi båda är väl lika glada över att du aldrig gav upp hoppet om mig. Du lyser upp mina dagar och får mig att må helt fantastiskt bra! Du får mig att skratta nästan alltför ofta. Jag är så kär i dig min fina. Du är det bästa i mitt liv just nu och jag älskar dig så oerhört mycket.
The Heart Wants What It Wants
Idag för fem månader sedan blev det du och jag, vi. Att vi hållt ihop i fem månader är alldeles underbart. Jag ångrar inte en enda sekund tillsammans med dig. Du är den finaste killen jag vet och jag älskar dig så jävla mycket. Jag vet att jag inte är den bästa på att bevisa hur jag känner för dig, men det är sån jag är och jag vet att jag egentligen borde lita på dig efter allt vi gått igenom och efter så som jag behandlat dig, så har du ändå alltid funnits kvar och du gav aldrig upp. Om ca en månad fyller du 22, och sen har vi får halvårs dag. Kommer att bli bäst. Du är den bästa jag vet. Du betyder såååå fucking mycket. I love you.
#5months
Take My Thoughts For What They Are
Han som betyder så mycket för mig. Han som aldrig riktigt släppte taget. Han är min nu. Han har varit min i över fyra månader. Jag är så glad att jag valde att satsa på oss, för se hur bra det blev. You and me. Jag vet att jag velat fram och tillbaks i två års tid, men jag behövde väl den tiden för mig själv, att inse att det alltid varit du. Jag insåg ju att jag verkligen inte ville förlora dig, utan jag ville ha kvar dig i mitt liv. Jag ville ha dig som vän i början, men gick med på att låta det bli mer ifall det nu skulle ske. Vilket det gjorde och jag är glad över att det blev som det blev. Annars skulle vi inte stått här idag. Jag älskar hur störda vi är när vi är med varandra och hur jävla bra du får mig att må.
They Don't Know About Us - Chapter 2
Morgonen därpå vaknade jag av att Nathan rörde på sig. Jag öppnade mina ögon och där låg han och tittade på mig redan. Jag slog honom lite lätt. "Why are you watching me while I'm sleeping?" frågade jag och försökte låta arg. Men röck upp i ett leende. Det gör jag alltid när jag är med Nate. "You are so beautiful. That's why" sa han och kysste mig på munnen innan han reste sig upp och satte på sig sina kläder. "I really have to go now even though I want to stay and be with you all day" sa han och log ledsamt mot mig. "Yeah, but I have school too, you know" sa jag och flinade. Han brast ut i skratt. "Yeah right. I forgot". Han kom fram till mig och gav mig en lång kyss. "I love you, see you later". Jag log som ett fån säkert. "I love you too" sa jag sedan och därefter var han borta. Jag klädde på mig och gick ner för att äta frukost. Pappa och Max hade redan åkt till jobbet. Så det var bara jag, mamma, Ali och Sam vid bordet. "Goodmorning Mel" sa Sam glatt och tog en stor sked av sina flingor. "Hey Sam" sa jag och log mot honom. "You know what day it is?" frågade han och jag såg att han verkligen var glad. Klart jag visste vad det var för dag. Men jag lät honom säga istället. "No, what day is it again?" sa jag och försökte låta så ovetandes som möjligt. Alison flinade åt mig medan mamma log menande mot mig. "It's the day before my birthday!" skrek han högt och skrattade. "How could you forget that?". Jag ryckte på axlarna och försökte se chockad ut. "Oh! Is it your birthday tomorrow? I thought your birthday was next week. Clumsy me." sa jag och skakade på huvuet. "Liar!" skrek Sam men han log med hela ansiktet.
I skolan var allt som vanligt och vi hade vanliga lektioner. Vid lunch satte jag, Nicole och Haley oss vid vårt bord. Alla visste vilket bord som var vårat så därför satte sig ingen där. Inte ens de nyblivna ettorna. De flesta av ettorna verkade redan veta vilka vi var och hälsade på oss. "It feels like I'm famous when every single person says hi" sa Nicole och petade i sin mat. Jag log mot henne. "I know.". Haley satt tyst och höll på med sin mobil hela tiden. "Hales, who are you texting?" frågade Nicole och nickade menande mot mobilen. Haley tittade upp. "Oh, just Adam" sa hon och blev lite generad. Hon hade ju träffat Adam igår och de hade varit hos honom och tittat på film. Sedan hade han lagat mat åt dom båda. Jätte gulligt. Han hade tydligen kysst henne när han skjutsat hem henne också. "Mel!" sa Nicole och väckte upp mig ur mina tankar. "What?" frågade jag och tittade på henne och Haley. Båda brast ut i skratt. Jag stirrade oförstående på dom. "Say it again" bad Nicole och tittade på Haley. Haley harklade sig och sa "Adam is having a party tonight. He was wondering if you and Nicole would like to come".
Jag, Nicole och Haley var hemma hos Haley och fixade oss inför kvällen. "Does Adam have any cute friends?" frågade Nicole. Jag himlade med ögonen och skrattade. "I don't know. Haven't met them" sa Haley och ryckte på axlarna. Vi skrattade alla tre och när klockan slog tio åkte vi till Adam. Man hörde musiken några kvarter bort och hörde en massa folk. När vi kom dit stog folk utanför och det kändes konstigt att se folk från skolan där. Men det är klart. Bradford är inte så stort. Jag tänkte precis fråga vart Adam var när jag hör Haley utbrista. "There he is". Jag tittade vart hon pekade och såg en rätt lång kille, solbränd och riktigt snygg, komma fram mot oss. "Hey Hales" sa han och kysste henne. Sen tittade han på mig och Nicole. "Hi, I'm Adam". Jag sträckte fram min hand och han tog den. "I'm Melanie" sa jag och log. "And I'm Nicole" sa Nicole. Adam nickade och log mot oss båda. "Drinks are inside. And pool is in the backyard if you would like to swim." sa han och tog tag i Haleys hand. De gick in mot huset. Jag tittade på Nicole och hon tittade på mig. Sedan gick vi också in i huset och tog en varsin drink och gick sedan ut på baksidan och satte oss där. Det var sjukt mycket folk där. Massor man inte ens sett förut men även folk från skolan som kom fram och frågade hur det var med en. Jag och Nicole minglade med lite folk. Sen tappade jag bort henne helt. Sist jag såg henne satt hon med någon kille. Nu var dom båda borta. Jag hade inte ens orken att leta efter henne. Gick istället mot poolen och doppade mina fötter. "Hey. Can I sit here?" hörde jag någon säga. Jag ryckte på axlarna. "Sure, why not?" sa jag och tog en klunk av min cider. Killen satte sig brevid mig och drack ur sin öl. "I've never seen you before" sa han sen och tittade nyfiket på mig. "I've never seen you before either." sa jag efter en snabb blick på honom. "What's your name?" frågade han sedan. "Melanie" sa jag tyst. "What's your name?" sa jag sedan och tittade på honom. Han log mot mig. Han såg faktiskt rätt bra ut. Eller var det alkoholen som talade? "I'm Zayn." svarade killen och tog en till klunk utav sin öl. Jag nickade bara och kollade i vattnet igen.
"Haha, you must be kidding me!" sa Zayn och skrattade när vi gick längs vägen. Han ville inte att jag skulle promenera hem själv så han erbjöd sig att gå med mig, vilket inte gjorde mig något. "No, I'm not!" sa jag och skrattade lite jag med. "So you're telling me that you want to go to a dance school in London, but nobody has really seen you dance?" sa han och kollade på mig lite mystiskt. "Yes, that's right." sa jag och fnittrade. "Well, I can be the first?" sa han och tittade menande på mig. Jag stannade upp. Likaså gjorde han. Sen skakade jag på huvudet. "Maybe some other time" sa jag osäkert. Hans läppar formades till ett leende. "So then we'll have to meet again!" sa han glatt. Jag tittade osäkert på honom. "I guess so?" sa jag som om det vore en fråga. Han skrattade lite lätt och vi fortsatte att gå. "Well, this is me" sa jag och pekade mot det blåa huset. "It was really nice meeting you. Hopefully we'll meet again." sa han och tittade mig i ögonen. Jag log generat och tittade bort lite. "It was nice meeting you too. Goodnight" sa jag och vände mig om. "Goodnight Melanie" hörde jag honom säga bakom mig. Jag vände mig om och vinkade lite försiktigt innan jag öppnade dörren och gick in. Jag somnade med ett osäkert leende på läpparna.
Idag var det ingen vanlig dag för det var Sams 8 års dag. Mamma kom in i mitt rum och väckte mig runt tio denna lördagsmorgon. Jag mådde inte så dåligt som jag trodde jag skulle göra. Men lite baksmälla hade jag ju. Mamma, jag, pappa, Max och Ali gick mot Sams dörr och började sjunga. När vi kom in i rummet låg han där helt sprallig och glad. Han reste sig upp och började hoppa i sängen. "Hurray hurray" skrek han och skrattade glatt. Han sprider en sån lycka så resten av familjen började också att skratta. Sedan satte vi oss i hans säng och han fick födelsedags frukost och massa presenter. Han blev glad av minsta lilla. Sista paketet han fick hade han önskat sig så länge. Ett wii spel. Så han blev super glad och ville börja spela det direkt. Pappa installerade och fixade det. Sen satt vi där och tittade på när Sam spela. "This is the best present ever" sa Sam förtjust. "The best birthday ever" sa han direkt efter, lika förtjust.
Happy To Have You
14 Juni. Kan man ens säga att det var det datumet det blev vi? För jag själv vet inte om det ens var det. Vi har ju pratat länge om att bli tillsammans. Sen en dag sa jag bara "bestäm ett datum". Men du ville att jag skulle bestämma. Den 14 Juni sågs vi hos dig. Minns inte riktigt hur vi ens började prata om det men på något sätt så blev det som att det var då vi blev tillsammans. Egentligen vart vi tillsammans innan det. Men ska man bara ta något random datum, haha? Äh jag vet inte. I'm happy to have you.
You're A Sky Full Of Stars
Ibland kan jag bli helt jävla irriterad på dig. För att du kan vara så på. För att du säger så konstiga saker. Men trots det så tycker jag om dig så himla mycket. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle börja tycka om dig igen efter allt som hänt. Jag trodde jag bara ville ha dig som vän. Men så fel man kan ha ibland, eller hur? Nu har vi setts i tre månader, för det är så länge du har varit i Sverige nu efter din semester i Thailand. Vi har känt varandra i över två år. Första gången höll vi på i typ tre månader innan jag tröttna och tappa känslor. Andra gången höll vi bara på i två månader innan jag insåg att nej jag var inte kär. Varför skulle då tredje gången vara annorlunda, tänkte jag. Jag skrev till dig på din födelsedag. Du var i Thailand då. Men vi pratade via facebook. Och efter den dagen skrev vi till varandra varje dag. Först var det bara allmänt snack, inga gubbar eller så typ. Men efter ett tag gjorde vi gubbar till varandra. Du skrev att du ville försöka igen sen när du kom hem till Sverige. Men jag sa hela tiden att vi skulle ses som vänner först och sen se vad som händer. Och nu är vi här. Man skulle kunna säga att vi är tillsammans så som vi håller på. Och du säger hela tiden "bli min". Snart så är det vi. Hoppas jag iallafall.
That Fucking Thing Called Love
Varför kan jag inte bli kär för? Varför har jag så jävla svårt för att bli kär? Jag faller väldigt lätt för killar, men blir aldrig kär i dom. Inte längre iallafall. Jag minns när jag var yngre, när jag var sådär super duper jätte kär i min första pojkvän. Ville spendera varje minut med honom. Låg ständigt och lyssnade på såna där typiskt kärlekslåtar. För det var så kär jag var i honom. Han var min första kärlek. Det kommer han alltid att vara. Jag var 14 år då. Nästa gång jag blev kär var jag inte lika kär som första gången men jag var fortfarande kär och ville inte förlora den där killen. Jag var 17 år och han gick i min parallellklass. Jag hade tyckt han var söt redan i första ring. Men i andra ring blev det vi. Jag vart överlycklig. Dock gick vi för fort framåt och det var väl kanske inte så bra. Men vi var med varandra ofta och gjorde det mesta tillsammans. Vi hade samma vänner så vi sågs även fast vi inte var med varandra direkt. Sju månader senare var det slut. Lika bra det faktiskt. Efter det började jag prata med en kille som jag hade träffat på en fest och vi började träffas en hel del sommaren 2010. Jag var hos honom nästan varje dag, sov över hos honom hela tiden så att man nästan trodde att vi var tillsammans. Jag föll för honom. Jag föll så jävla hårt. Jag tyckte verkligen om den killen och han sa att han kände detsamma för mig. Men efter några månader märkte jag att något var fel. Han var inte så "på" längre. Hörde inte av sig lika ofta och vi sågs knappt längre. Han berättade då att han skulle flytta till Thailand för jobb. Allt brast för mig då. Jag ville ju inte att han skulle lämna mig, men vad fan ska man säga? Sagt och gjort så åkte han till Thailand nån månad efter jag fyllt 18. Vi pratade inte ens med varandra på ett år tror jag. Sen kom han till Sverige med sin thailändska flickvän och vi sågs på MP av alla ställen. Han och jag pratade ett tag. Men it was all over. Det året, 2011, blev jag även kär i en gammal flamma som jag lärde känna i Thailand 2006-2007. Vi träffades inte så jätte ofta då det var svårt, vi bodde så långt ifrån varandra. Men vi sågs när vi kunde, vilket ändå var några gånger då vi båda var arbetslösa under den tiden. Vi båda föll för varandra väldigt snabbt, men vi är så olika varandra. Det varade i kanske fyra månader innan det tog slut. Jag vart helt förkrossad. Jag var så kär i honom och han krossade mitt hjärta över ett jävla sms. Jag ville hata honom efter det, men det var i princip omöjligt. 2012 åkte jag till Thailand med familjen och träffade en kille. Världens underbaraste kille. På fyllan blir jag jävligt jobbig och kärleksfull, så jag var på denna kille hela kvällen typ. Men det var pga det vi började hålla på. Jag tyckte så mycket om den här killen och ville inte förlora honom. Jag var så jävla nojig att han inte skulle vilja ses hemma i Sverige igen. Men det gjorde vi, och vi sågs i fyra månader innan jag tröttna totalt och tappade mina känslor för honom. Jag blev aldrig kär i honom. Jag tyckte bara om honom.
Nu idag, så har jag börjat träffa honom igen. I början kändes det bra. Jag vill så gärna ge oss en chans. Jag vill bli kär i honom, jag vill känna så som han känner för mig. Men jag är så jävla iskall mot killar. Jag visar typ inga känslor alls. Blir det så när man en gång fått sitt hjärta krossat? Blir man helt känslokall? Jag skyller allt på K. Det är hans fel att jag är såhär. För innan honom ville jag mysas, pussas och gulligulla hela tiden. Ville det med honom också, men han sköt bort mig. Han visade aldrig att han ville vara med mig när vi var med andra. Då var det som att vi bara var vänner. Jag har blivit som han är. Vilket jag inte alls är stolt över. Jag ska försöka bättra mig för L förtjänar så mycket bättre. Jag vill ge honom det han förtjänar. Han är världens finaste kille. Vill inte krossa hans hjärta ännu en gång. Jag vet hur ont det gör.
We Will Always Have Thailand
Du är hemma nu. Och vi har setts kanske 7-8 gånger. Det känns bra än så länge. Jag tycker om dig. Men du tycker om mig mer än vad jag tycker om dig. Vilket kanske inte är så bra ändå. Jag har sagt att jag backar ifall du är för på och vill vara nära mig all the time. Förut förstog du aldrig när jag sa till dig att sluta vara så på. Men nu verkar du faktiskt göra det. Vi ska inte heller behöva smsa varje dag, vi behöver ju inte veta vad den andra gör hela tiden varje dag. Det blir bara så tjatigt då. Jag är inte som du, som behöver vara nära hela tiden eller så. Jag var så förut, men jag kommer nog aldrig att bli den tjejen igen vilket är tråkigt. Men allt var pga K. Så jag skyller på honom. För det är verkligen inte pga dig. Aja! Vi får se ifall det blir något utav dig och mig eller om det helt enkelt inte ska vara vi. Who knows...
How Long Will I Love You? As Long As Stars Are Above You
Det spelar ingen roll längre. Du kommer alltid att vara min första kärlek och jag kommer alltid att älska dig. Jag är inte kär i dig längre, det var längesen jag var det. Men du var min första kärlek och pga det så kommer du alltid att vara en del av mig. Du och jag, vi är så lika fast ändå så olika på samma gång. Vi tänker oftast likadant, vilket faktiskt är så jävla läskigt! Nu när du flyttat till Åre ses och umgås vi inte längre. Men jag vet att du finns för mig och jag kommer alltid att finnas för dig. Finns nog ingen gladare än mig som får ha dig som min vän även efter allt som vi gått igenom tillsammans. Det betyder oerhört mycket för mig. Du är en av dom jag hoppas att jag alltid kommer att få ha i mitt liv. Du är en av få killar jag verkligen kan vara mig själv med. Men det är för att vi är vänner och har varit tillsammans. Det kommer kanske alltid finnas något mellan oss.
Cause I Never Leave My Heart Open, Never Hurts Me To Say Goodbye
Vad ser du i mig? Jag förstår det inte. Jag har sårat dig. Jag skulle aldrig någonsin kunna lita på mig om jag var du. Men det är just det. Jag är inte du, och du är inte jag. Du gillar mig fortfarande vilket är helt jävla sjukt. Att du inte ens bryr dig om alla "skitsaker" (som du så fint kallar det) jag gjort dig. Om en kille behandla mig som jag behandlade dig, så skulle jag nog skita i honom. Fast å andra sidan gjorde jag ju inte det när jag hade en sån kille. Han behandlade mig tillochmed ännu värre, och varför stannade jag kvar? Jo för jag var så jävla kär. Man blir helt dum i huvudet av den jävla kärleken. Fan! Och sen dess att han förstörde mig totalt, när han krossade mitt hjärta i tusentals bitar? Det var då jag slutade bry mig. Jag sket i allt. Jag lämnar inte mitt hjärta öppet för någon. Ingen kan komma in dit. Ingen kan ta det. Jag har blivit så kall mot allt och alla. Visar ingenting utåt men inombords bryr jag mig så jävla mycket. Jag fattar inte det. Du tror jag är rädd för dig. Jag vet att jag är det. Men jag säger att jag inte är det. Varför säger jag så för? Varför säger jag bara inte att jag är rädd? Jag är rädd för att jag tror att alla kommer att såra mig, bara för att en endaste kille gjorde det. Men även fast du säger att du var så jävla kär i mig och aldrig skulle göra något sånt, så spelar det ändå ingen roll. Jag vill ju ändå bara vara din vän, om du låter mig.
Because A Boy Like You Is Impossible To Find
Jag önskar att jag kunde gilla dig lika mycket som du gillar mig. Jag önskar verkligen det. Men det går bara inte. Hur mycket jag än skulle vilja, så går det bara inte. Du kanske har rätt angående det att jag aldrig gav dig en ärlig chans. Det var längesen vi höll på med varandra. Så jag förstår inte hur du kan gilla mig och vilja vara med mig fortfarande. Jag vet att du sagt att du alltid kommer att vara svag för mig, och ja kanske är det så. Kanske alla har en speciell person som man alltid kommer att vara svag för och falla för varenda gång man ser den. Även fast jag också har en jag alltid kommer att vara svag för så tänker jag ändå gå vidare och låta honom vara lycklig. Han förtjänar det och det gör du med. Jag vill att du ska vara lycklig! Du och jag kanske aldrig blir vi, men vi kommer alltid att ha Thailand. Där vi träffades för första gången, där vi kysstes för första gången, där vi föll för varandra, där vi lärde känna varandra helt enkelt. Som du skrev igår "mycket minnen från du och jag här på Koh Lanta..". Det är klart att det är det. We fell in love there. Koh Lanta kommer alltid att vara den plats som förde oss tillsammans. Nästa gång jag åker dit kommer jag att tänka på dig och allt vi gjort där. Vart jag än går så kommer jag att minnas dig, och tänka på dig. För vi var ju nästan på hela ön tillsammans. Jag vet inte ens varför jag sitter och skriver den här texten. Det är bara så jävla skönt att sätta sina känslor ner i en text, så att man senare kan läsa hur man kände och tänkte då.
Jag är rädd för kärleken, det är jag. Men jag är nog räddare för dig. För att du tyckte om mig för mycket och var för på. Jag backar undan då. Klarar inte av sånt. Jag kanske känner något för dig nånstans inom mig, men just nu vill jag inget mer än att vara din vän. Vilket aldrig kommer att gå. And that sucks.
Even When The Sky Comes Fallin
När du skickade låten och sa att den påminde om mig tänkte jag vad fan är det för låt "sure thing" liksom. Hade aldrig hört talats om den förut. Men jag sa att jag iallafall skulle lyssna på den. Sagt och gjort gick jag in på youtube och sökte på låten + lyrics. Ville såklart se texten också. Tårarna rann ner för min kind när jag hörde låten + lyricsen. För alltså är det så? Är det så du känner? Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. No matter what. Det kommer alltid att finnas något mellan oss. Haha egentligen är det helt sjukt att jag ligger här och tänker på ifall du känner så som dom sjunger i texten, för varför annars ska den påminna om mig? Det är inte en utav "våra" låtar, det är inte en låt vi lyssnat på tillsammans förut.
Lite av texten är sant. Vi känner varandra bra, behandlar varandra som vänner och så respekterar vi varandra. Det vi har är speciellt.
Know you like a brother
Treat you like a friend
Respect you like a lover
If you be the cash
I’ll be the rubberband
You be the match
Imma be your fuse
Boom!
Painter baby you
Could be the muse
I’m the reporter baby
You could be the news
Cause your the cigarette
And I’m the smoker
We raise a bet…
Cause your the joker
Truth tho…
You are the chalk
And I could be the blackboard
And you can be the talk
And I could be the walk
Yeaaah
Even when the sky comes falling
Even when the sun don’t shine
I got faith in you and I
So put your pretty little hand in mine
Even when we’re down to the wire babe
Even when it’s do or die
We can do it baby simple and plain
cuz this love is a sure thing
You could bet that
Never gotta sweat that [x4]
You could be the lover
I’ll be the fighter babe
If I’m the blunt
You could be the lighter babe
Fire it up!
Writer babe
You could be the quote
If I’m the lyric baby
You could be the note
Record that!
Saint, I’m a sinner
Prize, I’m a winner
And it’s you
What can I do to deserve that
Paper baby
I’ll be the pen
Say that I’m the one
Cause you are ten
Real and not pretend!
Even when the sky comes fallin
Even when the sun don’t shine
I got faith in you and I
So put your pretty lil hand in mine
Even when were down to the wire babe
Even when it’s do or die
We can do it babe simple and plain
Cause this love is a sure thing
She my sure thing, my second only pure thing
It’s like heaven when I’m untying them bra strings
See I’m drawn to her, horse and carriage like
Day dreaming got me thinking what is marriage like
She like Terrance Wright, I’m booking Paris Flights
The Hermes H bangles that I heard you like
Say the words and it’s there
You put up with the rumours and they blog what you wear
His and her everything, charge for the pair
Couldn’t let you cluster when I’m all solitaire’s
Share and share alike, I never fear the price
Top of my game, I hope you ain't scared of heights
Roll a dice, you can bet that, never gotta sweat that
Pony hair, Louboutins let you pet that
Ferrari engine like the trunk got a jet pack
Looking pretty on my arms what you best at
PUSH!
Even when the sky comes fallin
Even when the sun don’t shine
I got faith in you and I
So put your pretty little hand in mine
Even when we’re down to the wire babe
Even when it’s do or die
We can do it baby simple and plain
This love is a sure thing
Know you like a brother
Treat you like a friend
Respect you like a lover
Sometimes It's Easier To Pretend You Don't Care Than To Admit It's Killing You
Det gör så jävla ont i hjärtat av att veta att du åker imorgon. Jag vet inte vad det är jag känner för dig, men tanken på att förlora dig.. alltså jag klarar inte av det. Du är den enda killen i hela världen som jag litar på (om vi inte räknar med min pappa). Jag har aldrig, aldrig älskat någon så mycket som jag älskade dig. Jag har aldrig varit så kär förut. Genom alla dessa år vi haft tillsammans så har vi haft våra stunder. Älskat och hatat varandra. Hatat att vi älskat varandra. Alla tjaffs och bråk vi haft har ju verkligen tärt på en. Iallafall mig. Vi båda var ju väldigt svartsjuka av oss och vi lät den ta över, vilket var ett stort misstag. Jag är fortfarande svartsjuk av mig, men inte lika mycket som då. Med åren som gått har jag försökt att lita på killar och det går framåt. Med dig var jag svartsjuk så fort du bara pratade med en annan tjej. Jag hatar att jag var sån. Och jag hatar att du också var sån. Jag minns nätter jag grät mig till sömns. Lyssnade på massa sorgliga kärlekslåtar, grät ut i kudden och tänkte på dig. På oss. På det vi hade. Så många minnen tillsammans med dig. Jag vill gärna spola tillbaks i tiden och se ifall vi skulle gjort annorlunda. Jag vet att jag skulle vilja få en massa grejer jag ångrar ogjort. Du betyder verkligen jätte mycket för mig, vilket du alltid kommer att göra. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Du är min första kärlek. Men nu så åker du bort och vi kommer inte att ses på 5 månader. Det känns riktigt jobbigt. Men jag får försöka att inte tänka på dig, för då kommer jag inte sakna dig lika mycket. Fast jag saknar dig redan, och det är fan inte bra. Orkar inte. Det gör ont i hjärtat. Ögonen svullnar. Tårar som rinner ner för kinden. Vad fan är meningen? Är det ens värt det? Det kommer ändå aldrig att bli vi igen. Jag ska låtsas att jag inte bryr mig, då kanske jag tror på det tillslut.
Cause When I'm Without You I'm Weaker
Jag mår så bra när jag är med dig. Du gör mig glad. Jag kan vara mig själv med dig för vi har känt varandra så otroligt länge nu. Vad är det? 10 år nu kanse? Jo för vi började typ prata i femman, och då är man elva år.. fyfan vad sjukt. Jag är jävligt glad över att du forfarande finns kvar i mitt liv efter så många år av vänskap och kärlek. Vårt förhållande till varandra har ju varit lite utav en bergochdalbana. Vänner - bästavänner - tillsammans - slut pga Thailand - bästavänner igen - tillsammans - osams - vänner - tillsammans - slut - ovänner - vänner - nästan tillsammans igen - vänner - hålla på med varandra - vänner. Ja så har det väl sett ut dessa år. Nu är vi iallafall tillbaks till att vara vänner igen, och jag är oerhört glad över det. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag känner mig så avslappnad med dig och vi kan prata om allt, verkligen allt. Nu är vi liksom 21 år. Vuxna. Förut var vi unga och dumma. Jag saknar den tiden. Jag saknar allt vi gjorde förut. När vi var 11 och satt på msn och prata med varandra, frågade om varandras "topp 5" eller "topp 3". Och att man alltid bytte namn haha. Jag minns inte riktigt hur vi ens började prata med varandra, men tror att det var inom fotbollen och Felan. Härliga tider det där. Men tio år har gått sen dess. Och fy, helst av allt vill jag spola tillbaks tiden igen och vara en liten osäker elva åring. Vill gå i lundskolan, vill spela fotboll, vill prata med dig på msn som förut, vill vara vän med alla som jag förlorat kontakten med nu. Om det ändå vore så enkelt. Vill spola tillbaks till då det var du och jag. Få det som jag gjorde då ogjort. Ångrar det utav hela mitt hjärta och förstår inte hur du kunde förlåta mig då. Visst, vi var osams ett tag men sen förlät du mig. Du är bäst!
I'm sorry if I say I need you, but I don't care I'm not scared of love.
Cause when I'm not with you, I'm weaker.
Is that so wrong? Is it so wrong? That you make me strong.
Sometimes All You Need Is Time
Det går. Jag trodde inte att jag skulle klara av det. Men jag är inte beroende av dig längre. Jag behöver inte dig ens. Jag klarar mig helt utmärkt utan dig i mitt liv. För två år sen var jag head over heels för dig och jag grät mig till sömns två nätter i rad. Jag antar att pga det så har jag vuxit och blivit mer starkare. Ibland känner jag mig känslokall, som att jag inte har några känslor överhuvudtaget. Kanske är det så. Jag vågar inte känna något för någon för jag tror alla killar är som du, även fast dom visar sig vara raka motsattsen. Jag är väl feg när det kommer till kärlek. Vågar inte riktigt ta det steget. Men när vi sågs för första gången i augusti efter att inte ha träffats på två år, så trodde jag att jag skulle falla tillbaks. Att vilja vara med dig hela tiden, vilja att du skulle vilja samma sak. Trodde jag skulle bli beroende av dig igen. Men nej. Det blev jag inte. Förut skulle jag bli lycklig och få fjärilar i magen bara du messade mig. Men nu? Nej jag orkar knappt svara. Förut skulle jag messa dig varje dag. Men nu? Jag messar dig aldrig, utan det är du som börjar. Jag tröttnar för fort. För någon månad sen trodde jag att jag var kär i dig. Och ja, jag kommer väl alltid att vara kär i dig, eller alltså det kommer alltid att finnas något mellan oss. Så kär är väl inte det rätta ordet, eftersom jag inte är kär i dig. Du är exakt samma kille som jag vart kär i för två år sen. Då funkade det du gjorde och så som du var. Men nu, två år senare, så gör det inte det. Du sa att du hade förändrats. Men det har du ju inte. Du är samma kille.
