Mrs. Nick Jonas

Varför kan jag inte bli kär för? Varför har jag så jävla svårt för att bli kär? Jag faller väldigt lätt för killar, men blir aldrig kär i dom. Inte längre iallafall. Jag minns när jag var yngre, när jag var sådär super duper jätte kär i min första pojkvän. Ville spendera varje minut med honom. Låg ständigt och lyssnade på såna där typiskt kärlekslåtar. För det var så kär jag var i honom. Han var min första kärlek. Det kommer han alltid att vara. Jag var 14 år då. Nästa gång jag blev kär var jag inte lika kär som första gången men jag var fortfarande kär och ville inte förlora den där killen. Jag var 17 år och han gick i min parallellklass. Jag hade tyckt han var söt redan i första ring. Men i andra ring blev det vi. Jag vart överlycklig. Dock gick vi för fort framåt och det var väl kanske inte så bra. Men vi var med varandra ofta och gjorde det mesta tillsammans. Vi hade samma vänner så vi sågs även fast vi inte var med varandra direkt. Sju månader senare var det slut. Lika bra det faktiskt. Efter det började jag prata med en kille som jag hade träffat på en fest och vi började träffas en hel del sommaren 2010. Jag var hos honom nästan varje dag, sov över hos honom hela tiden så att man nästan trodde att vi var tillsammans. Jag föll för honom. Jag föll så jävla hårt. Jag tyckte verkligen om den killen och han sa att han kände detsamma för mig. Men efter några månader märkte jag att något var fel. Han var inte så "på" längre. Hörde inte av sig lika ofta och vi sågs knappt längre. Han berättade då att han skulle flytta till Thailand för jobb. Allt brast för mig då. Jag ville ju inte att han skulle lämna mig, men vad fan ska man säga? Sagt och gjort så åkte han till Thailand nån månad efter jag fyllt 18. Vi pratade inte ens med varandra på ett år tror jag. Sen kom han till Sverige med sin thailändska flickvän och vi sågs på MP av alla ställen. Han och jag pratade ett tag. Men it was all over. Det året, 2011, blev jag även kär i en gammal flamma som jag lärde känna i Thailand 2006-2007. Vi träffades inte så jätte ofta då det var svårt, vi bodde så långt ifrån varandra. Men vi sågs när vi kunde, vilket ändå var några gånger då vi båda var arbetslösa under den tiden. Vi båda föll för varandra väldigt snabbt, men vi är så olika varandra. Det varade i kanske fyra månader innan det tog slut. Jag vart helt förkrossad. Jag var så kär i honom och han krossade mitt hjärta över ett jävla sms. Jag ville hata honom efter det, men det var i princip omöjligt. 2012 åkte jag till Thailand med familjen och träffade en kille. Världens underbaraste kille. På fyllan blir jag jävligt jobbig och kärleksfull, så jag var på denna kille hela kvällen typ. Men det var pga det vi började hålla på. Jag tyckte så mycket om den här killen och ville inte förlora honom. Jag var så jävla nojig att han inte skulle vilja ses hemma i Sverige igen. Men det gjorde vi, och vi sågs i fyra månader innan jag tröttna totalt och tappade mina känslor för honom. Jag blev aldrig kär i honom. Jag tyckte bara om honom.