Never say never - chapter 1
- Vart i helvete är min gråa tjocktröja? Skrek jag förbannat på min sexton åriga lillasyster Emily.
- Men inte fan vet jag! Skrek hon tillbaks.
- Det var ju du som hade den sist! Skrek jag.
- Du får väl fan ta hand om dina egna kläder, inte mitt fel att du tappar bort dom direkt! Skrek hon.
Såhär ser nästan alltid ut hemma hos oss. Min lillasyster Emily tror hon är den snyggaste tjejen i hela världen och så tror hon att hon är bättre än alla andra. Vi bråkar nästan varje dag. Men pappa bryr sig knappt längre. Han spenderar sin tid för det mesta med hans nya flickvän Nicole. Och mamma.. hon har jag inte träffat sen jag var fyra år gammal. Pappa och Nicole har förlovat sig, så nu har hon och hennes barn flyttat in hos oss i Los Angeles. Hon har två barn. Haylie som är lika gammal som Emily och Nathan som är ett år äldre än mig. Nathan är jätte skum.. han kollar alltid på mig på ett läskigt sätt och om min pojkvän Ryan är hos oss så kollar Nathan på oss på ett äcklat sätt. Han är så skum. Men nog om det! Nu ska jag fortsätta leva mitt icke-glamourösa liv.
- Jag såg din tröja här någonstans igår tror jag. Sa Nathan.
- Jaha? Vart då någonstans? Frågade jag drygt.
- Tror Haylie lånade den..
- VA I HELV...
Jag sprang rakt in i Haylies rum och vände ut och in i alla hennes lådor.
- Vafan håller du på med? Skrek hon förbannat.
- Vad ser det ut som? Letar efter min gråa tröja! Skrek jag tillbaks och fortsatte att leta tills jag hitta den.
- Du rör aldrig mina kläder igen, fattar du? Skrek jag.
Jag gick in till mitt rum och sminkade mig innan jag gick till skolan. Nathan hann i kapp mig och började prata på som vanligt.
- Vad ska du göra idag?
- Ska träffa Ryan.
- Aha..
Jag gick ifrån honom och så fort jag fick syn på Brianna min bästavän, sprang jag snabbt till henne.
- Omg, va han är läskig! Sa jag och nickade med huvudet mot Nathan.
- Vadå.. jag tycker han är rätt söt. Sa Brianna och stirrade efter Nathan.
- Fan Bri! Du är sjuk..
När skolan var slut gick jag och Brianna mot våra skåp för att hämta våra jackor och väskor.
- Juste! Vet du vilka som kommer hit på fredag? Frågade Brianna entusiastiskt.
- Nej? Svarade jag ointresserad.
- Jonas brothers!
- Åh.. okej?
- Men kom igen Ash! Snälla, du kan väl följa med och se dom?
- Meh, dom är inte ens så bra! Kan inte typ Katie eller Jamie följa med istället?
- NEJ! Jag vill att du ska med, du är min bästavän.. snälla, du kan väl ställa upp för mig den här gången bara?
Jag funderade ett tag på det Brianna sagt. Visst, jag är hennes bästavän och hon avgudar Jonas brothers. Men betyder det att jag måste följa med för det? Jag hatar ju dom! Eller okej, hatar gör jag ju inte. Men jag gillar dom inte iallafall.
- Hallå? Sa Brianna och ryckte i mig.
- Eh, vadå?
- Snälla följ med? Jag vet att du inte är ett så stort fan av dom. Men du skulle göra mig till världens lyckligaste tjej.
- Åh, va du är jobbig! Men jaja okej jag följer väl med.
- JAAA! Du är bäst! Sa hon och kramade om mig hårt. - Men du bara så du vet är Joe min!
- Lugn, tänker inte ta någon utav dom. Sa jag med ett skratt.
När vi gick ut från skolan såg jag att Ryan stog på parkeringen och vänta på mig.
- Jag måste gå, Ryan väntar. Men vi ses imorn! Sa jag och sprang mot Ryan.
När jag kom fram till honom hoppade jag upp i hans famn och kysste ihjäl honom.
- Så var ska vi? Frågade jag nyfiket.
- Det får du se!
- Men jag vill veta..
- Du får se. Vill att de ska vara en överraskning.
När vi kom fram till stället höll jag nästan på att börja gråta. Framför oss var det cafét vi först träffade varandra för ett år sen och sen dess har det varit han och jag.
- Grattis på ett årsdagen älskling. Sa han och kysste mig på munnen.
A love story - chapter 55
Frankie satte sig i framsätet brevid Denise och jag satt brevid Nick där bak. När vi körde därifrån tog Nick tag i min hand och höll i den hårt. Jag kollade in i hans ögon och log försiktigt. Han log tillbaks på ett sorgset sätt.
- Hoppas vi ses snart gumman! Du får ha det så bra där hemma nu! Sa Denise och kramade om mig.
Så fort Denise släppt taget sprang Frankie fram till mig och höll om mig hårt.
Frankie kollade upp på mig.
Jag gick fram till Nick och kramade honom. Då kom tårarna.
Vi stog ett bra tag och kramade om varandra. Sen kysstes vi länge. Efter tio minuter var jag tvungen att gå, så jag gick därifrån med tårar i ögonen. Det gjorde så ont i hjärtat.
I Sverige
- Josephine! Hörde jag någon skrika.
Jag närmade mig utgången på arlanda och då såg jag mamma stå där med tårar i ögonen.
- Mamma! Skrek jag och sprang fram till henne. - Åh vad jag har saknat dig! Fortsatte jag.
När vi satt i bilen somnade jag nästan direkt. Jag var oerhört trött. Mamma väckte mig när vi väl var hemma. Så fort jag klev innanför dörren hörde jag en massa springande nerför trapporna. Först kommer Dennis och springer rakt in i mig och bär upp mig i luften.
- Gaahh! Dempa, släpp mig! Hahah! Skrek jag och skrattade.
Sen hörde jag två andra röster och kollade mot trappan.
- RYAN! CASPER! Skrek jag glatt.
Båda två bar upp mig och kramade och pussade mig. Tillslut låg vi alla på golvet och skrattade för fullt.
- Nu ska du berätta allt om USA! Sa Dennis.
Jag tog upp mina väskor på mitt rum och gick sen in i Dempas rum där killarna var. Jag satte mig på sängen och berättade om nyår, Justin missförståndet, Ryan, bråket mellan Miley och mig, Dougie, Demi, konstigheterna mellan mig och Nick. Men jag berättade aldrig att jag varit otrogen.
- Shit! Så han Ryan typ är kär i dig? Frågade Casper nyfiket.
Blev tyst ett tag. Alla satt och funderade sen bröt Dennis tystnaden.
- Men va hände mellan dig och Nick då? Är ni fortfarande tillsammans eller? Frågade Dennis.
Vi satt kvar ett tag ända tills mamma ropade att maten var klar. Då gick vi ner och åt. Emil hade även kommit hem så pratade lite med honom innan vi satte oss vid matbordet. Sen berättade jag allt även för mamma och Emil. Eller inte allt, jag utelämnade några detaljer såklart.
När vi kom till flygplatsen följde dom med mig in och hjälpte mig med att bära. När jag sen skulle till gaten så var det dags att säga hejdå.
- Hoppas vi ses snart gumman! Du får ha det så bra där hemma nu! Sa Denise och kramade om mig.
- Tack! Ja, jag hoppas också vi ses snart! Sa jag och kramade henne.
Så fort Denise släppt taget sprang Frankie fram till mig och höll om mig hårt.
- Lillskit! Du får ju inte göra så jag dör nu, haha! Sa jag och ruffsade till honom i håret.
- Men jag kommer sakna dig så mycket! Sa Frankie ledsamt.
- Jag kommer sakna dig me, men vi kommer att träffas igen! Sa jag.
Frankie kollade upp på mig.
- Lovar du det? Frågade Frankie glatt.
- Ja.. jag lovar. Svarade jag med ett osäkert leénde.
- JAAA! Skrek Frankie och hoppade runt.
Jag gick fram till Nick och kramade honom. Då kom tårarna.
- Gråt inte, älskling. Bad Nick.
- Jo, kan inte sluta.. sa jag mellan tårarna.
- Vet att det är jobbigt, men vi kommer att träffas igen. Vi älskar varann. Sa Nick och kollade på mig.
- Hoppas verkligen det. Sa jag tyst.
Vi stog ett bra tag och kramade om varandra. Sen kysstes vi länge. Efter tio minuter var jag tvungen att gå, så jag gick därifrån med tårar i ögonen. Det gjorde så ont i hjärtat.
I Sverige
- Josephine! Hörde jag någon skrika.
Jag närmade mig utgången på arlanda och då såg jag mamma stå där med tårar i ögonen.
- Mamma! Skrek jag och sprang fram till henne. - Åh vad jag har saknat dig! Fortsatte jag.
- Gumman! Och jag har saknat dig. Du får berätta allt när vi kommer hem. Sa mamma medan vi gick.
När vi satt i bilen somnade jag nästan direkt. Jag var oerhört trött. Mamma väckte mig när vi väl var hemma. Så fort jag klev innanför dörren hörde jag en massa springande nerför trapporna. Först kommer Dennis och springer rakt in i mig och bär upp mig i luften.
- Gaahh! Dempa, släpp mig! Hahah! Skrek jag och skrattade.
- Åh jag har saknat dig sååå otroligt Jossy! Sa Dempa med ett leénde.
- Haha, detsamma! Sa jag och kramade om honom.
Sen hörde jag två andra röster och kollade mot trappan.
- RYAN! CASPER! Skrek jag glatt.
- Jossy! Skrek båda och sprang emot mig.
Båda två bar upp mig och kramade och pussade mig. Tillslut låg vi alla på golvet och skrattade för fullt.
- Nu ska du berätta allt om USA! Sa Dennis.
- Ja, vi vill veta allt. Sa Ryan med ett flin.
- Haha, som ni vill, men det kommer ta ett bra tag. Sa jag och blinkade menande.
- Men hörni, börja inte utan mig eller Emil. Vi vill också höra allt! Sa mamma allvarligt.
- Jaja mamma. Men kan berätta för er sen, Emil är ändå inte hemma än. Sa jag.
- Som du vill då! Sa mamma retsamt.
Jag tog upp mina väskor på mitt rum och gick sen in i Dempas rum där killarna var. Jag satte mig på sängen och berättade om nyår, Justin missförståndet, Ryan, bråket mellan Miley och mig, Dougie, Demi, konstigheterna mellan mig och Nick. Men jag berättade aldrig att jag varit otrogen.
- Shit! Så han Ryan typ är kär i dig? Frågade Casper nyfiket.
- Typ.. eller verkade som det då. Men sen snacka jag inte med honom på två veckor, så vi är väl inte ens vänner. Har iallafall inte hört något från honom. Svarade jag.
- Wow! Ryan Sheckler. Han är fan min idol! Fatta va coolt?! Sa Casper uppspelt.
- Äh, inget speciellt. Jag heter också Ryan, är också grym på skateboard. Jag kan lika gärna vara din idol? Sa Ryan ironiskt.
- Meh! Käften Ryan! Sa Casper surt.
Blev tyst ett tag. Alla satt och funderade sen bröt Dennis tystnaden.
- Men va hände mellan dig och Nick då? Är ni fortfarande tillsammans eller? Frågade Dennis.
- Alltså det är komplicerat. Han trodde jag gilla Ryan och sånt, så han blev sur. Vi har haft en massa bråk, men vi var iallafall tillsammans igår, så jag antar att vi fortfarande är tillsammans, ja. Svarade jag.
- Åh fan! Men ha inte så höga förhoppningar syrran. Han är en kändis och nu är ni ifrån varandra, man vet aldrig vad som händer.. sa Dennis.
- Nej vet. Har inga. Vet inte ens om vi kommer träffas igen. Sa jag tyst.
Vi satt kvar ett tag ända tills mamma ropade att maten var klar. Då gick vi ner och åt. Emil hade även kommit hem så pratade lite med honom innan vi satte oss vid matbordet. Sen berättade jag allt även för mamma och Emil. Eller inte allt, jag utelämnade några detaljer såklart.
A love story - chapter 54
Denise och jag dukade undan allt från bordet förutom efterrätten. Ingen hade orkat äta någonting utav den förutom Frankie så vi tänkte äta den sen när de andra kom istället. Det ringde på dörren efter tio minuter och in kommer Selena, Demi och Dougie.
- Oj, haha fullt hus eller vadå?! Sa Kevin med ett flin.
Han gick fram till mig och tog ena handen runt min axel och stog och höll om mig.
- Usch.. vill inte åka hem.. sa jag och kramade om honom.
Han väntade sig inget svar utan alla följde efter honom till köket. Jag satte mig mellan Demi och Selena.
- Det känns inte som det gått en månad.. sa Demi besviket.
När vi suttit och umgåtts ett tag började dom röra sig hemåt. Men först pratade jag lite med dom var för sig. Så först gick jag och prata med Selena.
- Du får lova att vi inte tappar kontakten nu! Sa jag.
Sen pratade jag lite med Demi. Fast vi hade inte kommit varandra lika nära som jag och Selena eftersom Demi varit bortrest i en-två veckor. Så vi planerade bara att hålla kontakten och sådära..
Sen vart det dags för Dougie. Det kändes fel att stå utanför och prata med honom själv.
- Jag kommer verkligen att sakna dig Josephine. Sa Dougie och kollade in i mina ögon.
När dom dragit blev det lite tomare i huset, vilket Kevin påstog också.
- Shit! Va hände me partyt? Dog de? Frågade Kevin.
Vi satt uppe ett tag och pratade om massa minnen. Sen gick jag och la mig. Var otroligt trött så somnade direkt. Vet inte när Nick hoppade i säng, men det var efter mig iallafall.
Nästa dag
- Morgon Jos. Sa Frankie med en gäspning.
Strax innan elva hade Denise, Joe och Paul också vaknat. Denise stog och gjorde stor frukost och Paul satt och läste tidningen. Frankie satt och kolla på tv med mig och Joe.
- Fan va surt att du ska lämna oss. Du har blivit som en syster för mig ju.. sa Joe helt plötsligt.
När Nick, Danielle och Kevin också vaknat satte vi oss vid matbordet och åt frukost. Om bara några timmar sitter jag på ett plan på väg hem. Då kommer jag vara hundratals mil ifrån den här familjen, tänkte jag.
- Va tänker du på? Frågade Danielle mig.
Klockan närmade sig tolv så jag tog upp mina väskor och la dom i hallen. Denise skulle skjutsa mig till flygplatsen och Nick skulle följa med. Nu var det dags för det svåraste och jobbigaste ögonblicket; säga hejdå.
- Fyfan va jag kommer att sakna dig. Sa jag när jag höll om Joe.
Sa hejdå till Danielle och Paul också. Sen kom Kevin och bar upp mig och snurrade runt mig.
- Ta hand om dig nu lilltjejen, så ses vi snart! Sa Kevin allvarligt.
När jag och Kevin slutat krama varandra kände jag hur jag grät. Usch det var så jävla hemskt. Jag bokstavligt hatar att säga hejdå. Det är det värsta som finns.
- Hejdå Frankie. Ta hand om dig, lillskit. Sa jag bland tårarna och kramade honom och ruffsade till honom i håret.
Frankie satte sig i framsätet brevid Denise och jag satt brevid Nick där bak. När vi körde därifrån tog Nick tag i min hand och höll i den hårt. Jag kollade in i hans ögon och log försiktigt. Han log tillbaks på ett sorgset sätt.
Nästan direkt efter dom kommer Danielle och Kevin också.
- Oj, haha fullt hus eller vadå?! Sa Kevin med ett flin.
- Kan man lugnt säga gubben. Alla vill ta farväl av Josie såklart! Sa Denise innan hon gick och satte sig i soffan.
- Wazzup då? Frågade Kevin.
Han gick fram till mig och tog ena handen runt min axel och stog och höll om mig.
- Usch.. vill inte åka hem.. sa jag och kramade om honom.
- Du, vi kommer träffas igen! Men nu är jag vrålsugen på lite efterrätt.. så vad säger ni ska vi ta och fika lite? Sa Kevin.
Han väntade sig inget svar utan alla följde efter honom till köket. Jag satte mig mellan Demi och Selena.
- Det känns inte som det gått en månad.. sa Demi besviket.
- Jag vet, helt sjukt! Vi som planerade att umgås en massa.. men de har knappt blivit något av de! Fortsatte Selena.
- Måste du åka? Frågade Demi ledsamt.
- Jaa, måste de tyvärr. Sa jag sorgset.
När vi suttit och umgåtts ett tag började dom röra sig hemåt. Men först pratade jag lite med dom var för sig. Så först gick jag och prata med Selena.
- Du får lova att vi inte tappar kontakten nu! Sa jag.
- Men ja det är klart! Du är bäst tjejen, jag kanske kommer till Sverige någon dag. Då jävlar ska vi festa! Sa Selena glatt.
- Haha, omg jaa, det måste du göra! Så jävla kul! Sa jag med ett leénde.
Sen pratade jag lite med Demi. Fast vi hade inte kommit varandra lika nära som jag och Selena eftersom Demi varit bortrest i en-två veckor. Så vi planerade bara att hålla kontakten och sådära..
Sen vart det dags för Dougie. Det kändes fel att stå utanför och prata med honom själv.
- Jag kommer verkligen att sakna dig Josephine. Sa Dougie och kollade in i mina ögon.
- Aw! Samma här. Du har funnits när jag behövt dig. Tack för det. Sa jag och log mot honom.
- Det är lugnt, gumman! Sa Dougie med ett flin. - Lova bara att vi kommer att ses igen, okej?
- Man vet aldrig, men jag hoppas att vi gör det iallafall! Sa jag glatt.
- Jag med.. sa Dougie.
När dom dragit blev det lite tomare i huset, vilket Kevin påstog också.
- Shit! Va hände me partyt? Dog de? Frågade Kevin.
- Hahahahah herregud Kev. Du är den sjukaste killen jag känner. Sa jag och as garvade.
- Men vadå? Vart tog dom vägen då? Sa Kevin och skratta.
Vi satt uppe ett tag och pratade om massa minnen. Sen gick jag och la mig. Var otroligt trött så somnade direkt. Vet inte när Nick hoppade i säng, men det var efter mig iallafall.
Nästa dag
Jag vaknade av att jag drömt om att hela familjen Jonas dött i någon olycka. Så var alldeles kallsvettig, och så grät jag? Jag gick upp försiktigt för att inte väcka Nick. Sen klädde jag på mig och packade de sista. Klockan var bara halv nio på morgonen, så jag antog att ingen var vaken. Jag gick upp för trappan och satte mig i vardagsrummet framför tv:n. Efter ett tag kommer Frankie och sätter sig brevid mig.
- Morgon Jos. Sa Frankie med en gäspning.
- Tja Frankie. Sovit gott? Frågade jag med ett flin.
- Haha joo men är fortfarande trött.. sa Frankie.
Strax innan elva hade Denise, Joe och Paul också vaknat. Denise stog och gjorde stor frukost och Paul satt och läste tidningen. Frankie satt och kolla på tv med mig och Joe.
- Fan va surt att du ska lämna oss. Du har blivit som en syster för mig ju.. sa Joe helt plötsligt.
- Åh ja.. men du kommer alltid att vara min bror, det vet du Joe. Vart jag än är! Sa jag och log.
- Det vet jag! Sa Joe med ett leénde. - Samma sak gäller dig, Josie.
- Josie? När var det planet skulle lyfta? Hörde jag Denise ropa.
- Eehh.. halv fyra! Ropade jag tillbaks.
- Men då åker vi härifrån runt ett då. Ropade Denise.
När Nick, Danielle och Kevin också vaknat satte vi oss vid matbordet och åt frukost. Om bara några timmar sitter jag på ett plan på väg hem. Då kommer jag vara hundratals mil ifrån den här familjen, tänkte jag.
- Va tänker du på? Frågade Danielle mig.
- Äh.. de va inget. Svarade jag och log lite snett.
- Kom igen nu, du såg inte så glad ut över det du tänkte på. Sa Kevin.
- Men.. det är bara det att.. jag.. jag vill inte lämna er.. allts.. alltså ni är som min familj. Sa jag och försökte le.
- Älskling, tror du vi vill att du lämnar oss då? Frågade Nick chockat.
- Vi vill verkligen inte att du lämnar oss. Du är en del av oss nu, gumman! Fortsatte Paul.
- Jaa.. du är som min storasyster! Sa Frankie glatt.
- Åh, va jag kommer att sakna er! Sa jag. - Och Frankie, du är som min lillebror. Sa jag och blinkade åt honom.
Klockan närmade sig tolv så jag tog upp mina väskor och la dom i hallen. Denise skulle skjutsa mig till flygplatsen och Nick skulle följa med. Nu var det dags för det svåraste och jobbigaste ögonblicket; säga hejdå.
- Fyfan va jag kommer att sakna dig. Sa jag när jag höll om Joe.
- Detsamma. Men vi kommer absolut att träffas igen och så lär vi höras på telefon. Sa Joe glatt.
- Ja de hoppas jag iallafall! Sa jag och släppte taget om honom.
Sa hejdå till Danielle och Paul också. Sen kom Kevin och bar upp mig och snurrade runt mig.
- Ta hand om dig nu lilltjejen, så ses vi snart! Sa Kevin allvarligt.
- Åh. Kevin! Sa jag och höll om honom hårt. - Kommer att sakna dig så mycket..
När jag och Kevin slutat krama varandra kände jag hur jag grät. Usch det var så jävla hemskt. Jag bokstavligt hatar att säga hejdå. Det är det värsta som finns.
- Hejdå Frankie. Ta hand om dig, lillskit. Sa jag bland tårarna och kramade honom och ruffsade till honom i håret.
- Du behöver inte säga hejdå än! Jag ska me till flygplatsen. Sa Frankie glatt.
- Åh.. okej. Sa jag och försökte skratta. - Hejdå! Sa jag ännu en gång till innan jag gick ut till de andra.
Frankie satte sig i framsätet brevid Denise och jag satt brevid Nick där bak. När vi körde därifrån tog Nick tag i min hand och höll i den hårt. Jag kollade in i hans ögon och log försiktigt. Han log tillbaks på ett sorgset sätt.
A love story - chapter 53
- Never say never. Sa jag och log.
- Snälla.. gråt inte! För min skull. Bad Justin.
Han ställde sig framför mig och höll ut sina armar. Jag tog ett hårt grepp om hela honom och grät ut mot hans axel.
- Jag kommer att sakna dig jättemycket.. jag saknar dig redan lixom. Sa jag mellan tårarna.
Med hela mitt hjärta hoppades jag verkligen att han hade rätt. Att vi någongång skulle träffas igen. Men vad vet jag? Det kan ta år innan vi någonsin träffas igen.
- Hur vet du det? Frågade jag förvånat.
Vi stog ett litet tag till och kramades innan vi tog farväl och jag gick sakta tillbaks till Nicks hus. Visst, det skulle göra fruktansvärt ont att lämna hans underbara familj och han själv såklart. Men jag hade kommit Justin så nära på bara en månad, så det var så jävla svårt att säga hejdå till honom. När jag gick där vid husen gick jag förbi Ryans hus och kollade upp för att kolla ifall han var där.. men det var han inte. Jag fortsatte hela vägen hem till Nick där Denise var utanför och höll på att fixa med trädgården.
- Är du redan hemma? Frågade Denise och kollade upp förvånat.
Jag gick ner till Nicks rum och fortsatte med allt packande. Packade i allt förutom sminket, ett par kläder som jag skulle ha på mig imorgon. Klockan var bara halv fem när jag var klar. Då kom jag på att jag skulle ringa Nick när jag kom hem. Så tog snabbt upp mobilen och slog in hans nr. Han svarade direkt.
- Hej älskling. Är du hemma än? Frågade Nick.
Jag gick upp till Denise och vi började med maten. Vi gjorde förrätt, varmrätt och efterrätt. Joe och Nick kom precis hem när maten var klar så då satte vi oss och åt. Tråkigt nog var Danielle och Kevin inte me oss. Men jag hoppas att jag kommer hinna träffa dom innan imorgon iallafall.
- Vart är Kevin och Danielle? Frågade jag de andra.
Medan vi åt kände jag hur min mobil börja vibrera. Det var Selena. Jag kunde inte svara, men hon skickade sms direkt efter.
"Josie! Hörde att du skulle åka imorgon?! Jag, Demi och Dougie måste ju träffa dig innan du åker!! Hinner du träffas ikväll? Puss / Sel"
Jag la tillbaks mobilen i fickan för att inte störa de andra. Men Nick såg att jag såg lite orolig ut.
- Vem var det? Frågade Nick.
Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Selena.
"Sel, ja jag åker imorgon tyvärr :( JAA! Jag vill träffa er me. Nick sa att ni kunde komma över hit om ni vill? Puss / Jos"
Fick svar nästan direkt.
"Gud va kul! Klart att vi kommer. Vi kommer om ett tag då! Puss / Sel"
- Dom kommer. Sa jag glatt och kollade på Nick.
Denise och jag dukade undan allt från bordet förutom efterrätten. Ingen hade orkat äta någonting utav den förutom Frankie så vi tänkte äta den sen när de andra kom istället. Det ringde på dörren efter tio minuter och in kommer Selena, Demi och Dougie.
Vi reste oss upp efter ett tag. Det gjorde så ont i hjärtat. Nu skulle jag ta farväl av min bästavän. Kunde inte låta bli att gråta när jag tänkte på det.
- Snälla.. gråt inte! För min skull. Bad Justin.
Han ställde sig framför mig och höll ut sina armar. Jag tog ett hårt grepp om hela honom och grät ut mot hans axel.
- Jag kommer att sakna dig jättemycket.. jag saknar dig redan lixom. Sa jag mellan tårarna.
- Hur ska jag klara mig utan dig här? Fattar du hur mycket jag kommer att sakna dig då? Frågade Justin mig.
- Sluta Justin.. jag kan inte skratta.. inte nu.. det här är nog det jobbigaste jag varit med om. Jag älskar dig. Sa jag bland tårarna.
- Förlåt gumman. Jag älskar dig me, men vi kommer självklart att träffas igen! Det vet jag! Sa Justin och försökte le.
Med hela mitt hjärta hoppades jag verkligen att han hade rätt. Att vi någongång skulle träffas igen. Men vad vet jag? Det kan ta år innan vi någonsin träffas igen.
- Hur vet du det? Frågade jag förvånat.
- För... jag bara gör det! Svarade Justin glatt.
- Du bara.. gör det? Det kan ta år innan vi ses igen.. om vi ens kommer göra det. Sa jag ledsamt.
- Tro mig, vi kommer att träffas igen och det kommer vara väldigt snart. Sa Justin och log.
- Hoppas du har rätt.. men jag måste gå nu, måste packa... sa jag och bröt ihop i tårar.
Vi stog ett litet tag till och kramades innan vi tog farväl och jag gick sakta tillbaks till Nicks hus. Visst, det skulle göra fruktansvärt ont att lämna hans underbara familj och han själv såklart. Men jag hade kommit Justin så nära på bara en månad, så det var så jävla svårt att säga hejdå till honom. När jag gick där vid husen gick jag förbi Ryans hus och kollade upp för att kolla ifall han var där.. men det var han inte. Jag fortsatte hela vägen hem till Nick där Denise var utanför och höll på att fixa med trädgården.
- Är du redan hemma? Frågade Denise och kollade upp förvånat.
- Eh, ja? Svarade jag osäkert.
- Åh. Trodde det skulle ta mycket längre tid för dig att säga hejdå till Justin. Jag vet ju hur nära ni stog varandra. Sa Denise och log snett.
- Jaa jo.. han är min bästavän fortfarande, även fast vi kanske aldrig mer träffas.. sa jag och kollade ner för att inte gråta.
- Gumman, ni kommer att träffas igen ifall ödet vill det! Sa Denise medlidsamt.
- Tack Denise. Jag ska in och packa det sista nu, men jag tänkte att vi kanske kunde laga en stor middag tillsammans ikväll? Sa jag och log mot henne.
- Gör det du! Ja men det är klart att vi kan. Kom upp sen när du har packat. Sa Denise.
Jag gick ner till Nicks rum och fortsatte med allt packande. Packade i allt förutom sminket, ett par kläder som jag skulle ha på mig imorgon. Klockan var bara halv fem när jag var klar. Då kom jag på att jag skulle ringa Nick när jag kom hem. Så tog snabbt upp mobilen och slog in hans nr. Han svarade direkt.
- Hej älskling. Är du hemma än? Frågade Nick.
- Hej, ja jag kom hem för längesen faktiskt. Har packat klart allt nu och ska hjälpa Denise med maten. Svarade jag glatt.
- Åh okej. Gick det bra med Justin? Frågade Nick och han lät lite ledsen.
- Det gick bra. Kommer bara sakna honom så sjukt mycket.. svarade jag.
- Det ordnar sig, ska du se! Vi ses snart. Älskar dig. Sa Nick.
- Hoppas det.. älskar dig. Sa jag och la på.
Jag gick upp till Denise och vi började med maten. Vi gjorde förrätt, varmrätt och efterrätt. Joe och Nick kom precis hem när maten var klar så då satte vi oss och åt. Tråkigt nog var Danielle och Kevin inte me oss. Men jag hoppas att jag kommer hinna träffa dom innan imorgon iallafall.
- Vart är Kevin och Danielle? Frågade jag de andra.
- Jag tror dom är hemma hos Danielle faktiskt. Svarade Paul.
- Jo men dom är hos Danielle. Men oroa dig inte. Dom ska sova här ikväll, så du hinner säga hejdå till dom. Sa Denise och log.
- Puh! Bra, vill ju inte åka utan att ha sagt hejdå till dom. Sa jag och fortsatte sedan att äta.
Medan vi åt kände jag hur min mobil börja vibrera. Det var Selena. Jag kunde inte svara, men hon skickade sms direkt efter.
"Josie! Hörde att du skulle åka imorgon?! Jag, Demi och Dougie måste ju träffa dig innan du åker!! Hinner du träffas ikväll? Puss / Sel"
Jag la tillbaks mobilen i fickan för att inte störa de andra. Men Nick såg att jag såg lite orolig ut.
- Vem var det? Frågade Nick.
- Selena. Hon ville träffas.. svarade jag.
- Oj! Har du inte sagt hejdå till Demi och Sel än? Frågade Nick chockat.
- Ehh.. nej jag har inte hunnit. Har ju haft fullt upp med dig. Svarade jag och log lite snett.
- Men, bjud hit dom då! Sa Nick glatt.
Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Selena.
"Sel, ja jag åker imorgon tyvärr :( JAA! Jag vill träffa er me. Nick sa att ni kunde komma över hit om ni vill? Puss / Jos"
Fick svar nästan direkt.
"Gud va kul! Klart att vi kommer. Vi kommer om ett tag då! Puss / Sel"
- Dom kommer. Sa jag glatt och kollade på Nick.
- Okej, bara Demi och Sel då eller? Frågade Nick och log.
- Nja, tror Demi skulle ta med sig Dougie. Svarade jag.
- Men det är väl okej? Frågade jag direkt efter.
- Ja men det är klart! Svarade Nick med ett leénde.
- Toppen! Dom kommer snart. Sa jag och log.
Denise och jag dukade undan allt från bordet förutom efterrätten. Ingen hade orkat äta någonting utav den förutom Frankie så vi tänkte äta den sen när de andra kom istället. Det ringde på dörren efter tio minuter och in kommer Selena, Demi och Dougie.
A love story - chapter 52
- Säg inte så! Klart vi kommer. Vi klarar allt tillsammans. Sa Nick och kysste mig.
Vi försöker bara göra dagen bättre än vad den var innan. Vid frukosten satt vi alla vid bordet och pratade om imorgon. Dagen jag skulle hem till Sverige igen. Jag och Nick var väldigt nere och ville helst inte prata om det. Så nu vill vi bara njuta av att ha så roligt som möjligt. Nick fortsatte att jaga mig men han hann inte ikapp mig förrän jag sprang in i Joe.
- Wöööw wööw wööw! Ta de lugnt här va! Haha. Sa Joe med ett flin.
Joe tog upp mobilen och började filma mig. Så jag sprang därifrån. Joe gjorde något tecken till Nick och då började Nick springa efter mig. Eftersom jag var så andfådd orkade jag knappt springa mer. Så jag gav upp och la mig ner på golvet med händerna för ansiktet. Nick sprang och satte sig på mig och börja kittla mig och jag skrek av skratt och försökte få bort honom. Joe stog fortfarande och filma och han skrattade minst lika mycket som jag och Nick.
- Fan va jag kommer att sakna dig och ditt skratt! Sa Joe när Nick slutat kittla mig.
Det var så sorligt att bara tänka tanken på att få lämna min andra familj som jag nu kallar dom. Nick och Joe satt i soffan och prata och då ringde min mobil. Det var Justin. Jag kollade upp på Nick som kolla på mig med.
- Vem är det? Frågade Nick nyfiket.
Jag svarade.
- Justin! Nästan skrek jag i telefonen.
Han satt och lyssna på vartenda ord jag sa. Han vet att Justin betyder mycket för mig och jag vet att han skulle låta mig få träffa honom en sista gång innan jag drar härifrån. Men frågan är.. kommer jag få träffa Ryan en sista gång? Eller kommer han ens vilja träffa mig? Jag har ju total dissat honom..
- Hörde du va jag sa? Frågade Justin oroligt.
Jag stoppade ner mobilen i fickan och reste mig upp.
- Ska du träffa Justin? Frågade Nick.
Funderade starkt på att ringa Ryan för att förklara allt som hänt. Varför jag ignonerat honom de senaste dagarna. När jag kom till hamnen stog Justin där med... var det möjligt att han stog med Ryan? Tydligen..
- Ryan? V..vad.. gö..gör du här? Stammade jag fram.
Ryan stog och inspekterade mig från topp till tå.
- Du har förändrats. Du ser inte ut som den gamla Josie. Varför har du dissat mig? Jag trodde jag betydde något för dig.. men jag hade väl fel. Sa Ryan
Jag föll ihop. Jag grät och grät. Justin satte sig ner och kramade om mig och sa om och om igen att allt skulle bli bra.
- Det kommer aldrig att bli bra igen, Justin.. sa jag mellan tårarna.
Jag skrattade till. Never say never. Det var så Justin style. Jag satte mig upp och kramade om Justin. Gud så mycket jag älskade honom och gud va jag kommer att sakna honom när jag åker. Jag kollade Justin i ögonen.
- Never say never. Sa jag och log.
- Jag älskar dig! Sa Nick direkt efter.
- Jag älskar dig me... sa jag.
En vecka och 6 dagar senare. Dagen innan Josephine skulle återvända till Sverige.
- Åhh.. sluta! Sa jag och skrattade.
- Nope! Sa Nick och sprang efter mig.
- Men jag är jätte kittlig.. de är inte kul! Sa jag och sprang ifrån honom.
- Haha jo! Det är jätte kul. Sa Nick och sprang.
Vi försöker bara göra dagen bättre än vad den var innan. Vid frukosten satt vi alla vid bordet och pratade om imorgon. Dagen jag skulle hem till Sverige igen. Jag och Nick var väldigt nere och ville helst inte prata om det. Så nu vill vi bara njuta av att ha så roligt som möjligt. Nick fortsatte att jaga mig men han hann inte ikapp mig förrän jag sprang in i Joe.
- Wöööw wööw wööw! Ta de lugnt här va! Haha. Sa Joe med ett flin.
- Sorry Joe! Såg dig inte. Nick är galen, han har jagat mig i minst en timme nu! Sa jag andfått.
- HAHAHA! Fortsätt så brorsan. Jag kan filma och lägga ut på youtube! Sa Joe och blinkade mot mig.
- Åh nej Joe! Du skulle bara våga! Sa jag och skrattade.
- Åh jo Josie. Jag vågar! Sa Joe och skrattade.
Joe tog upp mobilen och började filma mig. Så jag sprang därifrån. Joe gjorde något tecken till Nick och då började Nick springa efter mig. Eftersom jag var så andfådd orkade jag knappt springa mer. Så jag gav upp och la mig ner på golvet med händerna för ansiktet. Nick sprang och satte sig på mig och börja kittla mig och jag skrek av skratt och försökte få bort honom. Joe stog fortfarande och filma och han skrattade minst lika mycket som jag och Nick.
- Fan va jag kommer att sakna dig och ditt skratt! Sa Joe när Nick slutat kittla mig.
- Jag kommer att sakna dig me.. Sa jag och försökte le lite.
Det var så sorligt att bara tänka tanken på att få lämna min andra familj som jag nu kallar dom. Nick och Joe satt i soffan och prata och då ringde min mobil. Det var Justin. Jag kollade upp på Nick som kolla på mig med.
- Vem är det? Frågade Nick nyfiket.
- Justin. Svarade jag.
- Åh.. men svara då! Sa Nick glatt.
Jag svarade.
- Justin! Nästan skrek jag i telefonen.
- Josie.. du åker fan imorgon. Jag vill ju hinna träffa dig innan. Det var ju minst tre dagar sen vi sist träffades! Sa Justin besviket.
- Förlåt! Jag har haft så fullt upp med Nick. Men ja, klart att vi ska träffas innan jag drar. Sa jag och kollade på Nick.
Han satt och lyssna på vartenda ord jag sa. Han vet att Justin betyder mycket för mig och jag vet att han skulle låta mig få träffa honom en sista gång innan jag drar härifrån. Men frågan är.. kommer jag få träffa Ryan en sista gång? Eller kommer han ens vilja träffa mig? Jag har ju total dissat honom..
- Hörde du va jag sa? Frågade Justin oroligt.
- Nej, vadå? Undrade jag.
- Jo.. Ryan har ringt mig. Han har sagt att han försökt få tag på dig men att du inte svarat på några utav hans samtal eller sms. Svarade Justin.
- Åh. Nej jag vet.. men ska vi träffas nu då? Så kan vi snacka mer. Men kan inte ses så länge för måste packa. Sa jag.
- Okej. Jo jag förstår. Vi ses vid hamnen om tio min då! Sa Justin och la på.
Jag stoppade ner mobilen i fickan och reste mig upp.
- Ska du träffa Justin? Frågade Nick.
- Jaa, han ville träffas innan jag åker. Och jag kommer inte hinna träffa honom imorgon så.. svarade jag.
- Men de är lugnt gumman! Klart du ska träffa honom. Jag drar med Joe till gymmet medan då. Ring mig sen när du är hemma. Sa Nick och gav mig en puss.
- Hehe. Ja okej! Det är väl klart. Sa jag och kysste honom innan jag gick.
Funderade starkt på att ringa Ryan för att förklara allt som hänt. Varför jag ignonerat honom de senaste dagarna. När jag kom till hamnen stog Justin där med... var det möjligt att han stog med Ryan? Tydligen..
- Ryan? V..vad.. gö..gör du här? Stammade jag fram.
- Justin ringde och sa att han skulle träffa dig och frågade ifall jag ville med och prata ut om allt. Svarade Ryan.
- Hoppas det är lugnt? Frågade Justin mig.
- Jo jo, det är klart. Men är lite chockad bara. Trodde verkligen inte jag skulle få träffa dig igen.. eller.. ja.. rättare sagt så trodde jag inte att du ville se mig igen. Sa jag tyst.
Ryan stog och inspekterade mig från topp till tå.
- Du har förändrats. Du ser inte ut som den gamla Josie. Varför har du dissat mig? Jag trodde jag betydde något för dig.. men jag hade väl fel. Sa Ryan
- Ry! Ge dig. Du vet själv att det verkligen inte är så. Du betyder otroligt mycket för mig. Sa jag.
- Uppenbarligen inte.. du har ju ignonerat mig? Sa Ryan.
- Du vet varför. Kunde inte prata me dig. Nick skulle döda mig, döda oss.. sa jag.
- Allt det här handlar om Nick. Jag orkar fan inte. Hoppas du har ett bra liv i Sverige. Sa Ryan och började gå därifrån.
- Ryan! Vänta! Skrek jag.
- Nej. Jag har väntat tillräckligt länge! Hejdå Josephine. Sa Ryan och gick därifrån.
Jag föll ihop. Jag grät och grät. Justin satte sig ner och kramade om mig och sa om och om igen att allt skulle bli bra.
- Det kommer aldrig att bli bra igen, Justin.. sa jag mellan tårarna.
- Jo! Never say never. Sa Justin.
Jag skrattade till. Never say never. Det var så Justin style. Jag satte mig upp och kramade om Justin. Gud så mycket jag älskade honom och gud va jag kommer att sakna honom när jag åker. Jag kollade Justin i ögonen.
- Never say never. Sa jag och log.
A love story - chapter 51
- Ni såg ju så jävla kära ut när ni stog och höll om varandra. Så något måste ha hänt mellan er! Sa Nick argt.
- Har det hänt något? Frågade Denise mig förvånat.
Påväg ner för trappan tog jag ett djupt andetag. Det kändes så konstigt. Jag är verkligen rädd för Nick nu. Jag vet inte vad han kan göra.. han satt på sängen när jag kom ner och kollade på mig argt.
- Du ville ju inte prata om det där ute. Så nu ställer jag samma fråga igen. Är det något mellan dig och Ryan? Frågade Nick.
Nick reste sig upp och kom fram för att hålla om mig.
- Förlåt älskling. Men han såg ju så jävla kär ut i dig, och ni spenderar mer tid med varandra än vad du och jag gör.. jag antar att jag är svartsjuk. Sa Nick.
När halva filmen gått kom jag att tänka på en sak..
Nick svarade inte. Han stirrade tomt på mig som om jag sagt att hans mamma dött.
Massa turnéer!? Då kanske det tar minst ett år innan vi träffas igen.. han kanske tillochmed träffar någon ny. Som den där Jasmine Villegas. Jag kanske träffar någon.
- Me..men hur.. hur länge då? Frågade jag chockat.
- Kan vi typ prata om det här när vi kommer hem istället? Alla paparazzis ser ju.. frågade jag.
Ingen av oss sa någonting på hela vägen hem. Nick gick med bestämda steg direkt ner till hans rum. Familjen satt och åt och kollade förvånat på mig.
- Har det hänt något? Frågade Denise mig förvånat.
- Ehhm.. jo.. började jag.
- JOSIE! Kom ner hit, nu! Ropade Nick från hans rum.
- Oj.. han verkar inte så glad. Sa Denise och började äta igen.
Påväg ner för trappan tog jag ett djupt andetag. Det kändes så konstigt. Jag är verkligen rädd för Nick nu. Jag vet inte vad han kan göra.. han satt på sängen när jag kom ner och kollade på mig argt.
- Du ville ju inte prata om det där ute. Så nu ställer jag samma fråga igen. Är det något mellan dig och Ryan? Frågade Nick.
- Nej det är det inte! Jag har ju sagt att jag älskar dig, varför tror du mig inte? Sa jag och fick tårar i ögonen.
Nick reste sig upp och kom fram för att hålla om mig.
- Förlåt älskling. Men han såg ju så jävla kär ut i dig, och ni spenderar mer tid med varandra än vad du och jag gör.. jag antar att jag är svartsjuk. Sa Nick.
- Jag spenderar inte så mycket tid med honom. Det är mest med Justin. Han är min bästavän här och du är ändå alltid i studion med...Jasmine. Sa jag äcklat.
- Men jag och Jasmine är bara vänner, okej? Sa Nick.
- Aja.. okej. Sa jag och log försiktigt.
- Bra! Ska vi kolla film? Eller vad vill du göra? Frågade Nick glatt.
- Vi kan väl kolla på film. Svarade jag och la mig ner i sängen.
När halva filmen gått kom jag att tänka på en sak..
- Nick? Sa jag tyst.
- Ja, vad är det gumman? Frågade Nick och vände sig mot mig.
- Har tänkt på en sak.. jag åker ju om två veckor.. vad händer med oss då? Frågade jag.
Nick svarade inte. Han stirrade tomt på mig som om jag sagt att hans mamma dött.
- Nick? Frågade jag.
- Ja.. vi kommer att klara det. Så länge vi vet att vi älskar varann så klarar vi det. Svarade Nick med ett svagt leénde.
- Ja jo.. det är sant. Men jag kommer att sakna dig. Jag vill inte vara ifrån dig! Sa jag.
- Tror du jag vill vara ifrån dig då? Men vi ska klara av det här! Jag har ju massa turnéer jag ska på.. men så fort jag får tid över ska jag åka till Sverige. Sa Nick.
Massa turnéer!? Då kanske det tar minst ett år innan vi träffas igen.. han kanske tillochmed träffar någon ny. Som den där Jasmine Villegas. Jag kanske träffar någon.
- Me..men hur.. hur länge då? Frågade jag chockat.
- Turnéerna? Undrade Nick.
- Ja! Svarade jag.
- Jag vet inte. Beror på. Allt från 2 månader till 12 månader. Sa Nick.
- Men vafan.. vi kommer aldrig att klara av det.. sa jag och kollade ner.
- Säg inte så! Klart vi kommer. Vi klarar allt tillsammans. Sa Nick och kysste mig.
- Jag älskar dig! Sa Nick direkt efter.
- Jag älskar dig me... sa jag.
A love story - chapter 50
- Jag älskar dig Josephine. Sa Ryan tyst.
- Hörde du va jag sa? Frågade Ryan mig osäkert efter ett tag.
Jag vände mig bort från honom för att kolla ut. Jag älskar Nick. Det gör jag verkligen. Men varför känns det såhär när jag är med Ryan? Det känns som det är tusentals fjärilar i magen.
- Gumman. Du vet att jag alltid kommer att finnas för dig. Har aldrig känt såhär för någon förut om jag ska vara ärlig.. sa Ryan seriöst.
Jag reste mig upp och så började vi gå. När vi skulle säga hejdå stog vi och kramade varann länge. Helt plötsligt blev Ryan alldeles stel så jag kollade upp på honom. Det såg ut som han sett ett spöke. Jag vände mig om för att kolla vem där var.
- Vafan ska det här föreställa Josie? Undrade Nick allvarligt.
Ryan ställde sig mellan mig och Nick.
- Lugna ner er för fan! Det går massa människor här. Tänk på paparazzina! Sa Ryan och gav mig en blick.
Jag vinkade ledsamt till Ryan men han gav mig ett leénde till svar. Sen sprang jag ikapp Nick.
- Du och Ryan? Hur fan kunde jag vara så jävla blind.. sa Nick tyst för sig själv.
Fan. Tänk om Nick vet. Tänk om han fått reda på allt.
- Ni såg ju så jävla kära ut när ni stog och höll om varandra. Så något måste ha hänt mellan er! Sa Nick argt.
Visste inte vad jag skulle säga. Jag stirrade på honom förvånat. Kunde inte ta in de orden han precis sa till mig.
- Hörde du va jag sa? Frågade Ryan mig osäkert efter ett tag.
- Ja. Svarade jag chockat.
- Ska du inte säga något då? Frågade Ryan förvånat.
- J..jag vet inte va jag ska säga.. svarade jag fortfarande i chock.
- Inte direkt den reaktionen jag väntade mig.. sa Ryan besviket.
- Du fattar väl själv att jag är chockad? Jag väntade mig inte direkt att du skulle säga sådär.. speciellt inte nu när du vet att jag har pojkvän. Sa jag till försvar.
- Kan du sluta prata om Nick hela tiden, har har inget med det här att göra! Du vet själv att du inte har några känslor för honom. Man ser det på dig. Sa Ryan.
- Jag åker ju ändå om två veckor. Så vad spelar det för roll om jag har känslor för honom eller inte?! Undrade jag.
- Om jag var Nick så skulle jag göra allt för att få ha dig kvar. Skulle flytta med dig om det nu var så! Svarade Ryan allvarligt.
Jag vände mig bort från honom för att kolla ut. Jag älskar Nick. Det gör jag verkligen. Men varför känns det såhär när jag är med Ryan? Det känns som det är tusentals fjärilar i magen.
- Gumman. Du vet att jag alltid kommer att finnas för dig. Har aldrig känt såhär för någon förut om jag ska vara ärlig.. sa Ryan seriöst.
- Ry.. du vet att jag gillar dig så jävla mycket va? Frågade jag.
- Nej.. du har inte direkt bevisat det. Svarade Ryan ledsamt.
- Men skojar du? Jag har väl visst bevisat det. När jag sov hos dig! Sa jag allvarligt.
- Men jag vill höra dom där tre orden.. då vet jag. Sa Ryan och smålog.
- Haha sluta.. sa jag och vände bort blicken.
- Nej såklart du inte behöver säga det ifall du inte vill eller menar de. Sa Ryan och reste sig upp.
- Vart ska du? Frågade jag förvånat.
- Måste hämta min lillebror. Svarade Ryan.
- Åh okej. Sa jag.
Jag reste mig upp och så började vi gå. När vi skulle säga hejdå stog vi och kramade varann länge. Helt plötsligt blev Ryan alldeles stel så jag kollade upp på honom. Det såg ut som han sett ett spöke. Jag vände mig om för att kolla vem där var.
- Vafan ska det här föreställa Josie? Undrade Nick allvarligt.
- Vi är bara vänner. Tare lugnt mannen! Svarade Ryan.
- Du, jag snackade faktiskt med Josie och inte med dig! Sa Nick argt och gav Ryan en mördarblick.
- Shit, Nick. Ta de lugnt bara. Jag var tvungen att träffa Ryan för att snacka. Sa jag allvarligt.
- Kom inte me ursäkter, jag tror inte på nåt av de du säger längre. Sa Nick med hög röst.
- Jag? Ska du säga! Hon den där jävla Jasmine då? Skrek jag.
- Hon är bara en vän! Försvarade Nick sig.
- Mhm säkert! Det där smset hon skrev.. det är sånt man brukar skriva till sina vänner va? Skrek jag.
Ryan ställde sig mellan mig och Nick.
- Lugna ner er för fan! Det går massa människor här. Tänk på paparazzina! Sa Ryan och gav mig en blick.
- Han har rätt. Vi drar härifrån. Kom nu Josie. Sa Nick och började gå.
Jag vinkade ledsamt till Ryan men han gav mig ett leénde till svar. Sen sprang jag ikapp Nick.
- Du och Ryan? Hur fan kunde jag vara så jävla blind.. sa Nick tyst för sig själv.
- Det är inte som du tror.. jag älskar ju dig. Försökte jag.
- Älskar mig? Då skulle du inte hålla på med Ryan. Sa Nick.
- Vadå hålla på med Ryan? Vad pratar du om? Frågade jag osäkert.
Fan. Tänk om Nick vet. Tänk om han fått reda på allt.
- Ni såg ju så jävla kära ut när ni stog och höll om varandra. Så något måste ha hänt mellan er! Sa Nick argt.
- Kan vi typ prata om det här när vi kommer hem istället? Alla paparazzis ser ju.. frågade jag.
A love story - chapter 49
"Duktig du är :) jaa.. jo men vi kan träffas tror jag. Just nu är jag på bio med Justin, men jag ringer dig efter. Puss"
- Hallå? Sa Ryan.
Jag vände mig mot Justin och log lite osäkert.
- Han ville träffas va? Frågade Justin.
Två veckor. Bara två veckor kvar av den här underbara resan. Men jag saknar mina vänner, min familj, Casper och Ryan så otroligt mycket.
- Usch.. vill inte att du åker. Sa Justin besviket.
Justin gick fram till mig och höll om mig ett bra tag innan han släppte taget. Då kändes allt mycket bättre. Jag kollade in i Justins fina ögon och log för mig själv.
- Va är det? Ser jag konstig ut? Frågade Justin nervöst.
Justin gick med mig en bit innan vi sa hejdå till varandra. Jag gick ner mot hamnen och såg någon sitta på bryggan för sig själv. Jag gick lite närmare och såg att det var Ryan. Jag gick smög fram till honom och kramade om honom bakifrån.
- VA I HELV.. Skrek Ryan innan han vände sig om och mötte min blick.
Jag satte mig ner brevid honom.
- Hej snygging. Sa Ryan och lutade sig fram för att pussa mig.
Jag reste mig upp och tänkte gå därifrån men Ryan tog tag i min arm och drog mig tillbaks. Han började kyssa mig och jag kysste honom tillbaks.
- Lämna mig aldrig. Sa Ryan helt plötsligt.
Jag blev så chockad över hans ord. Ingen hade någonsin sagt det till mig.
- Men... jag åker ju hem om två veckor.. sa jag osäkert.
Jag kollade på honom och såg faktiskt några tårar rinna ner för hans kind. Då kände jag hur jag börja gråta. Jag grät mer och mer. Ryan kollade upp på mig med sina tårfyllda ögon. Där satt vi och grät tillsammans. Vi båda förstog att det snart var över för oss. Jag vet inte vad som kommer att hända mellan Nick och mig, men det verkar som om det är över för oss..
- Jag älskar dig Josephine. Sa Ryan tyst.
När bion var slut tog jag upp mobilen och ringde Ryan direkt. Han svarade efter tre signaler.
- Hallå? Sa Ryan.
- Hej Ry! Sa jag glatt.
- Hej, va filmen bra? Frågade Ryan glatt.
- Jo, haha den va rolig! Svarade jag.
- Vilken såg ni? Frågade Ryan.
- Little fockers. Svarade jag.
- Åh okej. Den verkar fan rätt bra. Sa Ryan glatt.
- Haha, ja men det va den! Sa jag och log lite.
- Härligt gumman. Men skulle vi träffas eller ska du till Nick? Frågade Ryan.
- Vill träffa dig, så ja, vi ska träffas. Svarade jag glatt.
- Yey va bra! Ska vi träffas vid hamnen om en halvtimme då? Undrade Ryan glatt.
- Javisst. Sa jag och la på.
Jag vände mig mot Justin och log lite osäkert.
- Han ville träffas va? Frågade Justin.
- Mhm.. ska ner till hamnen om en halvtimme. Svarade jag osäkert.
- Jaha okej. Antar att vi ses någon annan dag? När är det du åker hem igen? Frågade Justin.
- Klart att vi gör! Jag åker om två veckor.. svarade jag och blev alldeles stel.
Två veckor. Bara två veckor kvar av den här underbara resan. Men jag saknar mina vänner, min familj, Casper och Ryan så otroligt mycket.
- Usch.. vill inte att du åker. Sa Justin besviket.
- Inte jag heller. Vill inte lämna dig.. du är min bästavän här. Sa jag och kände hur tårarna rann ner för kinden.
- Och du är min bästavän! Men lova mig att vi kommer att hålla kontakten, även fast du bor typ 1000 mil härifrån!? Sa Justin allvarligt.
- Me..men Justin.. det är klart! Sa jag och försökte le lite.
- Gråt inte snälla.. tål inte att se dig ledsen. Sa Justin och log lite osäkert.
Justin gick fram till mig och höll om mig ett bra tag innan han släppte taget. Då kändes allt mycket bättre. Jag kollade in i Justins fina ögon och log för mig själv.
- Va är det? Ser jag konstig ut? Frågade Justin nervöst.
- Haha nej.. svarade jag och log.
- Vad är det då? Frågade Justin osäkert.
- Jo.. tänkte bara på hur mycket jag älskar dig Justin. Du är världsbäst! Svarade jag lyckligt.
- Åhh.. jag älskar dig också, det vet du! Sa Justin och log glatt mot mig.
Justin gick med mig en bit innan vi sa hejdå till varandra. Jag gick ner mot hamnen och såg någon sitta på bryggan för sig själv. Jag gick lite närmare och såg att det var Ryan. Jag gick smög fram till honom och kramade om honom bakifrån.
- VA I HELV.. Skrek Ryan innan han vände sig om och mötte min blick.
- Förlåt.. Pep jag.
- Åh, det är lugnt. Trodde det var någon annan. Sa Ryan och skämdes lite.
Jag satte mig ner brevid honom.
- Hej snygging. Sa Ryan och lutade sig fram för att pussa mig.
- Hej själv. Sa jag och pussade honom tillbaks.
- Du vet att du måste göra slut med Nick va? Sa Ryan och kollade osäkert på mig.
- Alltså.. jaa.. eller... asso... började jag men Ryan avbröt mig.
- Vad fan Josie, du träffar hellre mig än Nick? Är inte det en bra anledning? Du vill inte prata med honom och ni har bråkat. Sa Ryan argt.
- Men snälla! Tror du det är lätt eller? Vi har gått igenom det här så många gånger. Sa jag.
- Vi har gått igenom det här FÖR många gånger. Sa Ryan surt.
Jag reste mig upp och tänkte gå därifrån men Ryan tog tag i min arm och drog mig tillbaks. Han började kyssa mig och jag kysste honom tillbaks.
- Lämna mig aldrig. Sa Ryan helt plötsligt.
Jag blev så chockad över hans ord. Ingen hade någonsin sagt det till mig.
- Men... jag åker ju hem om två veckor.. sa jag osäkert.
- VA?! Skrek Ryan och reste sig upp.
- Du skojar va? Fortsatte Ryan.
- Nej.. önskar att jag gjorde det. Men vi kan fortfarande hålla kontakten! Sa jag osäkert.
- Hålla kontakten? Men jag vill ju kunna träffa dig varje dag, kunna få pussa dig, hålla o.. hann Ryan säga innan hans röst bröt ihop.
Jag kollade på honom och såg faktiskt några tårar rinna ner för hans kind. Då kände jag hur jag börja gråta. Jag grät mer och mer. Ryan kollade upp på mig med sina tårfyllda ögon. Där satt vi och grät tillsammans. Vi båda förstog att det snart var över för oss. Jag vet inte vad som kommer att hända mellan Nick och mig, men det verkar som om det är över för oss..
- Jag älskar dig Josephine. Sa Ryan tyst.
A love story - chapter 48
Jag tog upp mobilen och såg hans namn. Ryan Scheckler stog det på skärmen.
Jag vågade inte se vad han skrivit. Tänk om han varit med någon annan? Tänk om han inte gillar mig längre? Vet inte varför jag tänker såhär. Jag är tillsammans med Nick fortfarande. Men jag vill ändå inte tänka tanken på Ryan med någon annan tjej.. det går bara inte.
- ..vad säger du om det? Undrade Justin uppspelt och avbröt mina tankar.
Han sa ingenting, utan besvarade bara med ett leénde.
- Såå.. du ska inte kolla smset då? Undrade Justin efter ett tag.
"Sötnos! Förlåt, men va upptagen så kunde inte svara. Har varit på gymmet :)! Men oj, det var inga bra nyheter. Eller för mig är det såklart bra nyheter, men inte för dig kanske.. vill träffa dig me! Jag saknar dig :$ kan vi träffas ikväll? Puss"
Aw! Herregud va söt han är. Jag var tvungen att visa smset för Justin innan jag svara på det.
- Wow, haha! Du ser ju själv. Han gillar dig verkligen. Sa Justin och log.
Vi låg där ett tag innan vi bestämde oss för att dra in mot stan och kolla va som gick på bio.
- Du bestämmer. Antingen little fockers eller tangled. Sa jag utmanande.
När vi satt inne i bion kände jag hur min mobil börja vibrera. Tog upp den för att kolla vem det var som ringde.
"Duktig du är :) jaa.. jo men vi kan träffas tror jag. Just nu är jag på bio med Justin, men jag ringer dig efter. Puss"
- Vem var det? Frågade Justin nyfiket.
- Äh, det var bara Ryan. Svarade jag och stoppade ner mobilen i fickan.
Jag vågade inte se vad han skrivit. Tänk om han varit med någon annan? Tänk om han inte gillar mig längre? Vet inte varför jag tänker såhär. Jag är tillsammans med Nick fortfarande. Men jag vill ändå inte tänka tanken på Ryan med någon annan tjej.. det går bara inte.
- ..vad säger du om det? Undrade Justin uppspelt och avbröt mina tankar.
- Om vadå? Frågade jag förvånat.
- Om bio med mig ikväll! Svarade Justin glatt.
- Åh, jo men visst! Sa jag och log osäkert.
- Du tänkte på Ryan va? Frågade Justin osäkert.
- Mm.. lixom tänk om han va me en annan tjej? Sa jag och kollade ner.
- Jos! Jag har sett hur Ryan kollar på dig.. och du, det är som hela hans liv bytt färg. Sa Justin och log.
- Färg? Va snackar du om? Frågade jag osäkert.
- Ja men du vet.. typ innan han ser dig är hela hans värld svart, men när han ser dig blir han full av liv, typ alldeles färg glad! Fattar du? Sa Justin.
- Haha, du är rolig ibland. Men tack för att du sa så där, det hjälpte lite iallafall. Sa jag och log mot honom.
Han sa ingenting, utan besvarade bara med ett leénde.
- Såå.. du ska inte kolla smset då? Undrade Justin efter ett tag.
- Juste fan! Hade helt glömt bort det! Svarade jag och tog upp mobilen och läste smset från Ryan.
"Sötnos! Förlåt, men va upptagen så kunde inte svara. Har varit på gymmet :)! Men oj, det var inga bra nyheter. Eller för mig är det såklart bra nyheter, men inte för dig kanske.. vill träffa dig me! Jag saknar dig :$ kan vi träffas ikväll? Puss"
Aw! Herregud va söt han är. Jag var tvungen att visa smset för Justin innan jag svara på det.
- Wow, haha! Du ser ju själv. Han gillar dig verkligen. Sa Justin och log.
- Kanske det.. sa jag och log för mig själv.
- Hur ska du göra då? Frågade Justin.
- Vi ska på bio, tänker självklart inte dissa dig! Isåfall kan jag möta upp honom senare.. svarade jag.
- Dumbom! Menade om hur du ska göra med Nick och Ryan. Haha! Sa Justin och skratta.
- Jaha, haha! Det vet jag inte. Sa jag osäkert.
- Bäst att du kmr på det snart, innan Nick får reda på något, eller misstänker något. Sa Justin allvarligt.
- Jag vet. Fuck! Varför ska allt vara så jävla komplicerat! Åhh.. sa jag och la mig ner.
Vi låg där ett tag innan vi bestämde oss för att dra in mot stan och kolla va som gick på bio.
- Du bestämmer. Antingen little fockers eller tangled. Sa jag utmanande.
- Åh.. tror du jag vill se en barnfilm eller? Självklart little fockers! Sa Justin och börja kittla mig.
När vi satt inne i bion kände jag hur min mobil börja vibrera. Tog upp den för att kolla vem det var som ringde.
Fuck! Det var Nick. Jag valde att inte svara eftersom jag inte ville störa alla andra så började skriva ett sms, men kom på att jag fortfarande inte ville prata med honom så jag skickade aldrig det. Istället skrev jag till Ryan eftersom jag glömt svara på hans sms.
"Duktig du är :) jaa.. jo men vi kan träffas tror jag. Just nu är jag på bio med Justin, men jag ringer dig efter. Puss"
A love story - chapter 47
Jag satte mig ner på golvet och grät. Lät tårarna rinna. Jag orkade inte mer.
- Josie.. vad du sa där uppe.. varför tror du så? Frågade Nick oroligt.
Jag skulle precis svara, men då ringde min mobil. Jag tog upp den för att se vem det var. Justin.
- Åh.. hej. Sa jag och snyftade till.
Nick hade väl gett upp, för han höll inte på att knacka. Jag öppnade sakta dörren och såg Nick sitta i sängen med böjt huvud.
- Förlåt för allt. Sa Nick när han såg mig.
Nick blev alldeles tyst när jag nämnde om Big Rob och Jasmine. Jag visste att jag hade rätt.
- Nu kanske du förstår varför jag inte kom hem inatt. Sa jag tyst.
Tog upp mobilen och ringde först till Ryan. Men han svarade inte. Så ringde Justin istället.
- Hej det är Justin. Sa Justin.
Det tog inte alls lång tid för mig att komma dit. Jag försökte ringa Ryan några gånger till utan något svar. Skickade iväg ett sms istället.
"Ry! Vad gör du? Du svarar inte när jag ringer? Aja, ville ändå bara säga att jag och Nick haft världens största bråk. Sprang nyss därifrån. Orkar inte se honom just nu. Ville verkligen träffa dig men du svarar ju inte.. hör av dig när du har tid. Puss"
- Joooosiiie! Ropade Justin från andra sidan.
Vi satte oss längst fram på bryggan och doppade våra fötter. Han berättade om den där Haylie han höll på med hemma hos Casey.
- Oj, så ni har fortfarande kontakt med varandra? Frågade jag.
Helt plötsligt plingade mobilen till, men orkade inte ta upp den. Det var bara sms.
- Ska du inte kolla vem det var ifrån? Frågade Justin förvånat.
Jag tog upp mobilen och såg hans namn. Ryan Scheckler stog det på skärmen.
Hörde att Nick kom ner till rummet och stog nu utanför och knackade.
- Josie.. vad du sa där uppe.. varför tror du så? Frågade Nick oroligt.
- Ska du leka dum nu också? DU vet mycket väl vad JAG menade. Svarade jag argt.
- Kan du bara öppna dörren så vi kan reda ut det här? Frågade Nick osäkert.
Jag skulle precis svara, men då ringde min mobil. Jag tog upp den för att se vem det var. Justin.
- Åh.. hej. Sa jag och snyftade till.
- Gråter du? Frågade Justin chockat.
- Inte längre.. svarade jag tyst.
- Josie, vad har hänt? Berätta! Sa Justin.
- Vem pratar du med? Frågade Nick argt.
- Ska du skita i! Svarade jag argt.
- Va? Vem var det? Frågade Justin osäkert.
- Äh, Nick. Han vill prata och reda ut saker. Svarade jag.
- Åh, okej.. då kanske jag förstår vad som hänt. Sa Justin.
- Jo, men du, vi ses senare va? Frågade jag.
- Ja såklart! Ring när ni rett ut allt. Svarade Justin.
- Underbart. Jadå, vi ses. Sa jag och la på.
Nick hade väl gett upp, för han höll inte på att knacka. Jag öppnade sakta dörren och såg Nick sitta i sängen med böjt huvud.
- Förlåt för allt. Sa Nick när han såg mig.
- Allt? Undrade jag och såg ut som ett frågetecken.
- Ja, du säger att jag är otrogen och vet inte vad. Att jag ljuger? Så förlåt om du tror det. Men det är inte sant. Svarade Nick.
- Ursäkta? Så du påstår att den där Jasmine inte smsat dig heller? Och att du var med Big Rob i studion och inte den där Jasmine? Seriöst Nick.. lägg av med att ljuga. Sa jag.
Nick blev alldeles tyst när jag nämnde om Big Rob och Jasmine. Jag visste att jag hade rätt.
- Nu kanske du förstår varför jag inte kom hem inatt. Sa jag tyst.
- För det där med Jasmine? Frågade Nick förvånat.
- Eh JA? Vad annars? Sa jag.
- Men gumman, Jasmine är en vän till mig. Och ja, förlåt för att jag ljög om Big Rob. Men sen att du sover hos en kille som typ är kär i dig.. det är fan inte sant! Så när du tror att jag är otrogen så måste du också vara det? Sa Nick.
- Men herregud.. det är ju förfan samma sak isåfall! Justin är min vän! Skulle aldrig någonsin kunna hålla på med honom. Han är förfan bara 16 år! Sa jag argt.
- Äh, vet du vad? Jag orkar fan inte prata med dig just nu. Måste ut härifrån. Jag kommer hem när jag är på bättre humör och har lugnat ner mig lite.. fortsatte jag och rusade ut därifrån.
Tog upp mobilen och ringde först till Ryan. Men han svarade inte. Så ringde Justin istället.
- Hej det är Justin. Sa Justin.
- Justin! Möt mig nu. Sa jag.
- Vart? Frågade Justin.
- Hamnen. Svarade jag.
- See you there. Sa Justin och la på.
Det tog inte alls lång tid för mig att komma dit. Jag försökte ringa Ryan några gånger till utan något svar. Skickade iväg ett sms istället.
"Ry! Vad gör du? Du svarar inte när jag ringer? Aja, ville ändå bara säga att jag och Nick haft världens största bråk. Sprang nyss därifrån. Orkar inte se honom just nu. Ville verkligen träffa dig men du svarar ju inte.. hör av dig när du har tid. Puss"
- Joooosiiie! Ropade Justin från andra sidan.
- Juuustin! Ropade jag tillbaks.
- Du ser ut att vara på bättre humör! Sa Justin och skrattade när vi kommit närmare varandra.
- Det är bara för att jag är med dig, dummer! Tack för att du mötte upp mig förresten. Sa jag och log mot honom.
- Du är min bästa tjejkompis, såklart jag ställer upp för dig. Sa Justin och kramade om min hand.
Vi satte oss längst fram på bryggan och doppade våra fötter. Han berättade om den där Haylie han höll på med hemma hos Casey.
- Oj, så ni har fortfarande kontakt med varandra? Frågade jag.
- Jo, hon smsade mig faktiskt imorse. Sov inte över hos henne. Men hon ville iallafall träffa mig. Svarade Justin stolt.
- Ojojoj Justin! Träffa henne! Fast jag måste såklart godkänna henne först. Sa jag och blinkade åt honom.
- Jag ska träffa henne imorgon faktiskt. Haha, som om jag fick träffa Nick före dig och godkänna honom. Eller Ryan? Nehej du! Men du kan gärna få träffa henne, hon vill säkert träffa dig med... någon dag. Sa Justin med ett flin.
- Jaja okej, men det var innan vi lärde känna varandra ens! Så jag ska godkänna henne, någon gång. Sa jag och log.
Helt plötsligt plingade mobilen till, men orkade inte ta upp den. Det var bara sms.
- Ska du inte kolla vem det var ifrån? Frågade Justin förvånat.
- Nej jag orkar inte. Svarade jag.
- Tänk om det är Nick eller Ryan då? Frågade Justin.
Jag tog upp mobilen och såg hans namn. Ryan Scheckler stog det på skärmen.
A love story - chapter 46
Jag vände mig om mot väggen och somnade nästan direkt. Ryan la sig så han höll om mig. Det kändes så sjukt underbart.. men nu har jag verkligen varit otrogen...
Han kollade mig i ögonen och såg ut att tänka på någonting som besvärade honom.
- Vad tänker du på? Frågade jag tillsist.
Ryan satt bara och stirrade på mig. Såg ut som han tyckte jag var dum i huvudet eller något. Men vadå? Var inte det här det han ville höra? Att jag inte ångrat det som hänt?
- Josephine, jag gillar dig så jävla mycket så att det inte är sant! Jag klarar inte av tanken på att du är tillsammans med Nick. Sa Ryan.
Okej, jag var tvungen att ljuga för Ryan, men annars skulle han inte vilja vara min vän mer. Klart att jag inte väljer Ryan före Nick. Först ska Nick förklara varför han ljög och allt. Om han ljuger ännu en gång, ja då är det slut.
- Bra! Prata med Nick, gör det. Du kommer fan aldrig lämna snubben. Vad gör du om han legat med Jasmine? Då kan du komma springandes till mig? Sa Ryan förvirrat.
Han var där inne i över 20 minuter. Så jag började istället klä på mig och kollade min mobil. Oj..41 missade samtal och 16 sms. Alla var inte från Nick. Han hade konstigt nog bara ringt 14 gånger och skickat 11 sms. Justin hade ringt alla andra gånger och skickat två sms. Sen hade Eric, killen från igår, skickat tre sms. Oj, miss populär kanske?
- Ry! Jag går nu! Ropade jag.
Han öppnade badrumsdörren och kom ut. Det såg faktiskt ut som han gråtit. Jag gick fram till honom och kramade om honom.
- Förlåt Josephine. Men jag vill bara ha dig för mig själv. Det kanske du märker på mitt beteende. Men gör det du måste göra, lova bara att ringa mig sen? Sa Ryan.
Medan jag var på väg hem igen ringde jag Justin.
- Eh..hallå? Sa en trött Justin.
När jag och Justin lagt på var jag nästan hemma. Egentligen ville jag ringa Nick först. Men ångrade mig i sista sekund. För där kom han gåendes emot mig.
- Vart fan har du varit Josie? Frågade Nick förvirrat.
Han stog och kolla på mig, så jag gick fram för att krama honom. Men istället puttade han mig.
- Vad gör du? Sa jag chockat.
Jag satte mig ner på golvet och grät. Lät tårarna rinna. Jag orkade inte mer.
Morgonen därpå vaknade jag av att Ryan låg och kollade på mig.
- Varför kollar du sådär på mig? Frågade jag förvirrat.
- Du är världens finaste tjej. Kan inte sluta titta på dig. Svarade Ryan glatt.
- Och du är creepy! Sa jag och lipade åt honom.
- Taskigt, Jos! Sa Ryan och låtsades bli ledsen.
- Hörru, du vet att jag inte mena det. Sa jag och tog tag om hans haka exakt så som han brukar göra på mig.
Han kollade mig i ögonen och såg ut att tänka på någonting som besvärade honom.
- Vad tänker du på? Frågade jag tillsist.
- Vet inte.. allt möjligt. Svarade Ryan och gick upp för att klä på sig.
- Men.. som vad? Jag kan bli din psykolog! Sa jag och skratta.
- Ha-ha.. jättekul.. sa Ryan stelt.
- Seriöst, nu får du fan säga Ryan! Va är det som stör dig? Frågade jag förvirrat.
- Om du nu verkligen vill veta och ha något att tänka på så kan du ju tänka på vad vi gjorde inatt? Och att du kanske har pojkvän? Så jag undrar.. vad fan kommer hända mellan oss nu? Undrade Ryan och glodde på mig ledsamt.
- Om du nu tror jag ångrar det som hände inatt, så har du verkligen fel! Men vet att det var fel av mig att ens följt med dig till Casey. Och nu till sista frågan... jag har verkligen ingen aning om vad som kommer att hända mellan oss. Svarade jag och försökte ha tålamod.
Ryan satt bara och stirrade på mig. Såg ut som han tyckte jag var dum i huvudet eller något. Men vadå? Var inte det här det han ville höra? Att jag inte ångrat det som hänt?
- Josephine, jag gillar dig så jävla mycket så att det inte är sant! Jag klarar inte av tanken på att du är tillsammans med Nick. Sa Ryan.
- Ry.. sluta göra det svårt för mig, igen. Jag vet inte hur många gånger Nick ljugit för mig, men många är det. Jag litar på dig totalt, så just nu är det dig jag kommer att välja.. men jag måste prata med Nick först! Sa jag.
Okej, jag var tvungen att ljuga för Ryan, men annars skulle han inte vilja vara min vän mer. Klart att jag inte väljer Ryan före Nick. Först ska Nick förklara varför han ljög och allt. Om han ljuger ännu en gång, ja då är det slut.
- Bra! Prata med Nick, gör det. Du kommer fan aldrig lämna snubben. Vad gör du om han legat med Jasmine? Då kan du komma springandes till mig? Sa Ryan förvirrat.
- Va? Nej? Det är inte så jag menar. Jag vill bara prata med Nick, okej? Frågade jag.
- Jaja, skitsamma. Gör vad du vill! Svarade Ryan och gick in till badrummet.
Han var där inne i över 20 minuter. Så jag började istället klä på mig och kollade min mobil. Oj..41 missade samtal och 16 sms. Alla var inte från Nick. Han hade konstigt nog bara ringt 14 gånger och skickat 11 sms. Justin hade ringt alla andra gånger och skickat två sms. Sen hade Eric, killen från igår, skickat tre sms. Oj, miss populär kanske?
- Ry! Jag går nu! Ropade jag.
Han öppnade badrumsdörren och kom ut. Det såg faktiskt ut som han gråtit. Jag gick fram till honom och kramade om honom.
- Förlåt Josephine. Men jag vill bara ha dig för mig själv. Det kanske du märker på mitt beteende. Men gör det du måste göra, lova bara att ringa mig sen? Sa Ryan.
- Du är så fin! Klart jag ringer dig sen. Sa jag och kysste honom lätt på munnen innan jag gick.
Medan jag var på väg hem igen ringde jag Justin.
- Eh..hallå? Sa en trött Justin.
- Justin, hej! Sa jag glatt.
- Åh, Josie. Hej! Sa Justin glatt.
- Tänkte bara kolla va du ville inatt när du ringt mig tusen gånger typ? Sa jag och skratta.
- Haha, gumman! Jag ringde dig när du var borta med Ryan, för jag ville veta vart du tagit vägen. Trodde att du dragit hem. Sa Justin.
- Oj, jaha. Märkte inte alla missade samtal förrän nu. Antar att jag inte använde min mobil något igår.. sa jag.
- Haha nej, märkte det också! Så vad hände mellan dig och Ryan? Frågade Justin nyfiket.
- Usch, du vill inte veta.. svarade jag.
- Josie! Du gjorde väl inget? Frågade Justin osäkert.
- Jo.. men det kändes så bra då, kändes helt naturligt. Svarade jag.
- Jag trodde du älskade Nick? Då skulle du aldrig göra något sånt.. sa Justin osäkert.
- Förlåt Justin, men jag var full. Sa jag till mitt försvar.
- Gumman, du vet väl att du inte kan skylla på fyllan? Men whatever, gjort är gjort! Sa Justin och jag hörde att han blev glad igen.
- Jaja! Men frågan är egentligen, vad som hände med dig!? Jag såg dig knappt igår. Sa jag nyfiket.
- Haha oja, jag vet. Var upptagen med Haylie hela kvällen.. sa Justin glatt.
- Tell me more! Vi måste definitivt träffas idag, för du ska berätta allt. Capish? Sa jag.
- Självklart stumpan! Kan ringa dig när jag vaknat till ordentligt så träffas vi! Sa Justin.
När jag och Justin lagt på var jag nästan hemma. Egentligen ville jag ringa Nick först. Men ångrade mig i sista sekund. För där kom han gåendes emot mig.
- Vart fan har du varit Josie? Frågade Nick förvirrat.
- Sov kvar hos Justin. Orkade inte ta mig hem igår. Svarade jag osäkert.
- Varför svarade du då inte mina samtal eller sms? Jag har varit så jävla orolig. Trodde något allvarligt hade hänt och var så jävla nära på att ringa polisen. Sa Nick argt.
- Förlåt. Var inte meningen, men somnade och hörde nog inte när mobilen ringde bara. Förlåt! Sa jag.
Han stog och kolla på mig, så jag gick fram för att krama honom. Men istället puttade han mig.
- Vad gör du? Sa jag chockat.
- Du har druckit. Känner alkohol lukten enda hit.. sa Nick surt.
- Men Nick, ge dig! Jag var på fest igår, om du kanske minns! Sa jag otåligt.
- Men hur fan ska jag veta vad du gjorde igår, Josie? Du kanske gjorde något! Sa Nick argt.
- Du litar alltså inte på mig? Skrek jag.
- Har jag sagt det? Frågade Nick argt.
- MEN JA! Du sa fan det precis. Skrek jag till svar.
- Sluta skrika! Sa Nick argt.
- Fuck no! Du säger att jag är otrogen, men det är väl fan inte jag som håller på med Jasmine och ljuger om det för min flickvän! Skrek jag innan jag sprang in i huset och ner till Nicks badrum.
Jag satte mig ner på golvet och grät. Lät tårarna rinna. Jag orkade inte mer.
A love story - chapter 45
Gick upp och åt middag med de andra, sen sprang jag ner direkt och då ringde mobilen. Det var Justin.
Direkt efter ringde Ryan mig.
- Tja! Vem vare du prata me, de va upptaget när jag ringde förut? Frågade Ryan.
Efter tjugo minuter kom Justin. Rätt seg kille det där. Så vi gick direkt till Casey. Det var jätte mycket folk där och stämningen var på topp! Jag och Justin måste ha sätt lite vilsna ut. Men som tur var kom Tony fram och kramade om mig.
- Joooosie! Sa Tony glatt.
Då fick jag syn på Ryan. Det var som om hela världen stannade till för ett ögonblick. Han gick där och hälsade på alla. Sen fick han syn på mig och sken upp. Kom fram till mig och höll om mig.
- Äntligen är du är. Sa han.
Sen vände han sig åt Justin och hälsade. Han drog med oss till Casey.
Justin och Casey stog och pratade lite medan Ryan drog iväg mig in i huset. Vi gick in till köket där han fixade en drink till mig. Jag smuttade lite på den och den var hur god som helst. Gick ut med en likadan till Justin och han stog fortfarande och prata med Casey, fast nu var även andra med i deras deep talk.
- Visst är det fint? Frågade Ryan.
När jag druckit upp min drink tog jag ännu en till, och ännu en till. Vet inte hur många drinkar jag fick i mig. Men klockan var över tio och jag var redan lite smått berusad. Jag gick på toaletten och när jag gick ner till de andra på baksidan fanns det inte en enda plats som var ledig. Såg att Ryan satt brevid Tony och dom så jag gick och satte mig i hans knä. Han vart jätte förvånad men tog tag om min mage och drog mig neråt.
- Åh vilket sött par ni är! Hur länge har ni varit tillsammans? Frågade en tjej.
Jag reste mig och gick in igen för att hämta ännu en drink. Sen gick jag runt för att leta efter Justin, men hittade inte honom.
- Har någon sett Justin? Frågade jag.
Jag frågade Tony ifall han hade sett honom vilket han inte heller hade. Så då gick jag till Casey.
- Casey, har du sett Justin? Frågade jag.
Mycket riktigt. Där satt Justin i en soffa med en tjej. De kysstes. Jag vart så glad för Justins skull. Så jag gick ner och satte mig vid poolen. En kille kom och satte sig brevid mig.
- Tja! Tror inte vi har hälsat va..? Frågade han.
Såg jag och Ryan kära ut? Det var ju omöjligt. Vi kollade knappt på varandra när jag satt i hans knä..
- Ursäkta.. är det lugnt om jag sätter mig här med er ett tag? Frågade någon.
Jag kollade upp och till min förvåning såg Ryan stå där. Jag blev varm inombords och alldeles lycklig. Men ville inte visa det. Så tog en klunk av min drink.
- Ja men det är klart! Sa Eric och flyttade på sig.
- Så.. såg att Eric stötte på dig. Sa Ryan.
Jag drack upp min drink och kände mig väldigt berusad. Jag flyttade närmare Ryan och la mitt huvud mot hans axel och tog tag i hans hand och höll i den. Det kändes bra. Jag hade ingen tålamod längre, så jag reste mig upp och drog upp honom.
- Vart ska vi? Frågade Ryan.
Vi gick ut på vägen hand i hand. Just nu struntar jag i allt annat. Det var jag och Ryan. Ryan och jag. När vi gått en bit kom vi fram till en lekpark. Jag satte mig på en gunga och Ryan stog framför och puttade på gungan så jag fick vart. Jag fick en galen idé. Så när jag var uppe i luften, hoppade jag ner och landade på Ryan så vi båda ramla ner i sanden. Ingen av oss gjorde oss illa. Vi låg där och skratta ett tag. Jag låg över honom så när vi slutat skratta låg vi bara där och kolla varandra i ögonen. Vi båda visste vad som var påväg att hända. Jag lutade mig ner och kysste honom lätt. Vi började strula och det kändes inte alls fel. Inte i den stunden. Vi låg där ett tag och prata innan vi gick tillbaks till festen där vi drack ännu mer.
Justin följde med en tjej hem så jag hann inte säga hejdå. Och när klockan blev tre på natten hade alla dragit förutom jag, Casey, Tony, Ryan, Taylor, Eric och några andra.
- Jos.. ska du inte börja röra dig? Det tar ett tag för dig att komma hem och om du vill så kan jag gå med dig en bit. Sa Ryan.
Vi sa hejdå till de andra. Jag stog och prata lite extra med Eric och fick hans nummer så att vi kunde höras någon gång. Sen gick jag och Ryan hem till honom hand i hand. När vi kom till honom var jag sjukt pigg. Så vi bada jacuzzi och blev ännu mer kyssar där. Vi hoppade i sängen runt halv fem där det hände lite mer grejer... så vi somnade inte förrän halv sju. Innan vi somnade pratade vi.
- Jag är så jävla kär i dig, Josephine. Fan att det är såhär. Jag blir ju mer kär när jag lixom får spendera natten med dig.. sa Ryan surt.
Jag vände mig om mot väggen och somnade nästan direkt. Ryan la sig så han höll om mig. Det kändes så sjukt underbart.. men nu har jag verkligen varit otrogen...
- Hej Justin! Sa jag glatt.
- Tja! Sa Justin glatt.
- Så va händer? Är du klar eller? Frågade jag ivrigt.
- Haha, yeah man! Svarade Justin.
- That's sounds good! Ryan skulle ringa runt åtta, så det är ju väl ett bra tag kvar.. sa jag.
- Eh, ett bra tag? Det är om tio minuter gumman! Sa Justin och jag hörde hur han skrattade.
- Jaja, skratta på du! Men va? Tio minuter? Omg. Jag måste sminka mig lite mer, platta håret, borsta tänderna.. började jag men Justin avbröt mig.
- Gosh! Du behöver inte mer smink! Du behöver inte något smink alls. Du är snygg som du är. Men jag kommer till dig nu, så drar vi till Casey tillsammans? Sa Justin.
- Aw, Justin. Tack. Ja gör det du. Sa jag och så la jag på.
Direkt efter ringde Ryan mig.
- Tja! Vem vare du prata me, de va upptaget när jag ringde förut? Frågade Ryan.
- Åh, det var bara Justin. Han är påväg hit nu. Så när ska vi komma? Frågade jag.
- Ni kan komma närsomhelst. Jag ska dit snart, ska bara fixa mer dricka sen drar jag dit. Svarade Ryan.
- Perfekt. Men vi kommer runt halv nio? Sa jag.
- Gör det ni. Sa Ryan glatt och la på.
Efter tjugo minuter kom Justin. Rätt seg kille det där. Så vi gick direkt till Casey. Det var jätte mycket folk där och stämningen var på topp! Jag och Justin måste ha sätt lite vilsna ut. Men som tur var kom Tony fram och kramade om mig.
- Joooosie! Sa Tony glatt.
- Haha, Tony är du redan full? Frågade jag.
- Ehhe, kanske liiiite. Svarade Tony och skakade hand me Justin sen gick han till några andra.
Då fick jag syn på Ryan. Det var som om hela världen stannade till för ett ögonblick. Han gick där och hälsade på alla. Sen fick han syn på mig och sken upp. Kom fram till mig och höll om mig.
- Äntligen är du är. Sa han.
Sen vände han sig åt Justin och hälsade. Han drog med oss till Casey.
- Casey! Det här är Josephine och du vet ju vem Justin är. Sa Ryan glatt.
- Åh, fan va kul att träffa er! Sa Casey och hälsade på oss.
- Detsamma. Grattis förresten. Sa jag och log mot honom.
- Tack hörru! Sa Casey glatt.
- Ja grattis! Sa Justin.
Justin och Casey stog och pratade lite medan Ryan drog iväg mig in i huset. Vi gick in till köket där han fixade en drink till mig. Jag smuttade lite på den och den var hur god som helst. Gick ut med en likadan till Justin och han stog fortfarande och prata med Casey, fast nu var även andra med i deras deep talk.
Jag gick till övervåningen för att se mig omkring. Träffade på Caseys flickvän, Taylor. Som förövrigt var hur söt som helst. Sen gick jag ut på balkongen och satt där och drack. Hörde hur någon kom och satte sig brevid mig.
- Visst är det fint? Frågade Ryan.
- Ja.. svarade jag.
- Du är jättesnygg ikväll. Det är du såklart i vanliga fall också.. sa Ryan.
- Tack! Du ser inte så dum ut du heller. Sa jag och blinkade.
När jag druckit upp min drink tog jag ännu en till, och ännu en till. Vet inte hur många drinkar jag fick i mig. Men klockan var över tio och jag var redan lite smått berusad. Jag gick på toaletten och när jag gick ner till de andra på baksidan fanns det inte en enda plats som var ledig. Såg att Ryan satt brevid Tony och dom så jag gick och satte mig i hans knä. Han vart jätte förvånad men tog tag om min mage och drog mig neråt.
- Åh vilket sött par ni är! Hur länge har ni varit tillsammans? Frågade en tjej.
- Ehhm.. alltsåå.. jo.. började jag nervöst.
- Alltså, vi är inte tillsammans. Fortsatte Ryan.
- Oj, men ni är på g va? Frågade tjejen.
- Nej, vi är vänner. Svarade Ryan och log mot henne.
- Oj jaha.. men ni är jätte söta tillsammans iallafall! Sa tjejen och gick vidare.
- Hörde du det? Det ser ut som vi är tillsammans.. viskade Ryan i mitt öra.
- Jo tack.. jag är inte döv. Sa jag och slog honom löst.
Jag reste mig och gick in igen för att hämta ännu en drink. Sen gick jag runt för att leta efter Justin, men hittade inte honom.
- Har någon sett Justin? Frågade jag.
- Justin vem? Undrade en kille.
- Bieber. Svarade jag.
- Åh, han! Nej fan, har inte sett honom på länge. Sa killen.
Jag frågade Tony ifall han hade sett honom vilket han inte heller hade. Så då gick jag till Casey.
- Casey, har du sett Justin? Frågade jag.
- Ja! Han är på övervåningen med någon brud. Svarade Casey.
- What? Sa jag chockat och sprang upp för att se ifall det stämde.
Mycket riktigt. Där satt Justin i en soffa med en tjej. De kysstes. Jag vart så glad för Justins skull. Så jag gick ner och satte mig vid poolen. En kille kom och satte sig brevid mig.
- Tja! Tror inte vi har hälsat va..? Frågade han.
- Hej, nej.. svarade jag blygt.
- Jag heter Eric. Sa killen.
- Jag heter Josephine. Sa jag.
- Fint namn. Så hur känner du Casey? Frågade Eric.
- Känner inte honom. Jag känner hans kompis, Ryan. Så därför är jag är. Svarade jag.
- Åh fan. Du är tillsammans med han va? Frågade Eric.
- Haha, nej? Vem har sagt det? Undrade jag förvånat.
- Ingen. Men alla tror det. Eller någon sa att du satt i hans knä och ni såg så kära ut.. äh, jag vet inte. Sa Eric och skrattade.
Såg jag och Ryan kära ut? Det var ju omöjligt. Vi kollade knappt på varandra när jag satt i hans knä..
- Ursäkta.. är det lugnt om jag sätter mig här med er ett tag? Frågade någon.
Jag kollade upp och till min förvåning såg Ryan stå där. Jag blev varm inombords och alldeles lycklig. Men ville inte visa det. Så tog en klunk av min drink.
- Ja men det är klart! Sa Eric och flyttade på sig.
- Tack. Va pratar ni om då? Frågade Ryan nyfiket.
- Inget särskilt. Jag skulle precis gå. Sa Eric.
- Redan? Undrade Ryan.
- Ska hämta en till öl, vill ni ha något? Frågade Eric.
- Jag hämtade precis en, så det är lugnt för min del. Svarade Ryan.
- Okej. Du då Josephine? Frågade Eric.
- Nej tack, har kvar min drink här. Men tack ändå! Svarade jag glatt.
- Så.. såg att Eric stötte på dig. Sa Ryan.
- Haha. Gjorde han inte alls. Sa jag.
- Kan inte skylla på honom för att han gjorde det. Du är snyggaste tjejen här. Alla kollar på dig. Sa Ryan och kollade mig i ögonen.
- Ryan, sluta.. sa jag och tog en till klunk utav min drink.
- Med vad? Det är sant.. sa Ryan och tog tag i min haka så att jag skulle kolla honom i ögonen.
- Han stötte inte på mig. Ha..han trodde bara att du och jag var tillsammans.. sa jag tyst.
- Aha oj. Sa Ryan och släppte taget.
Jag drack upp min drink och kände mig väldigt berusad. Jag flyttade närmare Ryan och la mitt huvud mot hans axel och tog tag i hans hand och höll i den. Det kändes bra. Jag hade ingen tålamod längre, så jag reste mig upp och drog upp honom.
- Vart ska vi? Frågade Ryan.
- Vi tar en liten promenad. Vill inte sitta här där alla kollar på en. Svarade jag och log mot honom.
- Åh, okej. Sa Ryan och log menande tillbaks.
Vi gick ut på vägen hand i hand. Just nu struntar jag i allt annat. Det var jag och Ryan. Ryan och jag. När vi gått en bit kom vi fram till en lekpark. Jag satte mig på en gunga och Ryan stog framför och puttade på gungan så jag fick vart. Jag fick en galen idé. Så när jag var uppe i luften, hoppade jag ner och landade på Ryan så vi båda ramla ner i sanden. Ingen av oss gjorde oss illa. Vi låg där och skratta ett tag. Jag låg över honom så när vi slutat skratta låg vi bara där och kolla varandra i ögonen. Vi båda visste vad som var påväg att hända. Jag lutade mig ner och kysste honom lätt. Vi började strula och det kändes inte alls fel. Inte i den stunden. Vi låg där ett tag och prata innan vi gick tillbaks till festen där vi drack ännu mer.
Justin följde med en tjej hem så jag hann inte säga hejdå. Och när klockan blev tre på natten hade alla dragit förutom jag, Casey, Tony, Ryan, Taylor, Eric och några andra.
- Jos.. ska du inte börja röra dig? Det tar ett tag för dig att komma hem och om du vill så kan jag gå med dig en bit. Sa Ryan.
- Du vet mycket väl att jag inte tänker sova i samma säng som Nick inatt. Han har ljugit för mig. Jag sover fan ute hellre. Sa jag.
- Sov hos mig? Frågade Ryan då.
- Vill du det? Undrade jag.
- Såklart. Mer än allt annat, vill jag att du ska bli min. Svarade Ryan och log.
- Du är så fin Ryan, vet du det? Frågade jag glatt.
- Det är du som är fin, sötnos. Svarade Ryan.
Vi sa hejdå till de andra. Jag stog och prata lite extra med Eric och fick hans nummer så att vi kunde höras någon gång. Sen gick jag och Ryan hem till honom hand i hand. När vi kom till honom var jag sjukt pigg. Så vi bada jacuzzi och blev ännu mer kyssar där. Vi hoppade i sängen runt halv fem där det hände lite mer grejer... så vi somnade inte förrän halv sju. Innan vi somnade pratade vi.
- Jag är så jävla kär i dig, Josephine. Fan att det är såhär. Jag blir ju mer kär när jag lixom får spendera natten med dig.. sa Ryan surt.
- Du är så söt när du är sur. Alltså.. jag vet inte vad jag känner för något, men det är någonting.. sa jag.
- Du kanske håller på att falla för mig? Sa Ryan ivrigt.
- Kanske det.. sa jag och log.
- Du är så fin, min ängel. En dag ska du bli min. Jag ska kriga. Jag lovar. Godnatt världens finaste tjej. Sa Ryan och kysste mig.
- Du är fin. Du är snygg. Du är bäst. Du är allt. Godnatt. Sa jag och kysste honom länge.
Jag vände mig om mot väggen och somnade nästan direkt. Ryan la sig så han höll om mig. Det kändes så sjukt underbart.. men nu har jag verkligen varit otrogen...
A love story - chapter 44
- Nå? Har det hänt något, gumman? Frågade Ryan mig igen.
- Jaa.. jag vet inte ens vart jag ska börja. Svarade jag och kände hur tårarna rann ner för kinden.
Ryan tog tag om min midja och höll om mig. I den stunden ville jag att han aldrig skulle släppa taget.
Efter jag gråtit ut i hans famn ville jag berätta om allt för honom. Så jag tog ett steg bak ifrån honom så jag kunde se honom.
- Jo alltså.. Nick har börjat prata med en tjej som heter Jasmine. Och grejen är den att han inte ens berättat om henne för mig. Jag hittade hans mobil häromdan och kollade hans sms och läste ett utav hennes. Jag vet inte vad jag ska tro. Men han håller henne hemlig för mig. Vad fan ska jag göra, Ryan? Sa jag med darrande röst.
- Vafan! Jos, varför har du inte ringt tidigare? Nick är en jävla skit som inte inser hur jävla bra han har det. Om han verkligen älskar dig, som han påstår att han gör.. då skulle han ha berättat om henne. Sa Ryan.
- Jag ville inte prata med någon... och Justin är den jag kommer bäst överens med här. Åhhh.. du har rätt. Sa jag med darrande röst.
- Dumpa honom. Sa Ryan.
- Ha! Lätt för dig att säga. Du tror att om jag dumpar honom, så tar jag dig direkt? Sa jag och log lite smått.
- Äntligen får jag se ett litet leénde! Haha, nej gumman, jag bara önskar att det var så. Sa Ryan och flina.
- Fan dig Ry! Att du alltid får mig på bättre humör. Hatar att du kan få mig på bra humör så fort också. Sa jag och log.
- Haha, älskar när du låtsas bli arg alltså! Ska vi tillbaks till de andra? Sa Ryan glatt.
Vi gick tillbaks till Justin och Tony och satte oss ner vid dom.
- Fan va länge ni var borta då. Sa Tony och blinkade menande mot Ryan.
- Äh, vi hade bara mycket att prata om, eller hur Jos? Sa Ryan och kollade på mig.
- Aa jo, det hade vi. Sa jag och log mot Tony.
- Josie, tror jag ska börja röra mig hemåt nu alltså.. började Justin.
- Nej! Redan? Sa jag förvånat.
- Eh, ja.. ska fixa käk till mina syskon, så måste dra. Sa Justin och reste sig upp.
- Men fan, ni borde hänga me på fest ikväll? Sa Tony.
- Eh..? Josie? Sa Justin och kollade frågande på mig.
- Öh, ja visst! Sa jag.
- Och Justin, du ska med! Sa jag och log mot honom.
- Haha, eh.. ja okej då! Ses ikväll då! Sa Justin och gick.
- Fan va najs att ni ska med ikväll! Sa Tony.
- Eh, haha. Vem har fest? Frågade jag.
- En polare till oss bara. Casey heter han. Svarade Ryan.
- Men är det ens säkert att vi får komma? Frågade jag förvånat.
- Men ja, det är väl klart! Casey vill träffa dig. Svarade Ryan och log.
- Åh, okej.. sa jag osäkert.
- Ja fan! Ry, ska dra nu, men vi ses ikväll! Och du, Josephine, vi ses också ikväll! Sa Tony och gick därifrån.
Bara jag och Ryan kvar. Vad är oddsen att vi träffar dom på stranden och att det är bara han och jag kvar. Ryan var precis påväg att säga någonting men då ringde min mobil. Det stog "älskling" på skärmen. Åh, varför ringer Nick nu?
- Hej! Svarade jag glatt.
- Hej sötnos! Hur mår du? Frågade Nick.
- Eh, jo jag mår bra. Svarade jag osäkert.
- Härligt! Vad gör dudå? Frågade Nick.
- Sitter nere på stranden bara, vad gör du? Sa jag.
- Mysigt. Är kvar i studion och kommer nog vara här ett bra tag till. Men tänkte bara kolla vad du skulle göra ikväll? Sa Nick.
När han sa kommer nog vara här ett bra tag till slog det till i mitt huvud. Han ska umgås med Jasmine. Jag har inte ens lust att prata med honom längre. Om han säger att han ska vara med Big Rob eller att Big Rob bett honom att stanna. Då sover jag inte hemma inatt, inte med någon som ljuger mitt i ansiktet på mig. Tänker inte ligga i samma säng som honom då.
- Älskling? Är du kvar? Frågade Nick oroligt.
- Ja, klart jag är kvar! Svarade jag.
- Puh! Så.. vad tänkte du göra ikväll? För jag kommer nog inte hem förrän sent ikväll. Sa Nick.
- Åh, oroa dig inte för mig. Jag tänkte inte göra något speciellt. Ska nog bara hem till Casey, han har nyligen fyllt år så han har fest. Sa jag.
- Casey..? Frågade Nick förvirrat.
- Ryans kompis bara. Svarade jag.
- Ännu en kille? Vafan Josie. Hur många killar håller du på med egentligen kan man ju undra! Skrek Nick.
- Först av allt så håller jag inte på med någon utav dessa killar! De är mina vänner och det vet du mycket väl om. Du är ändå aldrig hemma! Så låt mig bara få njuta av livet i L.A för en gångs skull. Skrek jag tillbaks.
- JA OKEJ! Förlåt älskling. Klart du ska ha kul. Sa Nick.
- Förresten, vad ska du göra hela kvällen då? Frågade jag.
Det var nu det gällde. Sa han Big Robs namn...
- Ska vara i studion och spela in. Svarade Nick.
- Med Kevin och Joe då eller? Frågade jag nyfiket.
- Nej. Det är bara jag här. Svarade Nick.
- Big Rob då? Är inte han där? Frågade jag.
- Jo, han är här. Men han ska inte sjunga direkt.. svarade Nick och hörde hur någon i bakgrunden skrattade.
- Okej, men jag måste gå nu. Vi ses. Sa jag och la på fort.
- Vad sa han? Frågade Ryan.
- Han är en jävla lögnare. Han säger att han är själv med Big Rob. Men varför hörde jag en tjej röst som skrattade då? Svarade jag argt.
- Ta det lugnt, Jos. Det går över. Sa Ryan lugnt.
- Jag ska supa skallen av mig ikväll. Jag ska bli så jävla full och jag ska fan inte sova brevid Nick iallafall! Jag ska inte ens gå hem! Sa jag och reste mig upp för att gå hem fort och byta om.
- Nu överdriver du lite va? Vart ska du annars sova? Frågade Ryan chockat.
- Hos dig såklart, dumbom! Eller hos Justin. Svarade jag och blinkade åt honom.
- Du är bara arg nu, Jos! Gå hem nu och byt om. Jag ringer dig runt åtta. Sa Ryan och gick åt andra hållet.
När jag kom hem var det fullt liv. Frankie hade typ fyra vänner hos sig och alla sprang runt som galna hönor. Jag hade nästan lust att skrika på dom att dämpa sig. Kevin var också hemma med sina två polare. Joe var hemma med Ashley. Denise lagade mat och Paul var inte hemma. Jag älskar den här familjen så sjukt mycket, men nu har jag tröttnat rejält.
Jag gick ner till Nicks rumt letade fram kläder. Hade beslutsångest, men bestämde mig för att ta på mig jeansshorts och mag t-shirt med en pussmun på. Lätt men ändå snyggt! Och en varm kväll som denna vill jag inte ha jeans på mig. Jag sminkade mig lite lätt. Tog på lite mer maskara. Sen testade jag vilka skor jag skulle ha på mig. Blev tillslut ett par svarta pumps. Inte för att skryta, men jag såg jävligt snygg ut. Hoppas Nick blir svartsjuk sen när han ser alla bilder från festen.
Gick upp och åt middag med de andra, sen sprang jag ner direkt och då ringde mobilen. Det var Justin.
A love story - chapter 43
VAD..I..HELVETE?! Den här jävla Jasmine ska ner. Vem fan tror hon att hon är? Okej, Josephine, andas. Ta det lugnt. Du ska inte väcka Nick. Jag la ner hans mobil på samma plats som förut och hoppade in i sängen, men kröp iväg från Nick. Varför ljög han om att det var Big Rob? Han kunde ju bara sagt "aa men det var Jasmine, en tjej jag håller på att skriva en låt med bara" eller något i den stilen. Jag låg och funderade i kanske en halvtimme innan jag äntligen kunde somna om. Jag hade ju trotsallt valt att hålla på med Ryan trots att jag älskar Nick hur mycket som helst.. så varför kunde inte han ha gjort samma sak?
- Vad gör du uppe såhär tidigt? Frågade Nick mig sen när jag duschat klart.
Jag vill bara säga "och vem fan är Jasmine då? Varför har du inte berättat om henne?" Fyfan va jag mår illa..
- Mår du bra, älskling? Frågade Nick oroligt.
Jag gick in till badrummet och drack vatten. Sköljde även mitt ansikte med kallt vatten. Gick sen ut till Nick och klädde på mig kläder. Likaså gjorde Nick, vi gick upp och åt frukost med resten av familjen.
- Vad ska ni ungdomar hitta på idag då? Frågade Paul med ett flin.
När vi ätit klart gick jag och Nick ner till hans rum. Jag tog fram mobilen direkt och smsade Justin. Fan för Nick. Fan för Jasmine.
- Vem smsar du med? Frågade Nick helt plötsligt.
Jag gick till stranden där jag träffade Justin. Vi promenerade längs stranden och pratade. Jag ville få ur mig allt jag hade inom mig. Om Nick och Jasmine, om mig och Ryan. Allt. Och jag vet att jag kan lita på Justin. Han är som min bror. Åh.. fan va jag saknar min familj. Jag saknar Ryan, Casper, Dennis, mamma och Emil.
- Men va? Menar du Jasmine Villegas? Frågade Justin chockat.
Vi satte oss ner på stranden och kollade ut över havet. Jag ville bara gråta. Släppa ut alla mina tårar. Men då, precis när jag kollar åt höger kommer han. Han som jag egentligen inte vill se. Han som förälskat sig i mig..
- Hej Jos! Sa Ryan glatt.
Jag kollade jättemycket på Tony kändes det som. Men han såg så snygg ut. Hans kropp alltså och hans ansikte. Shit.
- Vad gör ni då? Frågade Ryan mig och kollade på Justin.
Innan jag svarade kollade jag bort mot Justin och Tony. Tony satt nu ner brevid Justin och pratade. De kollade inte åt vårat håll. Jag ville bara kyssa Ryan. Det var det jag ville och det var det jag kände för. Även fast jag ogillar honom så mycket, så drogs jag till honom.
- Nå? Har det hänt något, gumman? Frågade Ryan mig igen.
Ryan tog tag om min midja och höll om mig. I den stunden ville jag att han aldrig skulle släppa taget.
Jag vaknade väldigt tidigt nästa morgon. Nick låg fortfarande kvar i sängen och sov. Jag kollade min mobil. Klockan var bara nio. Reste mig upp och gick på toaletten för att duscha en snabbis. Kunde inte låta bli att tänka på Jasmine. Åh, jag hatar det namnet även fast jag inte ens känner bruden.
- Vad gör du uppe såhär tidigt? Frågade Nick mig sen när jag duschat klart.
- Eh.. pigg? Kunde inte somna om. Svarade jag.
- Åh, jaha okej. Sa Nick och log.
Jag vill bara säga "och vem fan är Jasmine då? Varför har du inte berättat om henne?" Fyfan va jag mår illa..
- Mår du bra, älskling? Frågade Nick oroligt.
- Va? Ja? Vadåra? Undrade jag.
- Du ser alldeles blek ut.. svarade Nick oroligt.
- Oj, kanske ska ta och dricka något. Sa jag tyst.
Jag gick in till badrummet och drack vatten. Sköljde även mitt ansikte med kallt vatten. Gick sen ut till Nick och klädde på mig kläder. Likaså gjorde Nick, vi gick upp och åt frukost med resten av familjen.
- Vad ska ni ungdomar hitta på idag då? Frågade Paul med ett flin.
- Jag ska till Ashley och hänga dära. Svarade Joe.
- Och jag ska nog hänga med grabbarna. Sa Kevin.
- Låter kul. Vad ska ni två hitta på då? Frågade Denise nyfiket.
- Jag vet inte riktigt.. svarade jag och kollade på Nick.
- Ehm.. jag ska till studion. Sa Nick.
- Va? Sa jag chockat.
- Måste dit. Det var det Big Rob ville mig igår. Fortsatte Nick.
- Men Nick, ska inte du spendera lite tid med Josephine? Du är ju ledig! Sa Denise chockat.
- Tror du inte det är det jag vill? Jag måste bara jobba idag. Det är ett nytt projekt.. sa Nick.
När vi ätit klart gick jag och Nick ner till hans rum. Jag tog fram mobilen direkt och smsade Justin. Fan för Nick. Fan för Jasmine.
- Vem smsar du med? Frågade Nick helt plötsligt.
- Dougie. Svarade jag nonchalant.
- Varför smsar du alla killar hela tiden? Först Justin, sen Ryan och nu Dougie? Alltså vafan... sa Nick otåligt.
- Men vad? Ska jag bara sitta här och inte göra nånting medan du är i studion och sjunger? Då kunde jag lika gärna ha stannat hemma i Sverige. Sa jag.
- Men förlåt då! Inte mitt fel att jag måste dit just idag. Vill mer än allt bara vara med dig, det vet du! Jag lovar, ska gottgöra dig hjärtat. Sa Nick och kysste mig lätt, sen var han borta.
Jag gick till stranden där jag träffade Justin. Vi promenerade längs stranden och pratade. Jag ville få ur mig allt jag hade inom mig. Om Nick och Jasmine, om mig och Ryan. Allt. Och jag vet att jag kan lita på Justin. Han är som min bror. Åh.. fan va jag saknar min familj. Jag saknar Ryan, Casper, Dennis, mamma och Emil.
- Men va? Menar du Jasmine Villegas? Frågade Justin chockat.
- Vil...vadå? Vet bara att det är någon Jasmine. Svarade jag.
- Ja, men det är säkert Jasmine Villegas. Sa Justin.
- Och? Vem fan är hon? Frågade jag.
- En tjej som jag var tillsammans med förut. Svarade Justin.
- Åh, jaha okej. Hur gammal är hon då? Frågade jag.
- 17. Svarade Justin.
- Men fan.. varför har inte Nick berättat om henne? Jag har förfan berättat om Ryan, dig och Dougie för honom.. sa jag otåligt.
- Jag vet inte Josie.. kanske han inte vill? Och isåfall ska du inte ta upp de heller, för då vet han att du kollat hans telefon. Sa Justin.
- Men! Så jag ska bara gå runt och låtsas som om allt är okej när det inte är ett dugg okej? Undrade jag.
- Jag vet inte.. förlåt, men om jag var du så skulle jag nog göra så. Svarade Justin osäkert.
Vi satte oss ner på stranden och kollade ut över havet. Jag ville bara gråta. Släppa ut alla mina tårar. Men då, precis när jag kollar åt höger kommer han. Han som jag egentligen inte vill se. Han som förälskat sig i mig..
- Hej Jos! Sa Ryan glatt.
- Hej Ryan.. vad gör du här? Frågade jag förvånat.
- Nja, inget speciellt. Skulle surfat med Tony, men så blev det inte. Så istället promenerar vi på stranden. Sa Ryan och nickade åt Tony's håll.
- Åh, okej. Sa jag och kollade på Tony.
Jag kollade jättemycket på Tony kändes det som. Men han såg så snygg ut. Hans kropp alltså och hans ansikte. Shit.
- Vad gör ni då? Frågade Ryan mig och kollade på Justin.
- Nej, inget, vi sitter bara och pratar lite. Svarade Justin.
- Trevligt. Så.. vart är Nick? Frågade Ryan och den här gången kollade han mig rätt in i ögonen så jag reste mig upp och drog med honom åt sidan.
- Vafan Ryan, du skulle inte prata om det där! Minns du? Frågade jag.
- Prata om vad? Jag har inte tagit upp något som hänt? Frågade bara vart din pojkvän var.. svarade Ryan förvirrat.
- Men låt bli bara, okej? Jag har tillräckligt många problem. Behöver inte ännu ett. Sa jag surt.
- Jos.. va har hänt? Frågade Ryan och tog sin hand under min haka som han brukar göra och lyfta upp mitt huvud så jag kollade honom rakt in i ögonen.
Innan jag svarade kollade jag bort mot Justin och Tony. Tony satt nu ner brevid Justin och pratade. De kollade inte åt vårat håll. Jag ville bara kyssa Ryan. Det var det jag ville och det var det jag kände för. Även fast jag ogillar honom så mycket, så drogs jag till honom.
- Nå? Har det hänt något, gumman? Frågade Ryan mig igen.
- Jaa.. jag vet inte ens vart jag ska börja. Svarade jag och kände hur tårarna rann ner för kinden.
Ryan tog tag om min midja och höll om mig. I den stunden ville jag att han aldrig skulle släppa taget.
A love story - chapter 42
- Mm okej. Sa jag och försökte att le lite smått.
- Du är så fin som du är! Det vill säga, utan smink! Fast du är såklart fin i smink också.. bara så duvet. Sa Nick glatt.
Jag fick en klump i magen. Ville så gärna berätta om Ryan, men ville inte förstöra den här stunden. Just nu vill jag bara glömma Ryan, bara komma bort ifrån allting.
- Du, ska vi inte ta och åka någonstans, bara du och jag? Jag kan ta ledigt. Sa Nick helt plötsligt, som om han läst mina tankar.
Vi låg i sängen ett tag och bara myste. Nicks telefon pep till. Han hade fått sms av någon. Han kollade bara vem det var ifrån sen la han tillbaks telefonen på bordet.. undrar vem det kan vara? Döljer han något för mig?
- Nick... vem var det? Frågade jag.
Vet att jag inte borde tänka på sånt här.. men det känns som Nick döljer något för mig. Varför skulle han annars vilja resa bort bara sådär helt utan anledning. Men jag är för trött för att fråga eller att tänka över huvudtaget. Så jag somnade istället i hans famn och vaknade inte förrän runt tre på natten. Gick upp försiktigt och tog ett glas vatten. När jag gick tillbaks till hans rum igen stog jag bara helt still i några minuter och bara kollade på honom. Han är så söt när han sover. Andas så djupt och tungt. Plötsligt kom jag på hans sms han fått tidigare, då han påstått att det var från Big Rob. Vill egentligen inte kolla.. men blev tvungen till. Vem fan var Jasmine? Och vad fan ville hon Nick? Jag läste sms:et och där stog det..
"Tja snygging! Ville bara säga tack för idag! Du var helt amazing. Jag lovar, detta kommer att bli grymt. Vi passar så bra ihop, tycker du inte? Big Rob höll med också! Han föreslog att vi tillochmed skulle hitta på en ny låt tillsammans. Så vad säger du? Are you in? Puss!"
VAD..I..HELVETE?! Den här jävla Jasmine ska ner. Vem fan tror hon att hon är? Okej, Josephine, andas. Ta det lugnt. Du ska inte väcka Nick. Jag la ner hans mobil på samma plats som förut och hoppade in i sängen, men kröp iväg från Nick. Varför ljög han om att det var Big Rob? Han kunde ju bara sagt "aa men det var Jasmine, en tjej jag håller på att skriva en låt med bara" eller något i den stilen. Jag låg och funderade i kanske en halvtimme innan jag äntligen kunde somna om. Jag hade ju trotsallt valt att hålla på med Ryan trots att jag älskar Nick hur mycket som helst.. så varför kunde inte han ha gjort samma sak?
- Bra! Sa Ryan och blev genast gladare.
Jag kramade honom och sen vände jag mig om och gick in.
Vad i helvete håller jag på med? Jag gick ner till Nicks rum, men först sa jag hej till Denise och Paul som satt i vardagsrummet. Tur att dom inte såg att jag grät eller att jag skakade. Dom sa även att Nick inte kommit hem än, så jag hoppade in i duschen direkt. När jag duschat klart gick jag in till Nicks rum igen, och där på sängen satt Nick med sitt underbara leénde.
- Du är så fin som du är! Det vill säga, utan smink! Fast du är såklart fin i smink också.. bara så duvet. Sa Nick glatt.
- Haha, lite ångest dära.. med va du skulle säga! Sa jag och blinkade.
- Neeej nej! Verkligen inte. Sa Nick och drog mig mot honom och kollade in mig i ögonen.
- Jag älskar dig så mycket Josie. Du är bäst. Sa Nick sen.
Jag fick en klump i magen. Ville så gärna berätta om Ryan, men ville inte förstöra den här stunden. Just nu vill jag bara glömma Ryan, bara komma bort ifrån allting.
- Du, ska vi inte ta och åka någonstans, bara du och jag? Jag kan ta ledigt. Sa Nick helt plötsligt, som om han läst mina tankar.
- Knäppis! Vart skulle vi åka isåfall? Frågade jag förvånat.
- Ehm.. jag vet inte! Typ Spanien? Egypten? Thailand? You name it. Svarade Nick med ett flin.
- Öhm, jag vet inte riktigt.. jag ska ju bara vara här en månad, fast iofs så skulle det ju vara skönt att komma bort en vecka. Sa jag glatt.
- Ja precis! Vi kan åka någonstans i bara en vecka och koppla av. Sa Nick allvarligt.
- Isåfall tycker jag vi åker till Spanien! Inte så lång flygresa.. hehe. Sa jag.
- Sure babe! Men då åker vi om 4-5 dagar? Undrade Nick.
- Jaa, va kul! Sa jag med ett leénde och kysste Nick.
Vi låg i sängen ett tag och bara myste. Nicks telefon pep till. Han hade fått sms av någon. Han kollade bara vem det var ifrån sen la han tillbaks telefonen på bordet.. undrar vem det kan vara? Döljer han något för mig?
- Nick... vem var det? Frågade jag.
- Äh, det var bara Big Rob. Svarade Nick lugnt.
- Jaha, va ville han då? Frågade jag.
- Vettefan, tror det var om vår nya platta. Svarade Nick.
- Åh, okej. Sa jag och log lite.
Vet att jag inte borde tänka på sånt här.. men det känns som Nick döljer något för mig. Varför skulle han annars vilja resa bort bara sådär helt utan anledning. Men jag är för trött för att fråga eller att tänka över huvudtaget. Så jag somnade istället i hans famn och vaknade inte förrän runt tre på natten. Gick upp försiktigt och tog ett glas vatten. När jag gick tillbaks till hans rum igen stog jag bara helt still i några minuter och bara kollade på honom. Han är så söt när han sover. Andas så djupt och tungt. Plötsligt kom jag på hans sms han fått tidigare, då han påstått att det var från Big Rob. Vill egentligen inte kolla.. men blev tvungen till. Vem fan var Jasmine? Och vad fan ville hon Nick? Jag läste sms:et och där stog det..
"Tja snygging! Ville bara säga tack för idag! Du var helt amazing. Jag lovar, detta kommer att bli grymt. Vi passar så bra ihop, tycker du inte? Big Rob höll med också! Han föreslog att vi tillochmed skulle hitta på en ny låt tillsammans. Så vad säger du? Are you in? Puss!"
VAD..I..HELVETE?! Den här jävla Jasmine ska ner. Vem fan tror hon att hon är? Okej, Josephine, andas. Ta det lugnt. Du ska inte väcka Nick. Jag la ner hans mobil på samma plats som förut och hoppade in i sängen, men kröp iväg från Nick. Varför ljög han om att det var Big Rob? Han kunde ju bara sagt "aa men det var Jasmine, en tjej jag håller på att skriva en låt med bara" eller något i den stilen. Jag låg och funderade i kanske en halvtimme innan jag äntligen kunde somna om. Jag hade ju trotsallt valt att hålla på med Ryan trots att jag älskar Nick hur mycket som helst.. så varför kunde inte han ha gjort samma sak?
A love story - chapter 41
- Jag vet att det här är way too much för dig och jag förstår det. Men låt mig bara få göra en enda grej så att du vet vad du går miste om. Sen lovar jag dig, att jag aldrig mer kommer att försöka något mer. Sa Ryan tillslut.
- Vad är det? Frågade jag osäkert.
Jag skämdes ihjäl. Jag har världens finaste och bästa pojkvän i hela världen. Ändå går jag och kysser en annan.
- Du ska inte skämmas. Ifall jag var i samma sits som du är, så skulle jag göra samma sak. Vi säger att jag är tillsammans med.. ehm.. började Ryan.
Han log och lutade sig fram för att kyssa mig igen. Jag besvarade kyssen igen, dum som jag är.
- Wow, okej! Det här var jag inte beredd på. Du besvarade denna kyss också? Sa Ryan chockat.
Jag var tvungen att tänka. Jag vill ju både ha Nick och Ryan kvar i mitt liv. Men om jag väljer Nick, så kommer Ryan att dra, han vill ju inte ens vara min vän. Väljer jag Ryan.. åh nej, då är det verkligen över för mig och Nick.
- Du.. jag menar inte att du behöver bestämma dig nu, såklart! Haha.. sa Ryan.
- Aha, okej.. men vadå, så jag måste välja en utav er? Fan va stört det låter. Sa jag surt.
Jag fortsatte att springa hela vägen, enda tills jag kom till en busshållplats. Stog där och vänta på att en buss skulle komma. Men istället ser jag Ryan komma i sin bil.
- Jos! Hoppa in nu! Sa Ryan.
Jag satte mig motvilligt i bilen och bara glodde på honom med tårar rinnande ner för ögonen. Först Nick, sen Justin och nu Ryan. Varför kan dom inte bara vara min vän? Finns det inga kända brudar dom kan ta? Okej, Nick är ju min pojkvän men han är ändå känd. Sen så de andra två.. varför dras dom till mig? Jag fattar bara inte.. det enda som saknas nu är att Dougie dumpar Demi och säger att han också vill ha mig. Haha, vilket aldrig kommer att hända som tur är!
- Lyssna på mig, det är allt jag ber dig att göra, okej? Sa Ryan och kollade på mig.
Tårarna fortsatte att strömma ner för min kind. Jag orkade knappt kolla upp på Ryan. Det gjorde bara ont. Det sved till i hjärtat.
- Jag är ..kär..i..dig Josephine. Det låter fucked up, jag vet. Men jag vet att jag är det. Annars skulle det inte kännas såhär. Jag vet kanske inte hur det känns att behöva välja mellan två personer, speciellt inte två "kända" personer. Men skit i kändisskapet. Följ bara ditt hjärta. Jag vill bara att du ska vara lycklig. Sa Ryan och såg mig i ögonen.
När jag äntligen kom hem så ville jag bara springa in till Nick och hålla om honom. Aldrig någonsin släppa mitt tag. Men jag hann inte göra det förrän Ryan kom och tog tag i min arm.
- Ring mig någongång snart. Lovar att nästa gång vi träffas så ska inte det inte hända såhär. Ska inte ens prata om det. Sa Ryan.
Han tog tag i min haka så att jag skulle kolla honom i ögonen.
- Mm okej. Sa jag och försökte att le lite smått.
Jag kramade honom och sen vände jag mig om och gick in.
- Jaa, alltså jag vet inte ens va jag ska säga. Jag hade verkligen inte en aning om det. Åh Ryan.. va är det du ska göra? Undrade jag förvirrat.
- Jag vet. Sitt bara stilla och låt mig visa dig. Sa Ryan och flyttade sig närmare mig.
Han vände sig mot mig och våra ansikten var så nära varandra. Var det här verkligen på väg att hända? Skulle Ryan kyssa mig? Skulle jag ens låta honom göra det? Han kollade in mig djupt i ögonen. Han log lite. Jag nästan drunknade i hans ögon. Innan jag visste ordet tog han ena handen under min haka och kysste mig mjukt och långsamt. Efter vad som kändes som en sekund släppte han taget och satt bara och kollade allvarligt på mig.
- Vad är det? Frågade jag osäkert.
- Du besvarade kyssen.. sa Ryan osäker men jag såg ett litet leénde.
- Jag vet. Sa jag tyst och kollade ner.
Jag skämdes ihjäl. Jag har världens finaste och bästa pojkvän i hela världen. Ändå går jag och kysser en annan.
- Du ska inte skämmas. Ifall jag var i samma sits som du är, så skulle jag göra samma sak. Vi säger att jag är tillsammans med.. ehm.. började Ryan.
- Selena Gomez? Frågade jag.
- Ja, men säg att jag och Selena är tillsammans och jätte kära. Så träffas du och jag på en fest och vi blir ganska bra vänner på en gång. Men du börjar få känslor för mig direkt. Du vill träffa mig och jag ställer upp. Jag känner också något för dig, så därför vill jag träffa dig med. Du berättar för mig att du gillar mig och att jag får en chans att bestämma vad jag vill göra. Du väljer att kyssa mig. Jag vill kyssa dig med såklart, så jag vet vad jag går miste om... vad säger du, är det typ så du känner? Sa Ryan och log menande mot mig.
- Oh god. Att du kan läsa mig rakt av är bara creepy. Sa jag och skrattade till.
Han log och lutade sig fram för att kyssa mig igen. Jag besvarade kyssen igen, dum som jag är.
- Wow, okej! Det här var jag inte beredd på. Du besvarade denna kyss också? Sa Ryan chockat.
- Jag vet.. alltså ååh! Ryan, du gör allt så jävla komplicerat. Jag älskar Nick, mer än något annat på denna jord. Men sen dyker du upp, bara sådär.. och jag vet inte men jag dras till dig på något jävla sätt och det är fan inte okej! Sa jag ledsamt.
- Ryan, fan.. jag orkar inte mer. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har varit otrogen. Fanfanfan! Jag vill bara dö.. sa jag och kände hur tårarna rann ner för kinden.
- Jos.. du har inte varit otrogen, det var bara två oskyldiga kyssar. Inget mer med det. Om du älskar Nick så mycket som du säger att du gör, så kan jag lämna er ifred. Jag lovade ju tillochmed dig att jag skulle dra efter det här. Men du bestämmer.. och det sista jag vill är att du ska vara ledsen. Sa Ryan och höll om mig.
Jag var tvungen att tänka. Jag vill ju både ha Nick och Ryan kvar i mitt liv. Men om jag väljer Nick, så kommer Ryan att dra, han vill ju inte ens vara min vän. Väljer jag Ryan.. åh nej, då är det verkligen över för mig och Nick.
- Du.. jag menar inte att du behöver bestämma dig nu, såklart! Haha.. sa Ryan.
Han måste ha sett hur jag satt och tänkte..
- Aha, okej.. men vadå, så jag måste välja en utav er? Fan va stört det låter. Sa jag surt.
- Vet hur det låter. Men jag kommer inte klara av att vara din vän och höra allt om vad du och Nick gör. Det går bara inte. Förlåt, men jag är fan helt tagen av dig. Sa Ryan och kollade in i mina ögon.
- Åh vad sjukt! Jag kan inte välja. Det går inte. Jag är så jävla kär i Nick och jag vet inte vad jag vill med dig än. Kyssen var så sjukt underbar. Känner den fortfarande på mina läppar lixom.. sa jag tyst.
- Du vet att du inte kan ha oss båda.. jag vill bara ha dig för mig själv. Sa Ryan.
- Jag fattar, okej?! Jag vet att jag inte kan ha er båda. Sluta säg så nu, jag blir fan sur. Fattar du inte själv hur jävla svårt det är eller? Jävla skit! Skrek jag och sprang ifrån honom.
Jag fortsatte att springa hela vägen, enda tills jag kom till en busshållplats. Stog där och vänta på att en buss skulle komma. Men istället ser jag Ryan komma i sin bil.
- Jos! Hoppa in nu! Sa Ryan.
- JAG VILL INTE! Skrek jag.
- Snälla, hoppa bara in. Sa Ryan lugnt.
- HÖR DU DÅLIGT? JAG VILL INTE! JAG VILL INTE! Skrek jag.
- VARFÖR SKA JAG BEHÖVA VÄLJA? JAG HAR FÖRFAN OCKSÅ KÄNSLOR! Skrek jag och jag såg att Ryan tog åt sig.
- Men gumman, sätt dig i bilen så kan vi prata om det, okej? Frågade Ryan.
Jag satte mig motvilligt i bilen och bara glodde på honom med tårar rinnande ner för ögonen. Först Nick, sen Justin och nu Ryan. Varför kan dom inte bara vara min vän? Finns det inga kända brudar dom kan ta? Okej, Nick är ju min pojkvän men han är ändå känd. Sen så de andra två.. varför dras dom till mig? Jag fattar bara inte.. det enda som saknas nu är att Dougie dumpar Demi och säger att han också vill ha mig. Haha, vilket aldrig kommer att hända som tur är!
- Lyssna på mig, det är allt jag ber dig att göra, okej? Sa Ryan och kollade på mig.
- Ja, visst. Whatever. Sa jag till svar.
Tårarna fortsatte att strömma ner för min kind. Jag orkade knappt kolla upp på Ryan. Det gjorde bara ont. Det sved till i hjärtat.
- Jag är ..kär..i..dig Josephine. Det låter fucked up, jag vet. Men jag vet att jag är det. Annars skulle det inte kännas såhär. Jag vet kanske inte hur det känns att behöva välja mellan två personer, speciellt inte två "kända" personer. Men skit i kändisskapet. Följ bara ditt hjärta. Jag vill bara att du ska vara lycklig. Sa Ryan och såg mig i ögonen.
- Nej exakt! Du vet fan inte hur det känns. Det känns förjävligt! Just nu vill jag bara lägga mig i sängen och dö! Så snälla, skjutsa bara hem mig nu... bad jag honom.
- Okej okej. Sa Ryan och vi körde därifrån.
När jag äntligen kom hem så ville jag bara springa in till Nick och hålla om honom. Aldrig någonsin släppa mitt tag. Men jag hann inte göra det förrän Ryan kom och tog tag i min arm.
- Ring mig någongång snart. Lovar att nästa gång vi träffas så ska inte det inte hända såhär. Ska inte ens prata om det. Sa Ryan.
Han tog tag i min haka så att jag skulle kolla honom i ögonen.
- Mm okej. Sa jag och försökte att le lite smått.
- Bra! Sa Ryan och blev genast gladare.
Jag kramade honom och sen vände jag mig om och gick in.
A love story - chapter 40
- Hej Josephine. Sa Ryan glatt och kramade om mig.
- Hej Ryan. Sa jag och kramade honom. Kände hur mycket jag rodnade.
- Såå.. vad ska vi göra? Frågade Ryan.
- Spelar ingen roll. Bestäm du. Svarade jag och log.
- Okej. Har en överraskning till dig, så kom.. sa Ryan och tog tag i min hand och log.
What? Varför tog Ryan tag i min hand? Varför kändes det bra? Det flög in hur många olika tankar i huvudet på samma gång. Varför tycker jag om att han håller i min hand? Jag har ju för fan pojkvän!
- Är något fel? Har du ångrat dig? Frågade Ryan oroligt när vi kom fram till bilen.
- Åh, nej nej! Verkligen inte. Svarade jag och tvingade fram ett léende.
- Puh! Bra, trodde du ångrat dig.. sa Ryan och satte sig i bilen.
br>Vi satt i bilen ett bra tag och jag hade ingen aning om vart vi var påväg. Men Ryan sa ju att det var en överraskning, så jag måste medge att jag var väldigt nyfiken på vad det var för något.
- Vi är strax framme. Ha tålamod. Sa Ryan och kollade på mig.
- Haha, jag har tålamod. Har inte frågat dig någonting om vart vi är påväg! Protesterade jag.
- Nej jag vet, men jag vet att du är nyfiken. Sa Ryan och log.
När vi äntligen parkerat och Ryan sagt att vi var framme klev jag ut ur bilen.
- Vart är vi någonstans? I paradiset eller? Frågade jag och skrattade.
- Inte riktigt va.. det är här jag bor. Svarade Ryan och blinkade åt mig.
- Skojar du? Shit.. sa jag helt chockad.
- Haha, du ska se din min! Sa Ryan och skratta.
- Men vadå? Det är ju hur snyggt som helst. Jag dreglar redan och vi har inte ens gått in. Sa jag.
- Så söt! Kom då, så går vi in. Sa Ryan glatt och öppnade dörren.
Hans hus var så stort och fräscht. Jag nästan dog när vi kom in.
- Såå.. va tycker du Jos? Retade Ryan.
- Äh lägg av va! Sa jag och knuffade honom.
- Haha, men de är bara så kul och se va folk tycker om mitt hus. Sa Ryan.
- Men du bor väl inte här själv? Frågade jag chockat.
- Jo.. sa Ryan.
- O...M...G. Sa jag alldeles stelt.
Att ha hela det här huset för sig själv är nästan läskigt. Det här är bara alltför stort för en enda person, så jag fattar inte hur Ryan klarar av det..
- Me..men hur kan du bo själv? Brukar du inte känna dig ensam? Frågade jag osäkert.
- Jo, alltså.. ibland är det skönt att vara hemma själv, men Tony, Casey, Taylor eller mina andra vänner är nästan här varje dag. Så det är fullt hus för det mesta. Svarade Ryan och log mot mig.
Det var något med hans léende. Kände hur pirrade i hela kroppen utav hans léende.
- Oj, haha då förstår jag.. snacka om vilken överraskning! Haha! Sa jag glatt.
- Jos.. det här är inte överraskningen om du tror det. Sa Ryan blygt.
- Inte? Frågade jag chockat.
- Nej... eller lite kanske. Svarade Ryan.
Vi gick ut på hans baksida. Det första jag ser är en pool. Men Ryan fortsätter att gå ner mot.. stranden? Då ser jag ett bord där ute, två stolar, tallrikar.. vad har han nu hittat på då?
- Skojar du!? Fyfan va fint! Skrek jag när vi kom fram.
- Tycker du? Frågade Ryan blygt men jag såg att han log.
- JAAA! Åh, har alltid velat äta på stranden.. sa jag och drömde mig bort.
- Vilken tur. För det här är överraskningen. Du ska äta lunch med mig. Sa Ryan glatt.
- Åh, du är bäst Ryan! Sa jag och kramade om honom.
- Hehe. Hoppas du är hungrig och gillar maten.. sa Ryan.
OM jag gillade maten. Det var typ det godaste jag någonsin ätit. Okej, förutom hos Nick. För hans mamma är bäst på att laga mat. Men annars slår det här allt.
- Är det du som lagat? Frågade jag osäkert.
- Ja.. svarade Ryan osäkert.
- Gud va du är duktig på att laga mat. Det var jättegott! Sa jag.
- Åh, haha! Va bra att du gillade det. Sa Ryan och log.
Vi bestämde oss för att gå upp till poolen och sitta där ett tag.
- Men du Jos.. det var ju en sak jag ville prata med dig om, kommer du ihåg det? Frågade Ryan.
- Jo juste, aa jag kommer ihåg. Svarade jag och blev alldeles varm i hela kroppen.
- Jo.. jag vet inte hur, varför, vad som hände.. eller jo jag vet varför. Men ändå... sa Ryan och höll på att prata en massa skit som jag inte förstog så jag var tvungen att rycka in.
- Ryan, kom till saken istället för jag fattar inte något utav det du säger just nu. Sa jag och flina.
- Förlåt.. hehe. Men Josephine.. alltså, jag gillar dig. Och då menar jag att jag gillar, gillar dig. Sa Ryan allvarligt.
- Öhh oj. Inte direkt det jag förväntade mig att höra.. sa jag chockat.
- Förlåt för att jag sa så. Men jag var tvungen. Vet inte riktigt va som hände, men när vi var hos Nick på nyår så pratade du och jag en del. Det var någonting där, jag kände vilken fin person du var och ville lära känna dig mer. Sa Ryan osäkert.
- Wow okej. Du är också en sjukt fin person. Men Ryan, vi känner egentligen inte varandra så bra? Och jag är tillsammans med Nick. Är du säker på att du känner sådär? Sa jag.
- Josephine, ja jag vet. Men det var som om du förtrollade mig. Jag föll direkt. Jag säger inte att du ska göra slut med Nick eller så. Ja jag är säker, tro mig. Har legat vaken varje natt och försökt glömma dig, men det går bara inte. Ville bara att du skulle veta det. Sa Ryan tyst.
Vi satt tysta ett tag. Jag hade ingen aning om det här. Skulle inte ens kunnat gissa mig fram till att Ryan kände såhär. Det var omöjligt.
- Jag vet att det här är way too much för dig och jag förstår det. Men låt mig bara få göra en enda grej så att du vet vad du går miste om. Sen lovar jag dig, att jag aldrig mer kommer att försöka något mer. Sa Ryan tillslut.
- Jaa, alltså jag vet inte ens va jag ska säga. Jag hade verkligen inte en aning om det. Åh Ryan.. va är det du ska göra? Undrade jag förvirrat.
- Jag vet. Sitt bara stilla och låt mig visa dig. Sa Ryan och flyttade sig närmare mig.
A love story - chapter 39
Cody och Zack följde oss till dörren. När jag och Nick kom hem blev det mys framför tv:n. Efter att vi myst i någon timme pratade vi ett tag innan vi somnade.
- Vem var det? Frågade Nick.
Fan! Jag är verkligen ur dålig på att ljuga. Speciellt för Nick.
- Meh, din mamma är väl ändå inte "ingen"? Sa Nick och skrattade till.
Vi gick inte upp förrän en timme senare. Jag skickade ett sms till Ryan.
"Förlåt för att jag inte svara.. men låg och sov. Ville inte heller väcka Nick. Ses snart! Kram"
- Hörru, va ska du göra idag förresten? Om du inte ska göra något speciellt får du följa med mig, Joe och Kev till studion. Vi ska spela in lite låtar och så.. sa Nick när jag kom upp till köket.
Killarna drog till studion redan vid ett. Så tog upp min mobil. Konstigt nog hade Ryan inte svarat. Så jag ringde honom istället.
"Hallå?" Sa en röst.
Gick ner och fixade i ordning mig. Hörde att jag fick ett sms någon minut senare. Är han redan här? OMG!! Skyndade mig sen sprang jag upp och öppnade dörren. Framför mig stog en hur snygg kille som helst.. det här kan inte vara Ryan, kan det?
- Hej Josephine. Sa Ryan glatt och kramade om mig.
Vaknade av att min mobil ringde. Kollade vem det var. Fan, Ryan? Varför ringer han mig? Och såhär tidigt dessutom? Klockan är fan bara elva.. bestämde mig för att inte svara, ville inte riskera att väcka Nick.
- Vem var det? Frågade Nick.
- Ehh.. ingen. Svarade jag.
- Ingen? Sa Nick misstänksamt.
- Jaa. Det var bara mamma. Sa jag.
Fan! Jag är verkligen ur dålig på att ljuga. Speciellt för Nick.
- Meh, din mamma är väl ändå inte "ingen"? Sa Nick och skrattade till.
- Haha, nej du har rätt. Orkade bara inte svara. Klockan är fan bara elva. Sa jag bekymrat.
- Ja men precis, varför ringer hon såhär tidigt tror du? Frågade Nick.
- Jag vet inte.. klockan är ju runt fem på kvällen i Sverige, så hon tänkte kanske inte på tidsskillnaden. Svarade jag.
- Oj, haha ja men du har nog rätt. Sa Nick och somnade om.
Vi gick inte upp förrän en timme senare. Jag skickade ett sms till Ryan.
"Förlåt för att jag inte svara.. men låg och sov. Ville inte heller väcka Nick. Ses snart! Kram"
- Hörru, va ska du göra idag förresten? Om du inte ska göra något speciellt får du följa med mig, Joe och Kev till studion. Vi ska spela in lite låtar och så.. sa Nick när jag kom upp till köket.
- Jag vet inte. Kanske ska träffa Ryan och Selena. Annars drar jag väl ut på stan och shoppar. Sa jag.
- Ryan..? Sa Nick och funderade.
- Vem är Ryan? Frågade Nick sen.
- Ryan Sheckler. Han var ju här på nyår. Har du glömt? Retades jag.
- Jaha, han! Nej fan va kul. Hälsa honom ifall ni träffas då! Men är du säker på att vi inte ska vänta ifall det inte blir så att du träffar dom då? Undrade Nick.
- Ja men det är klart. Åk ni. Jag klarar mig. Sa jag och kunde inte låta bli att skratta. För det där lät ju hur lame som helst.
Killarna drog till studion redan vid ett. Så tog upp min mobil. Konstigt nog hade Ryan inte svarat. Så jag ringde honom istället.
"Hallå?" Sa en röst.
"Är det Ryan?" Frågade jag.
"Eh.. ja?" Sa Ryan osäkert.
"Det är Josephine. Du svarade aldrig på mitt sms?" Sa jag.
"Åh hej Jos! Tänkte faktiskt ringa dig precis. Så när ska vi träffas?" Undrade Ryan glatt.
"Nu? Har sjukt tråkigt.." Svarade jag.
"Perfekt. Kommer och hämtar dig om fem minuter då!" Sa Ryan.
"Låter jättebra!" Sa jag och la på med ett litet léende på läpparna.
Gick ner och fixade i ordning mig. Hörde att jag fick ett sms någon minut senare. Är han redan här? OMG!! Skyndade mig sen sprang jag upp och öppnade dörren. Framför mig stog en hur snygg kille som helst.. det här kan inte vara Ryan, kan det?
- Hej Josephine. Sa Ryan glatt och kramade om mig.
- Hej Ryan. Sa jag och kramade honom. Kände hur mycket jag rodnade.
- Såå.. vad ska vi göra? Frågade Ryan.
- Spelar ingen roll. Bestäm du. Svarade jag och log.
- Okej. Har en överraskning till dig, så kom.. sa Ryan och tog tag i min hand och log.
A love story - chapter 38
Cody och Zack följde oss till dörren. När jag och Nick kom hem blev det mys framför tv:n. Efter att vi myst i någon timme pratade vi ett tag innan vi somnade.
Söndag idag. Fy vad jag hatar söndagar. Allt är så tråkigt. Fast idag ska jag och Nick ner till stranden. Känner mig verkligen blek jämfört med allt annat folk här. Miley och Liam ska med oss. Vet hur konstigt det låter. Nyss var vi fiender, men vi har lagt ner våra vapen och skapat fred. Så det lär bli kul! Ska möta dom om en timme, så nu är det bara frukost och packning som gäller för mig och Nick.
Miley och Liam var redan nere på stranden när vi kom dit.
- Hej på er! Sa Nick när vi kom ner.
- Åh, hej Nick! Hej Josephine! Sa Miley glatt och spran fram för att krama oss.
- Hej. Sa jag och kramade henne.
- Det här är Liam. Sa Miley till mig.
- Hej Liam. Jag heter Josephine. Sa jag och hälsade på honom.
- Tjena Josephine! Tja Nick! Sa Liam och log.
Det var verkligen sjukt varmt ute. Så jag och Miley hoppade in i havet direkt.
- Hur är det mellan dig och Nick? Ni ser så kära ut. Sa Miley glatt.
- Hehe. Jo, är så jävla kär i den killen så jag nästan spricker. Men det är väl bra mellan oss. Bara lite missförstånd. Sa jag.
- Vadå? Vad har hänt? Frågade Miley.
- Nej, men jag har träffat Justin några gånger eftersom jag och han är vänner. Men Nick tror alltid att det är mer. Att jag och Justin skulle hålla på.. ja, det skulle aldrig någonsin hända! Sa jag.
- Åh, jo jag förstår hur du menar. Så var det för mig också. Inte med Justin utan med en annan, Adam Sevani. Vet du vem de är? Aja, iallafall så är Adam och jag så sjukt bra vänner. Han är typ min bästa vän. Men Liam trodde det var någonting mellan oss så han förbjöd mig träffa Adam på två veckor.. inte det lättaste. Men jag var tvungen. Sa Miley.
- Oj, fyfan va hemskt egentligen! Jo jag vet vem han är. Men om ni är bästavänner, så kan Liam inte göra något sånt? Det visar bara att han inte litar på dig. Sa jag oroligt.
- Jag vet! Det är precis så jag sagt till honom. Jag frågade varför han inte litar på mig. Då sa han att han visst litar på mig.. men det gjorde han ju inte om han förbjöd mig träffa Adam?! Sa Miley besvärat.
- Fyfan.. men allt är bra mellan er nu eller? Frågade jag.
- Jo nu är allt bättre än någonsin faktiskt. Jag och Adam träffas några gånger i veckan. Ibland hänger Liam med. Men allt är bra. Sa Miley glatt.
- Åh, vad bra! Sa jag och skrattade.
Vi begav oss upp till killarna efter ett tag. Då köpte vi glass. Sedan spelade vi även volleyball. Killarna mot tjejerna. Det gick bra för mig och Miley i början men sen tog killarna över och vann med 25-6.. Timmarna flög förbi och när jag och Nick kom hem hoppade vi in i duschen direkt. När Nick tog av mig min bikini sa han att jag fått värsta randen och att jag fått färg! Jag vände mig mot honom och börja kyssa honom. Det ena ledde till det andra. När vi var klara la vi oss i sängen med godis, läsk och chips.
- Snacka om att vi är onyttiga, älskling. Sa Nick och pussa mig på pannan.
- Ja.. men du kan iallafall inte gå upp i vikt. Så var glad för det. Jag får bara ligga och kolla på när du äter.. hur kul är det liksom? Undrade jag.
- Hahaha! Sötnos, som om du går upp i vikt av något du äter? Finns ingen snyggare kropp än din. Skulle fan kunna ligga i dagar och bara kolla på dig utan att ens tröttna. Sa Nick.
- Åh vad jag älskar dig! Sa jag och la mig på honom och börja kyssa honom.
Efter en väldigt het natt kunde vi sova djupt och skönt. Men jag tror att Nick låg och prata med mig. Kommer inte ihåg så mycket eftersom jag halv sov. Men hörde vissa ord han sa iallafall.. sen den dagen jag såg dig i centrum för fyra månader sen så har jag älskat dig, det var ödet. Vi är menade för varandra. Jag kunde aldrig glömma dig. Inte ens när du flytta. Och nu är du äntligen min. Min flickvän. Min kärlek är obeskrivlig..
Söndag idag. Fy vad jag hatar söndagar. Allt är så tråkigt. Fast idag ska jag och Nick ner till stranden. Känner mig verkligen blek jämfört med allt annat folk här. Miley och Liam ska med oss. Vet hur konstigt det låter. Nyss var vi fiender, men vi har lagt ner våra vapen och skapat fred. Så det lär bli kul! Ska möta dom om en timme, så nu är det bara frukost och packning som gäller för mig och Nick.
Miley och Liam var redan nere på stranden när vi kom dit.
- Hej på er! Sa Nick när vi kom ner.
- Åh, hej Nick! Hej Josephine! Sa Miley glatt och spran fram för att krama oss.
- Hej. Sa jag och kramade henne.
- Det här är Liam. Sa Miley till mig.
- Hej Liam. Jag heter Josephine. Sa jag och hälsade på honom.
- Tjena Josephine! Tja Nick! Sa Liam och log.
Det var verkligen sjukt varmt ute. Så jag och Miley hoppade in i havet direkt.
- Hur är det mellan dig och Nick? Ni ser så kära ut. Sa Miley glatt.
- Hehe. Jo, är så jävla kär i den killen så jag nästan spricker. Men det är väl bra mellan oss. Bara lite missförstånd. Sa jag.
- Vadå? Vad har hänt? Frågade Miley.
- Nej, men jag har träffat Justin några gånger eftersom jag och han är vänner. Men Nick tror alltid att det är mer. Att jag och Justin skulle hålla på.. ja, det skulle aldrig någonsin hända! Sa jag.
- Åh, jo jag förstår hur du menar. Så var det för mig också. Inte med Justin utan med en annan, Adam Sevani. Vet du vem de är? Aja, iallafall så är Adam och jag så sjukt bra vänner. Han är typ min bästa vän. Men Liam trodde det var någonting mellan oss så han förbjöd mig träffa Adam på två veckor.. inte det lättaste. Men jag var tvungen. Sa Miley.
- Oj, fyfan va hemskt egentligen! Jo jag vet vem han är. Men om ni är bästavänner, så kan Liam inte göra något sånt? Det visar bara att han inte litar på dig. Sa jag oroligt.
- Jag vet! Det är precis så jag sagt till honom. Jag frågade varför han inte litar på mig. Då sa han att han visst litar på mig.. men det gjorde han ju inte om han förbjöd mig träffa Adam?! Sa Miley besvärat.
- Fyfan.. men allt är bra mellan er nu eller? Frågade jag.
- Jo nu är allt bättre än någonsin faktiskt. Jag och Adam träffas några gånger i veckan. Ibland hänger Liam med. Men allt är bra. Sa Miley glatt.
- Åh, vad bra! Sa jag och skrattade.
Vi begav oss upp till killarna efter ett tag. Då köpte vi glass. Sedan spelade vi även volleyball. Killarna mot tjejerna. Det gick bra för mig och Miley i början men sen tog killarna över och vann med 25-6.. Timmarna flög förbi och när jag och Nick kom hem hoppade vi in i duschen direkt. När Nick tog av mig min bikini sa han att jag fått värsta randen och att jag fått färg! Jag vände mig mot honom och börja kyssa honom. Det ena ledde till det andra. När vi var klara la vi oss i sängen med godis, läsk och chips.
- Snacka om att vi är onyttiga, älskling. Sa Nick och pussa mig på pannan.
- Ja.. men du kan iallafall inte gå upp i vikt. Så var glad för det. Jag får bara ligga och kolla på när du äter.. hur kul är det liksom? Undrade jag.
- Hahaha! Sötnos, som om du går upp i vikt av något du äter? Finns ingen snyggare kropp än din. Skulle fan kunna ligga i dagar och bara kolla på dig utan att ens tröttna. Sa Nick.
- Åh vad jag älskar dig! Sa jag och la mig på honom och börja kyssa honom.
Efter en väldigt het natt kunde vi sova djupt och skönt. Men jag tror att Nick låg och prata med mig. Kommer inte ihåg så mycket eftersom jag halv sov. Men hörde vissa ord han sa iallafall.. sen den dagen jag såg dig i centrum för fyra månader sen så har jag älskat dig, det var ödet. Vi är menade för varandra. Jag kunde aldrig glömma dig. Inte ens när du flytta. Och nu är du äntligen min. Min flickvän. Min kärlek är obeskrivlig..
A love story - chapter 37
När jag kom hem satt Nick i köket och väntade på mig. Stackarn! Hade totalt glömt att vi skulle laga mat..
- Föööörlåt! Jag hade tolalt glömt bort att vi skulle laga mat... sa jag förskräckt och sprang fram för att krama Nick.
- Lova mig att du aldrig gör såhär igen? För du förstår inte hur jävla orolig har varit! Sa Nick besviket och höll om mig.
- Jag lovar! Ska berätta allt för dig framöver! Är dina föräldrar sura för att maten inte är klar? Frågade jag.
- Haha nej det är dom inte. Klockan är bara halv sex. Vi har gott om tid. Vad tycker du vi ska laga? Sa Nick och kolla på mig.
- Vad sägs som... potatisgratäng med biff och gör vi sallad och vitlöksbröd till? Undrade jag.
- Låter grymt! Frågan är bara ifall vi har allt här hemma.. sa Nick och funderade.
Vi kollade ifall vi hade allt. Det enda som egentligen saknades var avokado till salladen. Men det gjorde ingenting. Salladen blir säkert minst lika god ändå!
Klockan sju var maten klar och alla kom för att äta.
- Gud så fint ni har gjort. Sa Denise och berömde oss.
- Wow. Verkligen jättebra jobbat! Sa Paul.
- Haha vi tackar. Sa jag och log.
- Åh får jag börja äta nu? Frågade Frankie glatt.
- Nej Frankie. Vänta tills Joe kommer. Svarade Denise.
När Joe kommit satte vi oss ner för att äta. Jag måste själv erkänna hur gott allt det här var. Jag är inte så speciellt duktig när det gäller mat, men gud så god potatisgratängen och biffen var! Ska inte heller klaga på salladen eller vitlöksbrödet.
- Alltså.. har ni anlitat någon som har lagat maten eller? Skämtade Joe.
- Jättekul Joe. Nej det är jag och Josie som gjort allt faktiskt. Sa Nick stolt.
- Sjukt gott. Ni får ta och laga mat varje dag här framöver. Sa Joe och log mot mig.
- Haha jo men visst Joe! Bara för dig. Sa jag och skratta.
Efter maten drog jag och Nick ut ett tag. Vi träffade några av hans kompisar. Drog hem till Zack och Cody för att hänga med dom. Jätte sköna killar faktiskt.
- Josie, du måste fan pröva spela fifa. Det är skit kul! Sa Zack.
- Tror du på det själv eller? Aldrig. Jag fattar ju inte ett skit av det där. Ni får spela utan mig. Sa jag.
- Meeh, vad tråkig du är! Hörru Nick. Din flickvän är en mupp. Sa Cody.
- Jo tack, vet att hon är det. Sa Nick och flina mot mig.
- Ska alla gå emot mig eller? Jag är inte en mupp! Sa jag.
- Joho! Det är du visst. Du vågar inte möta oss? Sa Cody och log menande mot mig.
- Jag lovar. Ni tre är världens jobbigaste killar! Ge hit en kontroll. Sa jag och suckade.
20 minuter senare...
- Fan! Josie, du är ju fett bra på det här? Ofta du aldrig spelat förut? Frågade Zack chockat.
- Nope. Aldrig spelat. Men fan va kul det var! Svarade jag och skrattade.
- Konstigt. Du vinner ju hela tiden... sa Cody irriterat.
- Haha Cody! Är du lite sur nu? Dålig förlorare va? Retades jag.
- Jag är inte alls sur! Sa Cody surt.
- Nej nej okej! Sorry. Sa jag.
- Hur mycket är klockan Zack? Frågade Nick.
- Typ halv elva tror jag. Svarade Zack.
- Jaha, älskling, ska vi börja röra oss hemåt? Frågade Nick mig.
- Mhmh, det kan vi göra. Svarade jag och reste mig upp.
Cody och Zack följde oss till dörren. När jag och Nick kom hem blev det mys framför tv:n. Efter att vi myst i någon timme pratade vi ett tag innan vi somnade.
- Föööörlåt! Jag hade tolalt glömt bort att vi skulle laga mat... sa jag förskräckt och sprang fram för att krama Nick.
- Lova mig att du aldrig gör såhär igen? För du förstår inte hur jävla orolig har varit! Sa Nick besviket och höll om mig.
- Jag lovar! Ska berätta allt för dig framöver! Är dina föräldrar sura för att maten inte är klar? Frågade jag.
- Haha nej det är dom inte. Klockan är bara halv sex. Vi har gott om tid. Vad tycker du vi ska laga? Sa Nick och kolla på mig.
- Vad sägs som... potatisgratäng med biff och gör vi sallad och vitlöksbröd till? Undrade jag.
- Låter grymt! Frågan är bara ifall vi har allt här hemma.. sa Nick och funderade.
Vi kollade ifall vi hade allt. Det enda som egentligen saknades var avokado till salladen. Men det gjorde ingenting. Salladen blir säkert minst lika god ändå!
Klockan sju var maten klar och alla kom för att äta.
- Gud så fint ni har gjort. Sa Denise och berömde oss.
- Wow. Verkligen jättebra jobbat! Sa Paul.
- Haha vi tackar. Sa jag och log.
- Åh får jag börja äta nu? Frågade Frankie glatt.
- Nej Frankie. Vänta tills Joe kommer. Svarade Denise.
När Joe kommit satte vi oss ner för att äta. Jag måste själv erkänna hur gott allt det här var. Jag är inte så speciellt duktig när det gäller mat, men gud så god potatisgratängen och biffen var! Ska inte heller klaga på salladen eller vitlöksbrödet.
- Alltså.. har ni anlitat någon som har lagat maten eller? Skämtade Joe.
- Jättekul Joe. Nej det är jag och Josie som gjort allt faktiskt. Sa Nick stolt.
- Sjukt gott. Ni får ta och laga mat varje dag här framöver. Sa Joe och log mot mig.
- Haha jo men visst Joe! Bara för dig. Sa jag och skratta.
Efter maten drog jag och Nick ut ett tag. Vi träffade några av hans kompisar. Drog hem till Zack och Cody för att hänga med dom. Jätte sköna killar faktiskt.
- Josie, du måste fan pröva spela fifa. Det är skit kul! Sa Zack.
- Tror du på det själv eller? Aldrig. Jag fattar ju inte ett skit av det där. Ni får spela utan mig. Sa jag.
- Meeh, vad tråkig du är! Hörru Nick. Din flickvän är en mupp. Sa Cody.
- Jo tack, vet att hon är det. Sa Nick och flina mot mig.
- Ska alla gå emot mig eller? Jag är inte en mupp! Sa jag.
- Joho! Det är du visst. Du vågar inte möta oss? Sa Cody och log menande mot mig.
- Jag lovar. Ni tre är världens jobbigaste killar! Ge hit en kontroll. Sa jag och suckade.
20 minuter senare...
- Fan! Josie, du är ju fett bra på det här? Ofta du aldrig spelat förut? Frågade Zack chockat.
- Nope. Aldrig spelat. Men fan va kul det var! Svarade jag och skrattade.
- Konstigt. Du vinner ju hela tiden... sa Cody irriterat.
- Haha Cody! Är du lite sur nu? Dålig förlorare va? Retades jag.
- Jag är inte alls sur! Sa Cody surt.
- Nej nej okej! Sorry. Sa jag.
- Hur mycket är klockan Zack? Frågade Nick.
- Typ halv elva tror jag. Svarade Zack.
- Jaha, älskling, ska vi börja röra oss hemåt? Frågade Nick mig.
- Mhmh, det kan vi göra. Svarade jag och reste mig upp.
Cody och Zack följde oss till dörren. När jag och Nick kom hem blev det mys framför tv:n. Efter att vi myst i någon timme pratade vi ett tag innan vi somnade.
