Mrs. Nick Jonas

Han vände sig mot mig och våra ansikten var så nära varandra. Var det här verkligen på väg att hända? Skulle Ryan kyssa mig? Skulle jag ens låta honom göra det? Han kollade in mig djupt i ögonen. Han log lite. Jag nästan drunknade i hans ögon. Innan jag visste ordet tog han ena handen under min haka och kysste mig mjukt och långsamt. Efter vad som kändes som en sekund släppte han taget och satt bara och kollade allvarligt på mig.

- Vad är det? Frågade jag osäkert.

- Du besvarade kyssen.. sa Ryan osäker men jag såg ett litet leénde.

- Jag vet. Sa jag tyst och kollade ner.

Jag skämdes ihjäl. Jag har världens finaste och bästa pojkvän i hela världen. Ändå går jag och kysser en annan.

- Du ska inte skämmas. Ifall jag var i samma sits som du är, så skulle jag göra samma sak. Vi säger att jag är tillsammans med.. ehm.. började Ryan.

- Selena Gomez? Frågade jag.

- Ja, men säg att jag och Selena är tillsammans och jätte kära. Så träffas du och jag på en fest och vi blir ganska bra vänner på en gång. Men du börjar få känslor för mig direkt. Du vill träffa mig och jag ställer upp. Jag känner också något för dig, så därför vill jag träffa dig med. Du berättar för mig att du gillar mig och att jag får en chans att bestämma vad jag vill göra. Du väljer att kyssa mig. Jag vill kyssa dig med såklart, så jag vet vad jag går miste om... vad säger du, är det typ så du känner? Sa Ryan och log menande mot mig.

- Oh god. Att du kan läsa mig rakt av är bara creepy. Sa jag och skrattade till.

Han log och lutade sig fram för att kyssa mig igen. Jag besvarade kyssen igen, dum som jag är.

- Wow, okej! Det här var jag inte beredd på. Du besvarade denna kyss också? Sa Ryan chockat.

- Jag vet.. alltså ååh! Ryan, du gör allt så jävla komplicerat. Jag älskar Nick, mer än något annat på denna jord. Men sen dyker du upp, bara sådär.. och jag vet inte men jag dras till dig på något jävla sätt och det är fan inte okej! Sa jag ledsamt.

- Ryan, fan.. jag orkar inte mer. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har varit otrogen. Fanfanfan! Jag vill bara dö.. sa jag och kände hur tårarna rann ner för kinden.

- Jos.. du har inte varit otrogen, det var bara två oskyldiga kyssar. Inget mer med det. Om du älskar Nick så mycket som du säger att du gör, så kan jag lämna er ifred. Jag lovade ju tillochmed dig att jag skulle dra efter det här. Men du bestämmer.. och det sista jag vill är att du ska vara ledsen. Sa Ryan och höll om mig.

Jag var tvungen att tänka. Jag vill ju både ha Nick och Ryan kvar i mitt liv. Men om jag väljer Nick, så kommer Ryan att dra, han vill ju inte ens vara min vän. Väljer jag Ryan.. åh nej, då är det verkligen över för mig och Nick.

- Du.. jag menar inte att du behöver bestämma dig nu, såklart! Haha.. sa Ryan.

Han måste ha sett hur jag satt och tänkte..

- Aha, okej.. men vadå, så jag måste välja en utav er? Fan va stört det låter. Sa jag surt.

- Vet hur det låter. Men jag kommer inte klara av att vara din vän och höra allt om vad du och Nick gör. Det går bara inte. Förlåt, men jag är fan helt tagen av dig. Sa Ryan och kollade in i mina ögon.

- Åh vad sjukt! Jag kan inte välja. Det går inte. Jag är så jävla kär i Nick och jag vet inte vad jag vill med dig än. Kyssen var så sjukt underbar. Känner den fortfarande på mina läppar lixom.. sa jag tyst.

- Du vet att du inte kan ha oss båda.. jag vill bara ha dig för mig själv. Sa Ryan.

- Jag fattar, okej?! Jag vet att jag inte kan ha er båda. Sluta säg så nu, jag blir fan sur. Fattar du inte själv hur jävla svårt det är eller? Jävla skit! Skrek jag och sprang ifrån honom.

Jag fortsatte att springa hela vägen, enda tills jag kom till en busshållplats. Stog där och vänta på att en buss skulle komma. Men istället ser jag Ryan komma i sin bil.

- Jos! Hoppa in nu! Sa Ryan.

- JAG VILL INTE! Skrek jag.

- Snälla, hoppa bara in. Sa Ryan lugnt.

- HÖR DU DÅLIGT? JAG VILL INTE! JAG VILL INTE! Skrek jag.

- VARFÖR SKA JAG BEHÖVA VÄLJA? JAG HAR FÖRFAN OCKSÅ KÄNSLOR! Skrek jag och jag såg att Ryan tog åt sig.

- Men gumman, sätt dig i bilen så kan vi prata om det, okej? Frågade Ryan.

Jag satte mig motvilligt i bilen och bara glodde på honom med tårar rinnande ner för ögonen. Först Nick, sen Justin och nu Ryan. Varför kan dom inte bara vara min vän? Finns det inga kända brudar dom kan ta? Okej, Nick är ju min pojkvän men han är ändå känd. Sen så de andra två.. varför dras dom till mig? Jag fattar bara inte.. det enda som saknas nu är att Dougie dumpar Demi och säger att han också vill ha mig. Haha, vilket aldrig kommer att hända som tur är!

- Lyssna på mig, det är allt jag ber dig att göra, okej? Sa Ryan och kollade på mig.

- Ja, visst. Whatever. Sa jag till svar.

Tårarna fortsatte att strömma ner för min kind. Jag orkade knappt kolla upp på Ryan. Det gjorde bara ont. Det sved till i hjärtat.

- Jag är ..kär..i..dig Josephine. Det låter fucked up, jag vet. Men jag vet att jag är det. Annars skulle det inte kännas såhär. Jag vet kanske inte hur det känns att behöva välja mellan två personer, speciellt inte två "kända" personer. Men skit i kändisskapet. Följ bara ditt hjärta. Jag vill bara att du ska vara lycklig. Sa Ryan och såg mig i ögonen.

- Nej exakt! Du vet fan inte hur det känns. Det känns förjävligt! Just nu vill jag bara lägga mig i sängen och dö! Så snälla, skjutsa bara hem mig nu... bad jag honom.

- Okej okej. Sa Ryan och vi körde därifrån.

När jag äntligen kom hem så ville jag bara springa in till Nick och hålla om honom. Aldrig någonsin släppa mitt tag. Men jag hann inte göra det förrän Ryan kom och tog tag i min arm.

- Ring mig någongång snart. Lovar att nästa gång vi träffas så ska inte det inte hända såhär. Ska inte ens prata om det. Sa Ryan.

Han tog tag i min haka så att jag skulle kolla honom i ögonen.

- Mm okej. Sa jag och försökte att le lite smått.

- Bra! Sa Ryan och blev genast gladare.

Jag kramade honom och sen vände jag mig om och gick in.