Never say never - chapter 1
- Vart i helvete är min gråa tjocktröja? Skrek jag förbannat på min sexton åriga lillasyster Emily.
- Men inte fan vet jag! Skrek hon tillbaks.
- Det var ju du som hade den sist! Skrek jag.
- Du får väl fan ta hand om dina egna kläder, inte mitt fel att du tappar bort dom direkt! Skrek hon.
Såhär ser nästan alltid ut hemma hos oss. Min lillasyster Emily tror hon är den snyggaste tjejen i hela världen och så tror hon att hon är bättre än alla andra. Vi bråkar nästan varje dag. Men pappa bryr sig knappt längre. Han spenderar sin tid för det mesta med hans nya flickvän Nicole. Och mamma.. hon har jag inte träffat sen jag var fyra år gammal. Pappa och Nicole har förlovat sig, så nu har hon och hennes barn flyttat in hos oss i Los Angeles. Hon har två barn. Haylie som är lika gammal som Emily och Nathan som är ett år äldre än mig. Nathan är jätte skum.. han kollar alltid på mig på ett läskigt sätt och om min pojkvän Ryan är hos oss så kollar Nathan på oss på ett äcklat sätt. Han är så skum. Men nog om det! Nu ska jag fortsätta leva mitt icke-glamourösa liv.
- Jag såg din tröja här någonstans igår tror jag. Sa Nathan.
- Jaha? Vart då någonstans? Frågade jag drygt.
- Tror Haylie lånade den..
- VA I HELV...
Jag sprang rakt in i Haylies rum och vände ut och in i alla hennes lådor.
- Vafan håller du på med? Skrek hon förbannat.
- Vad ser det ut som? Letar efter min gråa tröja! Skrek jag tillbaks och fortsatte att leta tills jag hitta den.
- Du rör aldrig mina kläder igen, fattar du? Skrek jag.
Jag gick in till mitt rum och sminkade mig innan jag gick till skolan. Nathan hann i kapp mig och började prata på som vanligt.
- Vad ska du göra idag?
- Ska träffa Ryan.
- Aha..
Jag gick ifrån honom och så fort jag fick syn på Brianna min bästavän, sprang jag snabbt till henne.
- Omg, va han är läskig! Sa jag och nickade med huvudet mot Nathan.
- Vadå.. jag tycker han är rätt söt. Sa Brianna och stirrade efter Nathan.
- Fan Bri! Du är sjuk..
När skolan var slut gick jag och Brianna mot våra skåp för att hämta våra jackor och väskor.
- Juste! Vet du vilka som kommer hit på fredag? Frågade Brianna entusiastiskt.
- Nej? Svarade jag ointresserad.
- Jonas brothers!
- Åh.. okej?
- Men kom igen Ash! Snälla, du kan väl följa med och se dom?
- Meh, dom är inte ens så bra! Kan inte typ Katie eller Jamie följa med istället?
- NEJ! Jag vill att du ska med, du är min bästavän.. snälla, du kan väl ställa upp för mig den här gången bara?
Jag funderade ett tag på det Brianna sagt. Visst, jag är hennes bästavän och hon avgudar Jonas brothers. Men betyder det att jag måste följa med för det? Jag hatar ju dom! Eller okej, hatar gör jag ju inte. Men jag gillar dom inte iallafall.
- Hallå? Sa Brianna och ryckte i mig.
- Eh, vadå?
- Snälla följ med? Jag vet att du inte är ett så stort fan av dom. Men du skulle göra mig till världens lyckligaste tjej.
- Åh, va du är jobbig! Men jaja okej jag följer väl med.
- JAAA! Du är bäst! Sa hon och kramade om mig hårt. - Men du bara så du vet är Joe min!
- Lugn, tänker inte ta någon utav dom. Sa jag med ett skratt.
När vi gick ut från skolan såg jag att Ryan stog på parkeringen och vänta på mig.
- Jag måste gå, Ryan väntar. Men vi ses imorn! Sa jag och sprang mot Ryan.
När jag kom fram till honom hoppade jag upp i hans famn och kysste ihjäl honom.
- Så var ska vi? Frågade jag nyfiket.
- Det får du se!
- Men jag vill veta..
- Du får se. Vill att de ska vara en överraskning.
När vi kom fram till stället höll jag nästan på att börja gråta. Framför oss var det cafét vi först träffade varandra för ett år sen och sen dess har det varit han och jag.
- Grattis på ett årsdagen älskling. Sa han och kysste mig på munnen.
Kommentarer
Trackback