Mrs. Nick Jonas

- Åhh.. sluta! Sa jag och skrattade.

- Nope! Sa Nick och sprang efter mig.

- Men jag är jätte kittlig.. de är inte kul! Sa jag och sprang ifrån honom.

- Haha jo! Det är jätte kul. Sa Nick och sprang.

Vi försöker bara göra dagen bättre än vad den var innan. Vid frukosten satt vi alla vid bordet och pratade om imorgon. Dagen jag skulle hem till Sverige igen. Jag och Nick var väldigt nere och ville helst inte prata om det. Så nu vill vi bara njuta av att ha så roligt som möjligt. Nick fortsatte att jaga mig men han hann inte ikapp mig förrän jag sprang in i Joe.

- Wöööw wööw wööw! Ta de lugnt här va! Haha. Sa Joe med ett flin.

- Sorry Joe! Såg dig inte. Nick är galen, han har jagat mig i minst en timme nu! Sa jag andfått.

- HAHAHA! Fortsätt så brorsan. Jag kan filma och lägga ut på youtube! Sa Joe och blinkade mot mig.

- Åh nej Joe! Du skulle bara våga! Sa jag och skrattade.

- Åh jo Josie. Jag vågar! Sa Joe och skrattade.

Joe tog upp mobilen och började filma mig. Så jag sprang därifrån. Joe gjorde något tecken till Nick och då började Nick springa efter mig. Eftersom jag var så andfådd orkade jag knappt springa mer. Så jag gav upp och la mig ner på golvet med händerna för ansiktet. Nick sprang och satte sig på mig och börja kittla mig och jag skrek av skratt och försökte få bort honom. Joe stog fortfarande och filma och han skrattade minst lika mycket som jag och Nick.

- Fan va jag kommer att sakna dig och ditt skratt! Sa Joe när Nick slutat kittla mig.

- Jag kommer att sakna dig me.. Sa jag och försökte le lite.

Det var så sorligt att bara tänka tanken på att få lämna min andra familj som jag nu kallar dom. Nick och Joe satt i soffan och prata och då ringde min mobil. Det var Justin. Jag kollade upp på Nick som kolla på mig med.

- Vem är det? Frågade Nick nyfiket.

- Justin. Svarade jag.

- Åh.. men svara då! Sa Nick glatt.

Jag svarade.

- Justin! Nästan skrek jag i telefonen.

- Josie.. du åker fan imorgon. Jag vill ju hinna träffa dig innan. Det var ju minst tre dagar sen vi sist träffades! Sa Justin besviket.

- Förlåt! Jag har haft så fullt upp med Nick. Men ja, klart att vi ska träffas innan jag drar. Sa jag och kollade på Nick.

Han satt och lyssna på vartenda ord jag sa. Han vet att Justin betyder mycket för mig och jag vet att han skulle låta mig få träffa honom en sista gång innan jag drar härifrån. Men frågan är.. kommer jag få träffa Ryan en sista gång? Eller kommer han ens vilja träffa mig? Jag har ju total dissat honom..

- Hörde du va jag sa? Frågade Justin oroligt.

- Nej, vadå? Undrade jag.

- Jo.. Ryan har ringt mig. Han har sagt att han försökt få tag på dig men att du inte svarat på några utav hans samtal eller sms. Svarade Justin.

- Åh. Nej jag vet.. men ska vi träffas nu då? Så kan vi snacka mer. Men kan inte ses så länge för måste packa. Sa jag.

- Okej. Jo jag förstår. Vi ses vid hamnen om tio min då! Sa Justin och la på.

Jag stoppade ner mobilen i fickan och reste mig upp.

- Ska du träffa Justin? Frågade Nick.

- Jaa, han ville träffas innan jag åker. Och jag kommer inte hinna träffa honom imorgon så.. svarade jag.

- Men de är lugnt gumman! Klart du ska träffa honom. Jag drar med Joe till gymmet medan då. Ring mig sen när du är hemma. Sa Nick och gav mig en puss.

- Hehe. Ja okej! Det är väl klart. Sa jag och kysste honom innan jag gick.

Funderade starkt på att ringa Ryan för att förklara allt som hänt. Varför jag ignonerat honom de senaste dagarna. När jag kom till hamnen stog Justin där med... var det möjligt att han stog med Ryan? Tydligen..

- Ryan? V..vad.. gö..gör du här? Stammade jag fram.

- Justin ringde och sa att han skulle träffa dig och frågade ifall jag ville med och prata ut om allt. Svarade Ryan.

- Hoppas det är lugnt? Frågade Justin mig.

- Jo jo, det är klart. Men är lite chockad bara. Trodde verkligen inte jag skulle få träffa dig igen.. eller.. ja.. rättare sagt så trodde jag inte att du ville se mig igen. Sa jag tyst.

Ryan stog och inspekterade mig från topp till tå.

- Du har förändrats. Du ser inte ut som den gamla Josie. Varför har du dissat mig? Jag trodde jag betydde något för dig.. men jag hade väl fel. Sa Ryan

- Ry! Ge dig. Du vet själv att det verkligen inte är så. Du betyder otroligt mycket för mig. Sa jag.

- Uppenbarligen inte.. du har ju ignonerat mig? Sa Ryan.

- Du vet varför. Kunde inte prata me dig. Nick skulle döda mig, döda oss.. sa jag.

- Allt det här handlar om Nick. Jag orkar fan inte. Hoppas du har ett bra liv i Sverige. Sa Ryan och började gå därifrån.

- Ryan! Vänta! Skrek jag.

- Nej. Jag har väntat tillräckligt länge! Hejdå Josephine. Sa Ryan och gick därifrån.

Jag föll ihop. Jag grät och grät. Justin satte sig ner och kramade om mig och sa om och om igen att allt skulle bli bra.

- Det kommer aldrig att bli bra igen, Justin.. sa jag mellan tårarna.

- Jo! Never say never. Sa Justin.

Jag skrattade till. Never say never. Det var så Justin style. Jag satte mig upp och kramade om Justin. Gud så mycket jag älskade honom och gud va jag kommer att sakna honom när jag åker. Jag kollade Justin i ögonen.

- Never say never. Sa jag och log.