Mrs. Nick Jonas

När bion var slut tog jag upp mobilen och ringde Ryan direkt. Han svarade efter tre signaler.

- Hallå? Sa Ryan.

- Hej Ry! Sa jag glatt.

- Hej, va filmen bra? Frågade Ryan glatt.

- Jo, haha den va rolig! Svarade jag.

- Vilken såg ni? Frågade Ryan.

- Little fockers. Svarade jag.

- Åh okej. Den verkar fan rätt bra. Sa Ryan glatt.

- Haha, ja men det va den! Sa jag och log lite.

- Härligt gumman. Men skulle vi träffas eller ska du till Nick? Frågade Ryan.

- Vill träffa dig, så ja, vi ska träffas. Svarade jag glatt.

- Yey va bra! Ska vi träffas vid hamnen om en halvtimme då? Undrade Ryan glatt.

- Javisst. Sa jag och la på.

Jag vände mig mot Justin och log lite osäkert.

- Han ville träffas va? Frågade Justin.

- Mhm.. ska ner till hamnen om en halvtimme. Svarade jag osäkert.

- Jaha okej. Antar att vi ses någon annan dag? När är det du åker hem igen? Frågade Justin.

- Klart att vi gör! Jag åker om två veckor.. svarade jag och blev alldeles stel.

Två veckor. Bara två veckor kvar av den här underbara resan. Men jag saknar mina vänner, min familj, Casper och Ryan så otroligt mycket.

- Usch.. vill inte att du åker. Sa Justin besviket.

- Inte jag heller. Vill inte lämna dig.. du är min bästavän här. Sa jag och kände hur tårarna rann ner för kinden.

- Och du är min bästavän! Men lova mig att vi kommer att hålla kontakten, även fast du bor typ 1000 mil härifrån!? Sa Justin allvarligt.

- Me..men Justin.. det är klart! Sa jag och försökte le lite.

- Gråt inte snälla.. tål inte att se dig ledsen. Sa Justin och log lite osäkert.

Justin gick fram till mig och höll om mig ett bra tag innan han släppte taget. Då kändes allt mycket bättre. Jag kollade in i Justins fina ögon och log för mig själv.

- Va är det? Ser jag konstig ut? Frågade Justin nervöst.

- Haha nej.. svarade jag och log.

- Vad är det då? Frågade Justin osäkert.

- Jo.. tänkte bara på hur mycket jag älskar dig Justin. Du är världsbäst! Svarade jag lyckligt.

- Åhh.. jag älskar dig också, det vet du! Sa Justin och log glatt mot mig.

Justin gick med mig en bit innan vi sa hejdå till varandra. Jag gick ner mot hamnen och såg någon sitta på bryggan för sig själv. Jag gick lite närmare och såg att det var Ryan. Jag gick smög fram till honom och kramade om honom bakifrån.

- VA I HELV.. Skrek Ryan innan han vände sig om och mötte min blick.

- Förlåt.. Pep jag.

- Åh, det är lugnt. Trodde det var någon annan. Sa Ryan och skämdes lite.

Jag satte mig ner brevid honom.

- Hej snygging. Sa Ryan och lutade sig fram för att pussa mig.

- Hej själv. Sa jag och pussade honom tillbaks.

- Du vet att du måste göra slut med Nick va? Sa Ryan och kollade osäkert på mig.

- Alltså.. jaa.. eller... asso... började jag men Ryan avbröt mig.

- Vad fan Josie, du träffar hellre mig än Nick? Är inte det en bra anledning? Du vill inte prata med honom och ni har bråkat. Sa Ryan argt.

- Men snälla! Tror du det är lätt eller? Vi har gått igenom det här så många gånger. Sa jag.

- Vi har gått igenom det här FÖR många gånger. Sa Ryan surt.

Jag reste mig upp och tänkte gå därifrån men Ryan tog tag i min arm och drog mig tillbaks. Han började kyssa mig och jag kysste honom tillbaks.

- Lämna mig aldrig. Sa Ryan helt plötsligt.

Jag blev så chockad över hans ord. Ingen hade någonsin sagt det till mig.

- Men... jag åker ju hem om två veckor.. sa jag osäkert.

- VA?! Skrek Ryan och reste sig upp.

- Du skojar va? Fortsatte Ryan.

- Nej.. önskar att jag gjorde det. Men vi kan fortfarande hålla kontakten! Sa jag osäkert.

- Hålla kontakten? Men jag vill ju kunna träffa dig varje dag, kunna få pussa dig, hålla o.. hann Ryan säga innan hans röst bröt ihop.

Jag kollade på honom och såg faktiskt några tårar rinna ner för hans kind. Då kände jag hur jag börja gråta. Jag grät mer och mer. Ryan kollade upp på mig med sina tårfyllda ögon. Där satt vi och grät tillsammans. Vi båda förstog att det snart var över för oss. Jag vet inte vad som kommer att hända mellan Nick och mig, men det verkar som om det är över för oss..

- Jag älskar dig Josephine. Sa Ryan tyst.