Mrs. Nick Jonas

När vi kom till flygplatsen följde dom med mig in och hjälpte mig med att bära. När jag sen skulle till gaten så var det dags att säga hejdå.

- Hoppas vi ses snart gumman! Du får ha det så bra där hemma nu! Sa Denise och kramade om mig.

- Tack! Ja, jag hoppas också vi ses snart! Sa jag och kramade henne.

Så fort Denise släppt taget sprang Frankie fram till mig och höll om mig hårt.

- Lillskit! Du får ju inte göra så jag dör nu, haha! Sa jag och ruffsade till honom i håret.

- Men jag kommer sakna dig så mycket! Sa Frankie ledsamt.

- Jag kommer sakna dig me, men vi kommer att träffas igen! Sa jag.

Frankie kollade upp på mig.

- Lovar du det? Frågade Frankie glatt.

- Ja.. jag lovar. Svarade jag med ett osäkert leénde.

- JAAA! Skrek Frankie och hoppade runt.

Jag gick fram till Nick och kramade honom. Då kom tårarna.

- Gråt inte, älskling. Bad Nick.

- Jo, kan inte sluta.. sa jag mellan tårarna.

- Vet att det är jobbigt, men vi kommer att träffas igen. Vi älskar varann. Sa Nick och kollade på mig.

- Hoppas verkligen det. Sa jag tyst.

Vi stog ett bra tag och kramade om varandra. Sen kysstes vi länge. Efter tio minuter var jag tvungen att gå, så jag gick därifrån med tårar i ögonen. Det gjorde så ont i hjärtat.

- Josephine! Hörde jag någon skrika.

Jag närmade mig utgången på arlanda och då såg jag mamma stå där med tårar i ögonen.

- Mamma! Skrek jag och sprang fram till henne. - Åh vad jag har saknat dig! Fortsatte jag.

- Gumman! Och jag har saknat dig. Du får berätta allt när vi kommer hem. Sa mamma medan vi gick.

När vi satt i bilen somnade jag nästan direkt. Jag var oerhört trött. Mamma väckte mig när vi väl var hemma. Så fort jag klev innanför dörren hörde jag en massa springande nerför trapporna. Först kommer Dennis och springer rakt in i mig och bär upp mig i luften.

- Gaahh! Dempa, släpp mig! Hahah! Skrek jag och skrattade.

- Åh jag har saknat dig sååå otroligt Jossy! Sa Dempa med ett leénde.

- Haha, detsamma! Sa jag och kramade om honom.

Sen hörde jag två andra röster och kollade mot trappan.

- RYAN! CASPER! Skrek jag glatt.

- Jossy! Skrek båda och sprang emot mig.

Båda två bar upp mig och kramade och pussade mig. Tillslut låg vi alla på golvet och skrattade för fullt.

- Nu ska du berätta allt om USA! Sa Dennis.

- Ja, vi vill veta allt. Sa Ryan med ett flin.

- Haha, som ni vill, men det kommer ta ett bra tag. Sa jag och blinkade menande.

- Men hörni, börja inte utan mig eller Emil. Vi vill också höra allt! Sa mamma allvarligt.

- Jaja mamma. Men kan berätta för er sen, Emil är ändå inte hemma än. Sa jag.

- Som du vill då! Sa mamma retsamt.

Jag tog upp mina väskor på mitt rum och gick sen in i Dempas rum där killarna var. Jag satte mig på sängen och berättade om nyår, Justin missförståndet, Ryan, bråket mellan Miley och mig, Dougie, Demi, konstigheterna mellan mig och Nick. Men jag berättade aldrig att jag varit otrogen.

- Shit! Så han Ryan typ är kär i dig? Frågade Casper nyfiket.

- Typ.. eller verkade som det då. Men sen snacka jag inte med honom på två veckor, så vi är väl inte ens vänner. Har iallafall inte hört något från honom. Svarade jag.

- Wow! Ryan Sheckler. Han är fan min idol! Fatta va coolt?! Sa Casper uppspelt.

- Äh, inget speciellt. Jag heter också Ryan, är också grym på skateboard. Jag kan lika gärna vara din idol? Sa Ryan ironiskt.

- Meh! Käften Ryan! Sa Casper surt.

Blev tyst ett tag. Alla satt och funderade sen bröt Dennis tystnaden.

- Men va hände mellan dig och Nick då? Är ni fortfarande tillsammans eller? Frågade Dennis.

- Alltså det är komplicerat. Han trodde jag gilla Ryan och sånt, så han blev sur. Vi har haft en massa bråk, men vi var iallafall tillsammans igår, så jag antar att vi fortfarande är tillsammans, ja. Svarade jag.

- Åh fan! Men ha inte så höga förhoppningar syrran. Han är en kändis och nu är ni ifrån varandra, man vet aldrig vad som händer.. sa Dennis.

- Nej vet. Har inga. Vet inte ens om vi kommer träffas igen. Sa jag tyst.

Vi satt kvar ett tag ända tills mamma ropade att maten var klar. Då gick vi ner och åt. Emil hade även kommit hem så pratade lite med honom innan vi satte oss vid matbordet. Sen berättade jag allt även för mamma och Emil. Eller inte allt, jag utelämnade några detaljer såklart.