Mrs. Nick Jonas

Det går. Jag trodde inte att jag skulle klara av det. Men jag är inte beroende av dig längre. Jag behöver inte dig ens. Jag klarar mig helt utmärkt utan dig i mitt liv. För två år sen var jag head over heels för dig och jag grät mig till sömns två nätter i rad. Jag antar att pga det så har jag vuxit och blivit mer starkare. Ibland känner jag mig känslokall, som att jag inte har några känslor överhuvudtaget. Kanske är det så. Jag vågar inte känna något för någon för jag tror alla killar är som du, även fast dom visar sig vara raka motsattsen. Jag är väl feg när det kommer till kärlek. Vågar inte riktigt ta det steget. Men när vi sågs för första gången i augusti efter att inte ha träffats på två år, så trodde jag att jag skulle falla tillbaks. Att vilja vara med dig hela tiden, vilja att du skulle vilja samma sak. Trodde jag skulle bli beroende av dig igen. Men nej. Det blev jag inte. Förut skulle jag bli lycklig och få fjärilar i magen bara du messade mig. Men nu? Nej jag orkar knappt svara. Förut skulle jag messa dig varje dag. Men nu? Jag messar dig aldrig, utan det är du som börjar. Jag tröttnar för fort. För någon månad sen trodde jag att jag var kär i dig. Och ja, jag kommer väl alltid att vara kär i dig, eller alltså det kommer alltid att finnas något mellan oss. Så kär är väl inte det rätta ordet, eftersom jag inte är kär i dig. Du är exakt samma kille som jag vart kär i för två år sen. Då funkade det du gjorde och så som du var. Men nu, två år senare, så gör det inte det. Du sa att du hade förändrats. Men det har du ju inte. Du är samma kille.