Chapter 11 - The First Kiss
Kvällen hos Damon hade varit hur grym som helst! Alla var på party humör och jag dansade med Josh nästan hela kvällen. På morgonen när jag vaknade såg jag att jag fått ett nytt sms. Från Josh. "Hej Alexa :) det är Josh, från igår..? Du minns det vi prata om va? Om att vi skulle träffas någon dag.. tja.. Skulle jag låta för på om jag sa att jag vill träffa dig idag? :$". Ett glädjetjut kom! "Vad har hänt? Har du slagit dig?" utbrast Nate när han kom inspringandes i mitt rum i bara kalsonger. Jag kollade snett på honom. "Vad får dig att tro att jag slagit mig?". Han kollade chockat på mig. "Du skrek?". Jag hoppade ur sängen och ställde mig upp. "Tada!" sa jag. "Jag har inte slagit mig! Sluta oroa dig så mycket" sa jag och gick fram och ruffsade till honom i håret. "Men.. du skrek ju?" sa Nate och kollade förvånat på mig. Jag gick fram till min garderob för att ta ett par mjukisbyxor. Sen vände jag blicken mot Nate igen. "Jag skrek för att jag är glad, inte för att jag gjort illa mig" log jag. "Jaså? Varför är du glad om man får fråga?" frågade Nate med ett flin. Jag suckade och satte mig mig mjukisarna. "Äh! Inget, skitsamma" sa jag och reste mig upp för att gå ner. "Eller menar du ingen speciell?" frågade Nate och betonade verkligen ordet ingen. Jag vände mig blixtsnabbt om och kollade chockat på honom. "Vad menar du med det?" frågade jag. Han ryckte på axlarna. "Jag var faktiskt på samma fest som dig, och ja jag har ögon" sa han och flinade stort. "Jaha, kul för dig då" muttrade jag och gick ner för att äta.
"Jag drar nu" ropade jag och stängde dörren innan både pappa eller Nate hann säga något. Jag stoppade hörlurarna i öronen och satte på låten swagger jagger med Cher Lloyd. Jag mimade till låten medan jag gick och märkte inte att jag var framme i centrum. Jag såg Josh redan härifrån. Han satt på en bänk och höll på med sin mobil. Min mobil plingade till och jag läste smset. "Vart är du? Jag sitter här vid bänkarna :)". Jag valde att inte svara. Utan fortsatte gå mot honom. När jag var några meter ifrån honom kollade han äntligen upp och mötte min blick. Han log med hela ansiktet och reste sig upp och gick fram till mig. "Hej" sa han glatt och kramade om mig. "Hej" sa jag tillbaks. Vi gick in i centrum och in till en videobutik. Så fort vi kommit in dit började jag tänka på Liam. Vi brukade nästan jämt vara här och köpa godis och hyra film. Bara att vara här inne utan honom får mig att förstå hur mycket jag verkligen saknar honom. "Är något fel?" frågade Josh och kollade bekymrat på mig. Jag hoppade till av frågan. "Va? Nej, verkligen inte!" försäkrade jag honom även fast jag själv hörde på min röst hur dålig jag var på att ljuga. Josh log mot mig och vi gick bort för att välja film.
När vi kom hem till Josh gick vi upp på hans rum och satte i första filmen som var en skräck film. Jag hade självklart valt den eftersom jag gillar skräckfilmer. Ändå satt jag ihop tryckt och med händerna för ansiktet mestadels av filmen. "Vad tyckte du om filmen då?" hade Josh frågat mig när den slutat. "Öhm.. den va.. bra" sa jag osäkert. Josh började skratta. "Du kollade ju knappt" sa han när han lugnat ner sig. "Den va läskig ju" sa jag till försvar. Han skrattade lite innan vi satte igång nästa film som var en komedi och den hade Josh valt ut. Den va väldigt rolig och vi skrattade flera gånger. När klockan närmade sig sju gick vi ner för att äta med hans familj. Dom var jätte snälla och jag blev förälskad i hans lillebror Jake. Han var 4 år och så himla bedårande. När vi ätit gick vi upp på hans rum igen och gjorde ingenting speciellt. Lyssnade på musik och pratade bara. Jag drog hem vid nio och då följde han med mig en bit. När det var dags att säga hejdå chockade han mig totalt. "Det är någonting jag velat göra hela kvällen" sa han och kollade mig i ögonen. "Vadå?" frågade jag nyfiket. "Det här" sa han och tog tag om mitt ansikte och tryckte sina läppar mot mina. Våran första kyss. Den var.. underbar. När vi avslutat kyssen log jag stort. "Wow". Jag ställde mig på tå för att kyssa honom igen. "Vi ses" sa jag och log varmt mot honom. "Ja det gör vi verkligen!" sa han med ett bedårande leende. Jag vände mig om och gick därifrån. Kunde fortfarande känna hans läppar mot mina. Det var alldeles underbart.
Nyår
Imorgon är det ett nytt år, tänkte jag för mig själv när jag vaknade på morgonen. Jag visste redan vem jag ville spendera sista dagen av året och början på det nya med. Det skulle självklart ske också. Josh hade bjudit med mig, Stephanie och Aria på en fest hos Damon. Vi skulle vara hos honom redan vid åtta. Men först skulle jag äta middag med släkten. Vi åkte hem till pappas bror Fredric vid tre tiden och var där tills sju, då jag var tvungen att dra därifrån hem för att byta om. Sen gick jag direkt hem till Damon där Stephanie och Aria redan var. Så fort jag såg Josh pirrade det till i magen och jag log för mig själv. Han kom fram till mig och kysste mig lätt på läpparna. "Vad fin du är" sa han i mitt öra. Jag log. "Du med" sa jag och kysste honom. När klockan närmade sig tolv gick vi alla ut till en äng och stog där och räknade ner. Vid tolvslaget kysste Josh mig och det varade ett tag. Sen kom Aria springandes till mig och sa att hon och Aaron var tillsammans. Lite komiskt att dom blev tillsammans på nyår, eller ja 1 Januari rättare sagt. Stephanie fick också en nyårskyss, fast av Damon. Josh var verkligen en gentleman. Jag sov hos honom den kvällen och han försökte inte med någonting.
Chapter 10 - Do you have a boyfriend?
Julafton hade bara susat förbi. Jag, Nate och pappa hade spenderat julafton hos farmor och farfar med pappas bror Fredric och pappas syster Marianne och deras barn, alltså våra kusiner. Sammanlagt har vi 6 kusiner. På pappas sida har vi tre kusiner. Fredric har ett barn, Marcus som är 15 år. Marianne har två barn, Natacha 16 år och Nathalie 20 år. På mammas sida har vi också tre kusiner. Mamma har en lillebror, Carl, han har tre barn. Louis 17 år, Rebecka 14 år och lilla Nelly som är 6 år. Men på julafton var inte Carl eller hans barn med. Utan det var bara släkten på pappas sida. Jag fick en hel del som jag önskat mig. Både Marcus och Natacha påminde mig om hur mycket jag hade förändrat sen sist vi hade träffats. Jag älskar verkligen julen. Få äta farmors goda julmat, dricka glögg, äta knäck. Men nu var julen över för i år.
Det känns tomt. Nu när Liam är borta vet jag knappt vad jag ska göra på dagarna, och ändå hade det bara gått en dag sen han åkte. Men jag kunde inte bara sitta inne i 9 dagar till och inte göra någonting alls. "Häng med på fest imorgon hos Damon i trean! Det kommer att bli awesome <3" hade Aria skrivit till mig tidigare idag. Jag hade fortfarande inte svarat. Hur skulle en fest utan Liam se ut? Skulle det bli kul överhuvudtaget? Jag sköt bort tankarna om Liam. Klart som fan att jag skulle på den här festen. Jag ska ha kul. Eller iallafall försöka. Tog upp min mobil igen och skrev till Aria. "Klart jag hänger med! <3".
Jag gick till Nates rum och knackade två gånger på dörren. Inget svar. "Nate.." sa jag och öppnade försiktigt dörren. Förskräckt kollade jag på sängen och såg två figurer där som höll på, men vände sig blick snabbt mot mig och började skrika. "Förlåt!" utbrast jag och kände hur generad jag själv blev av att bara se dom två hålla på. "Vad vill du?" väste Nate irriterat. Jag kollade osäkert på honom och sen på Vicky, som satt och skrattade tyst. "Öh.. ska ni på Damons fest imorgon?" hörde jag mig själv säga. "Ja! Så stick härifrån nu!" sa han irriterat och jag gick därifrån. Röd från topp till tå. Han borde ha en skylt på sin dörr där det står "skrik innan ni kommer in, annars kan ni få mardrömmar". Japp, jag kommer inte kunna sova inatt nej.
Fredag
Hela dagen hade jag letat efter någonting att ha på mig. Eftersom det var snöigt och iskallt ute, valde jag att ha på mig en svart klänning med svarta tights. Jag drog hemifrån redan vid fem för att jag skulle möta upp Stephanie och Aria och så skulle vi dra och äta på en restaurang innan. "Gud så fina ni var då!" utbrast jag när jag såg dom på restaurangen. Aria hade också en svart klänning, fast den var annorlunda från min då den var blom aktig och hade korta ärmar. Min var helsvart med ett glittrigt skärp över midjan. Stephanie hade på sig en urgullig beige klänning. "Men ska du själv säga, snygging" utbrast Aria så fort jag tagit av mig min jacka. Jag blinkade åt henne och vi satte oss ner vid bordet och beställde vad vi skulle ha. "Har du träffat Aaron på sistone då?" frågade jag Aria. "Ja, jag var faktiskt med honom igår" log hon. "Gud vad gulligt" utbrast Stephanie. Jag kollade förvirrat på henne och sen på Aria igen. "Va?" frågade jag. "Vad har jag missat?" sa jag osäkert. "Äh, ingenting. Jag tycker bara att det gått så lång tid nu så dom måste bara vara tillsammans" log Stephanie. Aria lipade åt Stephanie. Stephanie tog tag i Arias axlar och ryckte henne lite löst. "Men den här tjejen vägrar ju berätta" skrattade hon. "Jo tack, jag vet!" sa jag kollade nyfiket på Aria.
När klockan slagit halv nio drog vi från restaurangen och gick till Damon. Dörren öppnades konstigt nog av Aaron som välkomnade Aria med tusen kyssar. Sen fick både jag och Stephanie varsin kram. Vi gick in i huset och det var sjukt stort. Jag kollade runt och såg några välbekanta ansikten. Vi tog av oss våra jackor och skor innan vi gick in för att hälsa på alla. Aria försvann nästan direkt med Aaron någonstans. Jag och Stephanie satte oss i vardagsrummet med några killar. Damon kom och satte sig brevid mig i soffan. "Ni känner inte så många här va?" frågade han med ett leende. Jag kollade på honom och skakade sedan på huvudet. "Jag kan presentera er inför några utav mina närmsta polare" log Damon. "Dom går inte på McAdams" sa han direkt efter.
Vi gick ut på balkongen där vi fick träffa hans vänner. Jag föll nästan pladask för en utav dom. "Tja grabbar" sa Damon. Killarna vände sig mot oss och log. "Tjena" sa en mörkhårig kille som hade mycket vax i håret, som presenterade sig som Nick. "Och det här är Eric" sa Damon och pekade på en blond, solbränd kille. Eric, vinkade mot mig och Stephanie med ett stort flin. "Det här Jo.." började Damon men blev avbruten av en kille med mörkt kort hår, han hade väldigt fina grön/gråa ögon och ett underbart leende. Jag höll på att svimma när jag såg honom. Han var snygg. "Jag kan faktiskt presentera mig själv" sa killen med ett flin och reste sig upp och gick fram till mig och Stephanie. "Hej" log han. "Jag heter Josh" sa han med ett flin. "Jag heter Stephanie" sa Stephanie med ett leende. Josh vände sig mot Stephanie och tog hennes hand och skakade den. "Jättekul och träffa dig, Stephanie" sa han med ett leende och vände sig mot mig. "Jag heter Alexa" log jag. "Kul och träffa dig med, Alexa" log han tillbaks. Han vände sig mot Damon. "Fan Damon, om du hade sagt att det skulle komma såhär snygga tjejer så hade jag klätt upp mig!" sa han och blinkade mot mig och Stephanie.
Jag hade knappt sett något av Aria under hela kvällen så jag gick in för att leta efter henne och hittade henne i soffan brevid Aaron. "Åh, jag trodde ni hade dragit" sa jag och log snett. "Haha, nejdå, vi är kvar" sa Aaron med ett flin. Jag satt där ett tag innan jag beslöt mig för att gå ut igen till Stephanie. Men hon var inte där. Så jag satte mig ner och drack lite utav min cider. "Här sitter du alldeles själv" hörde jag någon säga. Jag vände mig om och såg Josh stå där. "Ja, tyvärr" log jag. "Får man slå sig ner?" frågade han osäkert. "Klart du får" sa jag med ett leende. "Hur gammal är du?" frågade jag direkt när han satt sig ner. "Eh, 18" sa han. "Själv då?" log han. "Jag är 16" sa jag och kollade generat ner på min cider. "Jaså? Jag trodde du var äldre" sa han och blinkade. Jag skrattade. "Har du pojkvän?" frågade han. Jag kollade på honom försiktigt och mötte hans blick. "Nej" sa jag tillslut. "Vilken tur" skrattade Josh. Men slutade skratta nästan direkt och blev allvarlig istället. "Annars hade det blivit en riktigt hård konkurrens" sa han allvarligt. Jag stirrade på honom. "Vad menar du?" sa jag förvånat. Josh log lekfullt mot mig. "Du verkar vara en fin tjej. Du är jävligt snygg, och nej det är inte alkoholen som talar nu. Men jag skulle verkligen vilja träffa dig någon dag och lära känna dig mer" sa Josh med ett leende. Jag ville skrika inombords. Det här kan bara inte vara sant! Jag försökte spela lugn och sansad men jag var verkligen inte det. "Ja, visst kan vi det" sa jag nonchalant. Hans leende blev större.
Chapter 9 - It's Christmas Time
Några månader senare..
December
Vi hade fått jullov för bara ett par dagar sen, och nu var det den 21 december. Om tre dagar är det julafton och jag längtar så otroligt mycket. Julafton är den bästa högtiden som finns. Man får mer presenter på julen än vad man får när man fyller år. Det är därför jag föredrar julen. "Alex! Kom och hjälp till då" ropade Nate från nedervåningen. "Jag kommer!" ropade jag tillbaks och kastade en blick mot spegeln. Jag log för mig själv. Jag hade verkligen förändrats mycket under de senaste månaderna. Sen Vickys fest hade allting förändrats mot det bättre. Men efter Nates fest, det var då alla rykten började. Det var skönt att folk visste vem jag var nu, för nu var jag inte längre tönten. Nu hade folk börjat hälsa på mig. Även fast både jag och Liam nekat åt ryktet så finns det dom som fortfarande tror på det. På tal om Liam.. vi har umgåtts en hel del sen Nates fest, vilket var ett par månader sen. Vi är jätte tajta, men vi är inte tillsammans. Vi är som bästa kompisar nu. Aria och Aaron har hållt på sen Nates fest, men dom är inte tillsammans.. än iallafall! "Nu Alex, inte imorgon!" ropade Nate irriterat. Jag suckade och sprang sedan ner för att mötas av en svettig bror och en svettig pappa. Jag kunde inte låta bli att grimarsera åt dom, sen brast jag i skratt. "Gumman, du får skratta sen. Men vi behöver faktiskt hjälp" sa pappa och pustade ut. Båda höll i varsin del av julgranen så jag skyndade mig fram till vardagsrummet och satte ner en matta och en kruka där granen skulle få plats. "Så, ni kan komma in nu" sa jag med ett belåtet leende.
"Vad ska ni två hitta på en snöig kväll som denna då?" frågade pappa när vi satt vid matbordet och åt middag. Min favorit rätt, tacos. Precis när Nate ska svara avbryter pappa honom. "Låt mig gissa" sa pappa med ett lekfullt leende på läpparna. "Du ska till Vicky" sa pappa och kollade på Nate. Nate skakade på huvudet. "Faktiskt inte. Ska ut med grabbarna ikväll" sa han och log. "Jaså? Vad har hänt med Vicky?" frågade pappa förvånat. "Men pappa, bara för att Vicky och jag är tillsammans betyder det inte att vi måste umgås varje dag" sa Nate med en suck. "Nähe, nej. Det är sant" sa pappa och skrattade. "Och Alex" sa han och kollade på mig. "Du ska väl iallafall vara med Liam?" frågade han. "Ja, det ska jag" log jag. "Nåja, hade iallafall ett rätt" sa pappa belåtet. Jag tog en tugga av maten innan pappa fortsatte. "Hur går det med Liam förresten?" han kollade förväntande på mig. "Va? Vi är inte tillsammans" protesterade jag. "Inte?" sa pappa och höjde på ögonbrynen. "Ni umgås hela tiden" sa han lika förvånat. "Ja, men det betyder inte att vi är tillsammans för det. Vi är bra vänner bara" sa jag och himlade med ögonen. "Jaha" sa pappa och började fundera. "Förresten kan inte Alexa vara tillsammans med Liam" uppmärksammade Nate pappa. Jag kollade förvånat på Nate. Vad fan höll han på med? "Nähe, varför inte det?" frågade pappa. "Tja, Jeremy säger att Alexa är hans" sa Nate och blinkade åt mig. "Din kompis Jeremy?" frågade pappa. "Japp" sa Nate med ett stort flin på läpparna. "Är inte han lite för gammal?" frågade pappa och rynkade på näsan. Jag kollade chockat på honom. "Pappa! Jag är inte fem år!" utbrast jag. "Eller hur! Kallar du mig gammal?" frågade Nate chockat. Pappa skrockade. "Jag skojar med er bara". Jag slappnade av. "Jättekul pappa, verkligen" sa jag sarkastiskt och tog upp min tallrik och la den i diskmaskinen innan jag gick upp. "Vadå en gammal man får väl också skämta?" hörde jag pappa säga till Nate. "Visst, pappa" sa Nate med ett skratt.
Det var iskallt när jag gick till Liam. Klockan var bara nio men det var verkligen svinkallt ute. Hade på mig mina uggs, mjukisbyxor, en tjock jacka och mössa. När jag plingat på dörren öppnades den av hans mamma Diane. "Hej Alexa" sa hon varmt. "Hej" sa jag och log. Jag gick in och tog av mig ytterkläderna. "Är det kallt ute?" frågade hon. "Åh ja! Iskallt" sa jag och ryste till. Hon skrattade. "Liam på sitt rum" sa hon och log. Jag log tillbaks innan jag gick upp och knackade på dörren innan jag öppnade. Liam satt vid datan men vände sig om så fort jag kommit in. "Hey" sa han glatt och kom fram och krama mig. "Kallt ute?" frågade han med ett flin. Jag nickade. "Svin kallt" sa jag. Jag gick och satte mig på hans säng. Han gick och satte sig vid datan igen men vänd mot mig. "Vad var det du ville prata med mig om?" frågade jag nyfiket. Han kollade ner. "Du kommer väl ihåg att jag sa att vi skulle spendera hela jullovet tillsammans?" började han. Jag nickade osäkert. "Ja, jag hade totalt glömt bort det här men jag och familjen ska åka till New York i tio dagar" sa han och mötte min blick. Jag kollade ner i golvet. "Jaha" sa jag tyst. "När åker ni?" frågade jag utan att lyfta blicken. "På onsdag" sa han tveksamt. Kul. Tio dagar utan honom. Jag har ju Stephanie och Aria som jag kan vara med, även Vicky. Men det skulle inte vara samma som att vara med Liam. Vi är som samma person. "Vad tänker du på?" avbröt han mig. "Inget" sa jag kort. "Något måste det ju vara" sa han. Han gick fram till mig och satte sig ner på huk och tog tag i mina händer. "Jag ser att du är ledsen" sa han besviket. Jag suckade tungt. "Inte konstigt" sa jag kort. "Men kan du säga vad det är?" försökte han. För första gången på länge lyfte jag mitt huvud och kollade honom i ögonen. "Du vet själv vad det är, Liam" sa jag med en suck. "Varför ska jag behöva säga det?" frågade jag och skakade på huvudet. "Alexa, sluta nu! Du kan ju inte bli såhär ledsen för att jag ska vara borta i tio dagar" utbrast han. Jag kollade förskräckt på honom. "Liam, du är den enda som förstår mig, så jo det är klart jag kan bli ledsen" sa jag och andades djupt. "Men jag vet väl själv att du måste dit med din familj, så snälla köp bara med något till mig därifrån så blir glad" sa jag och försökte le mot honom. Han skrattade osäkert. "Det vet du att jag gör" sa han med ett leende.
Jag och Liam hade kollat på film hela kvällen. Diane kom in med lussebullar och varmchoklad med grädde. Jag älskar Liams föräldrar, dom är så söta och snälla. "Din mamma är så söt" utbrast jag så fort hon stängt dörren. Han himlade med ögonen. "Vet du?" sa han sen. Jag skakade på huvudet. "Det där säger du varenda gång du är här" sa han med ett flin. Jag slog till honom löst. "Vilken film blir det nu?" frågade jag. Liam tänkte till lite. "Hmm.. friends with benefits?" sa han sedan och kollade på mig. "Sure" sa jag och ryckte på axlarna. Mitt under filmen kom jag att tänka på filmens namn, friends with benefits. Jag och Liam är vänner. Undra om han menade något när han föreslog att vi skulle kolla på den. Jag sneglade på Liam, men han var helt inne i filmen. Så jag slog undan tankarna och fortsatte att kolla på filmen.
Chapter 8 - The Party Is In My Head
Vi satte oss ner på verandan. Det var knappt något folk ute. Alla var inne och dansade förmodligen. Jag kollade upp mot stjärnorna och log för mig själv. Jag skulle aldrig ha vågat säga så till Liam ifall det var mitt gamla jag. "Vad ler du åt?" hörde jag Liam fråga med ett vänligt leende på läpparna. Jag hoppade till av frågan men log varmt mot honom. "Inget särskilt" sa jag kort. "Jaha" sa han och vände bort blicken. "Jag tror Aria är lite tänd på Aaron" sa jag och pekade mot ett fönster där Aria och Aaron stog och höll om varandra. "Det kan va alkoholen som talar" sa Liam efter att ha kollat dit. "Men å andra sidan, kan dom faktiskt gilla varandra" fortsatte han med ett glatt leende. Jag kunde inte göra annat än att le tillbaks mot honom. Även fast varken jag eller Liam druckit något än så kändes det som att jag var väldigt berusad ändå, det var nog hans närhet. "Nu sitter du och funderar på något igen" sa Liam med ett flin. "Va? Nej, de gör jag väl inte" frågade jag och spelade dum. "Haha, jo! Man såg på dig hur du funderade på något" sa han med ett leende. Jag slängde bak mitt hår och kollade på honom. "Okej då! But if I tell, I'd have to kill you" sa jag och blinkade mot honom. "På så vis?" sa han med ett lekfullt leende. Innan jag visste ordet, hade han hoppat på mig och börjat kittla mig. Jag både skrattade och skrek. Folk kom ut och kollade vad det var frågan om, men så fort dom såg oss gick dom in igen. "Ge dig!" ropade jag mellan mina skrattanfall. "Vad får jag för det?" utmanade han mig. "Hm.. jag kan gå in och hämta oss något att dricka?" frågade jag. "Kör till" sa han med ett leende.
Väl inne, hoppade Aria på mig direkt och började babbla på om Aaron. "Han är s-s-sååå himla s-s-söööt!" sa hon högt. "Aj? Jag står precis brevid dig, du behöver inte skrika" sa jag med ett flin. Hon va rå packad. "Föööörlåt" sa hon och skrattade innan hon sprang vidare. Jag gick in till köket och tog en öl och en cider innan jag gick ut igen. "Wow, va snabb du va" sa Liam sarkastiskt. "Aria högg tag i mig direkt" sa jag och himlade med ögonen. "Vilken tur" sa Liam glatt. "Va?" sa jag och kollade förvånat på honom. Han log. "Jag menar, vilken tur att det var Aria som högg tag i dig och inte någon kille" sa han. Åh.. "Berätta om dig själv" sa Liam och log uppmuntrande mot mig. Det är det värsta jag vet. Att behöva berätta om mitt liv för någon. "Nja, jag vet inte.." sa jag och kollade ner. "Så farligt kan det inte vara?" försökte han. Men jag nickade till svars. "Du kan få veta allt om mig sen" sa Liam. Jag kollade upp och log. Jag började berätta om mitt liv för honom. Han nickade och log uppmuntrande hela tiden. När jag skulle berätta om mamma ryste jag bara av tanken. "Fryser du?" frågade Liam och flyttade närmre mig och höll om mig. Känslan var obeskrivlig. Så bra kändes det. Konstigt nog klarade jag av att berätta om mamma och han log medlidsamt mot mig. "Samma för mig.." sa han tveksamt. "Vadå?" frågade jag nyfiket. "Jag har inte heller någon mamma längre" sa han och tittade mig i ögonen. "Vi är nog lite lika, du och jag" fortsatte han och jag såg att han log med ögonen. "Åh" sa jag tyst. Liam fortsatte att berätta om sitt liv. Han hade rätt. Vi var lite lika på något konstigt sätt. Jag kunde liksom se mig själv i honom.
Klockan fyra var det dö tyst i huset. Alla hade dragit runt tre, vilket var väldigt skönt. Nu fick man äntligen sova. Jag bytte om till mina sov shorts och en stor t-shirt innan jag hoppade in i sängen. Min mobil pep till. Ett sms från Liam. Bara att se hans namn påminde mig om hela den här underbara kvällen vi spenderat tillsammans. Vi hade suttit på verandan i mer än två timmar och bara pratat om oss själva. Det känns skönt att ha någon som förstår hur det känns att inte ha en mamma. Men efter de två timmarna gick vi in igen eftersom det blev kallt ute. Vi dansade tillsammans och hade det jättekul. Spelade ett kortspel som tydligen hette "ölspelet" med några. Sen när han drog hem fick jag en lång och varm kram. "Vi ses snart" hade han viskat i mitt öra. Jag log av tanken och tog upp mobilen igen för att läsa smset. "Tack för ikväll. Det var grymt, du får hälsa din brorsa också! Förresten var du hur vacker som helst... fast det är du ju hela tiden i vilket fall som helst :$ ville bara säga det. Sov gott nu, puss". Det pirrade i magen när jag läste smset. Jag tryckte på svara. "Det var jättekul att du kom :) Jadå, det ska jag göra! Åhh.. du anar inte hur glad du gjorde mig precis. Kommer sova med ett leende på läpparna nu ;) godnatt, puss"
När måndagen kom och skolan började igen var det ovanligt mycket snack i skolan. Viskningar hit och dit och folk pekade. Först trodde jag att dom pekade på någon bakom mig tills jag insåg att dom faktiskt pekade på mig. Jag fattade verkligen ingenting. Jag trodde att jag hade en fläck eller något i ansiktet, men när jag gick in till toaletterna fanns inget där. När mobilen plingade till antog jag att det var Aria eller Steph. Men det var Liam. "Har du hört senaste? Du och jag är tydligen tillsammans ;)". Så det var det som gick runt? Var det därför alla viskade och pekade på mig?
"Är du och Liam tillsammans?" utbrast Stephanie när jag gick för att möta henne och Aria ute på gården. "Nej" sa jag kort och gav henne en menande blick. "Åh, förlåt" skyndade hon sig att säga. "Men tänk att nu vet nästan alla i hela skolan vem du är pga det där ryktet!" sa Aria glatt. Jag suckade tungt. "Det där hjälper inte direkt.." sa jag irriterat. Aria vände blicken ner i marken och vi fortsatte gå in till skolan, igen. Jag hoppades att alla blickar försvunnit, men nej dom fanns kvar där. Jag överdriver inte heller när jag säger att alla stirrade på mig när jag gick där inne. Heather rusade fram till mig och röt. "JAG TRODDE DU LYSSNADE NÄR JAG SA ATT DU INTE FICK RÖRA HONOM. MEN NEJ, DET VERKAR SOM DU VILL HA PROBLEM". Menade hon allvar eller? Först hade hon sagt att jag inte alls hade någon minsta lilla chans med Liam, men nu tror hon själv på ryktet? "Hotar du mig?" frågade jag lugnt. "VAD SER DET UT SOM?" röt hon och gav mig en ilsken blick. Precis när jag skulle svara kom Mr. Fitz och frågade vad som stog på, innan alla återvände till sina klassrum.
Chapter 7 - The New Girl
Efter middagen gick jag upp på mitt rum och började plugga direkt. Men jag kunde inte koncentrera mig alls. För det första var Liam det enda jag hade i huvudet. För det andra hörde jag Vicky och Nate skratta. Nate säger att dom inte är tillsammans, men när dom tillochmed kysser varandra i skolan.. ja, då är det väl lite obvious att dom är tillsammans? Eller har jag fel? Nåja, Vicky är iallafall hur underbar som helst jämfört med alla hans andra ex.. som jag rent ut sagt ogillade grovt. Men dom gillade inte mig heller direkt. Jag minns hans ex Marissa som han var tillsammans med för något år sen. Hon lekte snäll när Nate var i närheten, men så fort Nate var utom synhåll började hon tracka ner på mig. Det var inte förrän jag började gymnasiet jag fick reda på att Marissa och Heather var kusiner. Inte så konstigt när dom betedde sig likadant. Båda var lika falska. Plötsligt knackade det på dörren. "Kom in" sa jag med en suck. "Hej gumman" sa pappa när han öppnade dörren. "Jag ville bara höra ifall du behövde min hjälp?" log han. Jag log tacksamt tillbaks. "Faktum är.. att jag behöver det". Pappa log. "Vad är det för ämne?". Jag kollade ner på sängen. "Tja.. det är ditt favorit ämne iallafall" mumlade jag. "Jaså?" sa han förvånat. "Matte eller?" sa han med ett flin. Jag nickade. Pappa satte sig på sängen och började hjälpa mig. Jag är verkligen tacksam över att jag har honom i mitt liv. Han är både som min pappa och mamma.
I skolan dagen efter var jag med Aria som vanligt. Stephanie var fortfarande sjuk vilket var tråkigt. På lunchrasten satt vi med Jeremy, Nate, Vicky och Zac. Jag såg även Liam i ögonvrån. Han satt med sina kompisar några bord bort och skrattade åt något Ryan precis sagt. Jag log. "Alex?" hörde jag Jeremy säga. Jag vaknade till liv igen och kollade förvånat på honom. "Öh..? Va?" var det enda som kom ur min mun. "Gulligt av dig som lyssnar.." sa Jeremy och låtsades bli sårad. "Förlåt, vad sa du?" sa jag oskyldigt och kollade honom i ögonen. Han log. "Jo. Din bror sa precis att ni är ensamma hemma denna helg" började Jeremy och jag nickade. "Så vi undrade ifall det är okej för dig om vi har en liten fest?" fortsatte han. Jag kollade oförstående på honom. "Varför frågar ni mig det?" sa jag med en aning kaxig ton i rösten. Jeremy öppnade sin mun för att svara men Nate hann före. "För du bor också där? Och vi vill veta om det är okej för dig" sa han allvarligt. "Åh" sa jag och log generat. "Det är väl klart ni får, men.." började jag och log mystiskt mot dom. "Bara om jag får vara med och ha mina vänner där också?" sa jag bestämt. "Absolut" utbrast Jeremy och nickade menande mot Nate som var påväg att protestera.
"Åh, det här är andra partyt vi ska på!" pep Aria så fort vi kommit hem till mig. "Ja! Och nu kan inte Nate säga att jag är en tönt som aldrig festar" smålog jag. "Jag vill att det ska vara lördag nu!" utbrast Aria och la sig ner i min säng med en suck. "Hoppas bara att Stephanie är frisk då" sa hon. "Det lär hon säkert vara" sa jag. "Nu kommer vi på vilka vi ska bjuda" log jag. "Yey" sa Aria och sken upp. Vi satte oss i sängen och tog fram skolkatalogen för att kolla upp folk. Vi kände visserligen inte många från skolan, men vi kunde alltid lära känna nytt folk? Vi valde att bara bjuda några ettor, några från klassen och någon enstaka från någon annan klass. Utav tvåorna valde vi Liam och hans gäng, men Nate skulle säkert bjuda dom i vilket fall som helst eftersom dom går i Vickys klass. "Tur att vi inte bjuder Heather och hennes vapendragare" sa Aria med äcklad min. "Hm.. men vi borde kanske bjuda Crystal, Lucy och Alison ändå" sa jag efter att ha funderat på det ett tag. Aria tappade nästan hakan. "Alltså, du skojar va?" utbrast hon. Jag skakade på huvudet. "Nej. För tänk vad roligt. Dom är bjudna men inte Heather" sa jag och flina. Arias häpnade min blev ett leende istället. "Du är smart, min vän" sa hon och log.
Lördag
Ikväll gäller det. Men det känns bara så konstigt att själva festen ska vara hos oss och jag är inte ens van vid att festa. Det här kommer liksom vara min andra gång. "Alex" sa Nate när han kom in på mitt rum. "Har du bjudit en massa ettor?" frågade han. Jag vände mig mot honom och han såg inte glad ut. "Inte många" sa jag nonchalant. "Det var faktiskt många som inte ens kunde komma" sa jag direkt efter. "Bra. För vill ju inte ha för många skitungar här" sa Nate och blinkade. "Haha, jättekul" sa jag och lipade mot honom. "Förresten vilka är det som kommer?" frågade jag. Nate stog och funderade ett tag innan han svarade. "Jeremy, Zac, Felizia, Amanda, Adam, Joseph, Damon, Miranda, Sophia, Kevin, Alicia, Caleb F, från trean" sa han innan han fortsatte. "Och från tvåan är det Vicky, Natacha, Eli, Ryan, Liam, Hailey, Alison, Aaron, Caleb W" sa han och log lite. "Sist men inte minst.. har vi ettorna!" sa han dramatiskt med ett flin. "Då har vi dig, Aria, Stephanie vad jag vet iallafall" sa han och ryckte på axlarna. "Okej, vet knappast vilka alla från tvåan och trean är men det låter bra" sa jag med ett leende. "Dom som kunde komma från ettan är Crystal, Alison, Lucy, Mark, Drew, Candy och Chris" log jag. "Har du bjudit mean girls tjejerna?" utbrast Nate. Jag himlade med ögonen. "Ja? Men andas. Heather, du vet tjejen som gillar dig, kommer inte för jag har inte bjudit henne" sa jag belåtet. "Men är du knäpp eller?" frågade Nate. "Tror du själv att dom kommer att komma utan sin drottning?" snäste han surt. "Ja? Jag sa faktiskt att dom inte skulle säga något till henne" sa jag osäkert. "Och du tror att dom kommer att hålla tyst?" sa han högt. "Äh, skitsamma. Om hon kommer sparkar jag ändå bara ut henne" sa han argt och gick ut från mitt rum.
Klockan närmade sig åtta och jag hade hunnit duscha, äta och klä på mig. Jag sprang ner för att fråga Nate när alla skulle komma. "Det här är inget kalas, alla kommer när dom vill" hade han svarat med ett flin. Jag sprang upp igen och betraktade min spegelbild innan min mobil började ringa. Aria stog det. "Hallå?" svarade jag. "Hej Alex" sa hon glatt. "Steph kommer dessvärre inte ikväll. Hon är fortfarande sjuk" sa hon besviket. "Åh.. vad tråkigt" sa jag ledsamt. "Men du kommer väl iallafall?" frågade jag osäkert. "Det är klart jag gör!" sa hon och lät genast gladare. "Toppen. Det är bara att komma när du vill" sa jag och log. "Okej! Då kommer jag snart" sa hon ivrigt. När vi lagt på satte jag mig vid spegeln med sminkväskan och började sminka mig. Jag är inte en sån tjej som brukar sminka sig direkt. Men när det är fest så brukar alla fixa till sig lite extra, så det ville jag också göra. Dessutom blev min sminkning bra förra helgen hos Vicky.
Klockan tio hade alla kommit. Aria hade kommit halv nio. Så vi hade en massa tid att fixa oss. Fast när hon kom var hon redan fixad. Hade en vit tubklänning, hennes hår var lite uppsatt. Så jag var tvungen att ta kort på henne. Jag valde tillslut att ha på mig en grå klänning med en ljuslila rand och skärp till. Sen tog Aria även kort på mig. Folk kom lite hur som helst. Dom första efter Aria kom redan vid nio. Det var Crystal, Lucy och Alison. Dom var faktiskt trevliga när Heather inte var i närheten och vi hade jätte kul tillsammans. Lite senare kom även Jeremy och killarna, Vicky och hennes vänner och självklart Liam och de andra tvåorna. Jeremy och Nate fjantade till sig som vanligt och jag hade kameran i högsta hugg och tog kort på dom. Fick även en bild på Aaron och Liam. Aaron var en snygg kille som också gick i Liams klass, men jag hade aldrig lagt märke till honom. För jag har ju bara haft mina ögon på Liam. Aria föll pladask för Aaron. "Vad hände med Ryan och Zac?" hade jag sagt till henne på skoj. Hon hade gett mig en irriterande blick och sagt. "Lägg av, Alex. Låt mig ha kul för en gångs skull". Sen hade hon sprungit iväg till Aaron igen. "Se inte så ledsen ut" viskade någon i mitt öra. Jag vände mig om och mötte Liams fina ansikte. "Jag är inte ledsen" sa jag och log svagt. "Kom, vi går ut. Det är så högt här inne". Jag blev själv förvånad av vad jag just sagt. Men hey, det här var mitt nya jag. Inte rädd för något.
Chapter 6 - You Are Different
"Vad svarade du när Liam skrev så till dig?" frågade Aria när jag visat henne smset. "Tja.. jag har faktiskt inte svarat än" sa jag och ryckte på axlarna. Aria spärrade upp ögonen. "Alltså.. jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva" sa jag oskyldigt och tog ut mina matte böcker från skåpet. Aria nickade till svars. "Förresten, har du sett Steph idag?" frågade jag och kollade runt. Resten av klassen var här, förutom Stephanie. "Åh, juste. Hon kommer inte idag. Hon har tydligen halsfluss" sa Aria med en ledsen blick. Jag nickade och fortsatte att kolla runt lite. Jag hade inte heller sett Heather och förhoppningsvis var hon väl också sjuk.
"Dåså! Ska vi kanske ta och börja lektionen?" hörde jag Mrs. Price säga. Alla suckade och gick in i klassrummet. "Har du rättat proven än?" frågade Matthew och kollade på Mrs. Price. "Ja, Matthew. Det har jag" sa Mrs. Price med en allvarlig röst. "Tyvärr, så gick det inte lika bra som jag hade hoppats på" fortsatte hon och klassen suckade. Mrs. Price gick runt borden och delade ut proven till var och en så man kunde få se sitt betyg. "Du kommer säkert få A" viskade Aria. Jag skakade på huvudet. "Du vet att matte är mitt sämsta ämne". När Mrs. Price kom till vårt bord gav hon mig ett leende. "Mycket bra, Alexa". Jag kollade chockat på henne och tog emot provet och högst upp i högra hörnet var det ett stort A. "Vad var det jag sa" muttrade Aria och kollade därefter på sitt egna prov. "Jag fick C-" sa hon med en suck.
Jag tackar gud för att Heather inte kom till skolan idag. Eller ja, hon har iallafall inte varit på våra lektioner och jag såg inte heller i matsalen nu. "Hej Alexa" sa en röst. Jag vände mig om och såg Jeremy stå där med ett leende. "Åh, hej Jeremy" sa jag och log. "Är det lugnt om jag sätter mig här?" frågade han med ett leende. "Självklart" sa jag och Aria i mun på varandra. Jeremy skrattade lite generat innan han tog fram sin hand till Aria. "Hej, jag är Jeremy" presenterade han sig. Aria tog tag i hans hand. "Jag är Aria" log hon. Jeremy log mot henne innan han vände sig mot mig igen. "Så, är Heather i skolan idag?" frågade han och tog en tugga av maten. Jag skakade på huvudet. "Nope. Tror faktiskt inte hon vågade komma idag" log jag. "Haha, jaså?" skrattade Jeremy och kollade på någonting bakom mig. "Ey, Nate my man! Kom och sätt er här" sa Jeremy och pekade på platserna brevid oss. "Sure" hörde jag min bror säga.
Under hela lunchen satt vi och pratade med Jeremy, Nate och en annan kille i deras klass som heter Zac. Men sen var både jag och Aria tvungna att ursäkta oss eftersom vi annars skulle komma försent till vår lektion. "Jävlar va snygg Zac var!" tjöt Aria när vi gått ifrån dom. "Hey! Vad hände med Ryan?" retades jag. "Äh, Ryan.. han ser bra ut. Men han han är kompis material. Zac är liksom pojkväns material" sa Aria med ett leende. "Jaså? Och hur vet du det?" utmanade jag henne. "Jag vet allt" sa hon och blinkade innan vi gick in i klassrummet. Som tur var skulle vi kolla på film.
Filmen hade bara hållt på en halvtimme men ärligt talat höll jag på att somna när jag kände hur mobilen vibrerade i fickan. Jag tog upp den sakta ifall nu Mr. Benett, vår engelska lärare, skulle se. På skärmen stog det Liam. Jag log för mig själv och öppnade smset. "Kolla ut ;)". Kolla vart? Jag var satt instängd i ett klassrum som inte hade någon uteplats. "Psst" hörde jag Aria viska. "Jag tror han menar fönstret över dörren" sa hon lågt och pekade. Jag följde hennes finger och mycket riktigt. Liam stog så att man kunde bara se hans ansikte i dett lilla fönstret som fanns ovanför dörren. Han log och vinkade osäkert. Jag vinkade diskret tillbaks och tog fort upp mobilen och började knappa in ett sms. "Du är inte så diskret.. Mr. Benett kanske ser dig ;)" skrev jag och tryckte på skicka. Jag vände mitt blick mot fönstret och såg att Liam kollade ner. Sen kollade han upp igen och log mot mig innan han gick därifrån. Mobilen vibrerade och jag öppnade smset direkt. "Du har nog rätt! Vi ses sen :)".
"Va? Ska ni träffas?" var det första Aria frågade när vi gick ut från klassrummet. Jag ryckte på axlarna. "Jag vet inte" sa jag tyst. "Jag vet inte vad han menade med det där" sa jag med en tung suck. Vi gick mot våra skåp och jag tog fram min jacka och väska. Vi stog ett tag på skolgården och pratade innan Aria log och kollade bakom mig. "Well, jag tror att han menade det iallafall". Jag vände mig om och såg Liam komma gående mot oss. "Hej" sa han med ett leende och kollade både på mig och Aria. Aria log osäkert. "Eh, jag ska nog gå. Men vi ses imorgon" sa hon snabbt. "Lycka till" mimade hon åt mig innan hon gick iväg.
Liam stog och kollade på mig med ett leende. "Vad?" frågade jag och kollade generat ner i marken. "Jag fattar fortfarande inte hur jag kunnat undgå att lägga märke till dig" svarade han och skakade på huvudet. Jag ryckte på axlarna. "Som jag sa i fredags. Jag är inte en sån som sticker ut". Liam inspekterade mig. "Jo.. jo det är just det du är" sa han med en suck. "Du är annorlunda, du gör dig inte till för mig" sa han och skrattade lite. Jag kollade osäkert på honom. "Alltså, tjejer försöker imponera på mig eller göra sig till bara för att jag ska lägga märke till dom" suckade han tungt. "Men du.. du är inte sån och därför sticker du ut" sa han tillslut med ett litet leende på läpparna. "Och mina vänner verkar gilla dig" sa han med en suck och nickade mot något bakom mig. Jag bet mig i läppen och vände mig om. Där stog Eli, Jeremy och Ryan. Jeremy vinkade glatt till mig vilket jag besvarade med ett leende. "Ja, dina vänner är rätt.." började jag men kom inte på vad jag skulle säga. "Schysta?" log Liam. "Ja, schysta" sa jag och log tillbaks. "Ey, Liam! Vi måste dra nu. Annars kommer vi försent till träningen" ropade Ryan. "Visst! Kommer snart" ropade Liam tillbaks med ögonen på mig. "Om du vill, får du mer än gärna följa med" sa han. Jag suckade. "Jag kan inte idag". Liams leende sjönk ihop. "Varför inte?" frågade han besviket. "Jag måste verkligen plugga" suckade jag. "Tråkigt" sa han och log ledsamt. "Men hey, vi kan ju ses någon annan dag?" sa han och lyste upp. Han hade verkligen ett fint leende. "Ja, det kan vi" sa jag och skrattade nervöst. "Längtar" sa han och log varmt mot mig innan han gick iväg till killarna.
Chapter 5 - The war has just begun
Helgen hade bara flygit förbi. Jag spenderade min lördagskväll med Aria och Stephanie. Vi satt mestadels av kvällen och pratade om både Liam och Ryan. Ingen utav oss hade någonsin haft någon pojkvän. Vi hade knappast ens vågat drömma om det. Men nu kanske vi vågar drömma om det iallafall. I söndags låg jag hemma och plugga mest, men tog en runda runt spåret för att komma ifrån allt pluggande. Och nu, står jag mitt rum och letar som en idiot efter något att sätta på mig. Ville vara fin idag.. ifall nu Liam skulle lägga märke till mig. Efter tio minuter satte jag tillslut på mig en tubtröja och jeans + ett halsband. Sen valde jag att sätta upp lite av håret till en tofs där bak, men inte alltför mycket.
Redan efter den första lektionen var jag helt död. Tänk att jag hade fyra lektioner kvar då.. ännu jobbigare. Efter vår andra lektion var det lunch. "Åh, jag är typ dö hungrig nu!" utbrast Stephanie. Men när vi kommer in till matsalen ger hon maten en blick. "Kul att man får spy mat i skolan när man är så jävla hungrig. Hur ska jag klara av resten av dagen om jag bara äter sallad?" Jag ler osäkert mot henne och tar en tallrik med sallad och en brödbit. Likaså gör Stephanie och Aria. Sen går vi och sätter oss vid ett bord. Plötsligt kommer Vicky fram till oss. "Hej tjejer!" sa hon glatt. "Sorry om jag stör, men undrade bara ifall du är Alexa? Nates lillasyster?" sa hon sedan och kollade på mig. Jag log lite lätt mot henne. "Jo, det är jag". Hennes leende blev större. "Ni är lika! Förresten, hade ni kul i fredags?". "Oja, det hade vi verkligen" sa Aria och log mot Vicky. "Vad kul" sa hon och vände sig om mot hennes vänner som stog och väntade på henne. "Oj, nej nu måste jag gå. Men vi ses" sa hon med ett leende innan hon gick bort till hennes vänner. "Wow. Hon är riktigt trevlig faktiskt" sa Stephanie chockat. "Ja, och gud så gulligt om hon och Nate blir tillsammans. Fatta om perfekta paret!" sa Aria drömmande. "Haha, ja. Faktiskt" sa jag och log mot henne. "Tjejer. Jag är inte döv" sa Stephanie och kollade surt på oss. "Förlåt" pep jag.
Klockan var över tre nu och vi hade äntligen slutat för dagen. När vi kommit ut på skolgården hör jag hur någon ropar bakom mig. Jag vänder mig om och ser ingen mindre än Heather. "Du! Lämna Liam ifred om du vill fortsätta leva" skrek hon. Jag kollade förvånat på Aria och Stephanie som bara ryckte på axlarna. Sen vände jag mig mot Heather igen, som kommit närmare nu. "Jag ska ha den snyggaste killen i skolan, och den snyggaste killen efter din bror är Liam! Han är min, fattar du?" skrek hon. Folk hade samlat sig runt oss nu och kollade. "Alltså, jag har inte ens rört Liam?" sa jag förvånat. "Nej, och det kommer du aldrig att få göra heller!" skrek hon. "Han vill ändå inte ha en nolla som dig". Jag hörde hur några från publiken skrattade åt det. Jag gick närmare Heather och ställde mig precis framför henne och såg henne rakt i ögonen. "Nähe, och vad vet du om det, bitch?" sa jag högt så att alla som stog runt oss kunde höra. Heathers ögon blixtrade till av hat. "Din jävla... hora" skrek hon och höjde till handen för att slå mig då en kille kom springandes fram och stoppade henne från det. "Öh, tjejer! Nu tar vi det lite lugnt här! Speciellt du!" sa han och spände ögonen i Heather. "Så länge hon inte rör min..." sa hon och spände ögonen i mig. "Whatever" avbröt killen henne. "Gå härifrån. Du har redan ställt till med en scen" sa han och nickade mot publiken. Heather gick argt därifrån med hennes vapendragare efter sig.
När alla dragit från skolgården förutom jag, Aria, Stephanie och den här killen sa jag till Aria och Stephanie att allt var okej och att dom kunde gå. Vilket dom också gjorde. "Så.. håller du typ på med hennes pojkvän eller vad var hela grejen om?" frågade han och skrattade lite. "Jag såg inte allt från början". Jag skrattade lite innan jag började berätta. "Jaha, så hon gillar Liam?" sa han med ett flin. "Tydligen" sa jag och ryckte på axlarna. "Och du gillar också honom?" sa han med ett leende. "What's up with the questions?" frågade jag och skrattade. "Haha sorry. Men Liam är min vän och jag tror inte att den där Heather tjejen är hans typ direkt". OMG! Han är vän med Liam. "Förresten.. jag heter Jeremy" sa han och log vänligt. "Jaha, jag är Alexa" sa jag och log tillbaks. Jeremy nickade. "Trevligt och träffas". Jag log. "Detsamma". "Går du första året nu eller?" frågade Jeremy efter ett tag. "Ja, det gör jag" log jag. "Går du andra året?" fortsatte jag sedan. "Eh, nej. Går faktiskt tredje året nu" sa han och log snett. "Jaha, då kanske du känner min bror, Nathaniel?" sa jag och ville nästan döda mig själv för hur fult och töntigt det jag just sagt måste ha låtit. "Haha, Nate! Ja det gör jag" sa han och skrattade. "Vi går i samma klass" log han. Jag nickade glatt och tog upp mobilen för att kolla hur mycket klockan var. Oj, den var redan fem. "Öhm, jag måste dra nu" sa jag och kollade ner i marken. "Det är lugnt, måste också röra på mig. Har träning om två timmar" sa Jeremy och suckade tungt. "Men vi hörs och ses väl?" frågade han och såg förhoppningsfull ut. "Ja, det gör vi" sa jag och log varmt mot honom innan jag gick hem.
Jag blev minst sagt chockad när jag såg att Vicky var på besök. Men glad blev jag. Hon var en jätte trevlig tjej, vilket jag inte hade trott tidigare. "Shit, jag hörde om ditt och Heathers bråk idag" utbrast Vicky när jag satt mig ner. Tur att pappa inte var hemma än, isåfall skulle han ha förhört mig och gett mig utegångsförbud på samma gång. "Va?" hörde jag min bror säga. "Har du bråkat? Med Heather?" frågade Nate chockat. Jag lipade åt honom. "Vi bråkade inte. Vi tjafsade typ bara" sa jag och tog en tugga av maten. "Men.. om vad?" frågade han förvånat. "Tja.. om Liam, och öh, dig" sa jag och skrattade nervöst. Nate kollade oförstående på Vicky och sedan på mig igen. "Mig?". Jag ryckte på axlarna. "Ja, Heather sa att hon inte kunde få dig eftersom du.." jag avbröt mig och kollade på Vicky, som log mot mig. "..har Vicky. Då sa hon att hon ska ha den näst snyggaste killen i skolan och det är Liam" fortsatte jag. Nate skrattade lättsamt. "Och varför bråkade ni då om Liam? Jag trodde dom redan var tillsammans" sa Nate. "Hon hade väl sätt mig prata med honom på Vickys fest och utgick från att jag gillade honom" sa jag och gick för att stoppa in tallriken i diskmaskinen. "Jaha" sa Nate innan han fortsatte att äta.
Jag la mig ner i sängen när jag kommit upp på mitt rum och tog upp mobilen. Två nya sms. Ett från Aria där det stog. "Du måste berätta om vad du och den-snygga-killen-som-räddade-ditt-liv prata om imorgon i skolan!" jag log för mig själv och öppnade det andra smset som var från.. Liam?! "Hej Alexa. Du var jättefin i skolan idag :$" stog det. Seriöst? Hade han kollat in mig, när jag inte märkt det? Wow. Liam är populär och verkligen jättesnäll. Allt jag velat sen jag började i McAdams var att han skulle se mig, vilket han äntligen har gjort.
Chapter 4 - Enough Said
Jag låg i sängen när Nate plötsligt kom in i mitt rum. Jag kollade förvirrat på honom men han bara log mot mig. "Hon Heather, ni.. ehm, ni är väl inte.. kompisar?". "Öh?" jag satt som ett frågetecken. "Alltså, hon går i min klass" började jag. "Hon är den populära tjejen". Nate kollade förvånat på mig. "Jaha, aja hon var iallafall väldigt klängig igår" han skrattade nervöst. "Jag trodde ärligt talat att jag aldrig skulle bli av med henne". Jag log snett. "Sen kom ju Vicky och räddade mig" sa han med ett leende. Jag suckade och satte mig på golvet och då la Nate sig i min säng.
När Nate äntligen gått ut från mitt rum la jag mig i sängen igen och tänkte på Liam. Vi hade smsat lite och han ville träffa mig idag, men jag hade sagt att jag inte hade tid. Han hade skrivit att det var lugnt och att vi ändå skulle ses på måndag i skolan. Ja, på måndag, i över morgon. Jag vet inte ens om jag kommer att våga gå till skolan mer. Känns som jag gjorde bort mig totalt igår. Åh, varför drack jag för? Jag tog upp mobilen med en suck och ringde Stephanie. Hon svarade nästan direkt. "Hej!" hördes en glad röst. "Hej Steph" sa jag. "Vad gör du?". "Åh, jag gör typ ingenting" sa hon med en suck. "Vad gör du?". Jag log lite. "Ingenting, har du lust att komma över?" frågade jag. "Javisst, ska vi ringa Aria också, så kan vi ha tjejkväll hos dig?" sa Stephanie glatt. "Det låter jättebra" skrattade jag innan vi la på.
"Men gud! Du skojar med mig?" utbrast Aria när vi satt inne på mitt rum och åt godis. Jag skakade på huvudet. "Men Alex, fattar du vad du gjort?" frågar Aria allvarligt. "Klart hon fattar" sa Stephanie till mitt försvar. "Nej, då skulle hon inte sagt nej till Liam!" sa Aria bestämt. "Tjejer, jag sitter faktiskt i samma rum!" sa jag irriterat. "Ni kan tilltala mig" suckade jag och gav dom en varsin blick. "Sorry" sa båda två. Aria tog en godis bit och stoppade den i munnen innan hon forskade mitt ansikte. "Du skulle ha gett honom en chans iallafall" mumlade hon tyst. "Men herregud!" utbrast jag och ställde mig upp. "Aria! Jag vet faktiskt att jag sagt nej till skolans snyggaste kille" jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte "Men ärligt talat, så skulle han inte ens veta vem jag var, inte ens ägnat en blick åt mitt håll om det inte vore för den där jävla festen". Aria och Stephanie satt med uppspärrade ögon och kolla på mig. Jag visste att jag inte skulle tagit i sådär, men annars skulle hon ha fortsatt.
Chapter 3 - Why Did You Leave Without A Goodbye
Jag har aldrig känt mig ensammare. Hur misslyckad är man inte om man går hem själv från en fest? Två killar har sagt att jag är söt ikväll. Att man visst skulle kunna urskilja mitt ansikte i mängden. Men varför har dom aldrig lagt märke till mig tidigare? Sa dom bara så för att dom var fulla? Och Aria! Hon bara försvinner utan att förklara något. Sen när jag väl hittade Nate så var han i Vickys rum tillsammans med Vicky, såklart. Jag bad honom att skjutsa hem mig, men han påstog att han druckit för mycket. Så ja, jag rusade ut ur huset. Jag hörde att Stephanie ropade på mig, men just då orkade jag inte bry mig.
"Ja, jag är hemma" sa jag lugnt till Stephanie som precis ringt mig. "Åh, vilken tur" sa Stephanie och pustade ut. "Vart är du? Är du påväg hem?" frågade jag. "Ja, jag är påväg hem" sa hon. Jag höll henne sällskap hela vägen hem. När hon kom hem la vi på. Klockan var halv två och Nate hade fortfarande inte kommit hem. Antagligen stannade han väl hos Vicky. Jag somnade med Liam i mina tankar.
Fyfan, vilken jävla huvudvärk jag har. Jag tog upp mobilen och kollade klockan. Den var bara 08:37. Jag gick iallafall upp eftersom jag ändå inte skulle kunna somna om. Gick ner till köket och tog fram en ipren och vatten. Sen gick jag in till vardagsrummet och la mig i soffan framför tv:n. "Vad gör du vaken nu, gumman?" frågade pappa när han kom ner med mjukiskläder. Jag ryckte på axlarna. "Är pigg" sa jag. "Jaha" sa han. "Jag ska ut och springa, vill du hänga med?" frågade han hoppfullt. Med den här baksmällan? Nej tack! "Jag tror inte det pappa, så pigg är jag inte" sa jag och skrattade nervöst. "Nähe, då får jag springa själv då" sa han och stängde dörren efter sig.
Klockan var över ett och Nate hade precis kommit hem. "Sov du hos Vicky?" frågade jag ointresserat. "Ja.. och du förlåt för det där igår" började han. "Det var inte meningen att jag skulle bli så arg" fortsatte han. Jag suckade. "Det är okej". Nate nickade och gick upp till sitt rum. Plötsligt plingade mobilen till. Det var från Aria. "Förlåt för igår, Alex! Kan vi träffas nu och prata?" stog det. Jag skrev ett "ja, jag kommer till dig nu".
"Alltså jag vet inte ens vad jag tänkte på när jag följde med Ryan hem" sa Aria allvarligt. "Men ni gjorde väl ingenting?" frågade jag bestämt. "Nej, nej verkligen inte! Han försökte ingenting ens" sa Aria och jag pustade ut. "Men vad hände med dig och Liam?" frågade Aria sedan. Jag kollade chockat på henne. Hur visste hon? Aria harklade sig och drog fingrarna genom håret innan hon fortsatte. "Liam skickade sms till Ryan imorse och Liam skrev om dig, då frågade Ryan ifall jag kände dig.. då sa jag ja". Vad fan har Liam skrivit för skit? Att jag är en meningslös nolla? Utan att fråga fortsatte Aria berätta. "Enligt smset Ryan fick av Liam, verkar han gilla dig". Jag öppnade munnen för att protestera men ingenting kom ut. Vadå gilla mig? Hur kan han gilla mig? "Se inte så förvånad ut, Alex" sa Aria skämtsamt. "Han skrev någonting i stil med 'jag fattar inte hur hon kunde gå utan att säga hejdå' och nånting mer" fortsatte Aria.
När jag nästan precis kommit hem ringde mobilen. På skärmen stog det Aria. "Hallå?" sa jag. "Hej!" sa Aria och lät ovanligt glad. "What's up?" frågade jag misstänksamt. "Åh, ingenting.. bara att Liam vill ha ditt nummer!" nästan skrek hon i telefonen. "Aj! Kan du ta det där igen? Du gjorde mig döv" sa jag irriterat. "Sorry. Men Liam vill ha ditt nummer!" sa hon lite lugnare denna gång. "Va? Hur vet du det?" frågade jag chockat. "Jag har smsat lite med Ryan och han sa att Liam ville ha ditt nummer!" sa hon glatt. "Mitt nummer? Är du säker?" frågade jag osäkert. "Men ja! Ska jag behöva citera vad han skrev?" sa hon skämtsamt. "Ja" sa jag seriöst. "Men jag drev?" sa hon osäkert. "Inte jag. Citera" bemande jag. "Fine! Han skrev 'kan inte du fråga tjejen du var med inatt ifall jag kan få hennes kompis, Alexas nummer?' så, nöjd?" sa Aria. Jag var i chocktillstånd. "Öh.. ja, jag vet.. inte.. gav du mitt nummer?" frågade jag osäkert. "Nej dummer! Därför ringde jag dig, för att fråga ifall jag kan ge det" sa Aria och jag hörde att hon flina. "Jag antar det" sa jag tyst. "Toppen" sa Aria och la på.
"Hej Alexa. Det är Liam. Jag vet inte om du minns mig, men vi pratade lite igår" läste jag högt för mig själv för tionde gången. Wow. Liam. Jag har Liams nummer. Jag som trodde han bara var full igår, att det var därför han pratade med mig. Men jag hade väl fel. Jag tryckte på nytt meddelande och började knappa in "Hej. Jo, jag kommer ihåg dig :)". Fick nästan sms direkt. "Åh vad bra! Jo, jag undrar varför du hade så bråttom igår? Du gick utan att ens säga hejdå :("
Chapter 2 - The Party Animals
Jag har så svårt att välja vilka kläder jag ska ha på mig
"Jag har så svårt att välja vilka kläder jag ska ha på mig!" utbrast jag så fort Stephanie och Aria kom till mig. Aria gav med en irriterande blick. "Vad?" frågade jag osäkert. "Du vet inte vad du ska ha på dig?" började hon och gick mot min garderob och öppnade den. "Här!" pekade hon. "Vad som helst här inne kan du ha. Du passar i allt, Alex" sa hon med en djup suck.
Aria "Du passar i allt Alex"
Efter att ha testat olika klänningar, kjolar, tröjor, tunikor osv. Så hade jag äntligen bestämt mig för en blå liten klänning. När jag hade testat den hade både Aria och Stephanie skuttat och skrikit att det var den rätta. Nu när jag visste vad jag skulle ha på mig, kom jag på att jag inte ens visste vad dom skulle ha på sig. "Jo, jag ska ha det här" sa Stephanie och tog upp en guldig/metallic klänning. "Du kommer helt klart vara den snyggaste svarthåriga där" sa jag och log mot henne. Hon log tillbaks. "Var inte så säker på det". Jag kollade frågande på henne. "Du kommer vara snyggare än mig" fortsatte hon. Jag bara satt och kolla på henne. "Men jag är typ brunett? Så du kommer vara den snyggaste svarthåriga, Aria, den snyggaste blondinen och jag den snyggaste brunetten?". Alla tre började as garva. Jag vände min blick mot Aria. "Vad ska du ha på dig?". Hon kollade tveksamt på mig och tog sen upp en svart liten klänning. Jag och Stephanie satt och gapa. "Vadå?" frågade Aria osäkert och började rodna."Är den ful?". Jag skakade lätt på huvudet. "Verkligen inte! Den är fantastisk". Aria log mot mig och Stephanie innan hon satte på sig den. Och ja, den var verkligen fantastisk på henne. När Stephanie också satt på sig det hon skulle ha stog vi alla tre och inspekterade oss i spegeln och posade på olika sätt.
"Öhm, tjejer.. maten är klar" hörde jag Nate säga. "Nate! Vad gör du här inne! Du måste knacka innan" utbrast jag surt. "Sorry. Men jag gjorde faktiskt det och när ingen av er öppna.." började han. "Tja.. då gick jag in" sa han och ryckte på axlarna. "Nåja. Gjort är gjort." sa jag och log lite snett. Nate var påväg att gå men Stephanie stoppade honom. "Hur ser vi ut, Nate?" frågade Stehpanie förföriskt. Stephanie har alltid gillat min bror, vilket är lite knäppt eftersom hon är min bästavän. "Ni ser ur snygga ut" sa han och blinkade mot henne innan han gick ner.
"Maten var jättegod, Thomas" sa Aria när vi ätit klart. "Ja, den va fantastisk" instämde Stephanie och log mot min pappa. "Man tackar så mycket, tjejer! Hoppas ni har det kul ikväll" sa pappa med ett leende innan han vände sig mot Nate. "Ta hand om Alexa". Både jag och Nate spärrade upp ögonen. "Men pappa, jag behöver ingen barnvakt längre! Jag är faktiskt 16 år" protesterade jag i försök om att han skulle ändra sig, vilket visade sig vara helt meningslöst. Nate lovade att hålla koll på mig hela kvällen.
Wow. Var den första tanken som slog mig när vi kommit till Vickys hus. Det var hur stort som helst. När vi gått ur bilen kom Heather och hennes gäng fram till oss. Hon log falskt mot mig. "Kul att ni kunde komma" innan hon fortsatte. "Vart är din bror?". Jag suckade tungt. "Han är där" sa jag och pekade på honom. Heather tappade nästan hakan. "Är han Nate DIN storebror?" frågade hon chockat. Jag kollade förvånat på henne. "Eh, ja?" sa jag osäkert. "Varför har du aldrig nämnt att det är den snygga Nate?" frågade hon allvarligt och kollade sen på Nate som stog vid bilen och väntade. "Varför skulle jag vilja prata om min bror?" sa jag och log snett. "Men han är ju bara för snygg" sa Heather innan hon gick fram till Nate och började prata med honom. "Ska du låta Heather hoppa på min man?" väste Stephanie i mitt öra. Jag skrattade åt det Stephanie precis sagt. Sen tog jag tag i både Stephanies och Arias armar och drog med dom in i huset.
"Ursäkta! Men vilka är ni?" frågade en söt tjej med mörkbrunt hår. Precis när jag tänkte svara hörde jag en annan röst säga. "Det här är Alexa, Stephanie och Aria". Jag vände mig om och mötte Heathers blick. Hon höll i Nates arm. Jag kunde inte låta bli att le lite mot Nate för han såg så sur ut där han stog. "Åh, okej.. jag heter Vicky" sa hon och vände sig om mot Nate. "Nate, kul att du kunde komma!" sa Vicky glatt och log mot honom. "Tack för att jag fick komma" sa Nate och blinkade mot henne. "Åh.. är ni tillsammans?" frågade Vicky osäkert och nickade mot Heather och Nate. Nate skakade på huvudet och log. "Nej, jag känner inte ens henne". Vicky sken upp och log mot Nate. "Kom" sa hon och tog hans hand. "Jag ska visa dig resten av huset". Sen försvann dom. Heather var rasande och gick ut till baksidan med hennes vapendragare och söp sig förmodligen fulla. Jag, Aria och Stephanie gick till det stora vardagsrummet där det var väldigt mycket folk. Nästan alla dansade på golvet.
När en lugn låt spelades kom en ganska söt kille fram till Aria och frågade ifall hon ville dansa. Jag tyckte jag kände igen honom från skolan men var inte så säker. Aria kollade förvånat på honom och sedan på oss, innan hon gick upp och dansade med honom. Jag kollade mig runt för att se ifall Liam var här. Men såg honom inte. "Letar du efter mig?" frågade Nate med ett busigt leende. "Ha-ha, jättekul.." sa jag ironiskt. "Kom Steph, nu ska vi dansa" sa Nate och log mot henne. Hon reste sig glatt upp och följde med honom ut på golvet. Det var bara party låtar som spelades så alla stog och hoppa och sjöng med. Vissa tjejer försökte dansa sexigt, men dom lyckades verkligen inte med det. "Tja" sa någon och jag vände mig upp för att se vem det var. Ingen jag kände. "Hej" sa jag tillbaks. "Så, vill du ha något att dricka eller?" frågade killen. Jag ryckte på axlarna. "Visst, varför inte". Vi gick in till köket och han tog fram en cider till mig. Jag hade aldrig druckit förut och visst, jag hade sagt till Nate att jag inte skulle dricka. Men en cider skadar väl aldrig?
"Hur mycket har du druckit egentligen?" utbrast Aria när vi var i badrummet. Jag tog upp mina händer och började räkna på fingrarna. "En..två..tre..fyra cider" sa jag och skrattade. "Alex, det är inte kul!" sa Aria allvarligt. "Nate kommer bli vansinnig om han får veta" sa hon med en suck. "Han kommer inte få veta" sa jag och försökte låta allvarlig men brast ut i skratt. "Du, kom nu ska vi ha roligt! Vi ska daaansa!" sa jag och drog med henne ut från badrummet och ut på dansgolvet. Det var jättekul. Efter ett tag drog Aria ut istället men jag fortsatte att dansa tills killen som gav min första cidern kom fram till mig. "Hej" sa han och log. "Hej" sa jag tillbaks. "Jag glömde fråga dig det här förut.. men vad heter du?" frågade han med ett leende. Jag tvekade. "Alexa" sa jag sedan."Fint namn. Jag heter Eli" sa han. Jag nickade till svar. "Går du också i McAdams school?" frågade Eli osäkert. "Ja, ja det gör jag" sa jag och log svagt. Han måste tycka att jag är hur dryg som helst.
"Jaha, så du känner alltså min bror?" frågade jag Eli när vi gick ut på baksidan och satte oss vid poolen. "Känner och känner.. vi är väl mer bekanta" sa han och log. "Förresten, du går i ettan va?". Jag log snett. "Ja". Han log också. "Jag går i tvåan, men det kanske du redan visste" sa han tillslut. "Nej, men jag misstänkte det" sa jag och skrattade svagt. "Du är väldigt söt" sa han och jag kände hur mina kinder hettade till. Det kom som en chock. Ingen hade någonsin sagt att jag var söt, förutom vänner och familj. Jag visste inte ens vad jag skulle svara. Men jag kollade iallafall upp på Eli och log mot honom. Vi bara satt där och njöt av varandras sällskap.
"Eli.. Crystal letar efter dig. Hon är galen!" sa en kille. "Fan" sa Eli surt. "Du, jag måste gå nu. Men vi ses väl" fortsatte han och gav mig en snabb kram innan han gick. Det vart tyst ett tag. "Kan jag sätta mig här?" det var rösten som sagt till Eli. Jag ryckte på axlarna utan att vända blicken från vattnet. "Vem är du?" frågade killen. "Alexa" sa jag tyst. "Alexa Sykes" sa jag lite högre. "Jaha, jag heter Liam" sa killen. Hjärtat började slå fortare. Jag vände mig sakta mot honom så jag kunde vara säker på att det var den Liam jag ville att det skulle vara. Det var det. Jag slutade andas för någon kort sekund. "Du ser chockad ut?" sa Liam och log lite lätt. "Det kan man säga" sa jag och log snett. "Jag har aldrig sett dig förut" sa Liam och inspekterade mig. Nej, kanske för att han aldrig kollat, tänkte jag tyst för mig själv. "Jag är inte direkt den tjej som sticker ut, om man säger så" sa jag och skrattade lite. Liam drog sig på munnen "Jo, jag skulle lätt urskilja dig ur mängden". Skojar han med mig? Han har aldrig ägnat mig en enda blick under denna månad jag gått i skolan, även fast jag stått bara någon meter ifrån honom. Men jag sa självklart ingenting. "Haha, ja men vi säger väl så" sa jag istället och log.
Vart fan kunde Aria vara? Efter jag sagt till Liam att jag skulle leta efter Aria, har det åtminstone gått en halvtimme och jag har fortfarande inte hittat henne. "Steph! Har du sett Aria?" frågade jag Stephanie när jag träffade henne. Hon höjde på ögonbrynen. "Ja, hon följde med Ryan hem" sa Stephanie och skrattade nervöst. "Ryan?" utbrast jag. "Vem fan är Ryan?" röt jag, lite för högt. För plötsligt kom Liam in. "Ryan är min kompis, och oroa dig inte. Han är en jävligt bra kille" sa han lugnt. Jag stog och kollade förvånat på Liam. Sen vände jag mig om mot Stephanie. "Vart är Nate? Jag vill hem"
Chapter 1 - Smile And Pretend
I Found Myself In You
Mitt namn är Alexa Sykes och jag är 16 år gammal. Jag bor i England med min storebror, Nathaniel och min pappa, Thomas. Jag har inte haft den lättaste uppväxten, om man säger så. Min mamma dog när jag bara var två år gammal, så har jag inte haft någon förebild förutom min bror då. Jag är duktig i skolan, men eftersom jag nästan endast tänker på skolan har jag knappast tid för annat, dvs vänner. Men jag har iallafall två underbara vänner, Stephanie och Aria. Problemet är att vi började gymnasiet nyligen och vi har redan klassats som skolans töntar. Självklart har vi skolans populäraste och snyggaste tjej och kille. Heather och Liam. Men dom vet inte ens att jag existerar. Än.
"Alexa! Ska du ha skjuts till skolan eller?" ropar min bror från undervåningen. Efter en snabb blick på klockan ropar jag ett ja och skyndar mig ner. Min storebror, Nathaniel, aka Nate, han är 18 och går i min skola. Men tillskillnad från mig, är han populär. "Så syrran, har du ändrat din look eller?" frågade Nate när vi satte oss i bilen. Jag kollade snabbt ner på mina kläder. Jag hade på mig mina nyklippta jeans som jag klippt sönder igår, ett långt vitt linne och en cardigan över. "Eh.. nej?" sa jag tillslut. Nate såg förvånad ut, men sa ingenting som tur var.
Så fort vi kom till skolan och Nate parkerat bilen, sa jag hejdå och gick sen in. Det kändes nästan som att alla kollade på mig och jag kunde inte låta bli att skämmas över vad jag hade på mig. När jag är påväg till mitt skåp är det som om jag blir förtrollad. Några meter framför mig står Liam med hans kill gäng och pratar och skrattar. Jag står nog ett någon minut innan jag känner en hård knuff. Jag vänder mig om och möter Heathers blick. “Se dig för, freak!” säger hon med ett hånleende. Hennes tre vapendragare, Crystal, Alison och Lucy står vid hennes sida och ger mig också ett hånleende. Jag kollar oförstående på henne. "Ursäkta?". "Tack!" hon ler falskt och går sin väg, med sina vapendragare efter sig. Jag skakar oförståeligt på huvudet och återvänder till mitt skåp. Tar fram mina engelska böcker och stänger därefter skåpet efter mig.
"Alltså.. jag fattar inte hur Heather och hennes plast vänner kunde bli så populära på så kort tid!" jag nickar instämmande åt det Stephanie precis sagt. "Jag menar.. hon är ju världens bitch och hon går bara i ettan" fortsatte hon och tog sen en tugga av sin sallad. Vi satt i matsalen och åt lunch. Självklart var vårt ämne Heather eftersom hon satt vid bordet brevid oss. Både jag och Aria kollade dit och sen suckade Aria tungt. "Jag fattar inte heller. Hon går bara i ettan, hon är en utav oss. Men ändå ser Liam henne. Jag fattar det inte". Jag stelnade till och vände mig mot Heathers bord igen. Japp, mycket riktigt. Där stog Liam och pratade med Heather. Det var som om mitt hjärta gått sönder i tusen bitar, även fast det inte syntes utanpå, så kändes det iallafall som det. "Ryck upp dig, Alex" sa Stephanie och jag log varmt mot henne som för att visa att jag var okej.
När klockan äntligen slog tre och det ringde ut sprang nästan alla ut från klassrummet. Heather och hennes gäng var först ut som vanligt. När vi kom till skåpen hörde jag Heather prata lågt. "...i tvåan har fest ikväll och hon undrar om vi vill komma". Lågt mummel hördes från de andra tjejerna som jag inte uppfattade, men antagligen sa dom ja för sedan fortsatte Heather prata. "Perfekt. Men vi måste fixa dricka på egen hand. Känner ni någon som kan köpa ut?". Paus. "Men din brorsa kan väl fixa, Ali? Han är väl 18?A" fortsatte Heather. "Nej, han fyller om två månader" sa Alison besviket. Paus igen. "Men fan! Kan ingen fixa alkohol till oss eller?" sa Heather surt och sparkade till ett skåp. Plötsligt fick jag en idé.
"Men kom igen! Snälla, Nate. Du måste göra det här för min skull" bad jag honom i telefonen. "Jag vet inte Alex.. du är bara 16 år" sa han osäkert. "Jag ska inte dricka!" förklarade jag för tusende gången. "Nähe, varför behöver du då alkohol, om du nu inte ska dricka?" Utmanade han. "Men jag sa ju det! För Heather och dom behöver de till ikväll" sa jag och kollade osäkert på Heather och dom. Dom sa ingenting utan stog bara och kollade på mig med skarpa ögon. Brevid mig stog Stephanie och Aria och jag kände hur deras blickar brände. "Ja okej. Mhm.. vi ses sen då" sa jag och la på. Jag stoppade ner mobilen i jack fickan och tog sen min väska från skåpet. När jag hörde någon harkla sig. Jag kollade upp och mötte Heathers blick. "Nå?". Jag slängde en blick på Stephanie och Aria innan jag min blick återigen hamnade på Heather. "Han kunde fixa". Ett leende spreds sig på Heathers läppar. "Super!". Men hon blev genast allvarlig igen. "Ja, som tack kan ni tre väl få följa med på den här festen då". Jag kollade förvånat på henne. Men det var ju exakt det här jag hade hoppats på. "Ja, absolut!" log jag mot henne. "Ja, jag kan ju smsa dig adressen och skriva vad din brorsa ska köpa för något" sa hon en aning gladare och tog mitt nummer innan dom gick.
Jag kände mig som en ny människa när jag kom hem. Jag hoppade in i duschen direkt och rakade mina ben för att göra min fin inför kvällen. Det knackade på dörren. "Alex! Jo, jag tänkte åka och handla nu.. vad var det tjejerna ville ha?". Panik! "Ehm, kan du inte vänta ett tag? Är i duschen" sa jag och stängde av vattnet ett tag så jag kunde höra bättre. "Öh. Visst" hörde jag honom säga innan jag satte på duschen igen.
"Okej, var det allt?" frågade Nate när han stog vid ytterdörren. "Yes. Du får pengar av dom sen" sa jag och log mot honom. "Perfekt" sa han med ett leende. "Oj, jo förresten" började han. Jag kollade väntande på honom. "Öhm, festen är väl inte möjligtvis hos Vicky? Hon i tvåan?". Jag log snett. "Jo, det är det". Han såg paff ut. "Jahapp, då får man festa med syrran ikväll då!". Jag stelnade till. "Vänta! Va?". Jag smälte in hans ord och då förstog jag att han också skulle till Vicky ikväll. "Menar du att du också ska till Vi.." men innan jag hann avsluta meningen, hade han dragit. Då var det dags för mig att börja fixa mig.
