Mrs. Nick Jonas

Det känns tomt. Nu när Liam är borta vet jag knappt vad jag ska göra på dagarna, och ändå hade det bara gått en dag sen han åkte. Men jag kunde inte bara sitta inne i 9 dagar till och inte göra någonting alls. "Häng med på fest imorgon hos Damon i trean! Det kommer att bli awesome <3" hade Aria skrivit till mig tidigare idag. Jag hade fortfarande inte svarat. Hur skulle en fest utan Liam se ut? Skulle det bli kul överhuvudtaget? Jag sköt bort tankarna om Liam. Klart som fan att jag skulle på den här festen. Jag ska ha kul. Eller iallafall försöka. Tog upp min mobil igen och skrev till Aria. "Klart jag hänger med! <3".

Jag gick till Nates rum och knackade två gånger på dörren. Inget svar. "Nate.." sa jag och öppnade försiktigt dörren. Förskräckt kollade jag på sängen och såg två figurer där som höll på, men vände sig blick snabbt mot mig och började skrika. "Förlåt!" utbrast jag och kände hur generad jag själv blev av att bara se dom två hålla på. "Vad vill du?" väste Nate irriterat. Jag kollade osäkert på honom och sen på Vicky, som satt och skrattade tyst. "Öh.. ska ni på Damons fest imorgon?" hörde jag mig själv säga. "Ja! Så stick härifrån nu!" sa han irriterat och jag gick därifrån. Röd från topp till tå. Han borde ha en skylt på sin dörr där det står "skrik innan ni kommer in, annars kan ni få mardrömmar". Japp, jag kommer inte kunna sova inatt nej.

Hela dagen hade jag letat efter någonting att ha på mig. Eftersom det var snöigt och iskallt ute, valde jag att ha på mig en svart klänning med svarta tights. Jag drog hemifrån redan vid fem för att jag skulle möta upp Stephanie och Aria och så skulle vi dra och äta på en restaurang innan. "Gud så fina ni var då!" utbrast jag när jag såg dom på restaurangen. Aria hade också en svart klänning, fast den var annorlunda från min då den var blom aktig och hade korta ärmar. Min var helsvart med ett glittrigt skärp över midjan. Stephanie hade på sig en urgullig beige klänning. "Men ska du själv säga, snygging" utbrast Aria så fort jag tagit av mig min jacka. Jag blinkade åt henne och vi satte oss ner vid bordet och beställde vad vi skulle ha. "Har du träffat Aaron på sistone då?" frågade jag Aria. "Ja, jag var faktiskt med honom igår" log hon. "Gud vad gulligt" utbrast Stephanie. Jag kollade förvirrat på henne och sen på Aria igen. "Va?" frågade jag. "Vad har jag missat?" sa jag osäkert. "Äh, ingenting. Jag tycker bara att det gått så lång tid nu så dom måste bara vara tillsammans" log Stephanie. Aria lipade åt Stephanie. Stephanie tog tag i Arias axlar och ryckte henne lite löst. "Men den här tjejen vägrar ju berätta" skrattade hon. "Jo tack, jag vet!" sa jag kollade nyfiket på Aria.

När klockan slagit halv nio drog vi från restaurangen och gick till Damon. Dörren öppnades konstigt nog av Aaron som välkomnade Aria med tusen kyssar. Sen fick både jag och Stephanie varsin kram. Vi gick in i huset och det var sjukt stort. Jag kollade runt och såg några välbekanta ansikten. Vi tog av oss våra jackor och skor innan vi gick in för att hälsa på alla. Aria försvann nästan direkt med Aaron någonstans. Jag och Stephanie satte oss i vardagsrummet med några killar. Damon kom och satte sig brevid mig i soffan. "Ni känner inte så många här va?" frågade han med ett leende. Jag kollade på honom och skakade sedan på huvudet. "Jag kan presentera er inför några utav mina närmsta polare" log Damon. "Dom går inte på McAdams" sa han direkt efter.

Vi gick ut på balkongen där vi fick träffa hans vänner. Jag föll nästan pladask för en utav dom. "Tja grabbar" sa Damon. Killarna vände sig mot oss och log. "Tjena" sa en mörkhårig kille som hade mycket vax i håret, som presenterade sig som Nick. "Och det här är Eric" sa Damon och pekade på en blond, solbränd kille. Eric, vinkade mot mig och Stephanie med ett stort flin. "Det här Jo.." började Damon men blev avbruten av en kille med mörkt kort hår, han hade väldigt fina grön/gråa ögon och ett underbart leende. Jag höll på att svimma när jag såg honom. Han var snygg. "Jag kan faktiskt presentera mig själv" sa killen med ett flin och reste sig upp och gick fram till mig och Stephanie. "Hej" log han. "Jag heter Josh" sa han med ett flin. "Jag heter Stephanie" sa Stephanie med ett leende. Josh vände sig mot Stephanie och tog hennes hand och skakade den. "Jättekul och träffa dig, Stephanie" sa han med ett leende och vände sig mot mig. "Jag heter Alexa" log jag. "Kul och träffa dig med, Alexa" log han tillbaks. Han vände sig mot Damon. "Fan Damon, om du hade sagt att det skulle komma såhär snygga tjejer så hade jag klätt upp mig!" sa han och blinkade mot mig och Stephanie.

Jag hade knappt sett något av Aria under hela kvällen så jag gick in för att leta efter henne och hittade henne i soffan brevid Aaron. "Åh, jag trodde ni hade dragit" sa jag och log snett. "Haha, nejdå, vi är kvar" sa Aaron med ett flin. Jag satt där ett tag innan jag beslöt mig för att gå ut igen till Stephanie. Men hon var inte där. Så jag satte mig ner och drack lite utav min cider. "Här sitter du alldeles själv" hörde jag någon säga. Jag vände mig om och såg Josh stå där. "Ja, tyvärr" log jag. "Får man slå sig ner?" frågade han osäkert. "Klart du får" sa jag med ett leende. "Hur gammal är du?" frågade jag direkt när han satt sig ner. "Eh, 18" sa han. "Själv då?" log han. "Jag är 16" sa jag och kollade generat ner på min cider. "Jaså? Jag trodde du var äldre" sa han och blinkade. Jag skrattade. "Har du pojkvän?" frågade han. Jag kollade på honom försiktigt och mötte hans blick. "Nej" sa jag tillslut. "Vilken tur" skrattade Josh. Men slutade skratta nästan direkt och blev allvarlig istället. "Annars hade det blivit en riktigt hård konkurrens" sa han allvarligt. Jag stirrade på honom. "Vad menar du?" sa jag förvånat. Josh log lekfullt mot mig. "Du verkar vara en fin tjej. Du är jävligt snygg, och nej det är inte alkoholen som talar nu. Men jag skulle verkligen vilja träffa dig någon dag och lära känna dig mer" sa Josh med ett leende. Jag ville skrika inombords. Det här kan bara inte vara sant! Jag försökte spela lugn och sansad men jag var verkligen inte det. "Ja, visst kan vi det" sa jag nonchalant. Hans leende blev större.