Mrs. Nick Jonas

En vecka hade nu gått sen skolan börjat. Allt flöt på som vanligt. "What are you guys doing after school today?" frågade Nicole mig och Haley under matte lektionen. "I'm just going to Nathan's place" svarade jag och skrev ett tal i matteboken. "I'm meeting Adam after school and then we are going to my place to just chill" sa Haley nonchalant. Jag tittade upp och fick en blick av Nicole. "Okey, seriously Hales. Are you two, like together now or what?" frågade Nicole och gav Haley en allvarlig blick. Haley börja fnittra och kunde inte hålla sig. "Yes we are". Hon gav oss ett lyckligt leende. "And I couldn't be happier!". "Wow Hales. I'm so happy for you. Congratulations!" viskade jag så att inte Mrs Benett skulle höra mig. Hon hade nämligen redan gett oss ett par arga blickar.

 

Efter skolan gick jag raka vägen hem till Nathan. Jag lyssnar alltid på musik när jag är eller går själv så därför var det inte alls konstigt att jag inte hörde när någon ropade mitt namn. Det var inte förrän någon röck tag i mig bakifrån som jag reagerade. Vilket var otroligt läskigt och obehagligt. Jag skrek till. "Sorry, it's just me, Zayn" sa rösten och gick fram för att visa sitt ansikte. Jag stirrade chockat på honom. "You can't do that! I was really scared you know!" muttrade jag irriterat. "Yeah, sorry about that. But I did shout your name a few times" sa han och tittade på mig med ett flin. Eftersom vi båda stannat upp så tog jag steget och började gå igen. "So how are you? Haven't seen you since Adams party" sa Zayn och tittade på mig. "I'm fine. But school sucks though" sa jag i ett försök om att vara rolig. Han log mot mig. "How are you?" frågade jag sen med ett leende. Zayn funderade ett tag innan han sa "I'm okey I guess.. but I would be much better if I could buy you some ice cream" sa han med en blinkning. Jag skrattade lite generat. "C'mon Mel. It will be fun and yummy" sa Zayn med ett retsamt leende. Jag log mot honom. Han var så jäkla charmig och oerhört snygg. Men jag kunde väl bara inte? Jag har Nathan. Jag skulle precis berätta om Nathan för Zayn. Men istället sa jag "Sure, it will be fun". Zayns leende var gudomligt. Jag skulle kunna titta på honom i timmar.

 

"Oh shoot! I have to go now. Ehm, have some things to do.." sa Zayn ursäktande efter att ha kollat sin mobil. "Oh it's fine. I have to go too anyway" sa jag när jag reste mig upp. Tog upp telefonen 3 missade samtal från Nathan. Fan han undrar säkert var jag är. Efter att ha bytt nr med Zayn och en snabb kram gick jag med raska steg till Nathan. "Where have you been?" frågade han oroligt. "I've been worried sick". Jag kysste honom lätt på munnen. "I was just at school a little bit longer with Nicole. She needed some help with a english project" sa jag och tog av mig min jacka. "You really are amazing" sa Nathan och tog min hand. Klockan var bara fyra så vi gick upp till hans rum och satte på en film. 18:32, det är då hela min värld stannar. "Hello?" svarade jag i mobilen. "Mel?" snyftade Alison. Jag blev genast orolig. "I-I-I don't know.. much, b-but mom, dad a-a-and S-sam has.. been i-i-in a car... accident" stammade hom fram mellan sina snyftningar. Nej. Det kan inte vara sant. Jag satt chockad. Höll mobilen mot örat, innan den gled ur min hand. Jag hörde att Nathan pratade nu. Men om vad vet jag inte. Jag var i chock. Jag kunde inte ens tänka. "Babe, we must go to the hospital. Max and Alison are on their way there now." sa Nathan så lugnt som möjligt, men jag hörde på hans röst att han också var rädd. Han tog mina händer och drog mig upp. Jag försökte att gå, men mina ben klarade knappt av min egna vikt. Nathan bar mig hela vägen till bilen.

 

"Have you heard anything?" frågade Nathan Max när vi kommit till sjukhuset. Jag sprang rakt mot Alison och kramade om henne hårt och vi båda grät. "This can't be happening" stammade jag fram mellan tårarna. Max och Nathan kom fram till oss och vi gick för att sätta oss i sofforna. Vi satt där i vad som kändes som flera timmar. Men tillslut kom doktorn fram. "Are you the Anderson family?" frågade han. Jag nickade bara till svar. Men han såg inte det. "Yes we are" sa Max med en röst jag aldrig hört förut. Han var nära på att bryta ihop. "I'm so sorry. There was nothing we could do. Your mom and dad died at the crime scene, but your littlebrother, he fought, he fought until the very end." fortsatte doktorn med en ledsam röst och min. Jag hörde hur Alison började skrika och gråta hysteriskt. Såg hur Max sprang fram till henne och höll om henne medans hans tårar rann ner för kinden. Jag satt helt chockad. Sen blev allt svart.

 

Jag vaknade igen av att jag låg hemma i min säng. Hela min kudde var genomblöt. Jag hörde röster nerifrån vardagsrummet och gick ner dit. Där satt Alison, Max och Nathan. "Where's mom, dad and Sam?" frågade jag dom. Dom gav mig oroliga blickar och Alison kunde inte hålla sig. Hon började gråta igen. "You were there! You know" skrek hon mellan tårarna. Då gick det upp för mig. Det var ingen dröm. Det var inte på låtsas. Dom var faktiskt döda. Dom fanns inte längre. Mina tårar började rinna ner för kinden igen. "I-I can't do this.. to much pain" grät jag. Nathan kom fram till mig och höll om mig hårt och länge. Han sa ingenting. Vilket han inte behövde göra heller.

 

Varken jag eller Ali gick till skolan dagen efter. Inte heller dagen efter det. Vi gick inte till skolan på över två veckor. Max däremot åkte till jobbet varje dag för vår skull. Så att vi fick mat på bordet. Jag orkade inte träffa Nicole, Haley eller Nathan. Skickade ett sms då och då. Men orkade inte mer än så. Zayn hade smsat mig också. Han visste ju inget. Och jag skrev ingenting om det till honom heller.

Morgonen därpå vaknade jag av att Nathan rörde på sig. Jag öppnade mina ögon och där låg han och tittade på mig redan. Jag slog honom lite lätt. "Why are you watching me while I'm sleeping?" frågade jag och försökte låta arg. Men röck upp i ett leende. Det gör jag alltid när jag är med Nate. "You are so beautiful. That's why" sa han och kysste mig på munnen innan han reste sig upp och satte på sig sina kläder. "I really have to go now even though I want to stay and be with you all day" sa han och log ledsamt mot mig. "Yeah, but I have school too, you know" sa jag och flinade. Han brast ut i skratt. "Yeah right. I forgot". Han kom fram till mig och gav mig en lång kyss. "I love you, see you later". Jag log som ett fån säkert. "I love you too" sa jag sedan och därefter var han borta. Jag klädde på mig och gick ner för att äta frukost. Pappa och Max hade redan åkt till jobbet. Så det var bara jag, mamma, Ali och Sam vid bordet. "Goodmorning Mel" sa Sam glatt och tog en stor sked av sina flingor. "Hey Sam" sa jag och log mot honom. "You know what day it is?" frågade han och jag såg att han verkligen var glad. Klart jag visste vad det var för dag. Men jag lät honom säga istället. "No, what day is it again?" sa jag och försökte låta så ovetandes som möjligt. Alison flinade åt mig medan mamma log menande mot mig. "It's the day before my birthday!" skrek han högt och skrattade. "How could you forget that?". Jag ryckte på axlarna och försökte se chockad ut. "Oh! Is it your birthday tomorrow? I thought your birthday was next week. Clumsy me." sa jag och skakade på huvuet. "Liar!" skrek Sam men han log med hela ansiktet.

 

I skolan var allt som vanligt och vi hade vanliga lektioner. Vid lunch satte jag, Nicole och Haley oss vid vårt bord. Alla visste vilket bord som var vårat så därför satte sig ingen där. Inte ens de nyblivna ettorna. De flesta av ettorna verkade redan veta vilka vi var och hälsade på oss. "It feels like I'm famous when every single person says hi" sa Nicole och petade i sin mat. Jag log mot henne. "I know.". Haley satt tyst och höll på med sin mobil hela tiden. "Hales, who are you texting?" frågade Nicole och nickade menande mot mobilen. Haley tittade upp. "Oh, just Adam" sa hon och blev lite generad. Hon hade ju träffat Adam igår och de hade varit hos honom och tittat på film. Sedan hade han lagat mat åt dom båda. Jätte gulligt. Han hade tydligen kysst henne när han skjutsat hem henne också. "Mel!" sa Nicole och väckte upp mig ur mina tankar. "What?" frågade jag och tittade på henne och Haley. Båda brast ut i skratt. Jag stirrade oförstående på dom. "Say it again" bad Nicole och tittade på Haley. Haley harklade sig och sa "Adam is having a party tonight. He was wondering if you and Nicole would like to come".

 

Jag, Nicole och Haley var hemma hos Haley och fixade oss inför kvällen. "Does Adam have any cute friends?" frågade Nicole. Jag himlade med ögonen och skrattade. "I don't know. Haven't met them" sa Haley och ryckte på axlarna. Vi skrattade alla tre och när klockan slog tio åkte vi till Adam. Man hörde musiken några kvarter bort och hörde en massa folk. När vi kom dit stog folk utanför och det kändes konstigt att se folk från skolan där. Men det är klart. Bradford är inte så stort. Jag tänkte precis fråga vart Adam var när jag hör Haley utbrista. "There he is". Jag tittade vart hon pekade och såg en rätt lång kille, solbränd och riktigt snygg, komma fram mot oss. "Hey Hales" sa han och kysste henne. Sen tittade han på mig och Nicole. "Hi, I'm Adam". Jag sträckte fram min hand och han tog den. "I'm Melanie" sa jag och log. "And I'm Nicole" sa Nicole. Adam nickade och log mot oss båda. "Drinks are inside. And pool is in the backyard if you would like to swim." sa han och tog tag i Haleys hand. De gick in mot huset. Jag tittade på Nicole och hon tittade på mig. Sedan gick vi också in i huset och tog en varsin drink och gick sedan ut på baksidan och satte oss där. Det var sjukt mycket folk där. Massor man inte ens sett förut men även folk från skolan som kom fram och frågade hur det var med en. Jag och Nicole minglade med lite folk. Sen tappade jag bort henne helt. Sist jag såg henne satt hon med någon kille. Nu var dom båda borta. Jag hade inte ens orken att leta efter henne. Gick istället mot poolen och doppade mina fötter. "Hey. Can I sit here?" hörde jag någon säga. Jag ryckte på axlarna. "Sure, why not?" sa jag och tog en klunk av min cider. Killen satte sig brevid mig och drack ur sin öl. "I've never seen you before" sa han sen och tittade nyfiket på mig. "I've never seen you before either." sa jag efter en snabb blick på honom. "What's your name?" frågade han sedan. "Melanie" sa jag tyst. "What's your name?" sa jag sedan och tittade på honom. Han log mot mig. Han såg faktiskt rätt bra ut. Eller var det alkoholen som talade? "I'm Zayn." svarade killen och tog en till klunk utav sin öl. Jag nickade bara och kollade i vattnet igen.

 

"Haha, you must be kidding me!" sa Zayn och skrattade när vi gick längs vägen. Han ville inte att jag skulle promenera hem själv så han erbjöd sig att gå med mig, vilket inte gjorde mig något. "No, I'm not!" sa jag och skrattade lite jag med. "So you're telling me that you want to go to a dance school in London, but nobody has really seen you dance?" sa han och kollade på mig lite mystiskt. "Yes, that's right." sa jag och fnittrade. "Well, I can be the first?" sa han och tittade menande på mig. Jag stannade upp. Likaså gjorde han. Sen skakade jag på huvudet. "Maybe some other time" sa jag osäkert. Hans läppar formades till ett leende. "So then we'll have to meet again!" sa han glatt. Jag tittade osäkert på honom. "I guess so?" sa jag som om det vore en fråga. Han skrattade lite lätt och vi fortsatte att gå. "Well, this is me" sa jag och pekade mot det blåa huset. "It was really nice meeting you. Hopefully we'll meet again." sa han och tittade mig i ögonen. Jag log generat och tittade bort lite. "It was nice meeting you too. Goodnight" sa jag och vände mig om. "Goodnight Melanie" hörde jag honom säga bakom mig. Jag vände mig om och vinkade lite försiktigt innan jag öppnade dörren och gick in. Jag somnade med ett osäkert leende på läpparna.

 

Idag var det ingen vanlig dag för det var Sams 8 års dag. Mamma kom in i mitt rum och väckte mig runt tio denna lördagsmorgon. Jag mådde inte så dåligt som jag trodde jag skulle göra. Men lite baksmälla hade jag ju. Mamma, jag, pappa, Max och Ali gick mot Sams dörr och började sjunga. När vi kom in i rummet låg han där helt sprallig och glad. Han reste sig upp och började hoppa i sängen. "Hurray hurray" skrek han och skrattade glatt. Han sprider en sån lycka så resten av familjen började också att skratta. Sedan satte vi oss i hans säng och han fick födelsedags frukost och massa presenter. Han blev glad av minsta lilla. Sista paketet han fick hade han önskat sig så länge. Ett wii spel. Så han blev super glad och ville börja spela det direkt. Pappa installerade och fixade det. Sen satt vi där och tittade på när Sam spela. "This is the best present ever" sa Sam förtjust. "The best birthday ever" sa han direkt efter, lika förtjust.

Melanie heter jag. Jag är 17 år. Nästan 18. Alla som ser mig ser mig som miss Perfect. Jag har den perfekta familjen, min pappa Scott, min mamma Eleanor, min storebror Max, min tvillingsyster Alison och min bedårande lillebror Sam. Jag har världens bästa vänner, Nicole och Haley. Jag har världens bästa och mest omtänksammaste pojkvännen i hela Bradford, Nathan. Han är helt underbar. Jag har topp betyg i skolan och är väldigt populär - om man nu kan säga så? - hur som helst, så vet alla vem jag är även fast jag inte är den tjejen som gillar att vara i centrum. Kan tacka min fotbollsspelare till pojkvän för det. Det är pga honom jag blev "populär". Utåt sätt är mitt liv perfekt. Men snart kommer mitt liv att rasas samman.

 

"Mom! She's taken over the bathroom again" skrek min storebror Max. Mamma ropade något dovt till svar som jag inte kunde tyda. Jag var inne i badrummet för att fixa mig inför första dagen i skolan efter sommarlovet. Min hy var gyllenbrun och jag var inte längre blond utan hade vågat mig på att färga brunt. Jag betraktade mig själv i spegeln. Det såg inte ut som jag. Jag såg äldre ut. Såg ut som en ny Melanie. Jag undrar vad alla... Mer hann jag inte tänka förrän Max började banka hårt på dörren. "Mel, get out of there now. I'm soon late for work" sa han irriterat. "Chill a little, okey? I'm ready now" sa jag när jag öppade badrumsdörren. Han lipade åt mig och gick sen in. Jag fortsatte till mitt rum för att sätta på mig kläder och infarande kommer Alison. "Are you excited or what?" frågade hon entusiastiskt. Hon satte sig på min säng och höll på mitt hår. Vi är nästintill identiska. Men vi har en grej som skiljer oss åt och det är leverfläcken som hon har vid kinden. Fast nu ser man nog ännu större skillnad på vem som är vem, jag är brunett och hon är blond. "Well, it's just back to basic, right? Same school, same friends, same everything" sa jag medan jag satte på mig en gullig byxdress. Tittade mig själv i spegeln och såg hur Ali himlade med ögonen. "What?" frågade jag och tog upp min mobil för att se ifall jag fått några sms. Men ingenting fanns där, vilket var konstigt med tanke på att jag knappt sett Nathan på hela lovet. "Nothing. But seriously, back to basic? This is our last year sis! You must be hyped." sa Ali glatt och reste sig upp. "We have to go now. It's soon eight."

Jag tog min väska och jacka och sen gick vi tillsammans till skolan.

 

Idag börjar vi sista året. Sen är det graduation, och jag vet redan vad jag vill göra. Jag vill söka till en dansskola i London. Det är min stora passion. Dans. Jag har redan börjat titta lite på olika dansskolor faktiskt.

"What are you thinking about? Nate or maybe someone else?" fnittrade Ali och vrickade på ögonbrynen.

"Oh, aren't you funny! I'm not thinking about anything special really." sa jag lugnt när vi gick in i skolan mot våra skåp. "Haha, really? Then you're just deaf I guess?" skrattade Ali och öppnade sitt skåp och la in sina grejer.

"Deaf?" sa jag och tittade undrande på henne. Hon vände sig mot mig och log lite retsamt. "Yeah well, if you aren't deaf you would have heard how people have greeted you all the way to school.." sa Ali och ryckte på axlarna. Ojdå. Det hade jag verkligen inte märkt eller tänkt på. Ali verkade inte tänka mer på det för hon såg sina tre bästavänner, Cara, Adriana och Mila närma sig och sa hejdå till mig och hakade på dom. Jag däremot hade varken sett någon utav mina vänner.

 

"OMG! Your hair! You look so different. Almost like another person" skrek Haley när hon såg mig. Lite awkward var det då alla redan satt i klassrummet och där kommer jag. Alla blickar riktas mot mig. Både Haley och Nicole springer fram för att krama mig. Mina bästavänner, som jag saknat dom. "Wow. You really fit in dark hair. You look older" sa Nicole och beundrade mitt hår. Mr Crawford, vår mentor, harklade sig och lät väldigt irriterad när han sa våra namn. "Miss Jackson, Miss Anderson and Miss Styles. You have all day to talk to eachother, but now you have to take a seat. Vi fnittrade lite och utbytte blickar innan vi gick och satte oss.

 

Lektionen var inte alls lång. Bara en genomgång om vad som skulle hända det kommande året. Därefter fick vi sluta. Jag och tjejerna gick till vårt standard café som heter Oh My God. Sjukt gott kaffe där. Vi satt där och snackade en massa eftersom vi haft fullt upp hela sommaren. Vi var tvungna för en catch up.

"So.. how is things with Nate?" frågade Nicole och gav mig en undrade blick. "Did I get in to that football school he wanted?" fortsatte hon och tittade nyfiket på mig medan hon åt en bit av sin kladdkaka. "Yes he did! And I'm so proud of him." sa jag och log värmande mot tjejerna. "Wow. He is going to be something big." sa Haley och drömde sig bort. Jag slog till henne lite lätt på armen. "Haha Hales, he is going to become a famous football player, not something big." sa jag och skrattade. Nicole skrattade lite också och Haley gav oss båda en sur blick. "So? A famous football player is something big too." sa hon och himlade med ögonen. "Whatever.. What have you've been up to all summer then?" frågade jag och tittade på Haley. Hon ryckte lite lätt på axlarna. "Not much really." sa hon och tog en klunk av sitt kaffe innan hon fortsatte. "Me, dad och Elliot went to our house in Barcelona for a month". Elliot är hennes lillebror, han är lika gammal som Sam och dom är även som vi bästavänner. "I'm so jealous of you. I've only been in Bradford, except for that one week I flew to Paris with my mom" sa Nicole och suckade. Haley log värmande mot Nicole och mig. "You guys should've come with me. I met the most amazing guy there." sa hon drömmande. Vänta va? Har Haley träffat någon? Och hållt det hemligt tills nu? Jag kollade på Nicole för att se vad hon tyckte. Men hon satt och stirra på Haley. "Hales! Why haven't you said anything?" frågade Nicole lite för högt. För folk började vända på sina huvuden och titta åt vårt håll. "Sorry" sa Nicole ursäktande. "Well, I thought it was just a summerfling. Until I met him the other day outside walmart." sa Haley och log. "Sorry guys, for not telling you about him. But I really thought that I wouldn't see him again." fortsatte Haley och tittade på oss. "It's okey Hales." sa jag och nickade menande mot henne. "What's his name?" frågade Nicole nyfiket. "Adam, his name is Adam." sa Haley och log hjärtligt mot oss.

Vi satt och pratade ett tag till innan vi skiljdes åt. Adam, som han hette, bodde tydligen också här i Bradford. Dom skulle träffas redan samma kväll och jag kunde inte vara gladare för Haleys skull. Efter alla douchebags som hon dejtat så lät denna Adam som en riktigt bra kille.

 

Klockan 18 satt hela familjen samlad vid middagsbordet och åt. Alla babblade i munnen på varandra. Mest min lillebror Sam. Han har precis börjat ettan och tycker att det är sjukt roligt. Jag vill också vara så liten igen. Jag beundrar honom, min lillebror. Han är så mogen för sin ålder och kan så mycket om allt redan nu. Klockan 21 låg jag i min säng och lyssnade på musik när någon knackade på min dörr. Jag stängde av musiken och gick för att öppna. Jag vart helt svag. Där stog han. Min Nate. Lika snygg som vanligt, om inte snyggare."Hey beautiful." Viskade han i mitt öra när han kramade om mig i ett hårt grepp och gav mig en kyss. Han stängde dörren bakom sig och vi la oss i sängen och fortsatte att kyssas passionerat. Det märktes att vi hade längtat efter varann. Helt plötsligt låg vi i min säng nakna och andfådda. "You're amazing." sa jag och kysste honom lätt på munnen. "You too. Wow. I've really missed you. How was school today?" sa han och tittade på mig.

"It was okey. We didn't do much" sa jag och log mot honom. "How was your day then?"
"It was really fun! This is what I'm aimed to do." sa han lyckligt. Jag blir så glad när han ser så lycklig ut. "I'm so happy for you" sa jag och menade det verkligen. Han kysste mig. "I know". Han höll om mig och jag kände hans andetag mot min nacke. Min Nathan, som varit min enda sen första dagen i skolan. Han är ett år äldre, därför går han inte kvar. Jag är så lycklig som har honom. Hos honom känner jag mig trygg. Den natten somnade jag i hans famn. Det var en vecka innan allt rasade samman. Men just i den stunden, låg jag där helt ovetandes om vad som skulle hända...