Mrs. Nick Jonas

Melanie heter jag. Jag är 17 år. Nästan 18. Alla som ser mig ser mig som miss Perfect. Jag har den perfekta familjen, min pappa Scott, min mamma Eleanor, min storebror Max, min tvillingsyster Alison och min bedårande lillebror Sam. Jag har världens bästa vänner, Nicole och Haley. Jag har världens bästa och mest omtänksammaste pojkvännen i hela Bradford, Nathan. Han är helt underbar. Jag har topp betyg i skolan och är väldigt populär - om man nu kan säga så? - hur som helst, så vet alla vem jag är även fast jag inte är den tjejen som gillar att vara i centrum. Kan tacka min fotbollsspelare till pojkvän för det. Det är pga honom jag blev "populär". Utåt sätt är mitt liv perfekt. Men snart kommer mitt liv att rasas samman.

 

"Mom! She's taken over the bathroom again" skrek min storebror Max. Mamma ropade något dovt till svar som jag inte kunde tyda. Jag var inne i badrummet för att fixa mig inför första dagen i skolan efter sommarlovet. Min hy var gyllenbrun och jag var inte längre blond utan hade vågat mig på att färga brunt. Jag betraktade mig själv i spegeln. Det såg inte ut som jag. Jag såg äldre ut. Såg ut som en ny Melanie. Jag undrar vad alla... Mer hann jag inte tänka förrän Max började banka hårt på dörren. "Mel, get out of there now. I'm soon late for work" sa han irriterat. "Chill a little, okey? I'm ready now" sa jag när jag öppade badrumsdörren. Han lipade åt mig och gick sen in. Jag fortsatte till mitt rum för att sätta på mig kläder och infarande kommer Alison. "Are you excited or what?" frågade hon entusiastiskt. Hon satte sig på min säng och höll på mitt hår. Vi är nästintill identiska. Men vi har en grej som skiljer oss åt och det är leverfläcken som hon har vid kinden. Fast nu ser man nog ännu större skillnad på vem som är vem, jag är brunett och hon är blond. "Well, it's just back to basic, right? Same school, same friends, same everything" sa jag medan jag satte på mig en gullig byxdress. Tittade mig själv i spegeln och såg hur Ali himlade med ögonen. "What?" frågade jag och tog upp min mobil för att se ifall jag fått några sms. Men ingenting fanns där, vilket var konstigt med tanke på att jag knappt sett Nathan på hela lovet. "Nothing. But seriously, back to basic? This is our last year sis! You must be hyped." sa Ali glatt och reste sig upp. "We have to go now. It's soon eight."

Jag tog min väska och jacka och sen gick vi tillsammans till skolan.

 

Idag börjar vi sista året. Sen är det graduation, och jag vet redan vad jag vill göra. Jag vill söka till en dansskola i London. Det är min stora passion. Dans. Jag har redan börjat titta lite på olika dansskolor faktiskt.

"What are you thinking about? Nate or maybe someone else?" fnittrade Ali och vrickade på ögonbrynen.

"Oh, aren't you funny! I'm not thinking about anything special really." sa jag lugnt när vi gick in i skolan mot våra skåp. "Haha, really? Then you're just deaf I guess?" skrattade Ali och öppnade sitt skåp och la in sina grejer.

"Deaf?" sa jag och tittade undrande på henne. Hon vände sig mot mig och log lite retsamt. "Yeah well, if you aren't deaf you would have heard how people have greeted you all the way to school.." sa Ali och ryckte på axlarna. Ojdå. Det hade jag verkligen inte märkt eller tänkt på. Ali verkade inte tänka mer på det för hon såg sina tre bästavänner, Cara, Adriana och Mila närma sig och sa hejdå till mig och hakade på dom. Jag däremot hade varken sett någon utav mina vänner.

 

"OMG! Your hair! You look so different. Almost like another person" skrek Haley när hon såg mig. Lite awkward var det då alla redan satt i klassrummet och där kommer jag. Alla blickar riktas mot mig. Både Haley och Nicole springer fram för att krama mig. Mina bästavänner, som jag saknat dom. "Wow. You really fit in dark hair. You look older" sa Nicole och beundrade mitt hår. Mr Crawford, vår mentor, harklade sig och lät väldigt irriterad när han sa våra namn. "Miss Jackson, Miss Anderson and Miss Styles. You have all day to talk to eachother, but now you have to take a seat. Vi fnittrade lite och utbytte blickar innan vi gick och satte oss.

 

Lektionen var inte alls lång. Bara en genomgång om vad som skulle hända det kommande året. Därefter fick vi sluta. Jag och tjejerna gick till vårt standard café som heter Oh My God. Sjukt gott kaffe där. Vi satt där och snackade en massa eftersom vi haft fullt upp hela sommaren. Vi var tvungna för en catch up.

"So.. how is things with Nate?" frågade Nicole och gav mig en undrade blick. "Did I get in to that football school he wanted?" fortsatte hon och tittade nyfiket på mig medan hon åt en bit av sin kladdkaka. "Yes he did! And I'm so proud of him." sa jag och log värmande mot tjejerna. "Wow. He is going to be something big." sa Haley och drömde sig bort. Jag slog till henne lite lätt på armen. "Haha Hales, he is going to become a famous football player, not something big." sa jag och skrattade. Nicole skrattade lite också och Haley gav oss båda en sur blick. "So? A famous football player is something big too." sa hon och himlade med ögonen. "Whatever.. What have you've been up to all summer then?" frågade jag och tittade på Haley. Hon ryckte lite lätt på axlarna. "Not much really." sa hon och tog en klunk av sitt kaffe innan hon fortsatte. "Me, dad och Elliot went to our house in Barcelona for a month". Elliot är hennes lillebror, han är lika gammal som Sam och dom är även som vi bästavänner. "I'm so jealous of you. I've only been in Bradford, except for that one week I flew to Paris with my mom" sa Nicole och suckade. Haley log värmande mot Nicole och mig. "You guys should've come with me. I met the most amazing guy there." sa hon drömmande. Vänta va? Har Haley träffat någon? Och hållt det hemligt tills nu? Jag kollade på Nicole för att se vad hon tyckte. Men hon satt och stirra på Haley. "Hales! Why haven't you said anything?" frågade Nicole lite för högt. För folk började vända på sina huvuden och titta åt vårt håll. "Sorry" sa Nicole ursäktande. "Well, I thought it was just a summerfling. Until I met him the other day outside walmart." sa Haley och log. "Sorry guys, for not telling you about him. But I really thought that I wouldn't see him again." fortsatte Haley och tittade på oss. "It's okey Hales." sa jag och nickade menande mot henne. "What's his name?" frågade Nicole nyfiket. "Adam, his name is Adam." sa Haley och log hjärtligt mot oss.

Vi satt och pratade ett tag till innan vi skiljdes åt. Adam, som han hette, bodde tydligen också här i Bradford. Dom skulle träffas redan samma kväll och jag kunde inte vara gladare för Haleys skull. Efter alla douchebags som hon dejtat så lät denna Adam som en riktigt bra kille.

 

Klockan 18 satt hela familjen samlad vid middagsbordet och åt. Alla babblade i munnen på varandra. Mest min lillebror Sam. Han har precis börjat ettan och tycker att det är sjukt roligt. Jag vill också vara så liten igen. Jag beundrar honom, min lillebror. Han är så mogen för sin ålder och kan så mycket om allt redan nu. Klockan 21 låg jag i min säng och lyssnade på musik när någon knackade på min dörr. Jag stängde av musiken och gick för att öppna. Jag vart helt svag. Där stog han. Min Nate. Lika snygg som vanligt, om inte snyggare."Hey beautiful." Viskade han i mitt öra när han kramade om mig i ett hårt grepp och gav mig en kyss. Han stängde dörren bakom sig och vi la oss i sängen och fortsatte att kyssas passionerat. Det märktes att vi hade längtat efter varann. Helt plötsligt låg vi i min säng nakna och andfådda. "You're amazing." sa jag och kysste honom lätt på munnen. "You too. Wow. I've really missed you. How was school today?" sa han och tittade på mig.

"It was okey. We didn't do much" sa jag och log mot honom. "How was your day then?"
"It was really fun! This is what I'm aimed to do." sa han lyckligt. Jag blir så glad när han ser så lycklig ut. "I'm so happy for you" sa jag och menade det verkligen. Han kysste mig. "I know". Han höll om mig och jag kände hans andetag mot min nacke. Min Nathan, som varit min enda sen första dagen i skolan. Han är ett år äldre, därför går han inte kvar. Jag är så lycklig som har honom. Hos honom känner jag mig trygg. Den natten somnade jag i hans famn. Det var en vecka innan allt rasade samman. Men just i den stunden, låg jag där helt ovetandes om vad som skulle hända...