I Said We Would Never Be Apart
Jag saknar dig. Jag saknar dig riktigt jävla cp mycket. Så att det gör ont i hjärtat. Hur kommer det sig? Det var jag som släppte dig, det var jag som gav upp, det var jag som tappade känslor och ändå känns det som att det är jag som saknar dig mer än vad du saknar mig. Det finns ingen finare än du. Du är fin på alla möjliga sätt och vis. Helt enkelt perfekt. Du är och kommer alltid vara svag för mig, har du sagt. Är det möjligt? Alltså går det ens? Jag som behandlat dig som skit, men du vill ändå bara ha mig. Jag förstår det inte. Jag är inte ens värd dig, men det tycker du att jag är. Vilket är sjukt. Jag vill vara värd dig, det vill jag verkligen. Vet bara inte hur jag ska göra eller vad jag ska säga. Nu kanske jag bara skriver såhär för att jag saknar dig så mycket. Sen när vi väl träffas kanske allt går över igen och jag inte vill vara med dig mer. Men jag hoppas verkligen att det inte blir så den här gången. Jag vill att det ska fungera mellan oss. Jag ska försöka ge det en chans. För oss båda.
How Long Will I Love You? As Long As Stars Are Above You
Det spelar ingen roll längre. Du kommer alltid att vara min första kärlek och jag kommer alltid att älska dig. Jag är inte kär i dig längre, det var längesen jag var det. Men du var min första kärlek och pga det så kommer du alltid att vara en del av mig. Du och jag, vi är så lika fast ändå så olika på samma gång. Vi tänker oftast likadant, vilket faktiskt är så jävla läskigt! Nu när du flyttat till Åre ses och umgås vi inte längre. Men jag vet att du finns för mig och jag kommer alltid att finnas för dig. Finns nog ingen gladare än mig som får ha dig som min vän även efter allt som vi gått igenom tillsammans. Det betyder oerhört mycket för mig. Du är en av dom jag hoppas att jag alltid kommer att få ha i mitt liv. Du är en av få killar jag verkligen kan vara mig själv med. Men det är för att vi är vänner och har varit tillsammans. Det kommer kanske alltid finnas något mellan oss.
Cause I Never Leave My Heart Open, Never Hurts Me To Say Goodbye
Vad ser du i mig? Jag förstår det inte. Jag har sårat dig. Jag skulle aldrig någonsin kunna lita på mig om jag var du. Men det är just det. Jag är inte du, och du är inte jag. Du gillar mig fortfarande vilket är helt jävla sjukt. Att du inte ens bryr dig om alla "skitsaker" (som du så fint kallar det) jag gjort dig. Om en kille behandla mig som jag behandlade dig, så skulle jag nog skita i honom. Fast å andra sidan gjorde jag ju inte det när jag hade en sån kille. Han behandlade mig tillochmed ännu värre, och varför stannade jag kvar? Jo för jag var så jävla kär. Man blir helt dum i huvudet av den jävla kärleken. Fan! Och sen dess att han förstörde mig totalt, när han krossade mitt hjärta i tusentals bitar? Det var då jag slutade bry mig. Jag sket i allt. Jag lämnar inte mitt hjärta öppet för någon. Ingen kan komma in dit. Ingen kan ta det. Jag har blivit så kall mot allt och alla. Visar ingenting utåt men inombords bryr jag mig så jävla mycket. Jag fattar inte det. Du tror jag är rädd för dig. Jag vet att jag är det. Men jag säger att jag inte är det. Varför säger jag så för? Varför säger jag bara inte att jag är rädd? Jag är rädd för att jag tror att alla kommer att såra mig, bara för att en endaste kille gjorde det. Men även fast du säger att du var så jävla kär i mig och aldrig skulle göra något sånt, så spelar det ändå ingen roll. Jag vill ju ändå bara vara din vän, om du låter mig.
