Mrs. Nick Jonas

Dagar och nätter passerar. Det var så längesen nu. Men ibland känns det fortfarande som det var igår. Jag minns det mesta med dig. Du var han, min första kärlek. Han jag aldrig kommer att glömma. Jag kan gå och låtsas som att jag inte bryr mig ett skit, men egentligen bryr jag mig så jävla mycket. Jag vill veta allt. Hur har du det? Mår du bra? Är du lycklig nu? Vi känner inte varandra längre, även fast det kan kännas som att vi gör det. När vi träffas så pratar vi som aldrig förr. Det känns bra då. Att vi kan prata om allt. Jag finns liksom här för dig, vilket jag hoppas att du vet och jag saknar dig verkligen. En gång i tiden var du mitt allt, hela min värld. Men när det tog slut, rasade hela min värld samman. Jag var tvungen att klara mig själv. Det tog ett tag, men jag klarade faktiskt det. Jag mådde hur bra som helst. Jag kunde skratta, ha kul och vara lycklig utan dig. Nu har det gått ett par år sen det tog slut. Vi båda har vuxit upp och skrattar åt hur vi uppförde oss när vi var 14-15 år gamla. Vårt förhållande var ju trotsallt inte det mest seriösa, även fast vi älskade varanda så jävla mycket. Du var min bästavän långt innan vi blev tillsammans. Mer än allt vill jag att vi ska kunna umgås som vänner igen. Umgås, kolla film, och allt sånt som vi gjorde när vi var vänner förut. Jag saknar ju dig.