You Won't See Me Cry, I'm Hiding It Inside

Jag vet nu att det inte kommer att kunna bli något mer mellan mig och P. När jag sov hos honom i helgen kände jag lixom - ingenting. Eller alltså, klart jag gillar honom som vän. Men det känns typ bara fel när vi håller på. Och när han frågade vad det skulle bli av oss.. ja, jag tänkte väl inte efter direkt och sa bara som det var. Att det inte kommer bli något av oss. Han verkade bli helt ställd och chockad. Men vi har fan pratat om det där förut, om att det inte kommer att kunna bli något mellan oss.. fast tydligen hade han glömt det och sa att han aldrig skulle säga något sånt (?). Men det är inte så konstigt, då han varit full varje gång vi tagit upp det snacket. Han känns mer som en kompis än som en pojkvän eller vadfan man ska säga. Jag känner inget pirr i magen eller så. Jag är verkligen inte kär. Jag vet inte bara vad jag ska ta mig till. Vill inte såra honom. För han är typ världens bästa och finaste killen jag känner. Han förtjänar inte att bli sårad. Jag vet inte heller hur vår "relation" kommer att se ut ifall jag säger vad jag känner. För lixom det är alltid jag, Ellen, Fredrik och Pelle.. "the couples" typ.. haha nej inte direkt. Men de är bara jobbigt. Jag vill ju känna så som Ellen känner för Fredrik. Vill att vi fyra ska kunna umgås med varandra. Får se hur det blir på torsdag när alla vi fyra ses. Jag ska ge de en chans till och se om det verkligen inte finns något där mellan mig och P. Annars måste jag berätta.. Jag hatar att såra folk och att göra dom besvikna. Fanfanfan! Hoppas bara inte han gillar mig mer än vän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0