you always put a smile on my face

6 veckor. Var det allt som krävdes för att jag skulle bli kär? I guess so. Jag minns när vi bodde i Thailand och vi gillade varandra, eller vi tillochmed älskade varandra. Men även fast vi älskade varandra så blev det aldrig något. Det vi hade då var ändå inte något äkta. Liksom vad vet två 14 åringar om kärlek egentligen. Nu har det ju gått fem år sen vi bodde där. Både du och jag har vuxit upp och förändrats en hel del. Vi träffades en gång 2008 när vi var små fjortisar. Efter den dagen pratade vi ingenting mer. Vi levde våra egna liv tills någon gång i slutet av september 2011. Då du skrev till mig på facebook. Du ville träffa mig. Du anar inte hur många gånger jag velat skriva till dig men inte vågat, så jag är glad över att du tog det steget. Det gick ett par dagar och sedan en kväll när jag gick ut med några vänner så kom jag att tänka på det du skrivit till mig, om att träffas. Så när vi kom till stan var jag väldigt full, men tog ändå upp min mobil och ringde dig. Jag minns inte mycket av det vi pratade om, fast jag minns att jag ville träffa dig just precis då. Så jag åkte till dig. Jag trodde inte vi skulle träffas mer efter den kvällen. Men det gjorde vi och vi har träffats i 6 veckor nu. I början var jag osäker på vad jag ville men med tiden har mina känslor för dig växt och blivit starkare. När jag inte är med dig, saknar jag dig och så är det väl bara när man är kär? Allt är så lätt med dig. Jag kan verkligen vara mig själv och det är ju så det ska vara. Det som kanske kan få mig att tvivla ibland är hur olika vi är. Du gillar reggae och svensk hip-hop, jag gillar sånt som går på radion, alltså musik som spelas inne på klubbar. Du vill alltid träffa vänner för att du blir snabbt uttråkad även fast du är med mig, jag bryr mig inte om vad vi gör bara jag får vara med dig. Du gillar komedi och action filmer, jag gillar skräck och komedi filmer. Det finns mer, men vad jag hört dom flesta säga är att man ska bli tillsammans med sin motsats även fast det blir krånligt i början. Det krävs två för att få ett förhållande att fungera. Man vill ju inte bli tillsammans med någon som är likadan som en själv.

Kanske är vi menade för varandra. Kanske är det här ödet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0