Problems all the time. Men what to do lixom? Om man gör det ena, så sårar man en, och om man gör det andra så sårar man den andre.. Drama hela tiden. Och jag är så jävla trött på allt som har med drama och killar att göra. Aja, jag och Ellen har ju börjat "träffa" Pelle och Fredrik. Jag lärde känna killarna genom Sandra medan Ellen lärde känna dom genom mig. Så ja, vi drog ut och festade med dom tillsammans och har alltid haft kul. I början var det lixom som vänner bara och ingenting annat. Sen började E och F hålla "på" på fyllan. Och efter ett par veckor började även jag och P hålla "på" på fyllan. Första gången vi pussades var för att vi hade ett vad eller ngt mot E och F. Haha! Men sen har de väl bara hänt när vi sovit och umgåtts med varandra bara. Sen har det även hänt att vi umgåtts nyktra och hållt på då oxå. Men jag vet inte om det är som mer än vänner eller ngt, eftersom jag fortfarande inte vet om jag vill det då det kommer att bli så komplicerat mellan mig och Rebecka då hon varit tillsammans med P för längesen. Samma sak med F, fast då är det Sandra som hållt på med honom för längesen. Allt blir knas. För F gillar verkligen E. Det har han sagt och hon gillar ju honom oxå. Vet inte om P gillar mig, eller han sa att han skulle kunna bli tillsammans med mig om det inte vore för R. Men nu är det ju så som det är och alltså kommer det inte funka mellan mig och P. That's how it is. Vet iallafall att ifall det skulle bli ngt mellan mig och P, och mellan E och F. Då skulle vi fyra ha det så jävla kul tillsammans. Vi fyra lixom. Det vore ju bäst. Men ah, vi får väl se vad som händer.
När jag såg Bieber live trodde jag inte att det var sant. Åh, jag vill bara se honom igen och igen! Han var så jävla grym. Imorgon ska jag få se världens finaste, One Direction. Jag har gråten i halsen just nu för jag kan inte fatta att det gått över 160 dagar sen jag beställde biljetten. Är lycklig just nu. Fast imorgon kommer jag vara den lyckligaste tjejen i hela världen. Som jag väntat på den dagen. I flera hundra dagar. I flera år tillochmed. Jag har drömt om morgondagen, drömt att jag fått träffa dom efter konserten men det är ju bara att glömma. Hur stor chans är det lixom? Men okej, never say never. Jag längtar tills imorgon. Jag kommer säkert gråta som ett fån under konserten för dom betyder så mkt för mig. Tackar gudarna för att jag upptäckte dom innan dom vart kända i Sverige och över att dom ens blev kända. Thank you X-factor! Dom är alldeles för underbara och jag har missat varje chans att träffa dom då dom varit här i Sverige. Har lixom stått utanför studion där dom spelade in låtar, men då var dom tydligen kvar på sitt hotell. Så vi gick runt och leta efter hotellet även fast vi inte visste vilket dom bodde på.. Såå jag är superduper glad över att jag ska få se dom imorgon! Alla deras låtar är så himla bra och fina. Så imorgon ska man sjunga ur full hals till låtarna. Åh, jag älskar er så mkt!
