Need to let you go
Wow. Jag förstår mig verkligen inte på dig ibland. Jag vet inte ens vad jag ska göra längre. Ska jag skita i dig? För nu verkar det som det är det du vill att jag ska göra. Du gav mig en massa förhoppningar på att det skulle bli vi. Du sa det tillochmed själv. Du sa att vi var tillsammans? Men sen när jag ringer och frågar dig, så svarar du inte ens på frågan. Men visst, om det är såhär du vill ha det, så ska jag väl bara ge upp allt och glömma dig. För det är det som är bäst. Trodde ärligt talat att du var annorlunda. But I was wrong. För alltså om jag ringer dig och frågar om vi är tillsammans och det enda svar du ger mig är "du är min framtida ex fru". Tror du att jag vill höra dig säga så? Men innan jag la på hörde jag dig säga att det var taskigt av dig att säga så. Men och? Att du ens sa så från första början gör mig så jävla arg. När jag bara la på utan att säga ngt trodde jag att du skulle ringa upp och säga förlåt. Eller jag rättare sagt hoppades att du skulle göra det. För innerst inne intalade jag mig själv att du var en sån kille. Men nej, för såna killar existerar väl inte i verkligheten. Du kunde åtminstone hört av dig dagen efter? Antar att du är för stolt för det. Jag orkar inte ens gråta för det här. Jag kanske inte älskade dig lika mkt som jag trodde att jag gjorde. Jag menar, har inte ens gråtit över dig än och det du gjorde var ju bara för lågt. Du gick för långt. Nu ska jag gå vidare iallafall. Ska hitta min soulmate. Han finns väl där ute någonstans.
I don't need people like you in my life.
I don't need people like you in my life.
I know I can live without you.
The thing is that I really don't want to.