Never say never - chapter 21

- Vad? Frågade han förvånat.
- Alltså Big Rob ska ha den andra calzonen, så du ska inte äta två, gubben. Sa Joe retsamt.
- Åh.. var det enda Kevin sa.



ASHLEYS PERSPEKTIV

När klockan slog åtta fick jag panik. Jag skyndade att sminka mig och satte bara på mig mina favorit jeans och en fin blus. Sen tog jag min jacka och sa ett snabbt hejdå till familjen innan jag gick till deras hotell. Jag kom dit kvart över men stog utanför ett tag innan jag gick in. När jag stog utanför deras dörr tvekade jag ett tag. Men kom och tänka på att Brianna redan var där inne, så jag gav efter och knackade på. Jag hörde röster som närmade sig. Dörren öppnades av Nick. Jag blev alldeles varm inombords. Han var ju bara för fin.

- Hej Ashley! Sa Nick glatt och drog sig försiktigt genom håret.
- Hej! Sa jag och log mot honom.
- Eh.. kom in! Sa han och gjorde en gest att jag skulle gå in.

Jag gick in och kollade mot soffan. Självklart. Där satt både Joe och Brianna.

- Åh, hej Ash! Sa Brianna när hon märkte att jag stog och kolla på dom.

Joe vände sig mot mig och sa ett snabbt "hej" innan han vände sig mot Brianna igen. De var helt inne i varandra. Kunde knappt slita blicken ifrån varann.

- Söta va? Sa Nick med ett leende.
- Kan man säga.. sa jag och himlade med ögonen.
- Kom. Sa han och tog mina händer och drog in mig i hans rum.

Jag satte mig på sängen och bara kollade oförstående på honom. Jag var osäker på om jag skulle ta upp det där med Selena. Eller skulle han själv komma ihåg det? Jag vill ju bara veta sanningen.

- Så.. började han. Men kom av sig.
- Så? Vadå? Frågade jag.

NICKS PERSPEKTIV

Jag visste exakt vad jag skulle säga. Men ändå kom ingenting ut. Ashley satt och väntade på att jag skulle förklara. Jag försökte igen.

- Alltså.. jo.. du har ju sett bilderna på mig och Selena och.. ja.. det är ingenting mellan oss... längre. Sa jag tillslut och andades ut.

Jag försökte tyda hennes blick, men det var alldeles omöjligt att säga vad hon tänkte.

- Så, det var någonting mellan er förut? Frågade hon tillslut.
- Ja, ja det var det. Men det var längesen. Sa jag och rörde på mig lite lätt.
- Hur längesen? Sa hon och kollade in i mina ögon.
- Två år. Sa jag och log lite snett mot henne.
- Åh.. så bilderna är tagna för två år sen alltså? Sa hon medan hon fixade till sitt hår.
- Japp. Sa jag med ett leende.
- Åh.. sa hon och kollade ner.

Varför såg hon så dyster ut?

- En fråga bara.. varför bryr du dig ens om ifall jag nu skulle vara tillsammans med Selena? Började jag och kollade på hennes reaktion. Hon ryckte till. Så jag fortsatte. "Jag menar.. det spelar väl ingen roll?"

Hon satt tyst ett tag innan hon svarade.
- Egentligen ska jag inte bry mig.
- Egentligen? Jag kollade oförstående på henne.
- Ja, egentligen ska jag inte bry mig om ifall ni är tillsammans eller inte. Men nu gör jag det. Började hon.

Innan jag hann svara så fortsatte hon med förklaringen.

- Jag vet inte hur eller varför.. men jag.. jag är typ kär... i dig. Sa hon tyst och vände bort blicken.

Jag visste inte vad jag skulle säga till det där. Det kom som en chock. Aldrig, aldrig trodde jag att hon skulle säga så. Hur många gånger jag än önskat att hon skulle få känslor för mig så trodde jag aldrig att hon skulle få det.

ASHLEYS PERSPEKTIV

Jag vet inte om det var en så bra idé att jag kom hit idag. Men det var verkligen en urusel idé att erkänna att jag är kär i honom. Hur fan tänkte jag där? Jo, jag tänkte förmodligen inte alls. Och han säger ingenting heller.

- Fan, det här var ett misstag. Jag måste gå. Sa jag och reste mig och gick ut från hans rum och öppnade dörren.
- Vänta! Skrek Nick och kom springandes emot mig och tog tag i mig.

Både Brianna och Joe vände sig om för att kolla vad som hänt.

- Förlåt för att jag inte sa något där inne. Men det var bara det.. att jag aldrig någonsin trodde att du skulle säga sådär. Sa han tillslut.

Jag stog och kollade in honom i ögonen, medan han fortsatte.

- Jag är kär i dig med. Eller, jag är jävligt förälskad i dig. Det har jag varit sen jag såg dig första gången, på scenen. Jag föll direkt.

Jag kände hur tårarna rann ner för min kind. Jag var helt speechless för vad han precis sagt.

- J-jag vet inte vad jag ska säga. Sa jag med tårar rinnande ner för kinden.
- Du behöver inte säga någonting. Sa han och när han sagt det, kysste han mig.

Vi stog där ett tag och kysste varandra tills någon harklade.

- Urhm.. ursäkta oss, men vad hände precis? Frågade Joe chockat.

Jag kollade på Nick och vi båda brast ut i skratt.

- Är ni tillsammans? Frågade Brianna när vi slutat skratta.

Nick kollade på mig, och jag kollade på honom.

- Ehm.. nja.. Sa jag osäkert.
- Vad hände med Ryan? Sa Brianna surt och la armarna i kors.
- Bri.. jag har inte berättat för Ryan än. Jag ska göra det så snart som möjligt! Sa jag.
- Om inte du gör det idag, så berättar jag. Sa hon surt.
- Bri! Det får du inte! Vad har hänt med dig? Varför är du sur? Frågade jag och kollar konstigt på henne.

Joe börjar as garva så jag kollar surt på honom men innan jag vet ordet börjar Brianna också as garva.

- Haha! Lurad! Tror du själv att jag skulle bli sur om du dumpa Ryan för Nick? När jag tillochmed sett hur du och Nick varit mot varandra? Hell to the no. Sa Brianna och log som ett fån.
- Fyfan för dig Bri! Vet du hur jävla rädd jag blev? Sa jag och försökte leka allvarlig, men det gick inte så bra.

Snart låg vi alla fyra på golvet och skrattade som jag vet inte vad.

NICKS PERSPEKTIV

Efter vi skrattat och samlat ihop oss, satte vi oss i soffan igen och kollade på film. Ashley hade sitt huvud på min axel och jag bara log av tanken på att vi äntligen berättat båda två hur vi känner för varandra. Men slogs av ännu en tanke; imorgon åker jag. Det betyder att jag måste lämna Ashley.

- Ash! Vi måste dra. Skola imorgon! Sa Brianna plötsligt.
- Oj.. juste. Hur mycket är klockan? Frågade hon.
- Eh, halv elva. Sa Brianna och reste sig upp.

Joe och Brianna stog ett tag och prata. Jag vände mig mot Ashley.

- Vad händer med oss nu? Frågade hon.
- Jag vill säga "jag vet", men jag vet verkligen inte.. svarade jag osäkert.
- Varför måste du åka? Frågade hon och kollade ledsamt på mig.
- Du vet varför.. och du vet väl även att jag inte vill, va? Sa jag och tog min hand på hennes haka och lyfte upp hennes huvud så att jag kunde se henne i ögonen.
- Jo, jag vet. Men liksom, nu när vi äntligen är tillsammans.. så lämnar du mig. Sa hon och vände bort blicken.
- Sötnos! Jag kommer komma så fort som möjligt. Varje ledig tid jag får tänker jag spendera med dig. Oavsett var i världen jag är någonstans. Jag kommer komma hit, annars skickar jag ett plan som tar dig till mig. Jag vill alltid vara med dig. Hela tiden. Sa jag och kollade in i hennes vackra ögon.

Hon blinkade bort några tårar och jag omfamnade henne. Jag höll om henne tills hon verkligen var tvungen att gå. Vi kysstes ett tag innan hon och Brianna gick. Innan jag somnade den kvällen skickade jag ett sms till henne.

"Vi måste träffas imorgon innan jag åker. Annars vet jag inte vad jag gör. Puss min fina prinsessa"

Jag fick ett svar snabbt.

"Det är klart att vi måste! Jag slutar halv tre, ska jag komma då? Puss på dig!"

Jag svarade direkt. Jag skrev att det lät bra och att jag längtade redan. Sedan somnade jag med ett leende på läpparna

RSS 2.0