Never say never - chapter 6

När jag kommer hem går jag direkt upp till mitt rum och lägger mig i sängen och somnar direkt.



NICKS PERSPEKTIV

"Ahaaa, you know what it is black and yellow, black and yellow, black and yellow, black and yellow.."

Vaknar av att min mobil ringer. Kollar vem det är som ringer och ser att det är Big Rob och bestämmer för att svara.

- Hallå? Säger jag trött.
- Oj, sov du?
- Jaaaa. Hur mycket är klockan?
- Sorry! Den är halv elva..
- VA? Skojar du?! När skulle vi träffas? Frågar jag chockat.
- Haha tare lugnt nu va! Vi ska träffas runt ett, så du har lite tid på dig.
- Oh, puh! Vilken tur...
- Försök väcka Joe och Kevin också nu, dom svarar inte.. men jag ringer senare, hejdå.
- Haha ja, okej. Hejdå.

När vi lagt på hoppar jag in i duschen och när jag duschat klart klär jag på mig och fixar mig. Klockan är kvar över elva redan. Så jag går upp för att väcka de andra, men som tur var är dom redan vakna.

- När vakna ni? Frågar jag.
- Typ nu.. iallafall jag. Säger Joe trött.
- Äh, jag vakna typ för en kvart sen eller något. Säger Kevin och ler mot mig.
- Alltså Kevin! Hur fan kan du vara så pigg hela tiden? Utbrister Joe chockat.
- Är man bäst så är man. Säger Kevin och ler belåtet.

ASHLEYS PERSPEKTIV


- OMG! Det är fan bara några timmar kvar. Snart är klockan ett och då är det sju timmar kvar. Omg, omg omg!

Jag dör. Briannas röst ekar i mitt huvud. Hon upprepar samma sak hela tiden om att Jonas Brothers kommer om sju timmar och blablabla.

- Asså Ashley, tagga till. Du ser så uttråkad ut? Säger hon besviket.
- Förlåt.. men är bara trött. Säger jag och ger henne ett litet léende.
- Åh, okej! Det blir bättre sen. Säger hon glatt.

Sanningen är.. att jag inte alls är taggad på att se tre bröder sjunga. Alltså visst vissa av deras låtar är väl bra, men vad jag hört så är dom inte lika bra live och jag gillar ju inte ens dom! Men vill ju inte såra Brianna, så jag håller mina tankar för mig själv.

- Omg juste, har du hört? Säger Brianna chockat och kollar på mig stelt.
- Eh, nej? Vadå?
- Damon och Michelle har gjort slut! Fortsätter Brianna.
- Du skojar? När hände det? Frågar jag och kollar runt lite ifall Damon eller någon skulle stå där, men det gjorde han inte.
- Igår kväll tror jag. Tydligen har Michelle blivit kär i någon annan och "hållt" på med honom under tiden hon och Damon var tillsammans. Så Damon fick verkligen damp när han kom hem till oss igår. Han hade tydligen fått reda på det av någon. Men fattar du att Michelle varit otrogen? Det är fan sjukt.
- Men gud. Trodde inte Michelle va en sån tjej. Säger jag chockat.

Jag säger hejdå till Brianna för hon ska på lektion och jag går vidare. När jag ska upp för trappan så ser jag Damon och Casper stå där uppe.

- Hej. Säger jag glatt.
- Åh, hej Ashley. Säger Casper och ler mot mig.

Damon kollar lite snabbt på mig och nickar kort innan han vänder ner huvudet igen. Jag tycker så synd om honom. Man såg verkligen att han gråtit. Timmarna flög förbi och i nästa sekund var klockan halv fyra. Dags för mig att röra mig hemåt.

NICKS PERSPEKTIV


Jävlar. Snart gäller det. Nu är det bara tre timmar kvar.

- Nick! Vi ska repa ännu en gång, så skynda dig! Hör jag Big Rob ropa.

Jag skyndar mig till scenen och ställer mig brevid Joe och så kör vi igång. Vi började med att sjunga fly with me. Sen sjöng vi andra låtar som a little bit longer, when you look me in the eyes, hold on, paranoid, make it right och till sist min nya låt som jag döpt till make you mine.

Never say never - chapter 5

Det var så jävla skönt. När vi torkat oss la vi oss ner i sängen igen och somnade direkt.



ASHLEYS PERSPEKTIV

När väckarklockan ringde på morgonen ville jag bara slänga mobilen i väggen. Jag sträckte på mig för att stänga av den och märkte att Ryan inte låg kvar. Men kom nästan på direkt att han redan åkt till jobbet. Tog på mig ett linne och jeans shorts och satte upp mitt långa ljusbruna lockiga hår i en toffs. När jag kollade mig i spegeln såg jag precis ut som mamma, eller ja på det foto jag har kvar av henne. Sminkade mig lite snabbt innan jag drog iväg till skolan. När jag närmar mig skolan ser jag Brianna komma från andra hållet så jag går emot henne istället för att svänga in.

- Brianna! Ropar jag.

Hon vänder sig mot mitt håll och ger mig ett leende.

- Sov du hos Ryan eller? Frågade hon med ett flin.
- Haha ja..
- Shit. Tänk att ni varit tillsammans i ett år nu. Känns egentligen som ni varit tillsammans längre..
- Jo, känns faktiskt som vi varit tillsammans åtminstone i tre år iallafall.
- Snabbt tiden går alltså! Och apropå det.. glöm inte vad vi ska göra imorgon!
- Hur ska jag ha kunnat glömma det? Du påpekar det varje dag! Och igår morse sa ju även Haylie och Emily det till mig. Alltså har världen fått Jonas feber eller? Säger jag och skrattar.

Brianna himlar med ögonen och när vi kommer fram till våra skåp kommer Chaz, Damon och en annan kille som jag antar är Casper.

- Tjena tjejer. Säger Damon och nickar mot mig och Brianna.
- Åh, hej Damon. Säger Brianna och kollar sen på de andra killarna.

När hon kollat på de andra ger hon mig en blick. Jag förstår inte riktigt vad hon menar så jag står som ett frågetecken. Istället säger hon att hennes lektion börjat och går därifrån.

- Jo Damon.. jag måste nog också gå. Börjar jag men han avbryter mig.
- Vänta! Innan du går, jag undrar.. rättare sagt vi undrar ifall du möjligtvis är Emilys syster?
- Öhh, ja?
- Tänkte väl det. Ni är sjukt lika. Säger Damon och blinkar åt killen som jag tror heter Casper.
- Var det bara det eller? Frågar jag.
- Jo, eller det här är Casper. Han och Emily har något på gång. Du kanske vet det redan.

Jag kollar på Casper och han står och ler blygt. Han ser rätt snygg ut om jag ska vara ärlig. Mycket snyggare än Damon och Chaz. Min lillasyster har bra smak, tänker jag för mig själv.

- Kul och träffa dig Casper, vi lär väl ses fler gånger men nu måste jag rusa. Säger jag med ett leende och går därifrån.

NICKS PERSPEKTIV

- Nick! Du har telefon. Säger Joe när han kommer in i mitt rum.
- Vem är det? Frågar jag.
- Selena.
- Skojar du? Säg att jag duschar eller något.
- Ska jag ljuga för henne? Varför det? Frågar Joe chockat.
- Berättar sen. Hitta på något bara!

"Selena? Nej han duschar. Ska jag be honom ringa upp? Ja okej. Ja det gör vi. Hejdå" hör jag Joe säga. När han lagt på kommer han in i mitt rum igen.

- Sååå.. vad är grejen med Selena? Frågar han med ett flin.
- Jo grejen är att hon ville träffa mig igår. Hon säger att hon saknar mig och grejer. Jag fattar inte. Hon och Justin är väl tillsammans? Eller har jag missat något?
- Ojdå. Juste fan, hon och Bieber är tillsammans, om dom inte gjort slut vill säga.
- Ja precis. Hur som helst så kommer hon imorgon och varför.. vet jag inte!
- Äh skit i henne. Finns miljontals tjejer där ute som vill ha dig! Kom nu, vi ska repa! Säger Joe och drar mig upp ur sängen.

ASHLEYS PERSPEKTIV

När jag är påväg hem från skolan ser jag Casper gå före mig. Jag går ikapp honom och när han ser mig hoppar han först till men sen ler han.

- Skrämde jag dig? Frågar jag.
- Haha ja, lite. Säger han.
- Förlåt!
- Det är lugnt. Säge han och ler.
- Haha bra. Är du på väg hem eller?
- Nej, ska faktiskt hem till er. Men är ganska osäker på vart ni bor, så vilken tur att du hann ikapp mig!
- Jaså, haha ja men då har du en väldans tur.

Jag och Casper kommer överens hur bra som helst. Känns som vi känt varandra mycket längre. Man skulle nog aldrig kunna tro att vi lärde känna varandra idag.

- Haha slår vad om att Emily kommer va chockad när hon får syn på oss två tillsammans. Säger Casper glatt.
- Om hon kommer! Säger jag och ler.

När jag öppnar dörren så kommer Emily ner springandes för trappan.

- Ash, såg du om Casp.. börjar hon men när hon ser att Casper står bakom mig blir hon tomat röd i ansiktet.
- Hon hittade mig på vägen. Säger Casper och ler mot Emily.

Dom springer upp medans jag går och sätter mig i vardagsrummet och zappar mellan alla kanaler. Finns seriöst ingenting bra på tv.

NICKS PERSPEKTIV

Efter vi ätit middag var jag alldeles utmattad. Men ändå ska jag ut och träffa min bästa kompis Mandy en stund.

- Är det bra med dig? Du ser trött ut. Frågar Mandy efter en stund.
- Helt okej. Ganska utmattad faktiskt. Hur är det med dig och familjen då?
- Förstår det. Jo, det är bra med oss. Säger hon och ler. -Jag saknar er. Förut sågs vi varje dag, men nu ses vi nästan aldrig längre.. fortsätter hon.
- Vi saknar dig med! Vi måste träffas oftare. Säger jag bestämt.
- Absolut! Er konsert är imorgon va?
- Ja, ska du komma?
- Tänkte göra det. Vilken tid är det?
- Jag tror den börjar åtta.
- Okej, super! Men vi hörs imorgon då? Jag måste hem, skola imorgon du vet. Säger hon och gör en "sadface".
- Haha, älskar din min! Ja vi hörs. Hälsa familjen.

När jag kommer hem går jag direkt upp till mitt rum och lägger mig i sängen och somnar direkt.

Never say never - chapter 4

Jag skickade iväg ett litet godnatt sms till Ryan innan jag somnade.



NICKS PERSPEKTIV

- NICK! Vi måste börja repa nu! Hörde jag Kevin ropa. Eller var det bara en dröm?

Hur som helst så somnade jag om direkt. Men väcktes nästan direkt av att Frankie kommer in och hoppar i min säng.

- Vakna! Vakna! Säger han.
- Jag är vaken. Säger jag trött.
- Bra. För du måste upp säger Kevin.
- ÅH.. så det var ingen dröm?
- Eh, va? Säger Frankie och kollade snett på mig innan han sprang upp igen.

Klev upp ur sängen och satte på mig ett par ljus blåa jeans och en vit t-shirt. Gick sen ner till de andra.

- Fan Nick. Du må vara den segaste personen jag känner! Säger Kevin med ett flin.
- Käften gamling. Ska vi iväg eller?
- Haha, ja Joe sitter redan i bilen och väntar.
- Okej, men gå ut så länge du med. Måste bara ta något och käka.

Bredde en macka som jag tog med i bilen.

ASHLEYS PERSPEKTIV

Vaknade av att mobilen plingade till, fått ett sms från Ryan. Kollade snabbt på klockan. Fan! Halv fem? Jag som har sovmorgon till nio. Öppnade smset för att läsa vad det stog.

"Godmorgon älskling. Förhoppningsvis sover du just nu, men jag däremot ska iväg och jobba :( förresten, såg ditt sms imorse och bara för att säga emot så är DU världens bästa! Vi ses ikväll? Love you"

Han är den mest perfekta och underbaraste killen på denna jord. Även fast vi varit tillsammans i ett år, så är jag fortfarande nykär. Istället för att svara på hans sms så somnade jag om och vaknade inte förrän mitt alarm ringde.
Gick direkt in i badrummet för en snabb dusch, fönade håret, plattade håret och tillsist klädde jag på mig. Gick ner till köket och där satt Haylie och Emily och babblade på som bara den, alldeles uppspelta.

- Värst vad ni ser glada ut? Hänt något speciellt eller? Frågar jag.

Båda vände sig om och kolla på mig med två stora leenden.

- Va? Vad är det med er? Frågade jag och kollade lite konstigt på dom.
- Jonas Brothers kommer ju hit på fredag! Alltså om två dagar! Kan du fatta det? GAAAH! Säger Haylie uppspelt.

Jag bara står och kollar på henne. OCH? Som att jag bryr mig om Jonas Brothers kommer hit?

- Du ser...inte så värst glad ut? Säger Emily när hon ser minen jag gör.
- Nej, kanske för att jag inte är så stort fan av dom?
- Alltså va? Ashley, du måste skoja med mig! Visst skojar hon Emily?
- Varför skulle jag skoja? Jag ÄR inget fan av dom. Men tro det eller ej, så ska jag faktiskt se dom på fredag.
- VA? SKA DU? MED? HUR? VEM? Skriker Haylie.
- Men skrik inte! Jag har precis vaknat. Säger jag surt.
- Förlåt. Men varför ska du kolla på dom om du inte ens gillar dom?
- Brianna avgudar dom och därför ska jag med. För att jag är en bra vän som ställer upp för andra.

Båda tappade hakan. Men jag brydde mig inte. Tog en macka och gick upp på mitt rum för att sminka mig.

NICKS PERSPEKTIV

- Jag diggar verkligen låten, Nick! Grymt jobbat. Säger Joe.
- Håller med Joe. Riktigt bra. Ska vi sjunga den på fredag? Frågar Kevin.
- Tack grabbar. Vet inte. Då måste ni lära er den idag, liksom nu? Svarar jag.
- Lätt som en plätt! Säger båda samtidigt.

Jag ger dom ett varsitt papper där allt står. Säger vart Kevin ska sjunga och vart Joe ska sjunga. Kevin är ju inte ett så stort fan av att sjunga själv, så jag och Joe sköter det. Han tar första versen och jag andra. Sen sjunger vi alla på refrängerna. När vi repat ett par gånger kan dom låten utantill.

- Fyfan va grymt det där var! Säger Kevin glatt.
- Ja! Ska vi ta en paus nu? Så kan vi typ dra till starbucks och köpa kaffe eller något. Säger Joe.

Vi drog en snabbis till starbucks och beställde en varsin kaffe och kladdkaka. Efter det begav vi oss tillbaks till studion för att repa lite mer. Klockan var redan halv sex när vi packade ihop allt och rörde oss hemåt.

- Hur gick det då killar? Frågar mamma när vi kom hem.
- Det gick super bra! Nick har skrivit en låt som vi tänkte sjunga på fredag. Säger Joe helt entusiastisk.
- Åh, va kul! Får man höra?
- Haha nej! Du får höra på fredag mamma. Säger jag och log mot henne.
- Jaja, jag får väl komma på fredag då.

ASHLEYS PERSPEKTIV

Gillar inte att äta middag med familjen. Det är bara pinsamt. Ingen säger något ens. Som nu. Alla bara äter och kollar bort. Men då ska självklart Nathan ta tag i det och börja prata...

- Vad ska alla göra ikväll?
- Ööhh.. jag ska väl.. kolla på fotboll. Säger pappa.
- Och jag ska inte göra något speciellt. Säger Nicole.
- Jahapp. Låter ju.. kul. Vad ska ni tjejer göra då? Frågar Nathan och kollar på oss.
- Inte fan vet jag. Dra ut med Michelle eller något! Säger Emily.
- Jag ska plugga, har prov på fredag. Säger Haylie ointresserat.
- Vad ska du göra då Ashley?
- Öh. Jo.. jag ska träffa Ryan. Säger jag glatt.
- Trevligt. Så du vill inte ut med mig ikväll? Undrar Nathan.
- Va? Nej?
- Okej. Aja jag ska iallafall dra med Damon och Casper ut på krogen ikväll. Fortsätter Nathan.

Alltså fattar han inte att ingen lyssnar eller bryr sig om vad han pratar om. Okej, där har jag nog fel. Nu bryr sig Emily såklart.

- Casper och Damon? Känner du dom? Frågar hon nyfiket.
- Ja, lite halvt sådära. Svarar Nathan.
- Åh, okej.

När jag ätit klart drar jag till Ryan direkt. Tur att han inte bor alltför långt ifrån mig. Tar ungefär en kvart att gå. När jag kommer till honom lägger vi oss i sängen med massa snacks och kollar på film och myser.

- Jag älskar dig så jävla mycket. Säger Ryan helt plötsligt och kollar in i mina ögon.
- Jag älskar dig med! Säger jag och kysser honom.

Kyssen ledde till det ena och det andra. Snart låg vi båda två nakna i hans säng och andades tungt.

- Det där var helt amazing. Säger Ryan.
- Oh ja! Du är helt galen.
- Nej du är galen.

Vi fortsätter så där ett par gånger till innan vi börjar kyssas igen. Han lyfte upp mig och bar med mig in till duschen.

- Gaah, kallt! Skriker jag.
- Blir varmt och skönt snart, älskling. Säger han och ler.

Det var så jävla skönt. När vi torkat oss la vi oss ner i sängen igen och somnade direkt.

Never say never - chapter 3

Jag gick till Emily's rum och knackade på. Hon kom fram och öppnade. När hon såg att det var jag tänkte hon slänga igen dörren i ansiktet på mig, men jag stoppade det och gick in.



Emily gick och satte sig ner på sängen. Jag valde att stå upp.

- Vad vill du? Frågade hon surt.
- Säga förlåt bara. Svarade jag.
- Okej...
- Emily, har du ens träffat den där killen? Frågade jag osäkert.
- Men jaa, klart jag har. Sa hon nonchalant.
- Vad heter han då?
- Casper.
- Hur gammal? Är han lika gammal som Damon?
- Ja det är han. Men vad spelar det för roll ens?
- Det spelar stor roll. Han är lika gammal som mig? Du är bara sexton..

Emily satt bara och stirrade på mig. Hon såg så arg ut, så jag visste vad jag skulle göra.

- Du är för fan inte min morsa! Och vadå bara sexton? Det är bara två år yngre än Casper. Du ska för fan inte säga något! Du är tillsammans med Ryan som är två år äldre än dig! Skrek hon.
- Vet du vad? Jag ska inte bry mig längre, okej? Blir du glad då? Om jag slutar bry mig? Frågade jag.
- Ja! Snälla sluta bry dig om mig och mitt liv.

När hon sa det sista gick jag därifrån.

NICKS PERSPEKTIV

"Do you see that shining star up in the sky, it makes a little sparkle in you eye" sjöng jag för mig själv.

- Det lät riktigt bra brorsan. Avbröt Joe mig.
- Tack! Försöker hitta ett nytt sound.
- Tills på fredag?
- Nej.. eller det vet man aldrig.
- Åh fan. Isåfall måste ju jag och Kevin lära oss den också.
- Äh, ta det lugnt. Har bara kommit på tre rader än så länge.
- Tre dagar kvar. Eller snart två! Du får ta och rappa på.
- Haha, käften Joe! Stick nu, måste koncentrera mig.

Måste verkligen bli klar med den här låten tills på fredag. Vill att mina fans i L.A ska vara dom första som får höra den. Sen får vi väl se om det blir en hit eller inte. Mobilen pep till så tog upp den och läste smset.

"Hej hjärtat. Ska du göra något speciellt imorgon kväll? Det är ju ändå onsdag, så tänkte att vi kanske kunde hitta på något? Jag saknar dig ju.. puss / Sel"

Skojar hon med mig? Vad fan hände mellan henne och Justin? Hon måste ju ha skickat fel.. men jag valde att svara ändå. Bara för att vara säker.

"Ööh tja? Kan tyvärr inte imorgon, måste repa. Har ju konsert på fredag. Sorry! / Nick"

Fick svar nästan direkt.

"Vad synd.. hade verkligen sett fram emot att träffa dig. Kanske en annan gång? Men jag lovar.. jag kommer komma på fredag bara för att se dig snygging! / Sel"

Alltså va? Jag förstår ingenting. Tänkte precis ringa Justin när jag såg hur mycket klockan var, 23.17. Redan? Jag la mig ner i sängen och somnade direkt.

ASHLEYS PERSPEKTIV

- Klockan är för i helvete halv tolv! Stäng av musiken Haylie! Skrek jag.
- Men det är inte ens jag? Säkert Emily! Skrek hon tillbaks.
- Emily för fan, stäng av musiken! Skrek jag.

Helt plötsligt kommer Nathan in rusande i mitt rum.

- Förlåt! Pep han.
- För..?
- Musiken såklart. Lovar ska stänga av. Sa han och gick ut.

Jag skickade iväg ett litet godnatt sms till Ryan innan jag somnade.

Never say never - chapter 2

När vi kom fram till stället höll jag nästan på att börja gråta. Framför oss var det cafét vi först träffade varandra för ett år sen och sen dess har det varit han och jag.

- Grattis på ett årsdagen älskling. Sa han och kysste mig på munnen.



- Åh! Du är bara för bäst älskling! Sa jag och hoppade till lite lätt.
- Nej, du är. Sa han och log.

Vi gick in och skulle beställa. Jag tänkte precis berätta vad jag ville ha, men till min förvåning så kom Ryan ihåg det jag beställde för ett år sen. Jag blev mållös.

- Vad är det älskling? Beställde jag fel? Frågade Ryan osäkert.
- Nej nej! Verkligen inte. Du beställde rätt.. men alltså.. jag fattar inte. Sa jag och bet mig i läppen.
- Vadå? Vad förstår du inte?
- Alltså.. hur kommer du ihåg det där? Det var ju ett år sen vi var här sist..
- Man glömmer inte saker som är viktiga, gumman. Därför jag kommer ihåg det.

Han är bara för underbar! Vi satte oss i en soffa vid ett fönster och pratade.

NICKS PERSPEKTIV

- Joe! När vare vi skulle till Los Angeles och spela nu igen? Ropade jag.
- Öhh.. fredag! Ropade han tillbaks.

Fan! Hur kunde jag glömma det? Det var ju liksom om tre dagar. Jag loggade in på twitter och skrev snabbt "hope I'll see u in L.A on friday!". Efter bara ett par sekunder fick jag många retweets tillbaks. Plötsligt kom Joe in i mitt rum.

- Hörru, hänger du med mig och Kevin och tar en pizza?
- Visst. Det får mig tänka på annat iallafall.
- Tjejproblem? Frågade Joe nyfiket.
- Du tror alltid att det handlar om någon tjej. Men det handlar faktiskt om vår konsert på fredag. Jag hade totalt glömt bort den.
- Sorry. Men du faller ju alltid för någon tjej, men sen dumpar hon dig direkt.. så inte så konstigt att jag trodde så! Åh herregud, ditt minne suger.

Orkar inte lyssna på Joe och hans snack. Vadå? Jag har väl inte tjejproblem? Jag har typ aldrig haft.. en tjej. Fan. Han har ju rätt. Varje gång jag får känslor för en tjej som dumpar hon mig direkt. Jag sitter och surar. Men nu var det ett riktigt bra tag sen jag gillade någon. Hoppas den rätta dyker upp snart..

- Kom nu slöfock! Ropade Joe.

Gick ner till Joe och Kevin som stog och vänta på mig. Medan vi gick mot pizzerian så funderade jag på allt. Men både Joe och Kevin avbröt mina funderingar.

- Vi måste verkligen hitta en tjej åt dig. Sa Kevin.
- Ja, vi borde ju ha speed date. Sa Joe.
- Eller så intervjuar vi massa tjejer, så kan vi bestämma sen? Sa Kevin.
- Jo.. eller så kan vi välja ut ett fan? Sa Joe.
- Seriöst killar! Jag vill inte hitta en tjej genom speed dating, intervju eller att ni bestämmer något fan åt mig? Jag vet själv när jag hittat den rätta. Det kommer naturligt. Eller vad säger du Kev? Danielle träffade du ju bara av en slump. Sa jag tillslut.
- Fan Joe.. Nick har rätt! Sa Kevin och det blev alldeles tyst tills vi kom fram till pizzerian och beställde vår mat.

ASHLEYS PERSPEKTIV

När vi fikat och pratat var det dags att bege sig hem. Helst av allt vill jag ju spendera hela natten med Ryan. Men han ska iväg och jobba och jag måste sova hemma för att det är skola imorgon. Ryan skjutsade hem mig och direkt när jag kom hem hoppade jag in i duschen. Efter jag duschat klädde jag på mig och borstar ut mitt hårt.

- Ash! Kan jag få låna dina mörkblåa jeans shorts imorgon? Snälla! Sa Emily när hon kom inrusande i mitt rum.
- Varför?
- Dom är snygga? Jag måste verkligen ha dom imorgon.
- Varför imorgon för?
- Meh.. Michelles kille kommer till skolan imorgon och han skulle ta med sig en kompis. Michelle sa att jag var hans typ av tjej. Så jag måste se snygg ut imorgon!
- Herregud Emily. Hur mycket vi än bråkar och det, så vet du att jag älskar dig, eller hur?
- Ja? Sa hon och tittade frågande på mig.
- Ja, precis. Är inte Michelles pojkväns kompis lite för gammal för dig då?
- SKOJAR DU MED MIG? Skrek hon.
- Allts..
- Bara för att du har en kille som är äldre än dig så får inte jag ha det? Avbröt hon och sprang till sitt rum.

Jag ringde direkt till Brianna.

- Hallå? Svarade hon.
- Usch, jag får spader alltså. Emily vill dejta en kille som är lika gammal som oss. Alltså fan.. hon är bara sexton.
- Men Ash. Kommer du inte ihåg hur du var när du var sexton då?
- Joo.. men det är inte samma sak.
- Det är det väl ändå?
- Men hon är min lillasyster. Jag vill inte att hon ska bli stor.
- Vet hur det känns. Kände exakt samma sak när Michelle blev tillsammans med Damon.
- Fan. Det är ju Damons kompis som Emily ska träffa, eller va man nu säger. Vad tycker du jag ska göra?
- Gå bara och prata med henne. Jag och Michelle pratar om allt nu för tiden. Vi har kommit varandra så mycket närmare. Så jag tycker du ska prata med Emily. Okej?
- Ja okej då..
- Bra, berätta sen om det i skolan imorgon! Puss.

Jag gick till Emily's rum och knackade på. Hon kom fram och öppnade. När hon såg att det var jag tänkte hon slänga igen dörren i ansiktet på mig, men jag stoppade det och gick in.

Never say never - chapter 1

- Vart i helvete är min gråa tjocktröja? Skrek jag förbannat på min sexton åriga lillasyster Emily.
- Men inte fan vet jag! Skrek hon tillbaks.
- Det var ju du som hade den sist! Skrek jag.
- Du får väl fan ta hand om dina egna kläder, inte mitt fel att du tappar bort dom direkt! Skrek hon.

Såhär ser nästan alltid ut hemma hos oss. Min lillasyster Emily tror hon är den snyggaste tjejen i hela världen och så tror hon att hon är bättre än alla andra. Vi bråkar nästan varje dag. Men pappa bryr sig knappt längre. Han spenderar sin tid för det mesta med hans nya flickvän Nicole. Och mamma.. hon har jag inte träffat sen jag var fyra år gammal. Pappa och Nicole har förlovat sig, så nu har hon och hennes barn flyttat in hos oss i Los Angeles. Hon har två barn. Haylie som är lika gammal som Emily och Nathan som är ett år äldre än mig. Nathan är jätte skum.. han kollar alltid på mig på ett läskigt sätt och om min pojkvän Ryan är hos oss så kollar Nathan på oss på ett äcklat sätt. Han är så skum. Men nog om det! Nu ska jag fortsätta leva mitt icke-glamourösa liv.

- Jag såg din tröja här någonstans igår tror jag. Sa Nathan.
- Jaha? Vart då någonstans? Frågade jag drygt.
- Tror Haylie lånade den..
- VA I HELV...

Jag sprang rakt in i Haylies rum och vände ut och in i alla hennes lådor.

- Vafan håller du på med? Skrek hon förbannat.
- Vad ser det ut som? Letar efter min gråa tröja! Skrek jag tillbaks och fortsatte att leta tills jag hitta den.
- Du rör aldrig mina kläder igen, fattar du? Skrek jag.

Jag gick in till mitt rum och sminkade mig innan jag gick till skolan. Nathan hann i kapp mig och började prata på som vanligt.

- Vad ska du göra idag?
- Ska träffa Ryan.
- Aha..

Jag gick ifrån honom och så fort jag fick syn på Brianna min bästavän, sprang jag snabbt till henne.

- Omg, va han är läskig! Sa jag och nickade med huvudet mot Nathan.
- Vadå.. jag tycker han är rätt söt. Sa Brianna och stirrade efter Nathan.
- Fan Bri! Du är sjuk..

När skolan var slut gick jag och Brianna mot våra skåp för att hämta våra jackor och väskor.

- Juste! Vet du vilka som kommer hit på fredag? Frågade Brianna entusiastiskt.
- Nej? Svarade jag ointresserad.
- Jonas brothers!
- Åh.. okej?
- Men kom igen Ash! Snälla, du kan väl följa med och se dom?
- Meh, dom är inte ens så bra! Kan inte typ Katie eller Jamie följa med istället?
- NEJ! Jag vill att du ska med, du är min bästavän.. snälla, du kan väl ställa upp för mig den här gången bara?

Jag funderade ett tag på det Brianna sagt. Visst, jag är hennes bästavän och hon avgudar Jonas brothers. Men betyder det att jag måste följa med för det? Jag hatar ju dom! Eller okej, hatar gör jag ju inte. Men jag gillar dom inte iallafall.

- Hallå? Sa Brianna och ryckte i mig.
- Eh, vadå?
- Snälla följ med? Jag vet att du inte är ett så stort fan av dom. Men du skulle göra mig till världens lyckligaste tjej.
- Åh, va du är jobbig! Men jaja okej jag följer väl med.
- JAAA! Du är bäst! Sa hon och kramade om mig hårt. - Men du bara så du vet är Joe min!
- Lugn, tänker inte ta någon utav dom. Sa jag med ett skratt.

När vi gick ut från skolan såg jag att Ryan stog på parkeringen och vänta på mig.

- Jag måste gå, Ryan väntar. Men vi ses imorn! Sa jag och sprang mot Ryan.

När jag kom fram till honom hoppade jag upp i hans famn och kysste ihjäl honom.

- Så var ska vi? Frågade jag nyfiket.
- Det får du se!
- Men jag vill veta..
- Du får se. Vill att de ska vara en överraskning.

När vi kom fram till stället höll jag nästan på att börja gråta. Framför oss var det cafét vi först träffade varandra för ett år sen och sen dess har det varit han och jag.

- Grattis på ett årsdagen älskling. Sa han och kysste mig på munnen.

RSS 2.0