A love story - chapter 20
Först satt vi alla alldeles tysta i sängen och sa ingenting till varandra sedan började Demi berätta..
- Jo det är alltså såhär att...jag är tillsammans med Dougie Poynter från McFly..
- Du skojar, eller hur? Har inte han flickvän redan? Frågade jag förvånat.
- Han gjorde slut med henne...för mig. Svarade Demi.
- Men va?! Det här är helt sjukt. Hur gammal är han.. typ 27? Sa jag.
- What's up with the questions? Haha, du frågar fett mycket. Nej han är 23 faktiskt. Sa Demi.
- Sorry! Haha, är bara så nyfiken. Men gud.. shit! Så ni är tillsammans? Undrade jag.
- Ja, vi är tillsammans, men har bara varit det i två veckor.. så det har inte blivit så seriöst än. Sa Demi.
- Jaha oj, okej. Men varför har du inte sagt något till Joe och dom då? Frågade jag.
- Asso jo.. dom gillar inte Dougie så speciellt mycket så vill ju helst inte att dom ska veta just nu. Svarade Demi.
- Ojdå.. men tror du inte det är lika bra att berätta det då? Så att dom vet? Undrade jag.
- Egentligen är det ju bäst för mig att berätta det. Men jag vill att vårt förhållande ska va hemligt just nu. Det är bara du och Selena som vet om det. Inte ens min lillasyster vet om Dougie och det är så jag vill ha det. Svarade Demi.
Det här var en otroligt stor nyhet att ta in. Too much information. Hur ska jag kunna vara normal mot Nick nu när jag vet det här? Och jag får inte avslöja det.. för då dödar Demi mig. Jag satt som förstenad ett tag. Demi gjorde en kopp té till mig. Vi satt och fortsatte att prata om Dougie, men jag började röra mig hemåt igen vid sju tiden och när jag kom hem hade jag ett sms från Justin som undrade när vi skulle ses imorgon. Ringde upp honom och sa att vi kunde träffas i centrum vid tre tiden.
Den natten kom inte Nick och dom hem. Dom skulle sova över på ett hotell så jag fick sova själv. Kändes jätte konstigt och hemskt. Jag vill ha min pojkvän brevid mig. Det tog ett tag för mig innan jag somna men tillslut somnade jag iallafall och morgonen därpå vaknade jag inte förrän klockan ett. Hade två sms. Ett från Justin och ett från Nick. Justin sa bara att han längtade tills vi skulle träffas och Nick frågade hur jag mådde och om jag hade haft det kul med Selena och Demi igår. Aw, så söt min fina pojkvän är. Han är så omtänksam. Jag älskar honom så jävla mycket! När klockan blivit halv tre fixade jag mig och drog iväg till centrum. Kom dit lite tidigare, men Justin var redan där.
- Josephine! Ropa Justin och kom fram för att krama mig.
Vi gick in till ett café och köpte varsin latte och kladdkaka. Jätte gott! Det förvånade mig hur bra vi kom överens idag till skillnad för iförrgår. Det var som om ingenting hade hänt. Att vi alltid varit vänner. Det kändes underbart att ha en vän som Justin. Han är en sån bra lyssnare. När vi skrattat en hel del bestämde jag mig för att nu är det dags att han får veta om min pappa. Jag har ju knappt fått prata om honom för någon. Har ju inte velat, för jag skäms. Jag skäms så mycket över vad pappa gjorde mot mig och mamma. Men jag vill att Justin ska veta.. då kanske han förstår mig bättre. Hoppas verkligen det.
- Oj.. Josi.. jag visste inte. Började Justin säga.
- Det är nästan ingen som vet. Sa jag.
- Vad hemskt. Men varför berättar du det här till mig? Undrade Justin.
- Vi kommer så bra överens och jag känner verkligen att jag kan lita på dig. Svarade jag.
- Åh. Det där värmer faktiskt! Sa Justin glatt.
- Ja.. sa jag tyst.
- Förstår verkligen hur du känner. Och du anar inte hur glad jag är över att du ens berättade det där för mig! Sa Justin lite förvånad.
- Haha nej! Men du vet inte heller hur länge jag gått och funderat på det där.. sa jag.
- Det har du rätt i. Sa Justin och skrattade.
Den här killen är fucking amazing! Det kändes lite tråkigt att behöva säga hejdå till honom när jag drog vidare hem igen. Kanske inte skulle hinna träffa honom en gång till innan jag åkte hem till Sverige, om jag nu åker hem vill säga.
När jag kom hem till Jonas igen var Denise, Danielle och Frankie hemma. Denise och Danielle stog i köket och förberedde mat. Dom lagade ganska mycket så jag antog att killarna skulle komma hem ikväll.
- Behöver ni hjälp med något så säg till! Sa jag och gick för att sätta mig i soffan brevid Frankie.
- Vi klarar oss. Men tack iallafall. Sa Danielle.
- Frankie! Kommer killarna hem ikväll eller varför lagar dom så mycket? Undrade jag.
- Aa, dom kommer hem ikväll. Svarade Frankie och blinkade.
När maten var klar hade killarna fortfarande inte kommit. Men efter en halvtimme kom dom. Jag sprang och pussade ihjäl Nick. Vi gick alla och satte oss vid bordet för att äta. Denise är världsbäst på att laga mat och gör alltid lika god mat. All mat var slut när vi gick från bordet. Jag och Nick gick ner till hans rum och han berättade om konserten och jag berättade om min dag.
- Va? Träffade du Justin? Frågade Nick.
Jag såg på hans min att han vart väldigt ledsen, besviken...tillochmed lite arg.
- Jo det är alltså såhär att...jag är tillsammans med Dougie Poynter från McFly..
- Du skojar, eller hur? Har inte han flickvän redan? Frågade jag förvånat.
- Han gjorde slut med henne...för mig. Svarade Demi.
- Men va?! Det här är helt sjukt. Hur gammal är han.. typ 27? Sa jag.
- What's up with the questions? Haha, du frågar fett mycket. Nej han är 23 faktiskt. Sa Demi.
- Sorry! Haha, är bara så nyfiken. Men gud.. shit! Så ni är tillsammans? Undrade jag.
- Ja, vi är tillsammans, men har bara varit det i två veckor.. så det har inte blivit så seriöst än. Sa Demi.
- Jaha oj, okej. Men varför har du inte sagt något till Joe och dom då? Frågade jag.
- Asso jo.. dom gillar inte Dougie så speciellt mycket så vill ju helst inte att dom ska veta just nu. Svarade Demi.
- Ojdå.. men tror du inte det är lika bra att berätta det då? Så att dom vet? Undrade jag.
- Egentligen är det ju bäst för mig att berätta det. Men jag vill att vårt förhållande ska va hemligt just nu. Det är bara du och Selena som vet om det. Inte ens min lillasyster vet om Dougie och det är så jag vill ha det. Svarade Demi.
Det här var en otroligt stor nyhet att ta in. Too much information. Hur ska jag kunna vara normal mot Nick nu när jag vet det här? Och jag får inte avslöja det.. för då dödar Demi mig. Jag satt som förstenad ett tag. Demi gjorde en kopp té till mig. Vi satt och fortsatte att prata om Dougie, men jag började röra mig hemåt igen vid sju tiden och när jag kom hem hade jag ett sms från Justin som undrade när vi skulle ses imorgon. Ringde upp honom och sa att vi kunde träffas i centrum vid tre tiden.
Den natten kom inte Nick och dom hem. Dom skulle sova över på ett hotell så jag fick sova själv. Kändes jätte konstigt och hemskt. Jag vill ha min pojkvän brevid mig. Det tog ett tag för mig innan jag somna men tillslut somnade jag iallafall och morgonen därpå vaknade jag inte förrän klockan ett. Hade två sms. Ett från Justin och ett från Nick. Justin sa bara att han längtade tills vi skulle träffas och Nick frågade hur jag mådde och om jag hade haft det kul med Selena och Demi igår. Aw, så söt min fina pojkvän är. Han är så omtänksam. Jag älskar honom så jävla mycket! När klockan blivit halv tre fixade jag mig och drog iväg till centrum. Kom dit lite tidigare, men Justin var redan där.
- Josephine! Ropa Justin och kom fram för att krama mig.
Vi gick in till ett café och köpte varsin latte och kladdkaka. Jätte gott! Det förvånade mig hur bra vi kom överens idag till skillnad för iförrgår. Det var som om ingenting hade hänt. Att vi alltid varit vänner. Det kändes underbart att ha en vän som Justin. Han är en sån bra lyssnare. När vi skrattat en hel del bestämde jag mig för att nu är det dags att han får veta om min pappa. Jag har ju knappt fått prata om honom för någon. Har ju inte velat, för jag skäms. Jag skäms så mycket över vad pappa gjorde mot mig och mamma. Men jag vill att Justin ska veta.. då kanske han förstår mig bättre. Hoppas verkligen det.
- Oj.. Josi.. jag visste inte. Började Justin säga.
- Det är nästan ingen som vet. Sa jag.
- Vad hemskt. Men varför berättar du det här till mig? Undrade Justin.
- Vi kommer så bra överens och jag känner verkligen att jag kan lita på dig. Svarade jag.
- Åh. Det där värmer faktiskt! Sa Justin glatt.
- Ja.. sa jag tyst.
- Förstår verkligen hur du känner. Och du anar inte hur glad jag är över att du ens berättade det där för mig! Sa Justin lite förvånad.
- Haha nej! Men du vet inte heller hur länge jag gått och funderat på det där.. sa jag.
- Det har du rätt i. Sa Justin och skrattade.
Den här killen är fucking amazing! Det kändes lite tråkigt att behöva säga hejdå till honom när jag drog vidare hem igen. Kanske inte skulle hinna träffa honom en gång till innan jag åkte hem till Sverige, om jag nu åker hem vill säga.
När jag kom hem till Jonas igen var Denise, Danielle och Frankie hemma. Denise och Danielle stog i köket och förberedde mat. Dom lagade ganska mycket så jag antog att killarna skulle komma hem ikväll.
- Behöver ni hjälp med något så säg till! Sa jag och gick för att sätta mig i soffan brevid Frankie.
- Vi klarar oss. Men tack iallafall. Sa Danielle.
- Frankie! Kommer killarna hem ikväll eller varför lagar dom så mycket? Undrade jag.
- Aa, dom kommer hem ikväll. Svarade Frankie och blinkade.
När maten var klar hade killarna fortfarande inte kommit. Men efter en halvtimme kom dom. Jag sprang och pussade ihjäl Nick. Vi gick alla och satte oss vid bordet för att äta. Denise är världsbäst på att laga mat och gör alltid lika god mat. All mat var slut när vi gick från bordet. Jag och Nick gick ner till hans rum och han berättade om konserten och jag berättade om min dag.
- Va? Träffade du Justin? Frågade Nick.
Jag såg på hans min att han vart väldigt ledsen, besviken...tillochmed lite arg.
A love story - chapter 19
Efter maten låg vi alla i deras vardagsrum och kollade på någon film. Det var så mysigt. Jag somnade tillslut men Nick väckte mig runt ett och sa att vi skulle gå ner och sova istället, så följde med honom ner och somnade direkt. Inatt fick jag iallafall sova brevid min fina pojkvän.
Efter en god natts sömn vaknade jag av att Nick inte låg brevid mig. Såg honom stå lite längre bort och byta om. Gosh så snygg han är.. sen kom jag att tänka på att han kan gå!
- Kan du gå? Frågade jag förvånat.
- Hehe, ja lite. Det gör fortfarande ont, men kan gå bättre så ska på konserten idag. Svarade Nick.
- ÅH! Vad bra älskling! Skrek jag och sprang upp och kramade honom.
När Nick och de andra dragit iväg för att överraska folk med en konsert duschade jag och fixade mig. Halv två kom både Selena och Demi till mig och vi snackade en massa. Vi tänkte först bara stanna inne och fika, men Selena var så sugen på starbucks så vi drog dit och stannade där rätt länge.. tror nog att expediterna blev lite sura på oss. Men det fick dom bli!
- Så berätta nu. Är ni tillsammans? Frågade Demi.
- Ja.. alltså... jag vet inte. Svarade jag och kollade ner.
- Meh! Det måste du ju veta.. har han inte sagt något? Undrade Selena.
- Jo.. han har sagt att han älskar mig. Svarade jag.
- VA?! Skrek Selena och Demi i mun på varandra.
- Men vad svarade du då? Sa du att du älska honom? Då är ni väl tillsammans? Frågade Demi chockat.
- Wow, tjejer ni är bra på att vara nyfikna och fråga saker hela tiden! Svarade jag med ett skratt.
- Men ja! Vi vill ju veta! Sa Demi förvånat och log.
- Haha! Ni ska få veta om ni slutar tjata.. sa jag och kände att jag blev lite röd.
- Oh lala! Josi blir generad. Nånting har hänt alltså! Retade Selena mig.
- Sluta Sel! Du skämmer ut mig... sa jag och låtsades bli sur, sen berättade jag om allt som hänt mellan mig och Nick.
- Shit vad gulligt. Ni är typ det perfekta paret! Nästan som du och Joe, Demi! Sa Selena och log mot Demi.
- Snälla Sel.. jag och Joe finns inte längre. Han har Ashley nu.. sa Demi och verkade lite ledsen men log sedan och sa:
- Men du och Nick, ni är verkligen det perfekta paret. Så himla söta tillsammans, så att man smälter.
- Naw! Va söta ni är flickor. Ni förstår inte hur glad jag blir! Sa jag och hade ett urfånigt leénde på läpparna.
- Haha! Jodå, vi förstår precis. Vi ser ju hur glad du är, vännen. Sa Demi glatt.
Vi fortsatte att prata om allt möjligt. Selena började berätta om hennes på g, Adam Sevani. Dom hade tydligen dejtat i tre månader. Men det hade jag ju såklart ingen aning om för hon sa att hon inte berättat det än för Joe, Nick eller Kevin. Det är bara Demi som vet om det, men nu vet jag ju också! Adam och Selena ser ju sjukt bra ut, så jag är jätteglad för dom båda!
- Men Demi.. har inte du någon kille då? Frågade jag osäkert.
- Njae. Det är lite komplicerat. Svarade Demi och kollade osäkert på Selena som kollade ner.
- Vänta.. vadå? Vad har jag missat? Frågade jag och kollade på dom båda.
- Missat? Haha, du har missat en massa! Nej men vet inte om jag vill berätta det här. Vet ju inte vilka som sitter och tjuvlyssnar.. svarade Demi och kollade runt.
Vi bestämde oss för att åka hem till Demi istället och ta det lugnt där, så kunde hon berätta om vad som hänt. Så när vi kommit hem till henne gick in till hennes rum direkt och la oss i sängen alla tre. Jag märkte även hur fint hon bodde. Såhär vill jag också bo...
- Vill du veta? Frågade Demi som väckte mig från min lilla dröm.
- Ja självklart! Svarade jag och satte mig upp.
- Okej. Men lova att du inte berättar för någon, okej? Sa Demi och hon verkade allvarlig.
- Jag lovar. Sa jag oförstående.
- Du måste det verkligen, för nu litar jag på dig. Du får inte berätta till Nick ens! Sa Demi.
- Nej jag lovar, ska inte berätta för någon. Lita på mig! Sa jag
Vad fan var det hon skulle berätta egentligen? Och som jag inte heller fick säga till Nick? Dom är ju bästavänner och berättar allt till varandra.. Vad är det hon undanhåller ifrån killarna?
- Hoppas det, annars ligger du och jag risigt till. Sa Demi.
- Eh.. jag tänker inte berätta för någon, inte ens för Nick även fast det kommer att bli svårt. Jag lovar att du kommer att få vara den som berättar för honom och de andra ifall du nu bestämmer dig för att berätta. Sa jag.
- Tack! Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det till dom, så det tar nog ett tag. Sa Demi.
Först satt vi alla alldeles tysta i sängen och sa ingenting till varandra sedan började Demi berätta..
Efter en god natts sömn vaknade jag av att Nick inte låg brevid mig. Såg honom stå lite längre bort och byta om. Gosh så snygg han är.. sen kom jag att tänka på att han kan gå!
- Kan du gå? Frågade jag förvånat.
- Hehe, ja lite. Det gör fortfarande ont, men kan gå bättre så ska på konserten idag. Svarade Nick.
- ÅH! Vad bra älskling! Skrek jag och sprang upp och kramade honom.
När Nick och de andra dragit iväg för att överraska folk med en konsert duschade jag och fixade mig. Halv två kom både Selena och Demi till mig och vi snackade en massa. Vi tänkte först bara stanna inne och fika, men Selena var så sugen på starbucks så vi drog dit och stannade där rätt länge.. tror nog att expediterna blev lite sura på oss. Men det fick dom bli!
- Så berätta nu. Är ni tillsammans? Frågade Demi.
- Ja.. alltså... jag vet inte. Svarade jag och kollade ner.
- Meh! Det måste du ju veta.. har han inte sagt något? Undrade Selena.
- Jo.. han har sagt att han älskar mig. Svarade jag.
- VA?! Skrek Selena och Demi i mun på varandra.
- Men vad svarade du då? Sa du att du älska honom? Då är ni väl tillsammans? Frågade Demi chockat.
- Wow, tjejer ni är bra på att vara nyfikna och fråga saker hela tiden! Svarade jag med ett skratt.
- Men ja! Vi vill ju veta! Sa Demi förvånat och log.
- Haha! Ni ska få veta om ni slutar tjata.. sa jag och kände att jag blev lite röd.
- Oh lala! Josi blir generad. Nånting har hänt alltså! Retade Selena mig.
- Sluta Sel! Du skämmer ut mig... sa jag och låtsades bli sur, sen berättade jag om allt som hänt mellan mig och Nick.
- Shit vad gulligt. Ni är typ det perfekta paret! Nästan som du och Joe, Demi! Sa Selena och log mot Demi.
- Snälla Sel.. jag och Joe finns inte längre. Han har Ashley nu.. sa Demi och verkade lite ledsen men log sedan och sa:
- Men du och Nick, ni är verkligen det perfekta paret. Så himla söta tillsammans, så att man smälter.
- Naw! Va söta ni är flickor. Ni förstår inte hur glad jag blir! Sa jag och hade ett urfånigt leénde på läpparna.
- Haha! Jodå, vi förstår precis. Vi ser ju hur glad du är, vännen. Sa Demi glatt.
Vi fortsatte att prata om allt möjligt. Selena började berätta om hennes på g, Adam Sevani. Dom hade tydligen dejtat i tre månader. Men det hade jag ju såklart ingen aning om för hon sa att hon inte berättat det än för Joe, Nick eller Kevin. Det är bara Demi som vet om det, men nu vet jag ju också! Adam och Selena ser ju sjukt bra ut, så jag är jätteglad för dom båda!
- Men Demi.. har inte du någon kille då? Frågade jag osäkert.
- Njae. Det är lite komplicerat. Svarade Demi och kollade osäkert på Selena som kollade ner.
- Vänta.. vadå? Vad har jag missat? Frågade jag och kollade på dom båda.
- Missat? Haha, du har missat en massa! Nej men vet inte om jag vill berätta det här. Vet ju inte vilka som sitter och tjuvlyssnar.. svarade Demi och kollade runt.
Vi bestämde oss för att åka hem till Demi istället och ta det lugnt där, så kunde hon berätta om vad som hänt. Så när vi kommit hem till henne gick in till hennes rum direkt och la oss i sängen alla tre. Jag märkte även hur fint hon bodde. Såhär vill jag också bo...
- Vill du veta? Frågade Demi som väckte mig från min lilla dröm.
- Ja självklart! Svarade jag och satte mig upp.
- Okej. Men lova att du inte berättar för någon, okej? Sa Demi och hon verkade allvarlig.
- Jag lovar. Sa jag oförstående.
- Du måste det verkligen, för nu litar jag på dig. Du får inte berätta till Nick ens! Sa Demi.
- Nej jag lovar, ska inte berätta för någon. Lita på mig! Sa jag
Vad fan var det hon skulle berätta egentligen? Och som jag inte heller fick säga till Nick? Dom är ju bästavänner och berättar allt till varandra.. Vad är det hon undanhåller ifrån killarna?
- Hoppas det, annars ligger du och jag risigt till. Sa Demi.
- Eh.. jag tänker inte berätta för någon, inte ens för Nick även fast det kommer att bli svårt. Jag lovar att du kommer att få vara den som berättar för honom och de andra ifall du nu bestämmer dig för att berätta. Sa jag.
- Tack! Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det till dom, så det tar nog ett tag. Sa Demi.
Först satt vi alla alldeles tysta i sängen och sa ingenting till varandra sedan började Demi berätta..
A love story - chapter 18
- Godnatt världens bästa flickvän. Tänker aldrig släppa taget om dig.
- Nämen åh vad underbar du är! Sa Nick med ett stort leénde.
Han åt och njöt verkligen. Berömde mig hela tiden om hur god frukosten var. Åh vad jag blev glad! Ska nog göra middag till oss två ikväll.
- Vad ska du hitta på idag? För jag förstår ifall du inte bara vill ligga hemma här med mig och inte göra nånting. Sa Nick.
Jag vill bara att Nicks fot ska bli bättre. Hans ansikte ser inte lika hemskt ut längre och det gör inte Joes heller, fast han ser fortfarande hemsk ut. Han har fortfarande blåtira kvar.. så han ville inte heller gå ut idag. Haha förstår honom. Alla paparazzis och fans skulle väl fråga som hänt.
Jag och Nick spenderade hela dagen i sängen och kollade på minst tio filmer.. när klockan närmade sig sju bestämde jag mig för att laga mat. Var så trött på att bara ligga i sängen hela dagen. Så jag gick upp och skulle börja fixa lite mat.
- Behöver du hjälp med något? Frågade Danielle.
Vi fixade maten och när allt var klart kom alla upp och satte sig vid bordet förutom Nick. Jag gick ner till honom och bad honom komma upp för att äta. Så ont kunde det väl inte göra i foten? Och han måste ju ändå försöka att gå..
- Bär du mig då? Frågade Nick sarkastiskt.
Han var så söt när han var sur! När han kom upp applåderade alla.. haha stackarn skämdes ihjäl. Vi satt och åt rätt länge och pratade om en massa. Den här familjen är så himla underbar, jag älskar alla så otroligt mycket! Det kommer att bli svårt och jobbigt att behöva lämna dom sen ifall jag inte får bo hos pappa.
Efter maten låg vi alla i deras vardagsrum och kollade på någon film. Det var så mysigt. Jag somnade tillslut men Nick väckte mig runt ett och sa att vi skulle gå ner och sova istället, så följde med honom ner och somnade direkt. Inatt fick jag iallafall sova brevid min fina pojkvän.
Även efter allt hemskt som hänt den kvällen, så somnade jag med ett leénde på läpparna.
När jag vaknade på morgonen bestämde jag mig för att vara världens bästa flickvän, eftersom han nu tycker att jag är det. Så jag bestämde mig för att göra frukost på sängen till honom för han kan fortfarande inte gå. Skönt att dom har ledigt idag då. Men imorgon är det konsert igen. Jag gick upp och gjorde engelsk frukost med bacon och sånt. När jag kom ner satt Nick upp i sängen och kollade på tv.
- Nämen åh vad underbar du är! Sa Nick med ett stort leénde.
- Visst är jag? Haha nej men ville vara en snäll flickvän... sa jag och log.
- Du är alltid snäll! Sa Nick och gav mig en varm puss.
Han åt och njöt verkligen. Berömde mig hela tiden om hur god frukosten var. Åh vad jag blev glad! Ska nog göra middag till oss två ikväll.
- Vad ska du hitta på idag? För jag förstår ifall du inte bara vill ligga hemma här med mig och inte göra nånting. Sa Nick.
- Skojar du med mig? Bryr mig inte om vad vi gör.. bara jag får vara med dig! Sa jag.
- Haha! Men jag vill att du ska ut och ha kul. Sa Nick.
- Jag har kul när jag är med dig ju.. sa jag.
- Ja men.. följ med Kevin och Danielle eller Joe och Ashley? Frågade Nick.
- Hm.. jag vet inte. Ska ju ändå träffa Selena och Demi imorgon.. så vill helst spendera lite mer tid med dig. Svarade jag.
- Just det! Glömde bort det totalt. Men då tar vi det lugnt? Kollar på film bara? Sa Nick och kolla på mig.
- Javisst. Det låter bra! Sa jag glatt.
Jag vill bara att Nicks fot ska bli bättre. Hans ansikte ser inte lika hemskt ut längre och det gör inte Joes heller, fast han ser fortfarande hemsk ut. Han har fortfarande blåtira kvar.. så han ville inte heller gå ut idag. Haha förstår honom. Alla paparazzis och fans skulle väl fråga som hänt.
Jag och Nick spenderade hela dagen i sängen och kollade på minst tio filmer.. när klockan närmade sig sju bestämde jag mig för att laga mat. Var så trött på att bara ligga i sängen hela dagen. Så jag gick upp och skulle börja fixa lite mat.
- Behöver du hjälp med något? Frågade Danielle.
- Oj.. visste inte att du va här. Ja om du vill! Svarade jag.
- Hehe. Vad tänkte du laga för något? Frågade Danielle.
- Tänkte bara göra pasta carbonara till mig och Nick.. men nu kan vi ju laga till hela familjen? Sa jag.
- Jaha okej. Ja det låter jättebra! Är så himla sugen på det också! Sa Danielle och log.
- Haha! Jag med.. sa jag med ett leénde.
Vi fixade maten och när allt var klart kom alla upp och satte sig vid bordet förutom Nick. Jag gick ner till honom och bad honom komma upp för att äta. Så ont kunde det väl inte göra i foten? Och han måste ju ändå försöka att gå..
- Bär du mig då? Frågade Nick sarkastiskt.
- Alltid. Nej men du måste försöka gå, Nick! Svarade jag.
- Meehh... ja okej då! Sa Nick surt.
Han var så söt när han var sur! När han kom upp applåderade alla.. haha stackarn skämdes ihjäl. Vi satt och åt rätt länge och pratade om en massa. Den här familjen är så himla underbar, jag älskar alla så otroligt mycket! Det kommer att bli svårt och jobbigt att behöva lämna dom sen ifall jag inte får bo hos pappa.
Efter maten låg vi alla i deras vardagsrum och kollade på någon film. Det var så mysigt. Jag somnade tillslut men Nick väckte mig runt ett och sa att vi skulle gå ner och sova istället, så följde med honom ner och somnade direkt. Inatt fick jag iallafall sova brevid min fina pojkvän.
A love story - chapter 17
Orkade inte ens svara på det smset.. inte nu när jag var så orolig. Jag provar att ringa honom.. men inget svar? Vafan!? Okej, han kanske inte hörde.. så jag provar väl en gång till. När jag ringt tio gånger utan något svar orkade jag inte mer. Jag sprang upp till Denise för att höra ifall hon hört något ifrån Paul. När jag kom upp till henne höll hon telefonen mot örat och pratade lite tyst, så jag hörde inte vad hon sa.. Hon vände sig om mot mig och jag såg att hon grät...
- Killarna blev överfallna av några när de skulle från arenan. Sa Denise och försökte hålla sig lugn.
Jag sa ingenting. Utan stog där och kollade på henne och grät. Jag grät så mycket så jag knappt kunde andas. Jag bad henne om att få åka till sjukhuset. Jag var tvungen att träffa Nick.
När vi kommit till sjukhuset sprang jag direkt till den avdelning där Nick och Joe befann sig. När jag kom in i rummet brast jag ut i gråt igen. Joes ansikte var helt förstört och Nick.. hans fot var svullen och hans ansikte var blodigt. Vem fan gör sånt här? Jag gick mot Nick och han kollade upp på mig.
- Förlåt för att jag inte hörde av mig.. sa han tyst.
Jag la mig i sängen med honom och höll om honom tills sköterskorna kom och sa åt oss att gå ut därifrån. De skulle röntga Nicks fot för att se ifall den verkligen var bruten och efter 30 långa minuter kom de tillbaks med glada nyheter enligt dom.
- Han har bara stukat foten, så det är inget allvarligt. Han har tur! Sa sköterskan.
Tur? Hur kan han ha tur när han stukat sin jävla fot och blivit sönder slagen? Fy vad sur jag var när hon sa så det. Hade lust att slå till henne.
- Vi ska bara tvätta rent såren i deras ansikten sedan kan de få åka hem med er. Fortsatte sköterskan.
Efter 40 minuter var de äntligen klara. Jag var jätte trött. Orkade knappt hålla mina ögon öppna. Jag gick tillsammans med Kevin till bilen och pratade om det som hänt. Jag är jätteglad över att ingenting hände Kevin eller Paul, men skulle så klart vara bäst ifall ingenting hänt någon utav dom alls!
När vi kom hem gick jag ner till Nicks rum och bäddade hans bäddsoffa för att jag skulle sova i den. Fick inte ligga brevid Nick inatt ifall jag skulle komma åt hans fot. Nick kom ner hoppande för trapporna och la sig i sängen.
- Behövar du hjälp med att ta av dig kläderna? Frågade jag.
Vi låg och pratade ett tag innan vi somnade..
- Hur ska du nu kunna uppträda? Frågade jag.
Han sa inget. Han tog tag i mig så jag hamnade över honom. Sen kysste han mig på munnen en lång stund. Jag hoppade in i min säng och la mig ner för att sova. Då sa Nick.
- Godnatt världens bästa flickvän. Tänker aldrig släppa taget om dig.
Även efter allt hemskt som hänt den kvällen, så somnade jag med ett leénde på läpparna.
Jag visste direkt att det var något hemskt som hade hänt. Jag kunde knappt hålla tårarna inne. När Denise lagt på kom hon fram till mig. Jag kände sakta hur tårarna rann ner för kinden.
- Killarna blev överfallna av några när de skulle från arenan. Sa Denise och försökte hålla sig lugn.
- M-m-men...va hände? Frågade jag.
- Joe och Nick var på väg till bilen, men de blev på hoppna innan de hann gå in. Som tur var hände det inte något jätte allvarligt. Joe fick några slag i ansiktet så han har ett blått öga, men lite värre är det med Nick.. dom tror han brutit ena foten. Svarade Denise.
Jag sa ingenting. Utan stog där och kollade på henne och grät. Jag grät så mycket så jag knappt kunde andas. Jag bad henne om att få åka till sjukhuset. Jag var tvungen att träffa Nick.
När vi kommit till sjukhuset sprang jag direkt till den avdelning där Nick och Joe befann sig. När jag kom in i rummet brast jag ut i gråt igen. Joes ansikte var helt förstört och Nick.. hans fot var svullen och hans ansikte var blodigt. Vem fan gör sånt här? Jag gick mot Nick och han kollade upp på mig.
- Förlåt för att jag inte hörde av mig.. sa han tyst.
- Snälla.. säg inte så.. det är inte ditt fel... sa jag och grät.
- Jag älskar dig, sa Nick.
Jag la mig i sängen med honom och höll om honom tills sköterskorna kom och sa åt oss att gå ut därifrån. De skulle röntga Nicks fot för att se ifall den verkligen var bruten och efter 30 långa minuter kom de tillbaks med glada nyheter enligt dom.
- Han har bara stukat foten, så det är inget allvarligt. Han har tur! Sa sköterskan.
Tur? Hur kan han ha tur när han stukat sin jävla fot och blivit sönder slagen? Fy vad sur jag var när hon sa så det. Hade lust att slå till henne.
- Vi ska bara tvätta rent såren i deras ansikten sedan kan de få åka hem med er. Fortsatte sköterskan.
Efter 40 minuter var de äntligen klara. Jag var jätte trött. Orkade knappt hålla mina ögon öppna. Jag gick tillsammans med Kevin till bilen och pratade om det som hänt. Jag är jätteglad över att ingenting hände Kevin eller Paul, men skulle så klart vara bäst ifall ingenting hänt någon utav dom alls!
När vi kom hem gick jag ner till Nicks rum och bäddade hans bäddsoffa för att jag skulle sova i den. Fick inte ligga brevid Nick inatt ifall jag skulle komma åt hans fot. Nick kom ner hoppande för trapporna och la sig i sängen.
- Behövar du hjälp med att ta av dig kläderna? Frågade jag.
- Skulle vara jätte snällt om du hjälpte mig med det.. svarade Nick.
- Hihi, så klart! Sa jag.
Vi låg och pratade ett tag innan vi somnade..
- Hur ska du nu kunna uppträda? Frågade jag.
- Det är det jag också undrar.. är så osäker på om jag ens kommer att kunna uppträda på söndag. Svarade Nick.
- Fan.. varför skulle det hända just dig.. sa jag surt.
- Killarna är väl avundsjuka på att du är min och ville att jag inte skulle kunna gå mer? Sa Nick med log.
- Haha.. det där var inte ens kul! Men isåfall är dom dumma i huvudet! För om dom nu inte vill att du ska spendera tid med mig ska dom ju inte bryta dina ben.. för då får du spendera ännu mer tid med mig. Vilka smart-asses! Sa jag.
- Haha, det har du rätt i. Smart där gumman! Sa Nick och skratta.
- Jo men.. du.. nu är det 6 dagar kvar tills jag åker hem. Sa jag.
- Måste du ta upp det hela tiden? Jag vill inte tänka på det. Sa Nick.
- Förlåt.. men det är bara det att.. sa jag, men avbröt mig själv med att komma tänka på någonting.
- Bara det att..? Frågade Nick.
- Alltså du vet att jag inte vill åka härifrån, right? Undrade jag.
- Ja? Sa Nick frågande.
- Mm.. jag kanske flyttar tillbaks. Sa jag.
- VA? Ska du flytta tillbaks? Frågade Nick chockat.
- Jag vill.. och isåfall kanske jag kan bo hos pappa. Svarade jag.
- Herregud! Vet du hur glad jag blev nu? Du har verkligen förgyllt min dag! Sa Nick jätteglatt.
- Hihi! Vill inte förlora dig. Sa jag och gick fram för att pussa honom godnatt.
Han sa inget. Han tog tag i mig så jag hamnade över honom. Sen kysste han mig på munnen en lång stund. Jag hoppade in i min säng och la mig ner för att sova. Då sa Nick.
- Godnatt världens bästa flickvän. Tänker aldrig släppa taget om dig.
Även efter allt hemskt som hänt den kvällen, så somnade jag med ett leénde på läpparna.
A love story - chapter 16
Jag menade verkligen föralltid när jag sa det.
När vi stannat utanför Jonas hus satt vi kvar i bilen ett tag och pratade. Det kändes så mycket bättre och lättare nu när vi pratar än vad det gjorde innan, då var stämningen total katastrof. Kändes som tiden bara rann iväg för helt plötsligt var klockan halv tolv? Justin sa att det kanske var bäst ifall jag gick in, så gjorde som han sa. Vi sa hejdå och bestämde oss för att ta en fika någondag.
- Är det Josephine? Hörde jag Denise ropa.
- Ja det är jag. Svarade jag.
- Oj! Vart har du varit så här länge? Sa hon och såg frågande på mig.
- Jag trodde Nick berättat..? Men jag var iallafall med Justin. Svarade jag.
- Nej nej, Nick och de andra har inte ens kommit hem än.. Jaha ja men okej! Hade ni det kul då? Sa Denise.
- Aha.. trodde dom var hemma. Sa jag lite besviket men fortsatte att berätta om min och Justins dag tillsammans.
Bytte om, tvättade bort mitt smink och borstade tillsist tänderna. Vart höll Nick och dom hus? Klockan är lite över tolv nu och dom är fortfarande inte hemma.. fan vad jag vill ringa honom och höra vad som hänt. Tog upp mobilen och skrev in hans nummer, men precis innan jag skulle trycka på ringa knappen fick jag ett sms. Så jag struntade i att ringa honom i hopp om att smset var från Nick... men det var från Justin.
"Tack för en jätte trevlig kväll! Hoppas inte Nick blev sur eller så och hoppas att du bestämmer dig att flytta tillbaks hit så vi kan spendera mer tid med varandra. Vi ses på måndag! / Justin"
Orkade inte ens svara på det smset.. inte nu när jag var så orolig. Jag provar att ringa honom.. men inget svar? Vafan!? Okej, han kanske inte hörde.. så jag provar väl en gång till. När jag ringt tio gånger utan något svar orkade jag inte mer. Jag sprang upp till Denise för att höra ifall hon hört något ifrån Paul. När jag kom upp till henne höll hon telefonen mot örat och pratade lite tyst, så jag hörde inte vad hon sa.. Hon vände sig om mot mig och jag såg att hon grät...
När vi stannat utanför Jonas hus satt vi kvar i bilen ett tag och pratade. Det kändes så mycket bättre och lättare nu när vi pratar än vad det gjorde innan, då var stämningen total katastrof. Kändes som tiden bara rann iväg för helt plötsligt var klockan halv tolv? Justin sa att det kanske var bäst ifall jag gick in, så gjorde som han sa. Vi sa hejdå och bestämde oss för att ta en fika någondag.
- Är det Josephine? Hörde jag Denise ropa.
- Ja det är jag. Svarade jag.
- Oj! Vart har du varit så här länge? Sa hon och såg frågande på mig.
- Jag trodde Nick berättat..? Men jag var iallafall med Justin. Svarade jag.
- Nej nej, Nick och de andra har inte ens kommit hem än.. Jaha ja men okej! Hade ni det kul då? Sa Denise.
- Aha.. trodde dom var hemma. Sa jag lite besviket men fortsatte att berätta om min och Justins dag tillsammans.
- Åh vad kul! Sa Denise menande.
- Jo det var kul. Men när kommer Nick och dom då? Frågade jag.
- Ja du.. det har jag faktiskt ingen aning om! Trodde dom skulle kommit för ett tag sen. Svarade Denise.
- Åh, okej.. aja jag går och lägger mig då. Sa jag och gick ner till Nicks rum.
Bytte om, tvättade bort mitt smink och borstade tillsist tänderna. Vart höll Nick och dom hus? Klockan är lite över tolv nu och dom är fortfarande inte hemma.. fan vad jag vill ringa honom och höra vad som hänt. Tog upp mobilen och skrev in hans nummer, men precis innan jag skulle trycka på ringa knappen fick jag ett sms. Så jag struntade i att ringa honom i hopp om att smset var från Nick... men det var från Justin.
"Tack för en jätte trevlig kväll! Hoppas inte Nick blev sur eller så och hoppas att du bestämmer dig att flytta tillbaks hit så vi kan spendera mer tid med varandra. Vi ses på måndag! / Justin"
Orkade inte ens svara på det smset.. inte nu när jag var så orolig. Jag provar att ringa honom.. men inget svar? Vafan!? Okej, han kanske inte hörde.. så jag provar väl en gång till. När jag ringt tio gånger utan något svar orkade jag inte mer. Jag sprang upp till Denise för att höra ifall hon hört något ifrån Paul. När jag kom upp till henne höll hon telefonen mot örat och pratade lite tyst, så jag hörde inte vad hon sa.. Hon vände sig om mot mig och jag såg att hon grät...
A love story - chapter 15
Vi kom fram till en stor byggnad där limousinen stannade. Jag och Justin klev ur och limousinen åkte iväg. Vi gick in i byggnaden och det var kolsvart där inne. Usch, det här känns inte så jättebra. Jag vill vara med Nick..
- Du får välja film. Sa Justin efter en stund.
Justin fixade filmen och så satt vi och kolla på den. Den var ruggigt läskig. Jag och Justin satt väldigt nära varandra och varje gång jag hoppa till, höll han om mig.. de första gångerna kändes det helt fel, men sen kändes det nästan.. bra. När filmen slutat satt vi kvar och pratade.
- Jaha, du har känt Nick och dom länge alltså? Frågade Justin.
Han satt och kolla på mig hela tiden och så fort jag kolla på honom lutade han sig närmare för att...pussa mig? Hell no. Tänker inte sitta här och pussa Justin när min pojkvän är typ helt orolig och arg för att jag ens ville träffa Justin.
- Asso.. det kommer inte hända något mellan dig och mig, det vet du väl? Undrade jag.
början kom vi inte alls bra överens eftersom jag fick reda på att han ville ha mig? Men nu ska vi iallafall försöka vara vänner. Hoppas det håller. För han är en bra kille och jag gillar honom även fast vi "tjafsat" lite..
- Ska vi röra oss hemåt? Undrade Justin.
Jag menade verkligen föralltid när jag sa det.
Vi kom in i ett jätte stort rum. Justin gick före mig för att visa vägen. Det var så himla fint där inne. Allt var mysigt och det var bara jag och Justin där.
- Du får välja film. Sa Justin efter en stund.
- Hm okej.. jag vill se... en skräckfilm! Sa jag tillslut.
- Haha, men vilken då? Undrade Justin.
- Jag vet inte.. typ.. paranormal activity 2? Sa jag.
Justin fixade filmen och så satt vi och kolla på den. Den var ruggigt läskig. Jag och Justin satt väldigt nära varandra och varje gång jag hoppa till, höll han om mig.. de första gångerna kändes det helt fel, men sen kändes det nästan.. bra. När filmen slutat satt vi kvar och pratade.
- Jaha, du har känt Nick och dom länge alltså? Frågade Justin.
- Mm precis. Svarade jag.
- Åh okej. Va kul! Sa Justin.
- Hehe.. du och Miley då? Har ni något ihop eller? Frågade jag.
- Nej nej! Haha! Vi är vänner bara. Svarade Justin med ett leénde.
- Haha okej.. sa jag och skrattade.
- Du har ett gulligt skratt. Sa Justin då.
- Eh.. tack? Sa jag och kollade frågande på honom.
- Lugnt.. men en fråga.. hur kan man vara så fin som du är? Frågade Justin.
- Fin? Haha, det är jag verkligen inte.. så säg inte så. Svarade jag.
- Men helt seriöst, Josephine.. du är så jävla fin. Blev typ kär direkt.. sa Justin.
- Justin.. snälla.. säg inte så. Sa jag.
- Förlåt. Säger bara sanningen. Sa Justin och kom närmare mig.
Han satt och kolla på mig hela tiden och så fort jag kolla på honom lutade han sig närmare för att...pussa mig? Hell no. Tänker inte sitta här och pussa Justin när min pojkvän är typ helt orolig och arg för att jag ens ville träffa Justin.
- Asso.. det kommer inte hända något mellan dig och mig, det vet du väl? Undrade jag.
- Jo.. jag vet. Men drömma går väl? Sa Justin.
- Haha, ja det kan du få göra.. men vi kan väl vara vänner? Frågade jag.
- Klart vi kan. Men det kommer att bli jävligt svårt. Svarade Justin.
- Nej, så svårt kan det inte vara.. sa jag.
- Jo! Om Nick sårar dig, då kommer jag slå sönder honom.. och ifall någon annan kille ens kollar på dig.. ja du förstår säkert. Sa Justin argt.
- Herregud.. du ska inte bry dig om sånt? Det är väl min och Nicks ensak om det nu skulle ta slut, vilket det inte kommer att göra. Och andra killar? Snälla Justin... sa jag.
- Du åker hem om vadå.. en vecka? Och du säger att det inte kommer att ta slut mellan dig och Nick? Nej nej okej.. sa Justin.
- Jaaa jag åker om en vecka! Har du hört talas om att man kan flytta? Jag kanske flyttar tillbaks hit.. men jag orkar inte bråka med dig.. sa jag.
- Ofta du ska flytta hit för Nicks skull? Haha.. nej okej förlåt. Orkar inte bråka med dig heller. Vänner? Frågade Justin.
- Vänner. Sa jag och log.
början kom vi inte alls bra överens eftersom jag fick reda på att han ville ha mig? Men nu ska vi iallafall försöka vara vänner. Hoppas det håller. För han är en bra kille och jag gillar honom även fast vi "tjafsat" lite..
- Ska vi röra oss hemåt? Undrade Justin.
- Ja visst. Men du.. jag gillar dig verkligen! Svarade jag.
- Jag gillar dig me.. hoppas vi förblir vänner då.. eftersom vi inte kan bli något mer. Sa Justin ledsamt.
- Haha gubben! Klart! Vi ska vara vänner föralltid. Sa jag och log menande mot honom.
Jag menade verkligen föralltid när jag sa det.
A love story - chapter 14
Medan Nick och Joe satt och pratade om deras konsert imorgon så satt jag och funderade lite angående mig och Nick. Vi har hållit på med varandra i en vecka nu och jag gillar honom mer och mer för varje dag som går. Jag kan inte säga att jag älskar honom än, även fast jag gör det. Jag åker hem om en vecka.. och vet inte vad som kommer hända mellan oss då. Vi uppför ju oss som om vi är tillsammans...
- Vad sitter du och grubblar över? Du ser så nere ut? Frågade Nick oroligt när Joe gått.
Jag vill aldrig släppa taget om den här killen. Han är för underbar och jag är alltför kär. En vecka kvar... jag vill inte. Nick somnade tidigt den kvällen så jag satt framför datan och gick in på twitter och facebook för att uppdatera mig. Nick har ju inte facebook, så kunde inte tagga honom eller något vilket var tråkigt, men la ändå upp massvis med bilder på oss två tillsammans! Undra vad alla kommer säga och tro när dom ser bilderna? Haha! Tyckte det var tråkigt på facebook så loggade in på min twitter.. och märkte att Justin Bieber börjat följa mig (?) han hade även skickat ett meddelande som bara jag kan se.
"Hej Josephine! Måste bara säga att du är så otroligt vacker. Jag blev helt stum när jag först såg dig stå där brevid Nick. Är du på riktigt eller är du en ängel? Okej, jag vet att du och Nick har något ihop.. men det hindrar inte mig från att säga att jag verkligen tycker du är en otroligt vacker tjej. Jag tror att vilken kille som helst vill ha dig. Förlåt. Nu är jag väldigt ytlig! Men du ska veta att jag inte bara går efter utsidan, men du verkar som en sjukt snäll tjej och jag vill mer än gärna lära känna dig. Fast bara om du också vill, lära känna mig alltså! Hehe. Hoppas du vill! Du kan ju smsa eller ringa mig på det här numret: 0708804918. Puss JB"
Alltså... vad i helvete var det här för något underbar meddelande? Så himla fint. Och att Justin ens vågar skriva sådär när han vet att jag är med Nick. När jag läst igenom det ett par gånger visste jag att jag ville lära känna honom. Den riktiga Justin Bieber. Han påstår att han inte är ytlig men ändå tjatar han om att jag är så vacker och alla killar vill ha mig. Så jag vill se hur han är på riktigt, ytlig eller ej. Ska bli kul.. hoppas bara Nick inte bryr sig om det. Han har ju ändå konsert imorgon.. så varför kan jag inte hitta på något roligt?
Nästa dag vaknade jag tidigare än Nick, så fick lov att väcka honom. För han skulle redan åka om två timmar och hade inte fixat sig eller något. Han stressade sig upp men såg ändå ut som världens snyggaste! Jag dreglade nästan..
- Vad kollar du på? Retades Nick.
Jag låg fortfarande i sängen så han kom och hoppade på mig och pussade sönder mig ända tills Joe fick damp. Nick frågade vad jag hade tänkt att göra idag när de skulle ha konsert. Jag funderade över ifall jag skulle berätta för honom eller inte. Tillslut bestämde jag mig för att berätta. Ett förhållande ska inte byggas på lögner, så valde att berätta. Först vart han lite sur över att jag skulle träffa Justin, men efter att jag förklarat för honom hur mycket jag älskar honom så gav han med och gick med på det. Jag reste mig upp för att börja klä på mig och Nick kom för att pussa mig hejdå. Sen sprang han upp, men bara efter några sekunder kom han ner springandes igen bara för att säga...
- Jag älskar dig, Josi!
Sen sprang han upp igen. Jag la mig i sängen direkt. Kunde knappt andas. Nick hade precis sagt att han älskade mig. Kan inte förstå att självaste Nick Jonas älskar mig? Det är sjukt.. okej, andas Josephine andas! Jag klädde på mig, sminkade mig och gick upp för att fixa frukost. Satt och små pratade lite med Frankie innan han träffade några vänner, och då kom Danielle upp istället och höll mig sällskap. Hon skulle iväg med hennes syster idag och ville att jag skulle med och träffa henne. Berättade att jag inte kunde för att jag skulle träffa Justin. Danielle blev förvånad och undrade varför jag skulle träffa honom. Jag förklarade att han ville lära känna mig. Orkade inte sitta och ljuga för henne. Hon vet ju själv hur Justin såg på mig häromdagen..
- Okej, men Josi, gör inget dumt nu! Justin är en fin kille. Sa Danielle.
"Jag vill gärna lära känna dig också.. så kan du träffas idag? /Josephine"
När jag väl kommit till centrum såg jag inte Justin någonstans. Väntade i tio minuter och han hade fortfarande inte kommit.. seriöst, vart håller killen hus? Han ville ju träffa mig. Efter yttligare ett par minuter hör jag en bil tuta. Äh, kan väl inte vara något speciellt? Men sen tutar den fler gånger. Jag vänder mig om för att kolla vad som hänt och ser en limousin. Driver han med mig? Nej, tydligen inte.. Justin hade vevat ner fönstret och ropade på mig.. Jag klev in i bilen.
- Hej! Sa Justin och gav mig en kram.
Vi kom fram till en stor byggnad där limousinen stannade. Jag och Justin klev ur och limousinen åkte iväg. Vi gick in i byggnaden och det var kolsvart där inne. Usch, det här känns inte så jättebra. Jag vill vara med Nick..
- Vad sitter du och grubblar över? Du ser så nere ut? Frågade Nick oroligt när Joe gått.
- Äh, inget.. svarade jag.
- Jo! Någonting måste det vara? Du ser..ledsen ut? Frågade Nick.
- Det är bara det att.. jag.. åker ju hem...om en vecka. Svarade jag och kollade upp.
- Eh.. oj... sa Nick och kollade ner.
- Va snabbt den här veckan gått. Fortsatte Nick.
- Mm.. lite för snabbt. Sa jag.
- Ja.. jag vill att du ska stanna längre. Sa Nick allvarligt.
- Det vill jag ju också såklart. Har lixom precis fått lära känna om er på nytt.. vill inte bara lämna allt igen. Sa jag.
- Och jag har precis lärt känna dig och tillochmed fått.. känslor. Sa Nick osäkert.
- Har du det? Fått känslor alltså? Frågade jag chockat.
- Jaa.. svarade Nick osäkert.
- Aw. Känner exakt samma. Sa jag.
- Gör du? Frågade Nick chockat och stirrade på mig.
- Haha, klart jag gör dummer! Svarade jag.
- Du är det finaste jag har. Vet du det? Undrade Nick.
- Nej.. men nu vet jag! Sa jag och gav honom en puss.
Jag vill aldrig släppa taget om den här killen. Han är för underbar och jag är alltför kär. En vecka kvar... jag vill inte. Nick somnade tidigt den kvällen så jag satt framför datan och gick in på twitter och facebook för att uppdatera mig. Nick har ju inte facebook, så kunde inte tagga honom eller något vilket var tråkigt, men la ändå upp massvis med bilder på oss två tillsammans! Undra vad alla kommer säga och tro när dom ser bilderna? Haha! Tyckte det var tråkigt på facebook så loggade in på min twitter.. och märkte att Justin Bieber börjat följa mig (?) han hade även skickat ett meddelande som bara jag kan se.
"Hej Josephine! Måste bara säga att du är så otroligt vacker. Jag blev helt stum när jag först såg dig stå där brevid Nick. Är du på riktigt eller är du en ängel? Okej, jag vet att du och Nick har något ihop.. men det hindrar inte mig från att säga att jag verkligen tycker du är en otroligt vacker tjej. Jag tror att vilken kille som helst vill ha dig. Förlåt. Nu är jag väldigt ytlig! Men du ska veta att jag inte bara går efter utsidan, men du verkar som en sjukt snäll tjej och jag vill mer än gärna lära känna dig. Fast bara om du också vill, lära känna mig alltså! Hehe. Hoppas du vill! Du kan ju smsa eller ringa mig på det här numret: 0708804918. Puss JB"
Alltså... vad i helvete var det här för något underbar meddelande? Så himla fint. Och att Justin ens vågar skriva sådär när han vet att jag är med Nick. När jag läst igenom det ett par gånger visste jag att jag ville lära känna honom. Den riktiga Justin Bieber. Han påstår att han inte är ytlig men ändå tjatar han om att jag är så vacker och alla killar vill ha mig. Så jag vill se hur han är på riktigt, ytlig eller ej. Ska bli kul.. hoppas bara Nick inte bryr sig om det. Han har ju ändå konsert imorgon.. så varför kan jag inte hitta på något roligt?
Nästa dag vaknade jag tidigare än Nick, så fick lov att väcka honom. För han skulle redan åka om två timmar och hade inte fixat sig eller något. Han stressade sig upp men såg ändå ut som världens snyggaste! Jag dreglade nästan..
- Vad kollar du på? Retades Nick.
- Världens finaste kille.. svarade jag drömmande.
Jag låg fortfarande i sängen så han kom och hoppade på mig och pussade sönder mig ända tills Joe fick damp. Nick frågade vad jag hade tänkt att göra idag när de skulle ha konsert. Jag funderade över ifall jag skulle berätta för honom eller inte. Tillslut bestämde jag mig för att berätta. Ett förhållande ska inte byggas på lögner, så valde att berätta. Först vart han lite sur över att jag skulle träffa Justin, men efter att jag förklarat för honom hur mycket jag älskar honom så gav han med och gick med på det. Jag reste mig upp för att börja klä på mig och Nick kom för att pussa mig hejdå. Sen sprang han upp, men bara efter några sekunder kom han ner springandes igen bara för att säga...
- Jag älskar dig, Josi!
- Och jag älskar dig! Sa jag.
Sen sprang han upp igen. Jag la mig i sängen direkt. Kunde knappt andas. Nick hade precis sagt att han älskade mig. Kan inte förstå att självaste Nick Jonas älskar mig? Det är sjukt.. okej, andas Josephine andas! Jag klädde på mig, sminkade mig och gick upp för att fixa frukost. Satt och små pratade lite med Frankie innan han träffade några vänner, och då kom Danielle upp istället och höll mig sällskap. Hon skulle iväg med hennes syster idag och ville att jag skulle med och träffa henne. Berättade att jag inte kunde för att jag skulle träffa Justin. Danielle blev förvånad och undrade varför jag skulle träffa honom. Jag förklarade att han ville lära känna mig. Orkade inte sitta och ljuga för henne. Hon vet ju själv hur Justin såg på mig häromdagen..
- Okej, men Josi, gör inget dumt nu! Justin är en fin kille. Sa Danielle.
- Dani! Aldrig! Jag älskar Nick och skulle aldrig någonsin kunna göra något för att såra honom. Sa jag.
- Jag litar på dig, det är inte det. Men Justin kan manipulera folk.. vad jag har hört. Sa Danielle.
- Åh okej. Ska passa mig! Sa jag innan jag sprang ner till Nicks rum för att smsa Justin.
"Jag vill gärna lära känna dig också.. så kan du träffas idag? /Josephine"
Fick ett sms nästan direkt.. shit va snabb han var på att svara!
"Skönt att höra! Ja självklart. Träffa mig i centrum om en halvtimme då? /Justin"
När jag väl kommit till centrum såg jag inte Justin någonstans. Väntade i tio minuter och han hade fortfarande inte kommit.. seriöst, vart håller killen hus? Han ville ju träffa mig. Efter yttligare ett par minuter hör jag en bil tuta. Äh, kan väl inte vara något speciellt? Men sen tutar den fler gånger. Jag vänder mig om för att kolla vad som hänt och ser en limousin. Driver han med mig? Nej, tydligen inte.. Justin hade vevat ner fönstret och ropade på mig.. Jag klev in i bilen.
- Hej! Sa Justin och gav mig en kram.
- Hej.. sa jag och kramade tillbaks.
- Så vart ska vi? Undrade jag.
- Jo, tänkte att du kanske var sugen på bio? Frågade Justin osäkert.
- Eh.. visst.. men hur lär vi känna varandra då? Undrade jag.
- Vi kan själva bestämma när bion börjar och prata hur mycket vi vill både innan filmen eller efter. Du bestämmer. Sa Justin och blinkade menande mot mig.
- Öh, okej. Sa jag osäkert.
Vi kom fram till en stor byggnad där limousinen stannade. Jag och Justin klev ur och limousinen åkte iväg. Vi gick in i byggnaden och det var kolsvart där inne. Usch, det här känns inte så jättebra. Jag vill vara med Nick..
A love story - chapter 13
Demi och Selena gick lite längre bak. Jag kollade på Joe för att se hans reaktion. Han vände sig om mot oss och kollade upp på mig. Sen så kollar han bakom mig och ser Demi. Han sitter där helt förstenad. Jag ser att han börjar bli lite tårögd. Jag sätter mig brevid honom och han kramar om mig en stund och viskar "tack, tack för allt". Sen reser han på sig och går fram till Demi..
- Gick det bra? Undrade jag.
Joe stog och kollade på Demi, sen på mig och gav mig ett leénde. Gud vad bra att dom är sams igen. Hoppas det blir Demi och Joe igen bara, dom passade så bra ihop. Jag la mig brevid Nick, med mitt huvud på hans mage. Demi, Joe och Selena gick till havet för att bada. Jag och Nick stannade kvar för att prata och sola lite. Sen hoppade även vi in i havet me de andra. Det var otroligt härligt. När klockan närmade sig fyra bestämde vi oss för att åka hemåt, men Denise, Paul, Kevin, Danielle och Frankie tänkte stanna kvar. Så vi åkte utan dom.
- Men är det lugnt då? Ifall vi följer med? Hörde jag Selena fråga.
Väl hemma hos dom igen så hoppade jag in i duschen för att duscha av mig allt saltvatten. Jag hörde inte ens när dörren öppnades så blev skit rädd när Nick kom in och duschade med mig. Han bara stog och skratta åt mig.
- Nick! Det där var fan inte kul.. sa jag surt.
Vi stog och kramades ett tag tills vi beslutade oss för att gå upp till de andra.
- Okej! Nu är Nick och Josi här, så då kör vi! Sa Joe glatt.
Nick körde trummor, jag gitarr, Joe gitarr, Selena bas och Demi sjöng. Helt ärligt så var vi grymma! Vi skulle självklart göra ett grymt jobb tillsammans som ett band! När vi bytt roller och sånt lite gånger var det dags för singstar. Då körde vi två och två hela tiden.. jag och Selena började och vi sjöng låten "here without you". Helt underbar låt och det gick helt okej. Vi kanske inte är de bästa sångerskor i världen, men vi gjorde den låten bra för att vara en första gång iallafall. Efter oss sjöng Joe och Demi. Dom sjöng "wherever you will go" och även den är helt underbar. Joe och Demi gjorde den galant. Herregud så bra dom var! Nästan bättre än originalet.. Nick ville sjunga med mig, och han fick även välja låt. Självklart valde han "gotta find you". Haha han gillar typ den mer än vad Joe gör.. men det var jättekul och Nick var superbra som vanligt!
- Nu vill jag sjunga med Josi! Hörde jag Demi säga.
Då var det dags då. Jag och världens bästa sångerska ska sjunga duett tillsammans. Vi valde att sjunga "underneath your clothes". Sjukt svår låt. Men vi fick bra poäng iallafall! Efter oss sjöng Nick och Selena.. och ja så höll det på. Vi turades om att sjunga hela tiden. Det var så himla kul! Men när klockan blev sju började Selena och Demi röra sig hemåt.
- Vi måste definitivt göra något nåndag! Sa Demi till mig och Selena instämde.
Vilka underbara tjejer! Dom är så himla söta och snälla. Jag känner redan på mig att en vänskap håller på att byggas upp.
- Så.. vad tyckte du om Demi och Sel? Frågade Nick.
Medan Nick och Joe satt och pratade om deras konsert imorgon så satt jag och funderade lite angående mig och Nick. Vi har hållit på med varandra i en vecka nu och jag gillar honom mer och mer för varje dag som går. Jag kan inte säga att jag älskar honom än, även fast jag gör det. Jag åker hem om en vecka.. och vet inte vad som kommer hända mellan oss då. Vi uppför ju oss som om vi är tillsammans...
Demi kollar upp på Joe och dom går in mot skogen. Vet inte riktigt hur länge dom var borta, men skulle tro att dom var borta i 40 minuter. Medan de var borta hade vi badat, ätit glass, solat, spelat volleyball.. haha ganska mycket på så kort tid! Sen hör jag Nick ropa att han ser Demi och Joe komma ut från skogen. När de närmar sig så ser jag att båda faktiskt ler och ser glada ut. Åh! Gissa om jag blev glad?
- Gick det bra? Undrade jag.
- Jo, det gick bra! Svarade Demi och kollade på Joe.
Joe stog och kollade på Demi, sen på mig och gav mig ett leénde. Gud vad bra att dom är sams igen. Hoppas det blir Demi och Joe igen bara, dom passade så bra ihop. Jag la mig brevid Nick, med mitt huvud på hans mage. Demi, Joe och Selena gick till havet för att bada. Jag och Nick stannade kvar för att prata och sola lite. Sen hoppade även vi in i havet me de andra. Det var otroligt härligt. När klockan närmade sig fyra bestämde vi oss för att åka hemåt, men Denise, Paul, Kevin, Danielle och Frankie tänkte stanna kvar. Så vi åkte utan dom.
- Men är det lugnt då? Ifall vi följer med? Hörde jag Selena fråga.
- Ja men det är väl klart att ni ska med! Vi ska ju spela lite rockband och singstar! Svarade Joe.
- Haha! Låter toppen! Sa Selena och skrattade.
Väl hemma hos dom igen så hoppade jag in i duschen för att duscha av mig allt saltvatten. Jag hörde inte ens när dörren öppnades så blev skit rädd när Nick kom in och duschade med mig. Han bara stog och skratta åt mig.
- Nick! Det där var fan inte kul.. sa jag surt.
- HAHAAH jooo! Sa Nick och fortsatte att skratta.
- Nej fyfan.. vart skit rädd ju. Sa jag.
- Aw, gumman då! Sa Nick och kramade om mig.
Vi stog och kramades ett tag tills vi beslutade oss för att gå upp till de andra.
- Okej! Nu är Nick och Josi här, så då kör vi! Sa Joe glatt.
Nick körde trummor, jag gitarr, Joe gitarr, Selena bas och Demi sjöng. Helt ärligt så var vi grymma! Vi skulle självklart göra ett grymt jobb tillsammans som ett band! När vi bytt roller och sånt lite gånger var det dags för singstar. Då körde vi två och två hela tiden.. jag och Selena började och vi sjöng låten "here without you". Helt underbar låt och det gick helt okej. Vi kanske inte är de bästa sångerskor i världen, men vi gjorde den låten bra för att vara en första gång iallafall. Efter oss sjöng Joe och Demi. Dom sjöng "wherever you will go" och även den är helt underbar. Joe och Demi gjorde den galant. Herregud så bra dom var! Nästan bättre än originalet.. Nick ville sjunga med mig, och han fick även välja låt. Självklart valde han "gotta find you". Haha han gillar typ den mer än vad Joe gör.. men det var jättekul och Nick var superbra som vanligt!
- Nu vill jag sjunga med Josi! Hörde jag Demi säga.
- Ska jag sjunga igen? Frågade jag osäkert.
- Ja? Vi kan ju sjunga! Svarade Demi och blinkade.
- Men vill ingen sjunga innan så jag kan vila först? Frågade jag.
- Äh, kör på bara! Vi kan ju sjunga efter er. Svarade Joe.
Då var det dags då. Jag och världens bästa sångerska ska sjunga duett tillsammans. Vi valde att sjunga "underneath your clothes". Sjukt svår låt. Men vi fick bra poäng iallafall! Efter oss sjöng Nick och Selena.. och ja så höll det på. Vi turades om att sjunga hela tiden. Det var så himla kul! Men när klockan blev sju började Selena och Demi röra sig hemåt.
- Vi måste definitivt göra något nåndag! Sa Demi till mig och Selena instämde.
- Men gud ja! Det är klart! Det är bara att höra av er till Nick.. sa jag.
- Jätte bra! Jo, men tänkte att du kanske ville ha en Nick-fri dag någon gång. Sa Demi och skrattade.
- Haha, jo men visst! Vi kan ju ta en fika på söndag? Undrade jag.
- Det låter toppen! Sa Selena och gav mig en kram innan hon gick ut.
- Ja! Men då ses vi på söndag då! Sa Demi glatt och gav mig en kram innan hon också gick.
Vilka underbara tjejer! Dom är så himla söta och snälla. Jag känner redan på mig att en vänskap håller på att byggas upp.
- Så.. vad tyckte du om Demi och Sel? Frågade Nick.
- Hm.. jag vet inte riktigt... svarade jag osäkert för jag ville lura både Nick och Joe om att jag inte alls gillade dom.
- Så vadå? Du tyckte inte om dom? Frågade Joe chockat.
- Eller hur? Du såg ju ut att komma jättebra överens med dom.. ni ska ju lixom fika på söndag? Sa Nick.
- Hahaha! Killar jag driver med er. Dom var världens underbaraste tjejer. Vi klickade direkt! Sa jag och skrattade.
- Puh! Vilken tur.. trodde faktiskt att du inte gillade dom först. Sa Joe generat.
- Haha. Klart jag gillar dom! Så himla söta och snälla. Sa jag.
- Vad bra, sötis! Sa Nick och pussade mig på pannan.
Medan Nick och Joe satt och pratade om deras konsert imorgon så satt jag och funderade lite angående mig och Nick. Vi har hållit på med varandra i en vecka nu och jag gillar honom mer och mer för varje dag som går. Jag kan inte säga att jag älskar honom än, även fast jag gör det. Jag åker hem om en vecka.. och vet inte vad som kommer hända mellan oss då. Vi uppför ju oss som om vi är tillsammans...
A love story - chapter 12
Behövde inte säga något när han sagt det där. Jag flyttade mig närmare och började kyssa honom. Det blev helt intensivt, och kände att jag ville ha mer och mer.
- Oj! Förlåt.. sa Joe och skämdes ihjäl.
Jag berättade lite om hur vi tjejer fungerar och jag tror faktiskt jag hjälpte honom lite. Jag sa att han skulle prata med Ashley och säga att han bli vän med Demi igen. En vänskap är mycket viktigare än kärlek. Vänner finns alltid kvar oavsett vad, men en kärlek kan försvinna på en sekund. Han lyssnade verkligen på mig och ville göra det jag sagt. Jag sa även att ifall Demi vägrade prata med honom så kunde han mer än gärna ringa mig och be mig prata med henne. För självklart att jag ställer upp för Joe. Han tackade så mycket och gick sen därifrån.
- Du är världens underbaraste tjej. Att du ställer upp bara sådär.. helt otroligt. Sa Nick.
Han drog mig mot honom och började kyssa mig igen. Jag ryser när han kysser mig i nacken och hans läppar är jag kär i.. efter lite mysande somnade vi båda två. Morgonen därpå var det soligt ute och eftersom det här är killarnas sista lediga dag bestämde vi oss för att åka till någon strand och bara koppla av.
- Josi! Kom.. hörde jag Joe ropa lite diskret.
Vi satte oss i bilen och jag bad Nick ringa Demi och fråga ifall hon vill med till stranden idag. Hon svarade direkt och jag hörde att hon jättegärna ville med och undrade vilka som skulle dit. Nick var tvungen att ljuga. Han sa att det bara var jag och han. Demi ställde lite frågor om mig och Nick svarade. När dom lagt på sa han att Demi skulle komma med Selena.
- Heeej! Sa Demi som sprang och kramade Nick, sen kom hon fram och hälsa på mig.
Jag och Selena kom jättebra överens. Jag berättade om att jag bodde här när jag var yngre och att jag kände familjen Jonas sen länge tillbaks, sen att jag och mamma flytta till Sverige för att pappa träffat en ny. Berättade det mesta för henne.
- Oj! Vilken historia. Haha. Sa Selena och kollade runt.
Nick och Demi var påväg mot oss. Helt plötsligt stannar Demi och ser nästan tårögd ut. Hon står helt stilla i fem minuter eller mer och gör ingenting. Nick försöker prata med henne men hon svarar inte. Han springer fram till mig och ber mig gå fram till Demi. Så jag går fram till henne och försöker prata. Men hon svarar inte. Jag tar tag i hennes midja och leder henne åt andra hållet. Känner att hon blir svag och tappar balansen. Jag fångar henne och vi sätter oss ner i sanden..
- Jag trodde inte han skulle vara här. Sa Demi och kollade ut mot vattnet.
Vi pratade om hur dom träffades, hur dom blev tillsammans, varför det tog slut, vad som hände.. allt möjligt. Vi kom fram till att Joe gjort fel som gick vidare så fort men att Demi inte ska stänga ut honom så som hon gjort. Hon ville inte heller förlora Joe som vän. Vi gick fram till Selena och Nick, sen gick vi vidare till de andra.
Demi och Selena gick lite längre bak. Jag kollade på Joe för att se hans reaktion. Han vände sig om mot oss och kollade upp på mig. Sen så kollar han bakom mig och ser Demi. Han sitter där helt förstenad. Jag ser att han börjar bli lite tårögd. Jag sätter mig brevid honom och han kramar om mig en stund och viskar "tack, tack för allt". Sen reser han på sig och går fram till Demi..
Vi tänkte gå vidare, men helt plötsligt kom Joe in och avbröt allt.
- Oj! Förlåt.. sa Joe och skämdes ihjäl.
- Lugnt bro! Vad vill du? Frågade Nick och satte sig upp i sängen.
- Jo alltså.. den här grejen med Demi.. hon är as lack på mig. Vad ska jag ta mig till? Sa Joe.
- Du.. det är inte så konstigt. Du gick faktiskt vidare rätt fort med Ashley. Så jag förstår Demi. Sa Nick.
- Ja jag vet, vi gick lite väl fort fram. Men jag gillar Ashley så sjukt mycket, men jag gillar Demi också. Det sista jag vill är att förlora Demi. Sa Joe och gick fram och satte sig på en stol vid sängen.
- Men Joe.. jag är ju tjej, så om du vill ha råd eller något är det bara att säga till. Sa jag.
- Åh tack Josi. Jo jag behöver råd.. du kan gärna berätta vad jag kan göra för att fixa saker och ting. Sa Joe och han så faktiskt lite gladare ut nu.
Jag berättade lite om hur vi tjejer fungerar och jag tror faktiskt jag hjälpte honom lite. Jag sa att han skulle prata med Ashley och säga att han bli vän med Demi igen. En vänskap är mycket viktigare än kärlek. Vänner finns alltid kvar oavsett vad, men en kärlek kan försvinna på en sekund. Han lyssnade verkligen på mig och ville göra det jag sagt. Jag sa även att ifall Demi vägrade prata med honom så kunde han mer än gärna ringa mig och be mig prata med henne. För självklart att jag ställer upp för Joe. Han tackade så mycket och gick sen därifrån.
- Du är världens underbaraste tjej. Att du ställer upp bara sådär.. helt otroligt. Sa Nick.
- Men det är väl klart jag ställer upp för mina vänner! Sa jag och blinkade åt honom.
Han drog mig mot honom och började kyssa mig igen. Jag ryser när han kysser mig i nacken och hans läppar är jag kär i.. efter lite mysande somnade vi båda två. Morgonen därpå var det soligt ute och eftersom det här är killarnas sista lediga dag bestämde vi oss för att åka till någon strand och bara koppla av.
- Josi! Kom.. hörde jag Joe ropa lite diskret.
Jag skyndade mig till honom och frågade vad som hade hänt.
- Nej alltså det är ingenting som hänt och det är det som är felet. Har försökt ringa Demi tusen gånger idag, men hon svarar inte.. kan inte du hjälpa mig? Bad Joe.
- Åh.. okej. Jo klart jag hjälper dig. Men du, en grej.. Ashley ska väl inte med till stranden idag va? Frågade jag.
- Nej hon ska på filminspelning. Svarade Joe.
- Super! Sa jag och gick därifrån.
Vi satte oss i bilen och jag bad Nick ringa Demi och fråga ifall hon vill med till stranden idag. Hon svarade direkt och jag hörde att hon jättegärna ville med och undrade vilka som skulle dit. Nick var tvungen att ljuga. Han sa att det bara var jag och han. Demi ställde lite frågor om mig och Nick svarade. När dom lagt på sa han att Demi skulle komma med Selena.
Jag och Nick gick en bit ifrån resten av familjen så att Demi inte skulle bli alltför sur på Nick. När jag såg Selena och Demi blev jag väldigt nervös. Funderade på vad dom skulle tycka om mig och allt. Jag vet att dom är ganska bra vänner med Miley så undrade ifall Miley sagt något om mig.
- Heeej! Sa Demi som sprang och kramade Nick, sen kom hon fram och hälsa på mig.
- Hej, det är jag som är Selena. Sa Selena och log mot mig.
- Josephine heter jag, sa jag och log tillbaks.
- Så du är tjejen som fått nyckeln till Nicks hjärta, sa Selena och skrattade.
- Haha, nja man vet aldrig! Sa jag och skrattade.
- Haha! Men han verkar iallafall gilla dig jättemycket, sa Selena.
- Hihi, inte så mycket som jag gillar honom.. sa jag och kollade på Nick som stog lite längre bort och pratade med Demi.
- Jo. Man ser på honom att han är kär. Han tittar hit och ler hela tiden. Men nu får du berätta lite. Vet att du är från Sverige och så.. alltså dom du vill såklart! Sa Selena och log uppmuntrande.
Jag och Selena kom jättebra överens. Jag berättade om att jag bodde här när jag var yngre och att jag kände familjen Jonas sen länge tillbaks, sen att jag och mamma flytta till Sverige för att pappa träffat en ny. Berättade det mesta för henne.
- Oj! Vilken historia. Haha. Sa Selena och kollade runt.
- Vad är det? Frågade jag för hennes blick hade hamnat på någonting som hon blev alldeles stel av.
- Joe är här. Svarade Selena.
- Oj.. juste.. sa jag.
- Visste du det? Frågade Selena.
- Eh.. j..ja.. sa jag och skämdes.
- Varför sa inte Nick det till Demi? Hon kommer att bli helt förkrossad. Men Ashley är inte här va? Undrade Selena.
- För Joe vill prata med Demi, men jag ska prata med henne åt honom.. och nej Ashley är inte här. Svarade jag.
- Åh vad bra! Jo men prata med henne du.. tycker att dom ska bli sams igen. Sa Selena uppmuntrande.
Nick och Demi var påväg mot oss. Helt plötsligt stannar Demi och ser nästan tårögd ut. Hon står helt stilla i fem minuter eller mer och gör ingenting. Nick försöker prata med henne men hon svarar inte. Han springer fram till mig och ber mig gå fram till Demi. Så jag går fram till henne och försöker prata. Men hon svarar inte. Jag tar tag i hennes midja och leder henne åt andra hållet. Känner att hon blir svag och tappar balansen. Jag fångar henne och vi sätter oss ner i sanden..
- Jag trodde inte han skulle vara här. Sa Demi och kollade ut mot vattnet.
- Förlåt.. men han vill att allt ska bli som förr. Sa jag.
- Det kommer aldrig att bli som förut. Sa Demi och kollade mig i ögonen.
- Kanske inte. Men ni kan iallafall bli vänner igen? Sa jag.
- Varför? Han bryr sig inte längre. Sa Demi.
- Jo.. han kom till mig igår och sa att det sista han vill är att förlora dig. Sa jag.
- Sa han? Frågade hon och kollade på mig.
- Jaa. Han vill att jag ska prata med dig, så vad säger du? Undrade jag.
- Okej.. visst. Sa Demi.
Vi pratade om hur dom träffades, hur dom blev tillsammans, varför det tog slut, vad som hände.. allt möjligt. Vi kom fram till att Joe gjort fel som gick vidare så fort men att Demi inte ska stänga ut honom så som hon gjort. Hon ville inte heller förlora Joe som vän. Vi gick fram till Selena och Nick, sen gick vi vidare till de andra.
Demi och Selena gick lite längre bak. Jag kollade på Joe för att se hans reaktion. Han vände sig om mot oss och kollade upp på mig. Sen så kollar han bakom mig och ser Demi. Han sitter där helt förstenad. Jag ser att han börjar bli lite tårögd. Jag sätter mig brevid honom och han kramar om mig en stund och viskar "tack, tack för allt". Sen reser han på sig och går fram till Demi..
A love story - chapter 11
När vi slutat skrattat gick jag och Nick ner för att basta lite. Blev ganska kallt. Så jag klädde av mig så jag bara hade bh och trosor på mig, sen gick vi in i bastun och satt och myste lite. När vi blivit tillräckligt varma duschade vi, sen gick vi och la oss i sängen och kysstes ett tag innan vi somnade.
På morgonen vaknade jag av att Nick låg och kollade på mig.
- Va söt du är när du sover. Sa Nick och log.
- Gah.. kul att du kollar när man ligger och sover. Sa jag surt och pussade honom.
- Ja, men du är så söt! Ligger och pratar i sömnen lixom. Sa Nick.
- NEJ? Du skojar va? Jag pratar väl inte i sömnen? Frågade jag förskräckt.
- Haha, nej då! Ville bara se hur du reagera. Svarade Nick menande.
- Puh! Vilken tur. Sa jag och log.
Vi gick upp för att äta frukost. Sen gjorde vi oss redo att åka till någon show. Minns inte riktigt va det hette. Men iallafall så skulle Nick, Joe och Kevin ställa upp på en intervju och Nick ville ha med mig. Såklart att jag ställer upp. När vi kommit fram till stället så var det andra kändisar där även. Oj.. vi var tydligen på Ellen DeGeneres show. När killarna gått in till Ellen stog jag kvar backstage med Denise och Paul. Ser en tjej som sitter och blir sminkad. Känner igen henne, men kommer inte på varifrån..? Denise märker att jag kollar på den där tjejen hela tiden och ser att jag funderar över något. Så hon frågar ifall jag har något emot Miley Cyrus. Så det var därför jag kände igen henne!
- Nej det har jag inte. Glömde bara bort vem hon var. Sa jag och skrattade generat.
- Jaha ojdå! Sa Denise och log.
Efter en kvart var killarna klara och kom ut igen. Miley var också klar med sminkningen. Tror hon ska in till Ellen nu på intervju. Men innan kommer hon fram till oss..
- Nick! Sa hon jätteglatt och kramade om honom hårt.
- Åh, hej Miley. Sa Nick och kramade henne.
- Men gud, det var jätte längesen! Hur är det med dig? Undrade Miley.
- Jo det är bra, hur är det med dig? Och hur är det med Liam? Frågade Nick.
- Jo men det är bra här med och Liam mår väl bra antar jag.. svarade Miley.
- Låter underbart ju! Har det hänt något mellan er eller? Frågade Nick.
- Ja alltså.. vi är typ inte tillsammans längre. Svarade Miley.
- Ojdå.. förlåt om jag frågade! Sa Nick.
- Haha, bry dig inte om det. Det gör inget! Inte ditt fel! Och vem är det här då..? Frågade Miley och kollade på mig.
- Förlåt, det här är Josephine. Svarade Nick och kollade på mig glatt.
- Åh hej Josephine. Sa Miley och inspekterade mig från topp till tå.
- Hej! Sa jag tillbaks och kollade på henne.
- Så Nick.. måste faktiskt in till Ellen nu! Men du får ha det så bra! Joe och Kevin, ni får också ha det jättebra! Sa Miley innan hon gick.
Det där kändes inte så bra. Hon kollade snett på mig? Hon flörtade med Nick.. det kändes inte bra alls. Så jävla dryg hon var också!
- Trevlig tjej... sa jag sarkastiskt.
- Tycker du? Frågade Nick glatt.
- Jag drev.. svarade jag surt.
- Åh.. sa Nick och kollade ner.
- Helt seriöst Nick. Den där bruden gillar dig, verkligen. Man ser det. Hon lyste upp så fort hon såg dig. Sa jag.
- Josi.. jag gillar inte Miley. Inte på det sättet. Sa Nick och kollade på mig.
- Verkar inte som det.. ni har ett förflutet tillsammans. Sa jag och kollade bort.
- Det var så längesen Josi! Jag och Miley är vänner, okej? Jag gillar dig, you know that.. sa Nick.
- Mmm.. men det är bara det att jag vill inte bli sårad igen, okej? Har blivit det förut, och vill inte uppleva det igen. Sa jag.
- Gumman, jag förstår. Jag har också blivit sårad, det är hemskt. Skulle aldrig i hela mitt liv kunna såra dig! Sa Nick och kramade om mig en lång stund.
Ikväll ska jag och Nick på bio tillsammans med Kevin, Danielle, Joe och Ashley. Vi ska se på "due date". Men innan ska vi äta på en restaurang tillsammans. När vi kommit till restaurangen får jag syn på ingen mindre än Justin Bieber.. shit, han är så bra på det han gör! Men sen så ser jag vem han sitter med som gör så jag tappar matlusten... Miley. Måste hon vara överallt? Vi går iallafall fram till dom. Miley reser sig upp och kramar Nick, Joe och Kevin. Sen säger hon bara "hej" till oss andra utan att ens ägna mig en blick. Justin reser också på sig går fram och hälsar på Nick, Kevin, Joe, Danielle, Ashley och när han kommit fram till mig står han bara och kollar på mig. Jag måste ha sett helt förvånad ut.
- Hej..? Sa Justin.
- Hej. Nästan skrek jag.
- Haha, du ser så förvånad ut? Frågade Justin.
- Ja.. trodde inte jag skulle träffa dig. Är chockad. Svarade jag.
- Du umgås med tre kändis killar och är chockad över att träffa en? Haha! Sa Justin.
- Ja, hehe. Lite roligt. Men oj, jag heter Josephine förresten. Sa jag och log.
- Hej Josephine. Sa Justin och log tillbaks.
Nick måste ha blivit svartsjuk. För när han såg att Justin stog och pratade med mig kom han fram för att avbryta.
- Justin! Vi ska nog gå och beställa nu.. sa Nick osäkert.
- Oj förlåt! Ja men gör det ni. Sa Justin och kollade från Nick till mig.
- Tack. Sa Nick och började att gå.
- Och du.. Josephine. Vi ses! Sa Justin och gav mig ett sånt där gulligt leénde som gjorde så att jag smälte.
Jag gick till Nick och de andra för att beställa. Kände hur Nick satt och kollade på mig. Jag var alldeles varm inombords och kände att ansiktet hettade till. Måste se ut som en tomat nu. Nick ser inte alls glad ut. Men jag borde väl få prata med Justin om han får prata med Miley? Dessutom är jag och Nick inte ens tillsammans. Vi har bara känt varandra i tre dagar och jag vill verkligen inte påskynda saker. Snarare ta saker som det kommer. Jag och Nick pratade inte mycket alls under middagen eller när vi gick mot bion. Vi satt och kollade hela filmen utan ett ord. Jag orkade inte ens bry mig.. När vi äntligen kom hem till dom igen, gick jag och Nick direkt ner till hans rum. Jag bytte om till sovkläder och la mig i sängen. Nick gick till badrummet och var där ett tag.
Efter tio minuter la han sig brevid mig. Jag kände på mig att han fortfarande var vaken och låg och tänkte.. jag vände mig mot honom. Han vände sig också om och mötte mina ögon. Gud vilken fin kille jag ligger brevid och tänk att han är svartsjuk bara för att jag pratat lite med Justin? Jag kan inte tro att det är sant, men det är det.
- Du.. förlåt för ikväll. Sa jag blygt.
- Inte ditt fel. Visste väl att Justin skulle hoppa på dig direkt. Sa Nick surt.
- Eh.. va? Frågade jag.
- Ja. Men du är så jävla snygg, så det är inte alls konstigt att han ville prata med dig och så! Svarade Nick.
- Men Nick.. jag är ett fan av Justin. Du förstår inte hur kul det var för mig att ens få prata med honom! Så snälla, var inte svartsjuk. För det är bara dig jag vill ha.. sa jag.
- Förlåt, men kan inte bara råför det. Jag gillar dig jättemycket och så som han kollade på dig.. åh asso! Sa Nick.
Behövde inte säga något när han sagt det där. Jag flyttade mig närmare och började kyssa honom. Det blev helt intensivt, och kände att jag ville ha mer och mer.
På morgonen vaknade jag av att Nick låg och kollade på mig.
- Va söt du är när du sover. Sa Nick och log.
- Gah.. kul att du kollar när man ligger och sover. Sa jag surt och pussade honom.
- Ja, men du är så söt! Ligger och pratar i sömnen lixom. Sa Nick.
- NEJ? Du skojar va? Jag pratar väl inte i sömnen? Frågade jag förskräckt.
- Haha, nej då! Ville bara se hur du reagera. Svarade Nick menande.
- Puh! Vilken tur. Sa jag och log.
Vi gick upp för att äta frukost. Sen gjorde vi oss redo att åka till någon show. Minns inte riktigt va det hette. Men iallafall så skulle Nick, Joe och Kevin ställa upp på en intervju och Nick ville ha med mig. Såklart att jag ställer upp. När vi kommit fram till stället så var det andra kändisar där även. Oj.. vi var tydligen på Ellen DeGeneres show. När killarna gått in till Ellen stog jag kvar backstage med Denise och Paul. Ser en tjej som sitter och blir sminkad. Känner igen henne, men kommer inte på varifrån..? Denise märker att jag kollar på den där tjejen hela tiden och ser att jag funderar över något. Så hon frågar ifall jag har något emot Miley Cyrus. Så det var därför jag kände igen henne!
- Nej det har jag inte. Glömde bara bort vem hon var. Sa jag och skrattade generat.
- Jaha ojdå! Sa Denise och log.
Efter en kvart var killarna klara och kom ut igen. Miley var också klar med sminkningen. Tror hon ska in till Ellen nu på intervju. Men innan kommer hon fram till oss..
- Nick! Sa hon jätteglatt och kramade om honom hårt.
- Åh, hej Miley. Sa Nick och kramade henne.
- Men gud, det var jätte längesen! Hur är det med dig? Undrade Miley.
- Jo det är bra, hur är det med dig? Och hur är det med Liam? Frågade Nick.
- Jo men det är bra här med och Liam mår väl bra antar jag.. svarade Miley.
- Låter underbart ju! Har det hänt något mellan er eller? Frågade Nick.
- Ja alltså.. vi är typ inte tillsammans längre. Svarade Miley.
- Ojdå.. förlåt om jag frågade! Sa Nick.
- Haha, bry dig inte om det. Det gör inget! Inte ditt fel! Och vem är det här då..? Frågade Miley och kollade på mig.
- Förlåt, det här är Josephine. Svarade Nick och kollade på mig glatt.
- Åh hej Josephine. Sa Miley och inspekterade mig från topp till tå.
- Hej! Sa jag tillbaks och kollade på henne.
- Så Nick.. måste faktiskt in till Ellen nu! Men du får ha det så bra! Joe och Kevin, ni får också ha det jättebra! Sa Miley innan hon gick.
Det där kändes inte så bra. Hon kollade snett på mig? Hon flörtade med Nick.. det kändes inte bra alls. Så jävla dryg hon var också!
- Trevlig tjej... sa jag sarkastiskt.
- Tycker du? Frågade Nick glatt.
- Jag drev.. svarade jag surt.
- Åh.. sa Nick och kollade ner.
- Helt seriöst Nick. Den där bruden gillar dig, verkligen. Man ser det. Hon lyste upp så fort hon såg dig. Sa jag.
- Josi.. jag gillar inte Miley. Inte på det sättet. Sa Nick och kollade på mig.
- Verkar inte som det.. ni har ett förflutet tillsammans. Sa jag och kollade bort.
- Det var så längesen Josi! Jag och Miley är vänner, okej? Jag gillar dig, you know that.. sa Nick.
- Mmm.. men det är bara det att jag vill inte bli sårad igen, okej? Har blivit det förut, och vill inte uppleva det igen. Sa jag.
- Gumman, jag förstår. Jag har också blivit sårad, det är hemskt. Skulle aldrig i hela mitt liv kunna såra dig! Sa Nick och kramade om mig en lång stund.
Ikväll ska jag och Nick på bio tillsammans med Kevin, Danielle, Joe och Ashley. Vi ska se på "due date". Men innan ska vi äta på en restaurang tillsammans. När vi kommit till restaurangen får jag syn på ingen mindre än Justin Bieber.. shit, han är så bra på det han gör! Men sen så ser jag vem han sitter med som gör så jag tappar matlusten... Miley. Måste hon vara överallt? Vi går iallafall fram till dom. Miley reser sig upp och kramar Nick, Joe och Kevin. Sen säger hon bara "hej" till oss andra utan att ens ägna mig en blick. Justin reser också på sig går fram och hälsar på Nick, Kevin, Joe, Danielle, Ashley och när han kommit fram till mig står han bara och kollar på mig. Jag måste ha sett helt förvånad ut.
- Hej..? Sa Justin.
- Hej. Nästan skrek jag.
- Haha, du ser så förvånad ut? Frågade Justin.
- Ja.. trodde inte jag skulle träffa dig. Är chockad. Svarade jag.
- Du umgås med tre kändis killar och är chockad över att träffa en? Haha! Sa Justin.
- Ja, hehe. Lite roligt. Men oj, jag heter Josephine förresten. Sa jag och log.
- Hej Josephine. Sa Justin och log tillbaks.
Nick måste ha blivit svartsjuk. För när han såg att Justin stog och pratade med mig kom han fram för att avbryta.
- Justin! Vi ska nog gå och beställa nu.. sa Nick osäkert.
- Oj förlåt! Ja men gör det ni. Sa Justin och kollade från Nick till mig.
- Tack. Sa Nick och började att gå.
- Och du.. Josephine. Vi ses! Sa Justin och gav mig ett sånt där gulligt leénde som gjorde så att jag smälte.
Jag gick till Nick och de andra för att beställa. Kände hur Nick satt och kollade på mig. Jag var alldeles varm inombords och kände att ansiktet hettade till. Måste se ut som en tomat nu. Nick ser inte alls glad ut. Men jag borde väl få prata med Justin om han får prata med Miley? Dessutom är jag och Nick inte ens tillsammans. Vi har bara känt varandra i tre dagar och jag vill verkligen inte påskynda saker. Snarare ta saker som det kommer. Jag och Nick pratade inte mycket alls under middagen eller när vi gick mot bion. Vi satt och kollade hela filmen utan ett ord. Jag orkade inte ens bry mig.. När vi äntligen kom hem till dom igen, gick jag och Nick direkt ner till hans rum. Jag bytte om till sovkläder och la mig i sängen. Nick gick till badrummet och var där ett tag.
Efter tio minuter la han sig brevid mig. Jag kände på mig att han fortfarande var vaken och låg och tänkte.. jag vände mig mot honom. Han vände sig också om och mötte mina ögon. Gud vilken fin kille jag ligger brevid och tänk att han är svartsjuk bara för att jag pratat lite med Justin? Jag kan inte tro att det är sant, men det är det.
- Du.. förlåt för ikväll. Sa jag blygt.
- Inte ditt fel. Visste väl att Justin skulle hoppa på dig direkt. Sa Nick surt.
- Eh.. va? Frågade jag.
- Ja. Men du är så jävla snygg, så det är inte alls konstigt att han ville prata med dig och så! Svarade Nick.
- Men Nick.. jag är ett fan av Justin. Du förstår inte hur kul det var för mig att ens få prata med honom! Så snälla, var inte svartsjuk. För det är bara dig jag vill ha.. sa jag.
- Förlåt, men kan inte bara råför det. Jag gillar dig jättemycket och så som han kollade på dig.. åh asso! Sa Nick.
Behövde inte säga något när han sagt det där. Jag flyttade mig närmare och började kyssa honom. Det blev helt intensivt, och kände att jag ville ha mer och mer.
A love story - chapter 10
När jag kommer hem ska jag krama ihjäl min låtsasbrorsa Dennis. Han är världens bästa som har fått göra så jag får stanna kvar! Och Emil såklart, mammas pojkvän!
- Tjejer.. vet ni jag får stanna! Ropade jag och log som ett fån.
Så fort jag kommit in i vårt rum var jag tvungen att skrika. Men dom var inte ensamma. Nick och Joe var där. Gissa om jag vart förvånad.
- Neeej, gud va kul! Sa Pauo och kom fram för att krama mig.
Mickan och Felicia vart också jätte glada och kom fram för att krama mig. Dom åker ju imorgon och klockan är ju snart sju på kvällen. Så dom måste packa lite redan nu, även fast dom åker runt fyra på dagen imorgon. Åh vad jag kommer sakna mina flickor! Men får iallafall spendera en massa tid med Nick och de andra killarna.
- Men vad gör ni två här? Frågade jag förvirrat.
- Jo alltså vi tänkte att dina vänner också kunde följa med på middag? Frågade Joe.
- Ja precis. Det känns som vi tagit dig ifrån dom. Ni åkte hit tillsammans och skulle umgås och sånt, men sen har du nästan bara varit med oss. Sa Nick.
- Åh jo, jag förstår. Men det är klart dom får följa med! Sa jag och log.
- Toppen! Vi tänkte börja röra oss snart, men du ta med din resväska då, för du ska ju bo hos oss nu! Sa Nick och blinkade.
När vi kommit hem till familjen Jonas fick Mickan, Pauo och Felicia se hur killarna bor. De fick även träffa Denise, Paul, Frankie, Kevin och Danielle. Så för dom var det jättekul. Såg hur nervösa dom var. Förstår dom verkligen, var ju också hur nervös som helst innan jag lärt känna familjen. Vi hade iallafall en jättemysig middag tillsammans. Måste bara säga att Denise lagar underbar mat. Den är så otroligt god! Frankie drog från matbordet direkt efter han ätit, men vi andra satt kvar och pratade om allt möjligt. Det var mycket skratt. Jättekul att se att alla kom så bra överens. När det var dags för tjejerna att åka därifrån ville jag på något vis följa med, men ändå inte. Men när dom dragit så kände jag att nu får jag ha Nick alldeles för mig själv.
- Såå.. vad ska vi göra nu? Undrade jag.
- Vad vill du hitta på? Vi kan spela tv-spel om du vill? Svarade Nick.
- Sure! Jag vinner lätt. Sa jag skrattande.
- Tror jag inte om jag får vara med. Sa Joe och log.
- Haha, Joe! Vill du vara med eller? Frågade Nick.
- Ja absolut, om jag får för er? Sa Joe.
- Självklart. Sa jag.
Joe var jävligt grym på fifa måste jag säga. Undra hur många timmar i veckan han spelar? Säkert flera timmar varje dag.. skulle inte förvåna mig. Nick och jag låg typ på samma nivå. Så jag satt och skrattade lite för mig själv när jag vann över Nick. Joe höll på att dö av garv när jag vann över Nick. Så han kom med ett förslag.
- Okej, om Nick vinner över dig Josi minst 3 gånger i rad måste du hoppa i poolen med kläderna på, sen ska du springa in till mamma och pappa och bara kolla på dom. Och om Josi vinner över dig Nick, måste du stå i kalsonger och sjunga "you should let me love you, let me be the one to.." imorgon i centrum. Sa Joe seriöst.
- Haha.. neej, du skojar! Åhh vad pinsamt. Hoppas jag vinner nu då! Sa jag och gav Nick en blick.
- You wish! Det jag får göra är sååå mycket värre. Du behöver inte stå i bara underkläder.. sa Nick.
- Men.. nej okej då! Du vinner. Sa jag surt.
- Haha gumman! Bli inte sur. Sa Nick och gav mig en puss på kinden.
- Jaja, sluta upp med ert lilla pusskalas. Nu spelar vi! Upp till tre då! Sa Joe.
Kan inte tro det.. fyfan. Det låg 2-1 till Nick. Sen vann jag och då blev det 2-2 och efter yttligare tjugo minuter vinner Nick. Åh vad sur jag är.
- Josi. Du vet vad som gäller! Sa Joe och reste sig upp.
- Jag vet.. sa jag och reste mig också upp.
Vi gick ut till baksidan där poolen är. Det var inte kallt ute så jag skulle inte frysa direkt. Precis när jag tänkte hoppa i kommer Nick springande i badshorts och bär upp mig sen så hoppar han in. Joe lägger sig ner på marken och skrattar ihjäl sig. Kevin och Danielle springer ut för att se vad som händer och när de får syn på mig och Nick i poolen börjar även de att skratta. Jag och Nick börjar också skratta lite och skvätter på de andra.. såhär roligt känns det inte som jag haft på länge! Efter ett tag började det bli kallt eftersom jag hade kläder på mig. Så jag gick upp och in i vardagsrummet där Denise och Paul satt. Sen så stog jag bara där och kolla på dom. Kevin, Danielle, Joe och Nick stog bakom och spionerade på mig.
- Men...Josi! Vad har du gjort? Frågade Denise förskräckt.
Jag bara stog och stirrade på dom som om jag var dum i huvudet. Åh, vad det här var pinsamt.. och jag hörde hur de andra började att fnittra bakom mig. Tillslut kunde jag inte hålla masken längre så la mig ner på golvet och skrattade så mycket så att jag fick tårar i ögonen. De andra kom också fram och började skratta ännu mer. Denise och Paul satt och kollade på oss. De förstog ingenting.
- Vad håller ni på med? Frågade Paul.
- Hahahah! Vi.. hahah! åhh.. sa Kevin skrattande.
- Jo alltså. Nick och Josi spelade fifa och då utmanade jag dom att den som förlorade skulle göra en grej, som ni säkert märkt så var det Josi som förlora.. svarade Joe och fortsatte att skratta.
- Eh jaha. Jo det har vi nog märkt! Rolig du är Joe, nästa gång är det din tur. Sa Paul och skrattade.
När vi slutat skrattat gick jag och Nick ner för att basta lite. Blev ganska kallt. Så jag klädde av mig så jag bara hade bh och trosor på mig, sen gick vi in i bastun och satt och myste lite. När vi blivit tillräckligt varma duschade vi, sen gick vi och la oss i sängen och kysstes ett tag innan vi somnade.
- Tjejer.. vet ni jag får stanna! Ropade jag och log som ett fån.
Så fort jag kommit in i vårt rum var jag tvungen att skrika. Men dom var inte ensamma. Nick och Joe var där. Gissa om jag vart förvånad.
- Neeej, gud va kul! Sa Pauo och kom fram för att krama mig.
Mickan och Felicia vart också jätte glada och kom fram för att krama mig. Dom åker ju imorgon och klockan är ju snart sju på kvällen. Så dom måste packa lite redan nu, även fast dom åker runt fyra på dagen imorgon. Åh vad jag kommer sakna mina flickor! Men får iallafall spendera en massa tid med Nick och de andra killarna.
- Men vad gör ni två här? Frågade jag förvirrat.
- Jo alltså vi tänkte att dina vänner också kunde följa med på middag? Frågade Joe.
- Ja precis. Det känns som vi tagit dig ifrån dom. Ni åkte hit tillsammans och skulle umgås och sånt, men sen har du nästan bara varit med oss. Sa Nick.
- Åh jo, jag förstår. Men det är klart dom får följa med! Sa jag och log.
- Toppen! Vi tänkte börja röra oss snart, men du ta med din resväska då, för du ska ju bo hos oss nu! Sa Nick och blinkade.
När vi kommit hem till familjen Jonas fick Mickan, Pauo och Felicia se hur killarna bor. De fick även träffa Denise, Paul, Frankie, Kevin och Danielle. Så för dom var det jättekul. Såg hur nervösa dom var. Förstår dom verkligen, var ju också hur nervös som helst innan jag lärt känna familjen. Vi hade iallafall en jättemysig middag tillsammans. Måste bara säga att Denise lagar underbar mat. Den är så otroligt god! Frankie drog från matbordet direkt efter han ätit, men vi andra satt kvar och pratade om allt möjligt. Det var mycket skratt. Jättekul att se att alla kom så bra överens. När det var dags för tjejerna att åka därifrån ville jag på något vis följa med, men ändå inte. Men när dom dragit så kände jag att nu får jag ha Nick alldeles för mig själv.
- Såå.. vad ska vi göra nu? Undrade jag.
- Vad vill du hitta på? Vi kan spela tv-spel om du vill? Svarade Nick.
- Sure! Jag vinner lätt. Sa jag skrattande.
- Tror jag inte om jag får vara med. Sa Joe och log.
- Haha, Joe! Vill du vara med eller? Frågade Nick.
- Ja absolut, om jag får för er? Sa Joe.
- Självklart. Sa jag.
Joe var jävligt grym på fifa måste jag säga. Undra hur många timmar i veckan han spelar? Säkert flera timmar varje dag.. skulle inte förvåna mig. Nick och jag låg typ på samma nivå. Så jag satt och skrattade lite för mig själv när jag vann över Nick. Joe höll på att dö av garv när jag vann över Nick. Så han kom med ett förslag.
- Okej, om Nick vinner över dig Josi minst 3 gånger i rad måste du hoppa i poolen med kläderna på, sen ska du springa in till mamma och pappa och bara kolla på dom. Och om Josi vinner över dig Nick, måste du stå i kalsonger och sjunga "you should let me love you, let me be the one to.." imorgon i centrum. Sa Joe seriöst.
- Haha.. neej, du skojar! Åhh vad pinsamt. Hoppas jag vinner nu då! Sa jag och gav Nick en blick.
- You wish! Det jag får göra är sååå mycket värre. Du behöver inte stå i bara underkläder.. sa Nick.
- Men.. nej okej då! Du vinner. Sa jag surt.
- Haha gumman! Bli inte sur. Sa Nick och gav mig en puss på kinden.
- Jaja, sluta upp med ert lilla pusskalas. Nu spelar vi! Upp till tre då! Sa Joe.
Kan inte tro det.. fyfan. Det låg 2-1 till Nick. Sen vann jag och då blev det 2-2 och efter yttligare tjugo minuter vinner Nick. Åh vad sur jag är.
- Josi. Du vet vad som gäller! Sa Joe och reste sig upp.
- Jag vet.. sa jag och reste mig också upp.
Vi gick ut till baksidan där poolen är. Det var inte kallt ute så jag skulle inte frysa direkt. Precis när jag tänkte hoppa i kommer Nick springande i badshorts och bär upp mig sen så hoppar han in. Joe lägger sig ner på marken och skrattar ihjäl sig. Kevin och Danielle springer ut för att se vad som händer och när de får syn på mig och Nick i poolen börjar även de att skratta. Jag och Nick börjar också skratta lite och skvätter på de andra.. såhär roligt känns det inte som jag haft på länge! Efter ett tag började det bli kallt eftersom jag hade kläder på mig. Så jag gick upp och in i vardagsrummet där Denise och Paul satt. Sen så stog jag bara där och kolla på dom. Kevin, Danielle, Joe och Nick stog bakom och spionerade på mig.
- Men...Josi! Vad har du gjort? Frågade Denise förskräckt.
Jag bara stog och stirrade på dom som om jag var dum i huvudet. Åh, vad det här var pinsamt.. och jag hörde hur de andra började att fnittra bakom mig. Tillslut kunde jag inte hålla masken längre så la mig ner på golvet och skrattade så mycket så att jag fick tårar i ögonen. De andra kom också fram och började skratta ännu mer. Denise och Paul satt och kollade på oss. De förstog ingenting.
- Vad håller ni på med? Frågade Paul.
- Hahahah! Vi.. hahah! åhh.. sa Kevin skrattande.
- Jo alltså. Nick och Josi spelade fifa och då utmanade jag dom att den som förlorade skulle göra en grej, som ni säkert märkt så var det Josi som förlora.. svarade Joe och fortsatte att skratta.
- Eh jaha. Jo det har vi nog märkt! Rolig du är Joe, nästa gång är det din tur. Sa Paul och skrattade.
När vi slutat skrattat gick jag och Nick ner för att basta lite. Blev ganska kallt. Så jag klädde av mig så jag bara hade bh och trosor på mig, sen gick vi in i bastun och satt och myste lite. När vi blivit tillräckligt varma duschade vi, sen gick vi och la oss i sängen och kysstes ett tag innan vi somnade.
A love story - chapter 9
- Men det var faktiskt en grej jag undra..
Okej. Vad fan är det som hänt nu då? Nyss var allt helt perfekt. Han kysste mig och allt. Nu ser han osäker ut och nästan.. lite rädd?
- Vad är det du undrar? Frågade jag tillslut.
- Jo alltså.. du hör väl hur fansen skriker fortfarande? Frågade Nick nervöst.
Innan jag visste ordet klev jag upp för de där trapporna igen med Joe, Nick och Kevin bakom mig. Alla tre stöttade mig och sa att det skulle gå jättebra. Men jag hatar ju att stå på scen? Det är det värsta jag vet. Det kommer bli total katastrof. Tur att jag har Danielle och Denise med mig också.. utan dom skulle jag nog aldrig ställt upp. Jag bestämde mig för att sjunga en låt som betyder otroligt mycket för mig och det fick bli en låt som killarna faktiskt inte sjungit ikväll: When you look me in the eyes. Uppträdandet gick väl sisådär. När jag sjungit första versen och skulle precis sjunga "dreams can't take the place of loving you.." hör jag en annan röst som gör det istället. Det var Nicks röst. Han kommer in på scenen och bakom honom kommer Joe och Kevin. Där står vi alla fyra och sjunger hela låten tillsammans. Eller nja nästan. Joe, Kevin och Nick hjälper mig under refrängen, sen får jag sjunga versen själv. När vi sjungit klart såg jag ut på publiken och herregud, vilken otrolig känsla! Den var så underbar.
När vi kommit backstage pratade jag en stund med Danielle och Denise. Dom sa att jag gjort ett fantastiskt jobb. Denise ville att jag skulle komma över på middag idag igen, så jag ska över dit efter jag pratat med mina tjejer. Fast juste! Har inte hunnit ringa mamma än. Åh okej, får göra det efter jag pratat med tjejerna istället.
- Josephine, du var helt otrolig. Trodde inte du kunde sjunga sådär. Sa Joe och gav mig en lång kram.
Såg tjejerna vänta där ute på mig. Shit va chockade de såg ut. Bara stog där och gapade.. så speciellt vare väl inte? Eller?
- Jossy! Hur i helvete..? Asso förklara allt nununu! Bad Mickan.
Förklarade för tjejerna att jag skulle äta middag hos familjen Jonas. Dom förstog och tog allt jättebra. Dom ville även att jag skulle stanna kvar i L.A i yttligare två veckor. Så nu är det bara mamma kvar att övertala då..
- Hej det är Amelie! Svarade mamma.
När jag kommer hem ska jag krama ihjäl min låtsasbrorsa Dennis. Han är världens bästa som har fått göra så jag får stanna kvar! Och Emil såklart, mammas pojkvän!
- Tjejer.. vet ni jag får stanna! Ropade jag och log som ett fån.
Okej. Vad fan är det som hänt nu då? Nyss var allt helt perfekt. Han kysste mig och allt. Nu ser han osäker ut och nästan.. lite rädd?
- Vad är det du undrar? Frågade jag tillslut.
Kunde inte låta bli att undra vad det var Nick ville mig. Jag känner mig jätte rädd. Tänk om han inte vill träffas mer? Eller.. om han bara vill vara min vän?
- Jo alltså.. du hör väl hur fansen skriker fortfarande? Frågade Nick nervöst.
- Ja? Vad är det du vill komma till? Svarade jag otåligt.
- Grejen är den.. att skulle du vilja gå upp på scen och sjunga en låt? Sa Nick tillslut.
- Jag....sjunga? Frågade jag osäkert.
- Ja precis. Du kan sjunga en av våra låtar om det vore så.. men vi ville verkligen överraska fansen med något speciellt och fantastiskt. Du är speciell och fantastisk, du sjunger jättebra! Svarade Nick och blinkade åt mig.
- Nej men jag vågar inte, Nick. Jag har scenskräck. Sa jag.
- Men det har du ju inte. Du sjöng med mig ju? Sa Nick och verkade faktiskt lite besviken.
- Jo..ja jag vet. Men jag vet inte... Sa jag.
- Lovar att fansen kommer älska dig, eller det gör dom ju redan. Så kom igen nu Josi! Sa Nick.
Innan jag visste ordet klev jag upp för de där trapporna igen med Joe, Nick och Kevin bakom mig. Alla tre stöttade mig och sa att det skulle gå jättebra. Men jag hatar ju att stå på scen? Det är det värsta jag vet. Det kommer bli total katastrof. Tur att jag har Danielle och Denise med mig också.. utan dom skulle jag nog aldrig ställt upp. Jag bestämde mig för att sjunga en låt som betyder otroligt mycket för mig och det fick bli en låt som killarna faktiskt inte sjungit ikväll: When you look me in the eyes. Uppträdandet gick väl sisådär. När jag sjungit första versen och skulle precis sjunga "dreams can't take the place of loving you.." hör jag en annan röst som gör det istället. Det var Nicks röst. Han kommer in på scenen och bakom honom kommer Joe och Kevin. Där står vi alla fyra och sjunger hela låten tillsammans. Eller nja nästan. Joe, Kevin och Nick hjälper mig under refrängen, sen får jag sjunga versen själv. När vi sjungit klart såg jag ut på publiken och herregud, vilken otrolig känsla! Den var så underbar.
När vi kommit backstage pratade jag en stund med Danielle och Denise. Dom sa att jag gjort ett fantastiskt jobb. Denise ville att jag skulle komma över på middag idag igen, så jag ska över dit efter jag pratat med mina tjejer. Fast juste! Har inte hunnit ringa mamma än. Åh okej, får göra det efter jag pratat med tjejerna istället.
- Josephine, du var helt otrolig. Trodde inte du kunde sjunga sådär. Sa Joe och gav mig en lång kram.
- Haha tack Joe! Du var inte så pjåkig du heller. Sa jag och blinkade åt honom.
- Man tackar, man tackar! Sa Joe och skrattade generat.
- Vill du att jag ska följa med dig ut nu när du ska till dina vänner? Undrade Nick.
- Åh, nej jag klarar mig nog. Annars hoppar alla tjejer på dig och sliter dig i stycken. Svarade jag och skrattade.
- Hehe, jo det är nog sant. Men du är också kändis nu vettu! Dom lär väl äta upp dig, sötnos. Sa Nick.
- Kändis? Nja, verkligen inte. Men jag måste iväg nu.. vi ses ikväll! Sa jag och gav honom en puss sen sprang jag därifrån.
Såg tjejerna vänta där ute på mig. Shit va chockade de såg ut. Bara stog där och gapade.. så speciellt vare väl inte? Eller?
- Jossy! Hur i helvete..? Asso förklara allt nununu! Bad Mickan.
- Haha! Vart ska jag börja? Nej men Nick undra ifall jag ville komma upp på scen med dom sen när dom skulle sjunga lovebug, så jag sa bara sure, why not lix.. sa jag.
- Men nej! Inte det dära.. det andra, när du sjöng SJÄLV? Sa Mickan chockat.
- Jaha, det där. Det var bara impuls. Nick sa att alla fansen skrek och skrek, så han ville att ni skulle få en riktig överraskning och bad mig gå in och sjunga. Sa jag glatt.
- OCH herregud om vi vart överraskade. Du var ju fucking amazing. Shit! Inte visste jag att du var så grym på att sjunga. Fan, passa dig för alla JB fans nu bara. Dom lär väl hoppa på dig om dom ser dig! Sa Mickan.
- Tack så mycket Mickan! Haha nej då det tror jag inte.. men ville faktiskt prata med er om en grej. Sa jag.
Förklarade för tjejerna att jag skulle äta middag hos familjen Jonas. Dom förstog och tog allt jättebra. Dom ville även att jag skulle stanna kvar i L.A i yttligare två veckor. Så nu är det bara mamma kvar att övertala då..
- Hej det är Amelie! Svarade mamma.
- Åh mamma! Gud va jag har saknat dig. Skrek jag.
- Åh Josephine! Hur mår du älskling? Undrade mamma.
- Jo.. jag har aldrig mått bättre. Är så jävla glad mamma, du förstår inte! Svarade jag.
- Vad roligt att höra! Berätta om konserten, var dom bra? Sa mamma.
- Dom var helt fantastiska. Och det bästa av allt var att jag stog på scen med dom! Sa jag.
- Du skojar med mig? Hur kom du upp på scen? Frågade mamma.
- Alltså.. det är en så lång historia, men iaf.. jag träffade Nick igår och han kände igen mig, bjöd mig på middag och ville att jag skulle komma upp på scen idag när dom sjöng en speciell låt. Sen fick jag sjunga en utav deras låtar alldeles själv framför massa fans! Och dom vill att jag ska stanna i L.A yttligare två veckor, men kände att jag var tvungen att fråga dig om det gick bra.. så får jag? Snälla mamma! Sa jag.
- Oj.. lite för mycket information att ta in. Men helt otroligt att Nick fortfarande kände igen dig, efter alla år! Va kul att du äntligen fått visa din hemliga talang framför Jonas fans! Jätte glad för din skull! Åh.. gumman, jag vet inte riktigt. Vill inte att du ska stanna kvar där. Sa mamma.
- Men mamma! Det här är fan min enda chans! Jag vill lära känna familjen igen. Speciellt Nick. Han och jag är typ tillsammans nu... eller känns som det iaf. Sa jag.
- Jo jag förstår dig. Men du och Nick? Har ni inte gått lite för fort framåt? Ni träffades igår? Undrade mamma.
- Men ja. Vi är inte tillsammans då! Men jag önskar att vi var det. Jag gillar verkligen honom, mamma. Sa jag och kände hur tårarna rann.
- Gråt inte älskling. Jag förstår dig. Sa mamma.
- Men nej! Det är just det du aldrig gör! Du förstår mig aldrig.. skrek jag gråtande.
- Ta det lugnt. Okej, du får stanna. Dennis tycker du ska stanna, Emil tycker det också.. så jag har inget att säga om. Sa mamma.
- Åh tack så hemskt mycket! Tacka Dempa och Emil! Älskar dig mamma, men måste gå nu. Puss. Sa jag och la på.
När jag kommer hem ska jag krama ihjäl min låtsasbrorsa Dennis. Han är världens bästa som har fått göra så jag får stanna kvar! Och Emil såklart, mammas pojkvän!
- Tjejer.. vet ni jag får stanna! Ropade jag och log som ett fån.
A love story - chapter 8
- Är du Josephine? För du passar in på beskrivningen Nick gav mig.. sa vakten.
- Eh.. Ja.. jo men det är jag. Sa jag nervöst.
- Men gud vad bra! Du måste upp nu. Kom. Följ med mig här. Sa vakten och jag följde med.
Jag gick backstage där jag blev tillsagd att vänta tills de sjungt klart låten inseperable. Stog medan och pratade lite med Denise och Danielle. När låten var slut hörde jag hur alla tusentals fans skrek killarnas namn. Det var helt galet. Vilken sekund som helst skulle jag gå in på scen och.. bara stå där? Undra vad jag ska göra. Jag hör Joes röst, han säger att dom har en överraskning till alla fans nu när de ska sjunga sista låten och så börjar låten. Jag står helt förstenad. När ska jag in då? Är det inte jag som är överraskningen? Denise märkte att jag såg orolig ut.
- Ta det lugnt vännen. Du ska inte ut än, du ska ut när refrängen börjar.. vilket är när som helst.
Vakten kom och tog tag i mig. Förde mig dit bort där man ska gå ifall man ska ut på scen. Hörde de sista orden innan refrängen började.
Fyfan.. han sjöng den till mig. Här står jag och har tårar i ögonen. Jag ser att Nick ler lite smått. Sen fortsätter Joe sjunga den andra versen. Men när refrängen kommer igen så kollar inte Nick på mig den här gången, men håller fortfarande i min hand. Det är både Nick och Joe som sjunger nu. Jag ryser. Fan va fint. Jag står på scen med världens bästa killar. Snart kommer bryggan och sen sista refrängen. Puh! Snart slipper jag stå här och se ut som ett fån. Fast i och för sig, skulle nog vilken tjej som helst i detta rum dö för att få vara mig just nu. Men omg, vad gör Nick nu?
Medan han sjunger bryggan, tar han sin hand under min haka och går fram mot mig. Står kanske 2cm från mig och bara kollar mig i ögonen och sjunger. Det finns ju en stor bildsskärm där inne, så att publiken som är längst bak och ser något. På skärmen är det jag och Nick. Herregud. Jag kommer svimma snart. Menar han det han sjunger? M..m..men vad nu? Kevin kommer fram till mig och ger mig en mick? Vad fan ska jag göra med den? Hinner inte fråga Kevin, för han går iväg och fortsätter spela guitarr.. så jag kollar frågande på Nick. Han viskar att jag ska sjunga sista refrängen med honom. Det här är inte sant.
Jag gick backstage där jag blev tillsagd att vänta tills de sjungt klart låten inseperable. Stog medan och pratade lite med Denise och Danielle. När låten var slut hörde jag hur alla tusentals fans skrek killarnas namn. Det var helt galet. Vilken sekund som helst skulle jag gå in på scen och.. bara stå där? Undra vad jag ska göra. Jag hör Joes röst, han säger att dom har en överraskning till alla fans nu när de ska sjunga sista låten och så börjar låten. Jag står helt förstenad. När ska jag in då? Är det inte jag som är överraskningen? Denise märkte att jag såg orolig ut.
- Ta det lugnt vännen. Du ska inte ut än, du ska ut när refrängen börjar.. vilket är när som helst.
Vakten kom och tog tag i mig. Förde mig dit bort där man ska gå ifall man ska ut på scen. Hörde de sista orden innan refrängen började.
I don't wanna lead you on, no
But the truth is I've grown fond, yeah
But the truth is I've grown fond, yeah
Då gick jag ut. Hörde hur alla fansen skrek. Alla blev helt hysteriska. Jag går sakta och då kommer Nick fram till mig och tar min hand. Han släpper inte heller taget om den när vi väl står i mitten av scenen. Fansen blir helt galna. Skriker och skriker. Nick håller hårt om min hand och kollar mig i ögonen och sjunger refrängen helt själv. Joe och Kevin sjunger ingenting alls nu. Det är bara Nick. Han sjunger..den...till...mig?
Everyone knows it's meant to be
Falling in love, just you and me
Til the end of time
Til I'm on her mind, it will happen
I've been making lots of plans
Like a picket fence and a rose garden
I just keep on dreaming
But it's cool cause we're just friends
Falling in love, just you and me
Til the end of time
Til I'm on her mind, it will happen
I've been making lots of plans
Like a picket fence and a rose garden
I just keep on dreaming
But it's cool cause we're just friends
Fyfan.. han sjöng den till mig. Här står jag och har tårar i ögonen. Jag ser att Nick ler lite smått. Sen fortsätter Joe sjunga den andra versen. Men när refrängen kommer igen så kollar inte Nick på mig den här gången, men håller fortfarande i min hand. Det är både Nick och Joe som sjunger nu. Jag ryser. Fan va fint. Jag står på scen med världens bästa killar. Snart kommer bryggan och sen sista refrängen. Puh! Snart slipper jag stå här och se ut som ett fån. Fast i och för sig, skulle nog vilken tjej som helst i detta rum dö för att få vara mig just nu. Men omg, vad gör Nick nu?
Thinking about how
We're gonna say our vows
It's cool we're just friends
She walks down the aisle
I see all my friend's smile
Cause now we're more than friends
We're gonna say our vows
It's cool we're just friends
She walks down the aisle
I see all my friend's smile
Cause now we're more than friends
Medan han sjunger bryggan, tar han sin hand under min haka och går fram mot mig. Står kanske 2cm från mig och bara kollar mig i ögonen och sjunger. Det finns ju en stor bildsskärm där inne, så att publiken som är längst bak och ser något. På skärmen är det jag och Nick. Herregud. Jag kommer svimma snart. Menar han det han sjunger? M..m..men vad nu? Kevin kommer fram till mig och ger mig en mick? Vad fan ska jag göra med den? Hinner inte fråga Kevin, för han går iväg och fortsätter spela guitarr.. så jag kollar frågande på Nick. Han viskar att jag ska sjunga sista refrängen med honom. Det här är inte sant.
Everyone knows it's meant to be
Falling in love, just you and me
Til the end of time
Til I'm on your mind
It will happen
We've been making lots of plans
Like a picket fence and a rose garden
I'll just keep on dreaming
Just keep on thinking
Of when we used to be just friends
Jag står och sjunger med Nick. Det här är insane! Han håller fortfarande i min hand när vi står och sjunger. Men gud, ska det se ut som vi är mer än vänner eftersom vi sjunger den till varandra? Eller.. är vi mer än vänner? När låten är slut ser jag hur massa fans gråter. Men frågan är.. gråter de av glädje eller gråter de för att jag va nyss på scen med deras älsklingar? Nu släpper Nick taget om min hand och ser ut över alla 10.000 fans. Han ska tydligen berätta något, för han håller fortfarande i mikrofonen.
- Hej L.A! Hoppas ni mår bra ikväll, tack för att ni ville komma! Sa Nick.
Jo jag ville bara säga att det här var överraskningen. Fortsatte han. Det här är Josephine. Sa han och gick fram till mig. Hon är en väldigt speciell tjej som jag lärt känna om på nytt. Vi var barndomsvänner och nu flera år senare träffas vi igen. Så.. låten var tillägnad henne! Avslutade Nick.
Nick kramade om mig en stund, sedan gick vi av från scenen till Joe, Kevin och de andra i crewet. Fansen skrek deras namn. Nick kom fram till mig och frågade hur jag mådde nu efter allt det här.
- Jo.. asso jag mår bra. Det där var helt sjukt. Kan inte fatta att jag sjöng inför 10.000 personer.. och verkligen inte att jag sjöng med dig. Men det var underbart! Sa jag.
- Men du gjorde det jättebra! Jag är väldigt stolt över dig. Måste bara säga att du har en jättefin sångröst. Sa Nick.
- Tack! Åh men gud, det har jag väl inte? Tyckte jag lät förjävlig. Sa jag och skrattade.
- Josi, du har en fantastisk sångröst. Sa Nick allvarligt.
Han kallade mig Josi. Han brukar aldrig kalla mig Josi. Han säger alltid Josephine. Gud va jag smälte när han kallade mig så..
- Tack så mycket.. vet inte riktigt vad jag mer ska säga. Sa jag osäkert.
- Du behöver inte säga något. Sa Nick och gav mig en kyss.
Sedan fortsatte han lite osäkert..
- Men det var faktiskt en grej jag undra..
Okej. Vad fan är det som hänt nu då? Nyss var allt helt perfekt. Han kysste mig och allt. Nu ser han osäker ut och nästan.. lite rädd?
- Vad är det du undrar? Frågade jag tillslut.
Falling in love, just you and me
Til the end of time
Til I'm on your mind
It will happen
We've been making lots of plans
Like a picket fence and a rose garden
I'll just keep on dreaming
Just keep on thinking
Of when we used to be just friends
Jag står och sjunger med Nick. Det här är insane! Han håller fortfarande i min hand när vi står och sjunger. Men gud, ska det se ut som vi är mer än vänner eftersom vi sjunger den till varandra? Eller.. är vi mer än vänner? När låten är slut ser jag hur massa fans gråter. Men frågan är.. gråter de av glädje eller gråter de för att jag va nyss på scen med deras älsklingar? Nu släpper Nick taget om min hand och ser ut över alla 10.000 fans. Han ska tydligen berätta något, för han håller fortfarande i mikrofonen.
- Hej L.A! Hoppas ni mår bra ikväll, tack för att ni ville komma! Sa Nick.
Jo jag ville bara säga att det här var överraskningen. Fortsatte han. Det här är Josephine. Sa han och gick fram till mig. Hon är en väldigt speciell tjej som jag lärt känna om på nytt. Vi var barndomsvänner och nu flera år senare träffas vi igen. Så.. låten var tillägnad henne! Avslutade Nick.
Nick kramade om mig en stund, sedan gick vi av från scenen till Joe, Kevin och de andra i crewet. Fansen skrek deras namn. Nick kom fram till mig och frågade hur jag mådde nu efter allt det här.
- Jo.. asso jag mår bra. Det där var helt sjukt. Kan inte fatta att jag sjöng inför 10.000 personer.. och verkligen inte att jag sjöng med dig. Men det var underbart! Sa jag.
- Men du gjorde det jättebra! Jag är väldigt stolt över dig. Måste bara säga att du har en jättefin sångröst. Sa Nick.
- Tack! Åh men gud, det har jag väl inte? Tyckte jag lät förjävlig. Sa jag och skrattade.
- Josi, du har en fantastisk sångröst. Sa Nick allvarligt.
Han kallade mig Josi. Han brukar aldrig kalla mig Josi. Han säger alltid Josephine. Gud va jag smälte när han kallade mig så..
- Tack så mycket.. vet inte riktigt vad jag mer ska säga. Sa jag osäkert.
- Du behöver inte säga något. Sa Nick och gav mig en kyss.
Sedan fortsatte han lite osäkert..
- Men det var faktiskt en grej jag undra..
Okej. Vad fan är det som hänt nu då? Nyss var allt helt perfekt. Han kysste mig och allt. Nu ser han osäker ut och nästan.. lite rädd?
- Vad är det du undrar? Frågade jag tillslut.
A love story - chapter 7
Vi kysstes en stund innan jag gick till hotell rummet och han körde iväg till stället där dom skulle uppträdda. Jag känner att blir tvungen att stå utanför ett tag och andas innan jag går in. Är fortfarande i chocktillstånd efter gårkvällen. Okej, nu går jag in...
Jag hann inte ens avsluta min mening förrän alla tre höll på att skrika på mig.
Hoppade in i duschen efter vårt lilla kramkalas. De andra hade redan duschat, och jag ville såklart vara fräsch innan jag ska träffa Nick igen. Har inte berättat för de andra att jag ska upp på scenen. Det får bli en överraskning. Fan va galet det kommer bli!
- Jossy! Är du klar snart? Vi har redan valt vad vi ska ha på oss, och ska börja sminka oss nu.. för du vet väl att vi måste åka härifrån om 45 minuter va? Sa Pauo.
Fuck! Nu har jag bråttom. Vet inte vad jag ska ha på mig ens. Okej, andas och ta det lugnt. Var tvungen att ta hårfönen så att håret skulle torka snabbt, sen blev det stressigt med att välja kläder. Tillslut valde jag en söt svart t-shirt, jeans shorts och klackskor. Perfekt. Nu är det sminkningen och håret kvar bara. De andra tjejerna var redan klara och höll på att prata som galningar. Pauo hjälpte mig med att platta håret, så att jag kunde sminka mig medan.
Efter tio minuter var jag också klar. Så vi gick ner till lobbyn och väntade på att en taxi skulle hämta upp oss. Vi satte oss i taxin. Vi var sjukt taggade på det här! Efter en kvart var vi framme. Där på just den där stora scenen ska Nick, Joe och Kevin stå. Sen kommer jag också stå där. Herregud va mycket folk! Måste minst vara 10.000 här. Vi försökte gå lite längre fram. Men det var så trångt. Jag fattar inte ens hur jag ska kunna komma upp på scenen om jag knappt kommer fram här? Åh shit. Nu börjar det. Inspringande kommer först Joe, sen Kevin och sist Nick. Gud, va snygga dom är! Dom började med att sjunga S.O.S. Alla sjöng med. Tillochmed jag. När de sjungit ett par låtar var det dags för inseperable och efter den är det just friends. Nick berättade det för mig. Han ville att jag skulle komma upp medan de sjöng inseperable, men det var helt omöjligt att komma fram. Plötsligt ser jag inte Nick någonstans på scenen. Vart fan gick han? Sen så hör jag hur min mobil ringer. Det är Nick. Jag svarar och säger att jag inte kommer någon vart. Han säger att det är lugnt, en vakt kommer och hämtar mig. Sen la han på. Men hur i helvete ska vakten hämta mig? Han vet väl inte ens var jag står? Det är nästan så att jag vill tränga mig mellan alla fansen, men så känner jag hur någon kommer och drar mig i tröjan. Jag kollar bak och ser en vakt.
- Är du Josephine? För du passar in på beskrivningen Nick gav mig.. sa vakten.
- Tjejer! Jag är tillbaks. Ropade jag.
- Äntliiiigen! Skrek Pauo som hoppade upp och ner.
- Fan, trodde jag aldrig skulle få se dig mer.. sa Felicia.
- Haha! Nej men ärligt, dom frågade ifall jag ville stanna två veckor till. Jag kunde bo hos dom. Sa jag.
- Va fan! NEEEJ! Gud va kul. Jag önskar jag va dig just nu.. sa Mickan avundsjukt.
- Jag med. Men är så glad för din skull gumman! Sa Pauo.
- Ja.. men måste prata med mamma. Men går det ens bra för er att jag stannar och inte åker hem med er imorgon då? Alltså jag behö..
Jag hann inte ens avsluta min mening förrän alla tre höll på att skrika på mig.
- Jossy! Är du helt från vettet? Klart som fan att du ska stanna! Hur stor är chansen att det skulle hända igen? Skrek Felicia.
- Tare lugnt nu va.. jag vill stanna, men bara ifall det var okej för er. Sa jag.
- Men guuud. Tänk inte på oss! Det är väl självklart att det är okej för oss! Sa Felicia och både Mickan och Pauo instämde.
- Åh.. ni är verkligen bäst! Sa jag och kramade om alla tre.
Hoppade in i duschen efter vårt lilla kramkalas. De andra hade redan duschat, och jag ville såklart vara fräsch innan jag ska träffa Nick igen. Har inte berättat för de andra att jag ska upp på scenen. Det får bli en överraskning. Fan va galet det kommer bli!
- Jossy! Är du klar snart? Vi har redan valt vad vi ska ha på oss, och ska börja sminka oss nu.. för du vet väl att vi måste åka härifrån om 45 minuter va? Sa Pauo.
- 45 minuter?! Skrek jag chockat.
Fuck! Nu har jag bråttom. Vet inte vad jag ska ha på mig ens. Okej, andas och ta det lugnt. Var tvungen att ta hårfönen så att håret skulle torka snabbt, sen blev det stressigt med att välja kläder. Tillslut valde jag en söt svart t-shirt, jeans shorts och klackskor. Perfekt. Nu är det sminkningen och håret kvar bara. De andra tjejerna var redan klara och höll på att prata som galningar. Pauo hjälpte mig med att platta håret, så att jag kunde sminka mig medan.
Efter tio minuter var jag också klar. Så vi gick ner till lobbyn och väntade på att en taxi skulle hämta upp oss. Vi satte oss i taxin. Vi var sjukt taggade på det här! Efter en kvart var vi framme. Där på just den där stora scenen ska Nick, Joe och Kevin stå. Sen kommer jag också stå där. Herregud va mycket folk! Måste minst vara 10.000 här. Vi försökte gå lite längre fram. Men det var så trångt. Jag fattar inte ens hur jag ska kunna komma upp på scenen om jag knappt kommer fram här? Åh shit. Nu börjar det. Inspringande kommer först Joe, sen Kevin och sist Nick. Gud, va snygga dom är! Dom började med att sjunga S.O.S. Alla sjöng med. Tillochmed jag. När de sjungit ett par låtar var det dags för inseperable och efter den är det just friends. Nick berättade det för mig. Han ville att jag skulle komma upp medan de sjöng inseperable, men det var helt omöjligt att komma fram. Plötsligt ser jag inte Nick någonstans på scenen. Vart fan gick han? Sen så hör jag hur min mobil ringer. Det är Nick. Jag svarar och säger att jag inte kommer någon vart. Han säger att det är lugnt, en vakt kommer och hämtar mig. Sen la han på. Men hur i helvete ska vakten hämta mig? Han vet väl inte ens var jag står? Det är nästan så att jag vill tränga mig mellan alla fansen, men så känner jag hur någon kommer och drar mig i tröjan. Jag kollar bak och ser en vakt.
- Är du Josephine? För du passar in på beskrivningen Nick gav mig.. sa vakten.
- Eh.. Ja.. jo men det är jag. Sa jag nervöst.
- Men gud vad bra! Du måste upp nu. Kom. Följ med mig här. Sa vakten och jag följde med.
A love story - chapter 6
Så jag ringde dom och berättade att jag inte skulle komma hem. Dom blev glada för min skull, att jag äntligen fått tillbaks min Nick. Jag var också glad och jätte lycklig. Vi låg och myste bara. Tillslut somnade vi båda två i famnen på varandra.
- Godmorgon! Har du sovit gott?
Vi klädde på oss kläder och gick ut i köket. Där hela familjen satt nu inklusive Joe. Hälsade på alla. Kevin undrade hur jag skulle göra nu. Ifall jag skulle stanna eller om jag skulle åka hem. Jag sa att jag inte visste än, eftersom jag måste prata med mamma och tjejerna. Han förstod, men ville jätte gärna att jag skulle stanna hos dom och lära känna mig på nytt. Även Danielle ville att jag skulle stanna så hon kunde få umgås lite med mig.
- Jo men jag tycker som Kev! Du ska självklart stanna kvar här. Vi vill lära känna den nya Josi. Sa Denise.
Där satt jag och babblade om mitt tråkiga liv inför de hetaste killarna i världen och deras föräldrar. Herregud, undrar vad de tycker om mig nu efter vad jag berättat. Haha!
- Vilket roligt liv du verkar ha. Du har så mycket tid med dina vänner och även din familj. Sen så har du ändå en massa tid för läxor, musik, fotboll och dina andra intressen. Det är fantastiskt! Sa Denise glatt.
Det var en härlig frukost vi åt, och efter den blev det dags för mig att återvända till hotellet. Nick skjutsade mig den här gången, så det var ingen chaufför. När vi kom till hotellet satt vi ett tag i bilen. Han kollade på mig på ett speciellt sätt. Kanske det sättet som man gör på någon som man är...kär i?
- Du måste ringa din mamma och prata med dina vänner. Jag vill verkligen att du stannar! Utbrast Nick helt plötsligt.
Eh? Ska jag upp på scen...med dom? När dom sjunger just friends. Varför? Vad ska jag säga? Okejokej. Jag måste se helt efterbliven ut, sitter lixom med öppen mun och bara stirrar på honom.
- Josephine? Heh.. skrattade han nervöst.
Vi kysstes en stund innan jag gick till hotell rummet och han körde iväg till stället där dom skulle uppträdda. Jag känner att blir tvungen att stå utanför ett tag och andas innan jag går in. Är fortfarande i chocktillstånd efter gårkvällen. Okej, nu går jag in...
Vilken underbar natt. Kan fortfarande inte förstå att jag sovit med självaste Nick Jonas. Han är världens finaste kille. Så jävla omtänksam och snygg. Men jag åker ju hem imorgon.. fan! Jag vill ju stanna kvar här med Nick och hans familj. Men juste! Måste ju ta och snacka med Felicia och tjejerna, och sen ringa mamma för att be om att få stanna åtminstone två veckor till. Det borde jag väl ändå få? Eller?
- Godmorgon! Har du sovit gott?
Öppnade mina ögon och kollade upp. Det var Nick som frågade. Vad tror han? Klart som fan att jag sovit gott.. Men vill ju inte låta för desperat eller vad man nu ska kalla det. Så jag svarade ganska nonchalant.
- Godmorgon. Jodå det har jag, har du?
- Vad bra! Jo men har också sovit bra, svarade han leende.
Vi klädde på oss kläder och gick ut i köket. Där hela familjen satt nu inklusive Joe. Hälsade på alla. Kevin undrade hur jag skulle göra nu. Ifall jag skulle stanna eller om jag skulle åka hem. Jag sa att jag inte visste än, eftersom jag måste prata med mamma och tjejerna. Han förstod, men ville jätte gärna att jag skulle stanna hos dom och lära känna mig på nytt. Även Danielle ville att jag skulle stanna så hon kunde få umgås lite med mig.
- Jo men jag tycker som Kev! Du ska självklart stanna kvar här. Vi vill lära känna den nya Josi. Sa Denise.
- Hehe. Ja men jag måste ringa till mamma bara! Sa jag blygt.
- Ja, det är klart. Hon blir väl orolig annars, om du bara stannar här utan att höra av dig till henne på två veckor. Sa Paul och alla skrattade.
- Eftersom alla sitter här vid frukost bordet nu och vill veta mer om ditt liv, så kan du ju börja med att berätta om hur du bor i Sverige? Berätta allt. Sa Kevin.
- Joo, okej. Jag går ju i gymnasiet nu och går sista året. Det är ganska svårt, men jag har rätt så bra betyg. Mamma och jag bor i ett radhus med hennes pojkvän som har två barn, en tjej som är 13 år och en kille som är 20 år. Vi kommer ganska bra överens. Speciellt jag och min låtsasbror. Jag spelar fotboll, det är nog det bästa jag vet efter musiken. Jag älskar musi...
Där satt jag och babblade om mitt tråkiga liv inför de hetaste killarna i världen och deras föräldrar. Herregud, undrar vad de tycker om mig nu efter vad jag berättat. Haha!
- Vilket roligt liv du verkar ha. Du har så mycket tid med dina vänner och även din familj. Sen så har du ändå en massa tid för läxor, musik, fotboll och dina andra intressen. Det är fantastiskt! Sa Denise glatt.
- Ja, tillskillnad från oss då eller vad menar du mamma? Frågade Nick och Joe i mun på varann så alla började skratta.
Det var en härlig frukost vi åt, och efter den blev det dags för mig att återvända till hotellet. Nick skjutsade mig den här gången, så det var ingen chaufför. När vi kom till hotellet satt vi ett tag i bilen. Han kollade på mig på ett speciellt sätt. Kanske det sättet som man gör på någon som man är...kär i?
- Du måste ringa din mamma och prata med dina vänner. Jag vill verkligen att du stannar! Utbrast Nick helt plötsligt.
- Jag lovar, ska försöka övertala dom. Jag vill stanna. Sa jag.
- Okej, vad bra. Sa Nick och pussade mig på pannan.
- Innan du går.. du ska ju komma och kolla på oss om några timmar. Och jag tänkte att, det vore kul om du vill komma upp på scenen när vi ska sjunga "just friends".
Eh? Ska jag upp på scen...med dom? När dom sjunger just friends. Varför? Vad ska jag säga? Okejokej. Jag måste se helt efterbliven ut, sitter lixom med öppen mun och bara stirrar på honom.
- Josephine? Heh.. skrattade han nervöst.
- Oj. Sorry! Jo men..visst..alltså...jag menar...varför inte?
- Vill inte tvinga dig till något. Du får säga nej. Sa han nervöst.
- Ehhm.. alltså.. jo men jag vill. Sa jag och log menande mot honom.
- Åh! Vilken tur! Sa han och blev jätteglad.
Vi kysstes en stund innan jag gick till hotell rummet och han körde iväg till stället där dom skulle uppträdda. Jag känner att blir tvungen att stå utanför ett tag och andas innan jag går in. Är fortfarande i chocktillstånd efter gårkvällen. Okej, nu går jag in...
A love story - chapter 5
Är jag i himlen eller sa han precis babe till mig? Nu tar han tag i min hand igen och håller i den hårt som om han aldrig vill släppa taget. Precis när vi ska öppna dörren så kommer någon springande. Jag ser inte vem det är. Men personen skriker.
Personen kommer närmre och närmre. Tillslut ser och hör jag vem där är.
- Frankie! Varför skriker du? Skrek Nick.
- Ville att ni skulle göra mig! Svarade Frankie.
- Du skrämde livet ur mig och Josephine! Sa Nick argt.
- Sorry dude. Vem är Josephine? Är det din flickvän? Retades Frankie.
- Tyst bara Frankie. Kommer du inte ihåg henne? Du brukade kalla henne för Josi. Sa Nick.
- Nä, har svagt minne. Men iallafall, hej Josephine! Sa Frankie innan han sprang in genom dörren.
- Hej Frankie! Sa jag tillbaks.
Vi gick in genom dörren och när vi klev in i hallen kom Frankie springande igen. Han hoppade upp och ner som en galning. Snacka om mycket energi grabben har. Jag och Nick tar av oss jackorna och skorna och går in till vardagsrummet. Där sitter hela familjen. Jag ser att Denise känner igen mig, för när hon såg mig stå brevid Nick blev hon alldeles till sig.
- Åh herregud! Josi! Det var alltför längesen! Jag har saknat dig, gumman! Sa hon och kramade om mig. Det var så längesen någon kallade mig Josi. Det var bara Jonas familjen som gjorde det. Fast Nick sa alltid Josephine till mig. Han tyckte det var mycket finare.
Jag och Nick gick in på hans rum och började kolla på film. Vi kollade på hans favorit film. Juno. Han låg och höll om mig medan vi kollade. Det var underbart! Sen frågade han mig ifall jag ville sova över. Självklart ville jag det, men var tvungen att ringa till Felicia och dom och säga det isåfall. Så jag ringde dom och berättade att jag inte skulle komma hem. Dom blev glada för min skull, att jag äntligen fått tillbaks min Nick. Jag var också glad och jätte lycklig. Vi låg och myste bara. Tillslut somnade vi båda två i famnen på varandra.
Personen kommer närmre och närmre. Tillslut ser och hör jag vem där är.
- Frankie! Varför skriker du? Skrek Nick.
- Ville att ni skulle göra mig! Svarade Frankie.
- Du skrämde livet ur mig och Josephine! Sa Nick argt.
- Sorry dude. Vem är Josephine? Är det din flickvän? Retades Frankie.
- Tyst bara Frankie. Kommer du inte ihåg henne? Du brukade kalla henne för Josi. Sa Nick.
- Nä, har svagt minne. Men iallafall, hej Josephine! Sa Frankie innan han sprang in genom dörren.
- Hej Frankie! Sa jag tillbaks.
Vi gick in genom dörren och när vi klev in i hallen kom Frankie springande igen. Han hoppade upp och ner som en galning. Snacka om mycket energi grabben har. Jag och Nick tar av oss jackorna och skorna och går in till vardagsrummet. Där sitter hela familjen. Jag ser att Denise känner igen mig, för när hon såg mig stå brevid Nick blev hon alldeles till sig.
- Åh herregud! Josi! Det var alltför längesen! Jag har saknat dig, gumman! Sa hon och kramade om mig. Det var så längesen någon kallade mig Josi. Det var bara Jonas familjen som gjorde det. Fast Nick sa alltid Josephine till mig. Han tyckte det var mycket finare.
- Det var det verkligen, Denise! Jag har saknat dig med. Sa jag och kramade tillbaks.
- Paul! Du kommer väl ihåg Josi? Frågade Denise.
- Såklart jag gör! Allt bra med dig Josi? Sa Paul.
- Jag mår jättebra, hur mår du? Sa jag.
- Underbart! Jo tack, det är bra. Sa Paul.
- Nu måste du berätta allt! Sa Denise och drog med mig till köket.
- Nej mamma! Inte nu, vi ska kolla på film. Du får prata med henne imorgon istället. Sa Nick och tog tag i min hand.
- Jaha, okej då. Sa Denise och satte sig i soffan med de andra igen.
- Kev! Kom och säg hej till Josephine! Sa Nick.
- Josephine? Jaja, vi kommer. Sa Kevin.
Kevin och Danielle satt inte i soffan, utan de var i Kevins rum. Så när de kom blev jag förstås väldigt glad. Kevin var min bästaste vän när jag bodde här. Jag såg att när han såg mig blev det som en chock. Han stog helt stilla. Sen sprang han fram och lyfte upp mig.
- Omg! Du förstår inte hur mycket jag har saknat dig Josi! Sa Kevin jätte glatt.
- Samma här! Wow. Nu är du lixom gift! Är jätteglad för din skull, Kevo! Sa jag.
- Hehe, jag vet. Det här är Danielle, och Danielle, det här är Josephine. Hon var min bästavän i skolan. Sa Kevin och log.
- Hej Josephine. Sa Danielle och log.
- Hej Danielle. Sa jag och besvarade hennes leende.
- Josi! Vi måste verkligen prata. Du måste berätta allt om ditt liv i Sverige. När åker du hem igen? Undrade Kevin.
- Absolut! Jag åker om två dagar. Jag kom hit för att se er uppträda imorgon. Men sen träffade jag Nick och Joe i stan. Sa jag.
- Åh.. Bara två dagar? Varför inte längre? Jag är säker på att du kan bo här en vecka eller två. Sa Kevin.
- Haha, gulligt av dig. Men jag är här med några vänner, fast kan alltid fråga ifall det är okej för dom. Sa jag.
- Okej, ja men gör det! Vi ses senare! Sa Kevin och gick.
- Paul! Du kommer väl ihåg Josi? Frågade Denise.
- Såklart jag gör! Allt bra med dig Josi? Sa Paul.
- Jag mår jättebra, hur mår du? Sa jag.
- Underbart! Jo tack, det är bra. Sa Paul.
- Nu måste du berätta allt! Sa Denise och drog med mig till köket.
- Nej mamma! Inte nu, vi ska kolla på film. Du får prata med henne imorgon istället. Sa Nick och tog tag i min hand.
- Jaha, okej då. Sa Denise och satte sig i soffan med de andra igen.
- Kev! Kom och säg hej till Josephine! Sa Nick.
- Josephine? Jaja, vi kommer. Sa Kevin.
Kevin och Danielle satt inte i soffan, utan de var i Kevins rum. Så när de kom blev jag förstås väldigt glad. Kevin var min bästaste vän när jag bodde här. Jag såg att när han såg mig blev det som en chock. Han stog helt stilla. Sen sprang han fram och lyfte upp mig.
- Omg! Du förstår inte hur mycket jag har saknat dig Josi! Sa Kevin jätte glatt.
- Samma här! Wow. Nu är du lixom gift! Är jätteglad för din skull, Kevo! Sa jag.
- Hehe, jag vet. Det här är Danielle, och Danielle, det här är Josephine. Hon var min bästavän i skolan. Sa Kevin och log.
- Hej Josephine. Sa Danielle och log.
- Hej Danielle. Sa jag och besvarade hennes leende.
- Josi! Vi måste verkligen prata. Du måste berätta allt om ditt liv i Sverige. När åker du hem igen? Undrade Kevin.
- Absolut! Jag åker om två dagar. Jag kom hit för att se er uppträda imorgon. Men sen träffade jag Nick och Joe i stan. Sa jag.
- Åh.. Bara två dagar? Varför inte längre? Jag är säker på att du kan bo här en vecka eller två. Sa Kevin.
- Haha, gulligt av dig. Men jag är här med några vänner, fast kan alltid fråga ifall det är okej för dom. Sa jag.
- Okej, ja men gör det! Vi ses senare! Sa Kevin och gick.
Jag och Nick gick in på hans rum och började kolla på film. Vi kollade på hans favorit film. Juno. Han låg och höll om mig medan vi kollade. Det var underbart! Sen frågade han mig ifall jag ville sova över. Självklart ville jag det, men var tvungen att ringa till Felicia och dom och säga det isåfall. Så jag ringde dom och berättade att jag inte skulle komma hem. Dom blev glada för min skull, att jag äntligen fått tillbaks min Nick. Jag var också glad och jätte lycklig. Vi låg och myste bara. Tillslut somnade vi båda två i famnen på varandra.
A love story - chapter 4
Klockan är halv sju och mobilen ringer. Det är Nick. Han undrar vilket hotell jag bor på och att han är på väg. En kvart senare ringer det på dörren. Det är bara jag i vårt hotellrum, tjejerna har redan dragit. Jag går fram till dörren och öppnar.
Där står jag som ett fån och ler. Men det är inte Nick utanför. Vem fan är han som står framför mig? Jag förstår ingenting. Nick skulle ju komma och hämta mig nu? Vart är han? Undrar om det hänt något..
- Ursäkta mig. Är du Josephine? Frågade killen.
- Ja det är jag. Och du är..? Undrade jag.
- Åh förlåt! Jag är Nick's chaufför Isac. Svarade Isac.
- Jaha okej.. vart är Nick då? Han sa att han skulle hämta mig? Frågade jag.
- Jaa, han sitter i bilen och väntar på dig. Han ville att jag skulle åka upp och hämta dig. Vet inte riktigt varför. Svarade Isac.
- Jaså okej.. ska vi gå då? Sa jag.
När vi kom till limon öppnades dörren, och ut kom Nick. I handen hade han en fin röd ros som han gav mig. Jag blev alldeles varm i hela kroppen. Han log när han såg hur glad jag blev. Jag höll ärligt på att smälta. Jag rodnade så jag såg väl ut som en tomat innan vi satte oss i bilen. Men jag bryr mig inte hur jag ser ut just nu. Allt som räknas är att jag sitter med Nick i en lyxbil, vi är på väg till en restaurang och det bästa av allt är att han känner igen mig.
- Så.. bor du fortfarande i Sverige? Frågade Nick
- Jaså okej.. ska vi gå då? Sa jag.
När vi kom till limon öppnades dörren, och ut kom Nick. I handen hade han en fin röd ros som han gav mig. Jag blev alldeles varm i hela kroppen. Han log när han såg hur glad jag blev. Jag höll ärligt på att smälta. Jag rodnade så jag såg väl ut som en tomat innan vi satte oss i bilen. Men jag bryr mig inte hur jag ser ut just nu. Allt som räknas är att jag sitter med Nick i en lyxbil, vi är på väg till en restaurang och det bästa av allt är att han känner igen mig.
- Så.. bor du fortfarande i Sverige? Frågade Nick
- Ja. Det suger. Jag vill verkligen flytta tillbaks hit. Saknar allt något otroligt. Svarade jag.
- Haha! Du borde flytta tillbaks. Förstår att du saknar allt, jag saknade dig också.. Sa Nick.
- Ja men vad kan jag göra? Kan inte flytta tillbaks, det vet du ju.. pappa förstörde mitt liv. Sa jag.
- Haha! Du borde flytta tillbaks. Förstår att du saknar allt, jag saknade dig också.. Sa Nick.
- Ja men vad kan jag göra? Kan inte flytta tillbaks, det vet du ju.. pappa förstörde mitt liv. Sa jag.
- Jo jag vet. Men en dag kan du! Säg inte sådär.. Sa Nick.
- En dag kanske jag gör det! Varför kan jag inte säga så, när det är sant? Undrade jag.
- Om det nu är sant.. vad förstörde han isåfall? Varför är ditt liv förstört? Frågade Nick.
- För att han gjorde så att jag flyttade ifrån dig och Kevin. Ni två var mina närmsta vänner. Han förstörde våran vänskap.. sa jag och kollade ner.
- Men Josephine. Lägg inte skulden på honom för det som hände för längesen. Vår vänskap är kanske inte likadan som den var förut, men den finns fortfarande var. Sa Nick och log.
- Jag vet inte.. han lämnade mig bara. Jag klandrar honom för det. Sa jag.
- Aja okej.. men bara för ikväll kan du väl släppa det? Vill inte se dig ledsen. Frågade Nick.
- Hehe, ja verkligen. Vill inte tänka på det ens. Svarade jag.
- Okej, bra! Vi är framme nu.. sa Nick.
- Men Josephine. Lägg inte skulden på honom för det som hände för längesen. Vår vänskap är kanske inte likadan som den var förut, men den finns fortfarande var. Sa Nick och log.
- Jag vet inte.. han lämnade mig bara. Jag klandrar honom för det. Sa jag.
- Aja okej.. men bara för ikväll kan du väl släppa det? Vill inte se dig ledsen. Frågade Nick.
- Hehe, ja verkligen. Vill inte tänka på det ens. Svarade jag.
- Okej, bra! Vi är framme nu.. sa Nick.
Vi klev ut ur bilen och in i en jättefin restaurang. Allt var så perfekt och det luktade sjukt gott där inne. Men jag kände att det var något som fattades. Vart var alla gäster? Det var tomt där. Nick såg på mig och märkte på mitt ansiktsuttryck att något inte stämde. Han frågade vad det var. Då berättade jag om att det inte fanns några gäster där inne. Han började skratta lite, och berättade att han bokat restaurangen för bara oss två. Jag ville bara krama ihjäl honom i den sekunden. Inte visste jag att han var så romantisk. Vi åt en jätte god middag och ännu godare efterrätt. Vi pratade om allt som hänt i våra liv. Han berättade mycket om Miley och Demi. Vilka underbara tjejer de är och att han inte förstår hur Joe bara kunde dumpa Demi sådär och börja dejta Ashley. Det förstår inte jag riktigt heller. Joe och Demi var perfekta för varandra. Dom hör ihop.
- Och Miley då? Varför är hon så underbar? Undrade jag.
- Hon vet vad hon gör och är skit bra på det! Svarade Nick.
- Ja det är klart. Men hon klär sig mer naket nu.. det förstör hennes rykte. Sa jag.
- Jo jag vet. Miley har växt till sig rejält de senaste åren. Hon är inte oskyldiga Hanna Montana längre. Sa Nick.
- Okej.. förlåt för att jag bara sa sådär. Sa jag.
Tror jag förstörde stämningen lite. Men vadå, jag har väl ändå rätt att fråga? Förresten verkar det som om han fortfarande har känslor för henne eftersom han försvarar henne mycket.
- Har du fortfarande kvar känslor för Miley? Frågade jag.
- Dum fråga! Haha, nej det har jag inte. Svarade Nick.
- Okej.. Sa jag misstänksamt.
- Varför tror du det? Frågade Nick.
- För.. att du försvarade henne som om du fortfarande har känslor för henne. Sa jag lite surt.
- Josephine. Det har jag inte. Jag skyddar henne för att hon är min vän. Det är dig jag gillar.. Så var inte sur. Sa Nick.
- Gillar....du....mig? Sa jag helt chockad.
- Yeah! Så fort jag såg dig i butiken, kunde jag inte släppa blicken från dig. Märkte du inte det? Frågade Nick.
- Eh.. nej? Jag var för nervös för att se det. Svarade jag nervöst.
- Haha! Men nu vet du! Varför skulle jag annars bjuda ut dig? Sa Nick med ett leende.
Tror jag förstörde stämningen lite. Men vadå, jag har väl ändå rätt att fråga? Förresten verkar det som om han fortfarande har känslor för henne eftersom han försvarar henne mycket.
- Har du fortfarande kvar känslor för Miley? Frågade jag.
- Dum fråga! Haha, nej det har jag inte. Svarade Nick.
- Okej.. Sa jag misstänksamt.
- Varför tror du det? Frågade Nick.
- För.. att du försvarade henne som om du fortfarande har känslor för henne. Sa jag lite surt.
- Josephine. Det har jag inte. Jag skyddar henne för att hon är min vän. Det är dig jag gillar.. Så var inte sur. Sa Nick.
- Gillar....du....mig? Sa jag helt chockad.
- Yeah! Så fort jag såg dig i butiken, kunde jag inte släppa blicken från dig. Märkte du inte det? Frågade Nick.
- Eh.. nej? Jag var för nervös för att se det. Svarade jag nervöst.
- Haha! Men nu vet du! Varför skulle jag annars bjuda ut dig? Sa Nick med ett leende.
- Jag vet inte.. trodde du bara ville prata om gamla minnen och sånt. Sa jag.
- Sant. Men också för att jag gillar dig. Har inte slutat kunna tänka på dig sen den dagen du flyttade. Du krossade mitt hjärta. Sa Nick.
- Är det sant? Varför mejla du inte mig? Hur kunde jag krossa ditt hjärta? Vi var bara tio år? Undrade jag.
- Ja, det är sant. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var osäker.. Jag vet, vi var bara tio år, men jag älskade dig. Svarade Nick.
- Det här är för mycket. Älskade du mig? Sa jag.
- Sant. Men också för att jag gillar dig. Har inte slutat kunna tänka på dig sen den dagen du flyttade. Du krossade mitt hjärta. Sa Nick.
- Är det sant? Varför mejla du inte mig? Hur kunde jag krossa ditt hjärta? Vi var bara tio år? Undrade jag.
- Ja, det är sant. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var osäker.. Jag vet, vi var bara tio år, men jag älskade dig. Svarade Nick.
- Det här är för mycket. Älskade du mig? Sa jag.
- Ja. Men i början var du bara med Kevin hela tiden. Jag trodde ju att du gillade honom och att han gillade dig. Jag ville inte vara i vägen för er. Sa Nick.
- J...jag vet inte vad jag ska säga. Jag har aldrig gillat Kevin på det sättet. Har alltid sett honom som en vän. Och du, du var min vän också. Även fast jag hade känslor för dig med.. Sa jag.
Ingen av oss sa något på hur länge som helst. Vi bara satt och kollade varandra i ögonen. Ingenting behövde sägas. Båda visste ändå vad som skulle hända. När han sa att han älskade mig när vi var små. Jag kunde inte tro det. Det var otroligt och omöjligt. Så många frågor snurrade runt i mitt huvud. Men när jag sedan kollade på Nick satt han och log. Och innan jag visste ordet, sträckte han sig över bordet och kysste mig. Det var världens bästa kyss. Vi fortsatte att kyssas ett tag till. Sen sa han att vi skulle åka hem till honom och kolla på film och mysa. Pirrigt värre! Nu skulle jag få träffa Denise och Paul, efter alla dessa år. Skulle även få träffa Frankie och kanske Kevin och Danielle.
Vi satte oss i bilen och pratade mer. Han förstår verkligen mig och jag förstår honom. Trodde aldrig att det här skulle hända och verkligen inte att vi skulle börja kyssas? Vart är detta påväg? Undrar om det kommer att leda till något mer, kanske blir jag hans flickvän tillslut? Nej.. vafan sitter jag och funderar på? Klart som fan att jag inte kommer bli hans flickvän. Jag åker hem om två dagar. Visste väl att det här var för bra för att vara sant. Nick tar tag i min hand och håller i den hårt. Han ser på mig och ler. Jag kan inte motstå. Känns som jag ska falla ihop. Men klarar av att ge ett leende tillbaks. Plötsligt står vi helt stilla. Åh nej, bilen har stannat. Vi är framme hos familjen Jonas. Det här kommer bli pinsamt. Shit vad jag är nervös.
- Kom! Dom bits inte. Men om dom gör det, så är det för att du är så söt! Sa Nick och skrattade.
Ingen av oss sa något på hur länge som helst. Vi bara satt och kollade varandra i ögonen. Ingenting behövde sägas. Båda visste ändå vad som skulle hända. När han sa att han älskade mig när vi var små. Jag kunde inte tro det. Det var otroligt och omöjligt. Så många frågor snurrade runt i mitt huvud. Men när jag sedan kollade på Nick satt han och log. Och innan jag visste ordet, sträckte han sig över bordet och kysste mig. Det var världens bästa kyss. Vi fortsatte att kyssas ett tag till. Sen sa han att vi skulle åka hem till honom och kolla på film och mysa. Pirrigt värre! Nu skulle jag få träffa Denise och Paul, efter alla dessa år. Skulle även få träffa Frankie och kanske Kevin och Danielle.
Vi satte oss i bilen och pratade mer. Han förstår verkligen mig och jag förstår honom. Trodde aldrig att det här skulle hända och verkligen inte att vi skulle börja kyssas? Vart är detta påväg? Undrar om det kommer att leda till något mer, kanske blir jag hans flickvän tillslut? Nej.. vafan sitter jag och funderar på? Klart som fan att jag inte kommer bli hans flickvän. Jag åker hem om två dagar. Visste väl att det här var för bra för att vara sant. Nick tar tag i min hand och håller i den hårt. Han ser på mig och ler. Jag kan inte motstå. Känns som jag ska falla ihop. Men klarar av att ge ett leende tillbaks. Plötsligt står vi helt stilla. Åh nej, bilen har stannat. Vi är framme hos familjen Jonas. Det här kommer bli pinsamt. Shit vad jag är nervös.
- Kom! Dom bits inte. Men om dom gör det, så är det för att du är så söt! Sa Nick och skrattade.
- Haha, jättekul! Men det var såå längesen. Jag är sjukt nervös.. sa jag.
- Var inte det. Dom kommer älska dig, jag lovar, sötnos. Precis som dom gjorde förut. Sa Nick.
Är jag i himlen eller sa han precis sötnos till mig? Nu tar han tag i min hand igen och håller i den hårt som om han aldrig vill släppa taget. Precis när vi ska öppna dörren så kommer någon springande. Jag ser inte vem det är. Men personen skriker.
- Var inte det. Dom kommer älska dig, jag lovar, sötnos. Precis som dom gjorde förut. Sa Nick.
Är jag i himlen eller sa han precis sötnos till mig? Nu tar han tag i min hand igen och håller i den hårt som om han aldrig vill släppa taget. Precis när vi ska öppna dörren så kommer någon springande. Jag ser inte vem det är. Men personen skriker.
A love story - chapter 3
Jag minns inte hur eller varför. Men jag slutade att umgås mer och mer med Kevin. Istället började jag spendera min tid med Nick. Vi trivdes i varandras sällskap ända tills den dagen...
Onsdagen kom och det var dags för oss att ge oss av till L.A. Vi satt på planet ett tag och när vi äntligen landat, kunde jag knappt tro det var sant. Det känns exakt som i min dröm, fast nästan tusen gånger bättre. Nu vet jag att det är sant.
Jag gav honom mitt nummer. Nick Jonas har mitt nummer! Herregud. Sen gick dom därifrån. Jag och tjejerna stog och skrek av glädje. Nu måste jag hitta en fin klänning eller något till ikväll. Undrar vad Nick ska ha på sig. Men det spelar ingen roll va han har på sig. Han ser ändå snygg ut i allt. Eftersom jag ska spendera min kväll med Nick, ska tjejerna på bio. Så nu måste jag hem och fixa mig!
Klockan är halv sju och mobilen ringer. Det är Nick. Han undrar vilket hotell jag bor på och att han är på väg. En kvart senare ringer det på dörren. Det är bara jag i vårt hotellrum, tjejerna har redan dragit. Jag går fram till dörren och öppnar.
När jag flyttade så tappade vi kontakten. Av alla ställen i världen hamnade jag och min mamma i Sverige. Allting var pappas fel. Bara för att han hittade en ny ung flickvän. Men jag hade iallafall kontakt med Nick ett litet tag, ett par månader. Sen slutade vi båda höra av oss. En dag såg jag att de blivit "kända". Blev jätteglad för deras skull, för nu visste jag att de verkligen lyckades med musiken.
- Vänta vänta.. så alltså du visste om det där med musiken?
- Ja, alltså dom har alltid velat bli något inom musiken. Nick har ju ställt upp på massa olika talang tävlingar. Jag visste att de någon vacker dag skulle chockera världen.
- Shit. Det låter ju helt underbart! Tänk att du kände Joe, Kevin och Nick? Omg..
- Hehe, jag vet..
- Men du Jossy. Bli inte arg eller sur nu..
- Okej? Vad är det?
- Jo.. du vet det jag sa häromdagen? Det där med att biljetterna var slutsålda och allt?
- Eh jaa..?
- Jag ljög.
- MEN VA?!
- Alltså grejen är den att det skulle vara en överraskning. Det är så att jag, Mickan och Pauo har köpt fyra biletter till L.A för att kunna se dom.
- VAAA?! Driver du?
- Nej. Vi åker i övermorgon.
- Jag dör. Du ljuger.
- Jag är seriös nu, fråga Mickan och Pauo om du inte tror mig!
- Åh okej.. jag tror dig. Men guuuud! Fan!! Jag som inte trodde det fanns några kvar. Men gud, tack så jätte mycket! Bästa presenten någonsin!
Onsdagen kom och det var dags för oss att ge oss av till L.A. Vi satt på planet ett tag och när vi äntligen landat, kunde jag knappt tro det var sant. Det känns exakt som i min dröm, fast nästan tusen gånger bättre. Nu vet jag att det är sant.
Vi gick till hotellet för att packa upp, sen begav vi oss på sightseeing. Vi ville kolla läget. Jag ville köpa lite nya kläder, för imorgon var deras konsert! Men innan vi gav oss ut för att shoppa blev det lunch på hotellet. Fantastiskt god mat. Nu har jag även berättat om min tid med Jonas killarna för Mickan och Pauo. Dom blev självklart exalterade och höll på att dö. Dom älskar killarna lika mycket som jag. Så jag förstår dom verkligen. Felicia är inte direkt ett så stort fan av dom, men hon gillar deras musik.
Efter lunchen begav vi oss ut på shopping runda. Vi gick in och ut i flera olika butiker. Vi fick med oss hur mycket som helst, förstår inte hur jag ska få med mig allt hem? Det kommer knappast att få plats i min lilla resväska. När vi gick in i en butik, tappade jag luften. Kunde inte andas. Framför mig var Joe och Nick. Hur stor är chansen att dom är i samma butik som mig? Kan inte beskriva känslan. Den va helt underbar. Felicia sa att jag skulle gå fram till dom och hälsa.. men då är jag bara en utav alla fans. Det vill jag inte. Mickan och Pauo sprang fram till dom, sa hur mycket dom älskade dom och ville ha autografer + ett kort på dom. När dom fått det dom ville ha kom Nick fram till mig. Jag tänkte.. det här måste fan vara en dröm! Men det var det inte.
- Du ser väldigt bekant ut? Sa Nick.
- Tja.. eh, jag gick i din klass när vi var mindre. Jag brukade ju för det mesta vara med Kevin, men sen umgicks vi väldigt mycket. Sa jag.
- Åh jaså? Vad heter du? Frågade Nick.
- Josephine Simmons. Svarade jag.
- Åh! Nu minns jag dig. Herregud, hur är det med dig? Sa Nick.
- Ofta du känner igen mig? Omg, jag som trodde du inte kände igen mig.. jo, nu mår jag superbra! Står ju och pratar med dig.. sa jag och skrattade generat.
- Men klart jag kommer ihåg dig! Varför skulle jag inte? Åh, haha, vad bra då! Hur är det med din mamma och pappa då? Sa Nick.
- Ja men.. du är lixom känd och allt! Mamma mår jättebra, hon har en pojkvän nu och pappa har jag inte haft kontakt med sen vi flyttade.. sa jag.
- Haha, hur skulle jag kunna glömma det där vackra ansiktet? Jaha åh okej! Jag brukar faktiskt se din pappa ibland. Han är jätte trevlig! Sa Nick.
- Hehe okej. Hur är det med din familj då? Frågade jag.
- Jo tack, dom mår bra! Förresten, du kommer väl ihåg Joe? Sa Nick.
- Absolut. Den lilla retstickan. Haha. Sa jag.
- Jo haha. Han var verkligen jobbig på den tiden! Joe kom hit en sekund! Sa Nick.
- Vad är det? Undrade Joe.
- Det här är Josephine. Vet inte om du minns henne, men hon gick i min klass när vi var mindre. Svarade Nick och log mot mig.
- Jaså? Sa Joe undrande.
- Ja.. du kommer väl ihåg då när Kev alltid var med en tjej, och du sa att de var kära och sånt dära? Frågade Nick.
- Men gud! Är det du? Kände inte igen dig. Du ser så vuxen ut! Sa Joe och skrattade.
- Ja det är jag! Ja men det är klart, var ju 8 år sen sist. Är 18 nu! Sa jag.
- Wow. Det här är galet. Att Nick ens kände igen dig.. Men jättekul att se dig igen! Vilka är dina vänner? Sa Joe.
- Det här är Felicia, Mikaela och Paulina. De är lika galna i er som jag är.. sa jag och skrattade.
- Hej tjejer! Haha jaså! Sa Joe med ett leende.
Det är var för bra för att vara sant. Nick och Joe kommer ihåg mig. Det var så längesen vi sågs. Medans tjejerna stog och snackade med Joe kom Nick fram till mig igen.
- Jo jag undrade en sak.. skulle du vilja gå ut och äta middag med mig ikväll? Så vi kan prata om allt som hänt. Frågade Nick osäkert.
- Jätte gärna! Svarade jag.
- Underbart! Då kommer jag och hämtar dig runt sju. Sa Nick.
- Låter bra. Sa jag.
- Skulle jag kunna få ditt nummer? Så jag vet vart jag ska åka.. frågade Nick.
Jag gav honom mitt nummer. Nick Jonas har mitt nummer! Herregud. Sen gick dom därifrån. Jag och tjejerna stog och skrek av glädje. Nu måste jag hitta en fin klänning eller något till ikväll. Undrar vad Nick ska ha på sig. Men det spelar ingen roll va han har på sig. Han ser ändå snygg ut i allt. Eftersom jag ska spendera min kväll med Nick, ska tjejerna på bio. Så nu måste jag hem och fixa mig!
Klockan är halv sju och mobilen ringer. Det är Nick. Han undrar vilket hotell jag bor på och att han är på väg. En kvart senare ringer det på dörren. Det är bara jag i vårt hotellrum, tjejerna har redan dragit. Jag går fram till dörren och öppnar.
A love story - chapter 2
Det ligger nånting i det Felicia sa, men jag tänker inte släppa taget om Nick. Inte förrän han vet..
- Okej, men seriöst Josephine. Du fyller fan år snart. Vad önskar du dig egentligen?
- Jag vet inte. Ingenting.
- Men lägg av! Sluta vara sådär. Du vet mycket väl att jag, Pauo och Mickan försökte fixa biljetter, eller hur?
- Ja... men det är inte ens det! Sluta försöka göra så jag får dåligt samvete, när det inte ens handlar om någon jävla biljett!
- Nähe..? Vad handlar det om isåfall?
- Kan inte säga.
- Men hur ska jag kunna hjälpa till om du inte säger något?
- Alltså.. finns ingenting du kan göra.
- Jaha. Aja okej. Du vet att jag finns här.
- Mm.. men jag måste dra hemåt nu. Vi ses imorn.
Vad är det för fel på mig? Varför kunde jag inte berätta det för Felicia? Hon är en utav mina bästavänner och jag kan inte ens berätta det för henne. Jag ska berätta det. Jag måste göra det.
Morgonen därpå var inte Felicia i skolan. Varken Mikaela eller Paulina hade hört någonting från henne. Jag hade inte heller hört någonting. Jag har provat att ringa henne, men har inte fått något svar. Hon kanske är sur för det som hände igår. Fan! Jag måste verkligen berätta det för henne. Vill inte bära på det här längre. Vill inte undanhålla det här från Felicia. Hon måste få veta!
- Varför svarade du inte innan när jag ringde?
- Jag har inte haft på ljud. Sen så tänkte jag faktiskt precis ringa dig.
- Jaha okej, men har du lust att komma över? Eller kan jag komma till dig?
- Ehh.. jag kommer till dig!
Efter långa dryga tio minuter plingade det på dörren. Äntligen. Felicia kom in på mitt rum. Vad skulle jag säga nu? Ska jag bara spotta ut det? Nej. Låter henne börja, sen kan jag förklara allting.
- Men vadå? Så du känner Jonas Brothers?
- Ja.. eller kände rättare sagt.
- Men Jossy, varför har du inte sagt något?
- För det första, skulle ingen trott mig. För det andra, det var so long time ago. För det tredje, jag vet fan inte!
- Du vet att jag skulle trott dig, jag tror dig nu ju? Spelar roll ifall det var längesen, fan, tänk om dom kommer ihåg dig? Nu måste du berätta mer! Vill veta allt!
Jag berättade hela min historia som jag hade med familjen Jonas. Jag berättade om när vi gick i samma skola när jag var 6 år. Jag gillade att umgås med äldre och därför kom jag jättebra överens med Kevin. Vi umgicks nästan varje dag och blev bästavänner fort. Kevin var 11 år men hade inga problem med att umgås med en liten skit som mig. Han gillade mig och jag gillade honom. Men sen fanns ju hans bröder också. Joe och Nick. Joe var en liten retsticka. Han var alltid på Kevin och mig. Retade oss att vi var kära och att vi skulle gifta oss. Nick var däremot väldigt blyg av sig men känslig. Jag minns inte hur eller varför. Men jag slutade att umgås mer och mer med Kevin. Istället började jag spendera min tid med Nick. Vi trivdes i varandras sällskap ända tills den dagen...
- Okej, men seriöst Josephine. Du fyller fan år snart. Vad önskar du dig egentligen?
- Jag vet inte. Ingenting.
- Men lägg av! Sluta vara sådär. Du vet mycket väl att jag, Pauo och Mickan försökte fixa biljetter, eller hur?
- Ja... men det är inte ens det! Sluta försöka göra så jag får dåligt samvete, när det inte ens handlar om någon jävla biljett!
- Nähe..? Vad handlar det om isåfall?
- Kan inte säga.
- Men hur ska jag kunna hjälpa till om du inte säger något?
- Alltså.. finns ingenting du kan göra.
- Jaha. Aja okej. Du vet att jag finns här.
- Mm.. men jag måste dra hemåt nu. Vi ses imorn.
Vad är det för fel på mig? Varför kunde jag inte berätta det för Felicia? Hon är en utav mina bästavänner och jag kan inte ens berätta det för henne. Jag ska berätta det. Jag måste göra det.
Morgonen därpå var inte Felicia i skolan. Varken Mikaela eller Paulina hade hört någonting från henne. Jag hade inte heller hört någonting. Jag har provat att ringa henne, men har inte fått något svar. Hon kanske är sur för det som hände igår. Fan! Jag måste verkligen berätta det för henne. Vill inte bära på det här längre. Vill inte undanhålla det här från Felicia. Hon måste få veta!
- Varför svarade du inte innan när jag ringde?
- Jag har inte haft på ljud. Sen så tänkte jag faktiskt precis ringa dig.
- Jaha okej, men har du lust att komma över? Eller kan jag komma till dig?
- Ehh.. jag kommer till dig!
Efter långa dryga tio minuter plingade det på dörren. Äntligen. Felicia kom in på mitt rum. Vad skulle jag säga nu? Ska jag bara spotta ut det? Nej. Låter henne börja, sen kan jag förklara allting.
- Men vadå? Så du känner Jonas Brothers?
- Ja.. eller kände rättare sagt.
- Men Jossy, varför har du inte sagt något?
- För det första, skulle ingen trott mig. För det andra, det var so long time ago. För det tredje, jag vet fan inte!
- Du vet att jag skulle trott dig, jag tror dig nu ju? Spelar roll ifall det var längesen, fan, tänk om dom kommer ihåg dig? Nu måste du berätta mer! Vill veta allt!
Jag berättade hela min historia som jag hade med familjen Jonas. Jag berättade om när vi gick i samma skola när jag var 6 år. Jag gillade att umgås med äldre och därför kom jag jättebra överens med Kevin. Vi umgicks nästan varje dag och blev bästavänner fort. Kevin var 11 år men hade inga problem med att umgås med en liten skit som mig. Han gillade mig och jag gillade honom. Men sen fanns ju hans bröder också. Joe och Nick. Joe var en liten retsticka. Han var alltid på Kevin och mig. Retade oss att vi var kära och att vi skulle gifta oss. Nick var däremot väldigt blyg av sig men känslig. Jag minns inte hur eller varför. Men jag slutade att umgås mer och mer med Kevin. Istället började jag spendera min tid med Nick. Vi trivdes i varandras sällskap ända tills den dagen...
A love story - chapter 1
Finns inga ord att beskriva hur det var när jag stog där. När jag stog där bland alla 30.000 Jonas fans. Känslan var helt underbar. Hör hur alla tjejer skriker. Hör hur jag själv skriker. Det är helt galet. Men det blir galnare när tre gestalter kommer ut ur dimman. Då blev alla helt till sig. Alla skrek och skrek. Där stog de med deras svarta skjortor, vita slipsar, blåa jeans och svarta skor. Allt var snyggt på dom. Joe hade sina nörd glasögon på sig, men såg inte ett dugg ut som en. Kevin hade en t-shirt under sin skjorta, en bild på honom och Danielle, så söt han är som tar med sig henne på turné! Sen ser jag honom. Killen i mina drömmar. Han står där, precis framför mig. Nick. Kan man bli mer perfekt? Han såg ut som en gud där uppe. Så många tankar som flög runt i mitt huvud. Han var så snygg. Alla Jonas fans blev alldeles hysteriska när de börja sjunga första låten, "lovebug". Alla sjöng med.
Kan fortfarande inte förstå att det var exakt ett år sen jag var i London och såg dom live med mina tre underbara vänner; Mikaela, Felicia och Paulina. Hur kan ett år gå så fort? Men nu är dagen här igen. Nu ska jag äntligen få se mina efterlängtade boys igen! Jag, Mikaela, Felicia och Paulina sitter på flygplatsen och väntar på att få åka till Los Angeles. Jag kan knappt tro att det är sant. Jag har längtat och längtat. Sen så får jag en resa utav mina underbara vänner till L.A för att se Jonas Brothers. Och inte åker jag ensam heller, utan mina tjejer följer med!
X antal timmar senare så är vi äntligen framme i L.A. Känns som jag drömmer. Det här kan bara inte vara sant. Eller kan det? Vi har precis lämnat våra grejer på hotellet och är påväg ut för att utforska lite. Imorgon är den stora dagen. Det är nästan som om jag vill köpa nya kläder som jag kan ha på mig imorgon. Tänk om det ändå vore...
- Jorden anropar Josephine!
- Eh.. va?!
- Hahah! Sitter du där och drömmer om Nick igen eller?
- Var det bara en dröm? Fyfan, det som kändes så verkligt..
- Men gumman! Jag vet att det var ett år sen vi var i London, men alla biljetter var ju slut sålda, fanns ju ingenting vi kunde göra. Förresten borde du inte slösa bort din tid på honom. Det finns ju hur många snygga killar som väntar på dig här!
Det ligger nånting i det Felicia sa, men jag tänker inte släppa taget om Nick. Inte förrän han vet..
Kan fortfarande inte förstå att det var exakt ett år sen jag var i London och såg dom live med mina tre underbara vänner; Mikaela, Felicia och Paulina. Hur kan ett år gå så fort? Men nu är dagen här igen. Nu ska jag äntligen få se mina efterlängtade boys igen! Jag, Mikaela, Felicia och Paulina sitter på flygplatsen och väntar på att få åka till Los Angeles. Jag kan knappt tro att det är sant. Jag har längtat och längtat. Sen så får jag en resa utav mina underbara vänner till L.A för att se Jonas Brothers. Och inte åker jag ensam heller, utan mina tjejer följer med!
X antal timmar senare så är vi äntligen framme i L.A. Känns som jag drömmer. Det här kan bara inte vara sant. Eller kan det? Vi har precis lämnat våra grejer på hotellet och är påväg ut för att utforska lite. Imorgon är den stora dagen. Det är nästan som om jag vill köpa nya kläder som jag kan ha på mig imorgon. Tänk om det ändå vore...
- Jorden anropar Josephine!
- Eh.. va?!
- Hahah! Sitter du där och drömmer om Nick igen eller?
- Var det bara en dröm? Fyfan, det som kändes så verkligt..
- Men gumman! Jag vet att det var ett år sen vi var i London, men alla biljetter var ju slut sålda, fanns ju ingenting vi kunde göra. Förresten borde du inte slösa bort din tid på honom. Det finns ju hur många snygga killar som väntar på dig här!
Det ligger nånting i det Felicia sa, men jag tänker inte släppa taget om Nick. Inte förrän han vet..
För dig ska jag göra det tusen gånger om
Jag är patetisk! Jag är så sjukt fucking äckligt kär i en utav de mest eftertraktade killar i världen. Det är sjukt hur kär man kan vara i en kille man aldrig någonsin träffat eller ens känner personligt. Men det är jag iallafall och sure, det kan vara en underbar känsla ibland men helst vill jag bara ha honom här hos mig. Mer än allt annat i hela världen. Det finns så mycket jag vill säga till honom, men frågan är hur det ska gå till?! Han är den finaste killen i hela världen och han har verkligen inspirerat mig. Handen på hjärtat, jag kan inte ens tänka mig ett liv utan honom. Skulle inte klara mig. Han får mig må bra när jag mår dåligt men kan även göra så att jag bryter ihop och bara vill dö! Det jag vill mer än allt annat i världen är att få chansen att träffa honom och lära känna honom som person. Nothins is impossible. Så det är bara att hoppas! Att beskriva min fina kille med ord går inte, han är så mycket mer än bara några få ord. Tänker aldrig, aldrig släppa taget om min underbara kille, han är världsbäst och har ett så stort hjärta. Jag vet inte riktigt vad som är värst, att du bor miljontals mil härifrån eller att du inte vet att jag existerar. Det svider i hjärtat när jag tänker på det. But I will keep on fighting and never give up! Det finns bara en kille i världen som kan få mig på både bra och dåligt humör och det är du, baby. You are my number one love. Forever. Min älskade man. Det är jävligt svårt och jobbigt att älska någon som inte älskar en tillbaks. Tur att min kärlek för dig är så pass stark att den räcker till oss båda!
I'm so in love with u
Det finns så mycket jag vill säga, men inga ord kommer ut. När jag väl försöker säga det, så är det som om jag snubblar omkull på ord. Är glad för att du kom in i mitt liv när jag behövde dig som mest. Skulle aldrig ha klarat det utan dig eller dina bröder. Ni är alldeles för underbara! Min kärlek till dig.. ja den är så obeskrivlig, jag vet inte ens hur jag ska börja. Du kom in i mitt liv som en ängel. Era låtar har en så otrolig stor betydelse, dom har verkligen hjälpt mig. Alla talar till mig på ett eget speciellt sätt. Skulle aldrig klara mig utan dig, det vet jag nu. Du är så fruktansvärt perfekt. Visste inte ens att man kunde vara så perfekt som du är! Du är den enda, and I want you to know that! Jag älskar dig, och det kommer jag alltid att göra! Ingen eller ingenting kan någonsin ändra på det. Du kommer alltid att vara nummer ett!
