A love story - chapter 36

När jag kom ner till Nicks rum slängde jag av mig min klänning och la mig i sängen utan täcke. Nick drog mig närmare honom och tog täcke över mig. Sen höll han om mig och pussade på mig.

- Jag älskar dig. Viskade han.
- Och jag älskar dig. Viskade jag tillbaks.

Det blev att städa hela huset nästa dag. Var fullt med muggar, glas, tallrikar överallt. Men eftersom vi var så pass många så gick det ändå rätt så fort. Efter att vi städat i två timmar var allt klart, så jag hoppade in i duschen. Nick skulle iväg för att gymma med Lil Romeo och Chris Brown. Så jag funderade på hur min dag skulle se ut. Antingen kunde jag träffa Dougie eftersom han vill fika med mig. Eller så kan jag träffa Ryan. På ett sätt känns det säkrast att träffa Ryan. Men vadå, vad kan hände mellan mig och Dougie lixom? Han har flickvän och jag har pojkvän. Han är tillsammans med Demi och jag med Nick. Så ingenting kan hända.

"Tja Dougie! Du, jag undrar vad du tänkte göra idag? Ifall du inte ska göra nåt speciellt, så kan vi ju ta och ses över en fika som vi sa? Om inte Demi har nåt emot det förstås.. / Josephine"

Bestämde mig tillslut för att smsa Dougie och höra vad han hade för planer idag. Det tog inte alls lång tid innan mobilen plingade till.

"Josephine! Nej har jag faktiskt inga planer. Demi är påväg till London, hon ska vara där i en vecka. Och hon har säkert inte nåt emot det! Ska jag hämta dig eller ska vi mötas vid hamnen?"

"Jaha okej! Kul för henne! Vi möts vid hamnen om tio min då!"

Oj. Inte visste jag att Demi skulle till London i en vecka? Hon har inte nämnt det till mig iallafall. Okej, det här är bara en vanlig fika med en vän. Dougie var redan vid hamnen när jag kom dit.

- Hej! Sa Dougie glatt och kramade mig.
- Hej! Sa jag lika glad och kramade honom.

Vi gick till starbucks och beställde det vi ville ha och satte oss vid ett bord.

- Vad är det Demi ska göra i London? Frågade jag nyfiket.
- Hon ska uppträda. Svarade Dougie.
- Jaha. Varför följde du inte med henne då? Undrade jag.
- Vi ska spela in vår nya skiva den här veckan, så kunde inte.. svarade Dougie.
- Åh okej. Kul! Sa jag léende.
- Ja! Men berätta mer om dig nu. Sa Dougie entusiastisk.
- Haha, som vadå? Mitt liv är så tråkigt jämfört med ditt.. sa jag.
- Nejdå, det tror jag inte. Mitt liv är inte så värst märkvärdigt. Men berätta om din familj, hur du och Nick träffades och så. Sa Dougie.

Jag började berätta om mitt liv. Känns som jag berättat om det för massa främlingar nu. För jag menar.. jag kände knappt Selena och Demi när jag berättade allt om mig för dom? Sen så har jag även anförtrott mig till Justin om min pappa. Ryan vet också en hel del om mig. Nu vill även Dougie veta allt om mig.
Det jag gillar med Dougie är att han inte dömer mig.

- Wow. Ditt liv är inte alls så pjåkigt! Nästan mer spännande än mitt. Sa Dougie och skratta.
- Jo men visst! Jag får inte gå på röda mattan, sjunga låtar i en studio, uppträda live, bli fotograferad.. och så vidare! Sa jag och blinkade.
- Nej okej, där har du nog en poäng! Men du skulle lätt kunna bli en sångerska. Jag menar, jag har hört dig sjunga. Din röst är sjukt fin. So don't give up on that! Förresten.. du och Nick har känt varandra länge? För ni träffades ju när ni va små eller vad du sa? Sa Dougie.
- Aw, tack! Jo jag och Nick har känt varandra sen vi var 8 år. Men det har ju gått 10 år sen sist. Så, kan ju säga att vi börjat om på nytt. Men minnena finns kvar. Sa jag.
- Fy fan va gulligt! Tyvärr så är det inte samma sak när det gäller mig och Demi. Sa Dougie och skrattade.
- Haha nej! Men ni är så söta ändå. Sa jag och skrattade.

Vi satt där och pratade hur länge som helst. Jag vet inte ens hur många gånger jag skrattade. Men det var många! Den här killen kan verkligen min humor. Klockan var nästan fem när vi skulle bege oss hem igen.

- Tack för en underbar dag Dougie! Den har varit toppen. Hoppas vi kan göra om det nåndag! Sa jag glatt.
- Tack själv hörru! Jo men det är klart vi kan. Kommer ju som sagt vara i studion för det mesta hela veckan, men kan nog klämma in en liten fika med dig igen! Sa Dougie och flina.
- Hahaha det låter perfekt! Men då ses vi i veckan då! Sa jag och log.
- Yes, det gör vi! Sa Dougie och kramade mig.

När jag gick hem kollade jag min mobil. Fan. Fem missade samtal och tre sms från Nick. Ett sms från Ryan.
Ringde upp Nick direkt eftersom han varit orolig över vart jag är nånstans.

- Vart är du? Frågade Nick oroligt.
- Jag är på väg hem. Snart hemma. Svarade jag.
- Vart har du varit? Varför har du inte svarat? Frågade Nick.
- Jag har bara varit ute med Dougie. Vi fika. Har inte hört att du ringt. Svarade jag.
- Dougie? Va? Varför har du varit med honom? Undrade Nick.
- För han ville prata lite.. svarade jag.
- Eh aha okej? Sa Nick.
- Men Nick ge dig. Du tror väl ändå inte att det hände något? Frågade jag.
- Nej, har jag sagt det? Frågade Nick surt.
- Nej. Men det verkar typ som det? Sa jag.
- Jaja, men kom hem bara.. Sa Nick.
- Hemma om typ två minuter. Sa jag och la på.

Jag bestämde mig för att läsa Ryans sms innan jag gick in.

"Hej Josephine. Måste bara säga tack ännu en gång för igår kväll. Bästa nyåret ever! Men det är en grej jag vill prata med dig om. Så skulle vi kunna träffas nån dag denna vecka :)?"

"Hej Ryan :) tack för att du kom. Jättekul att lära känna dig! Jaha, åh okej.. javisst, vi kan träffas. Vad sägs om måndag?"

Tog säker inte ens en minut innan jag fick hans nästa sms..

"Säger detsamma! Höjdpunkten va nog att jag lärde känna dig! Åh, vad bra. Jo men det låter toppen :)"

När jag kom hem satt Nick i köket och väntade på mig. Stackarn! Hade totalt glömt att vi skulle laga mat..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0