Never say never - chapter 3

Jag gick till Emily's rum och knackade på. Hon kom fram och öppnade. När hon såg att det var jag tänkte hon slänga igen dörren i ansiktet på mig, men jag stoppade det och gick in.



Emily gick och satte sig ner på sängen. Jag valde att stå upp.

- Vad vill du? Frågade hon surt.
- Säga förlåt bara. Svarade jag.
- Okej...
- Emily, har du ens träffat den där killen? Frågade jag osäkert.
- Men jaa, klart jag har. Sa hon nonchalant.
- Vad heter han då?
- Casper.
- Hur gammal? Är han lika gammal som Damon?
- Ja det är han. Men vad spelar det för roll ens?
- Det spelar stor roll. Han är lika gammal som mig? Du är bara sexton..

Emily satt bara och stirrade på mig. Hon såg så arg ut, så jag visste vad jag skulle göra.

- Du är för fan inte min morsa! Och vadå bara sexton? Det är bara två år yngre än Casper. Du ska för fan inte säga något! Du är tillsammans med Ryan som är två år äldre än dig! Skrek hon.
- Vet du vad? Jag ska inte bry mig längre, okej? Blir du glad då? Om jag slutar bry mig? Frågade jag.
- Ja! Snälla sluta bry dig om mig och mitt liv.

När hon sa det sista gick jag därifrån.

NICKS PERSPEKTIV

"Do you see that shining star up in the sky, it makes a little sparkle in you eye" sjöng jag för mig själv.

- Det lät riktigt bra brorsan. Avbröt Joe mig.
- Tack! Försöker hitta ett nytt sound.
- Tills på fredag?
- Nej.. eller det vet man aldrig.
- Åh fan. Isåfall måste ju jag och Kevin lära oss den också.
- Äh, ta det lugnt. Har bara kommit på tre rader än så länge.
- Tre dagar kvar. Eller snart två! Du får ta och rappa på.
- Haha, käften Joe! Stick nu, måste koncentrera mig.

Måste verkligen bli klar med den här låten tills på fredag. Vill att mina fans i L.A ska vara dom första som får höra den. Sen får vi väl se om det blir en hit eller inte. Mobilen pep till så tog upp den och läste smset.

"Hej hjärtat. Ska du göra något speciellt imorgon kväll? Det är ju ändå onsdag, så tänkte att vi kanske kunde hitta på något? Jag saknar dig ju.. puss / Sel"

Skojar hon med mig? Vad fan hände mellan henne och Justin? Hon måste ju ha skickat fel.. men jag valde att svara ändå. Bara för att vara säker.

"Ööh tja? Kan tyvärr inte imorgon, måste repa. Har ju konsert på fredag. Sorry! / Nick"

Fick svar nästan direkt.

"Vad synd.. hade verkligen sett fram emot att träffa dig. Kanske en annan gång? Men jag lovar.. jag kommer komma på fredag bara för att se dig snygging! / Sel"

Alltså va? Jag förstår ingenting. Tänkte precis ringa Justin när jag såg hur mycket klockan var, 23.17. Redan? Jag la mig ner i sängen och somnade direkt.

ASHLEYS PERSPEKTIV

- Klockan är för i helvete halv tolv! Stäng av musiken Haylie! Skrek jag.
- Men det är inte ens jag? Säkert Emily! Skrek hon tillbaks.
- Emily för fan, stäng av musiken! Skrek jag.

Helt plötsligt kommer Nathan in rusande i mitt rum.

- Förlåt! Pep han.
- För..?
- Musiken såklart. Lovar ska stänga av. Sa han och gick ut.

Jag skickade iväg ett litet godnatt sms till Ryan innan jag somnade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0