Mrs. Nick Jonas

Kunde inte låta bli att undra vad det var Nick ville mig. Jag känner mig jätte rädd. Tänk om han inte vill träffas mer? Eller.. om han bara vill vara min vän?

- Jo alltså.. du hör väl hur fansen skriker fortfarande? Frågade Nick nervöst.

- Ja? Vad är det du vill komma till? Svarade jag otåligt.

- Grejen är den.. att skulle du vilja gå upp på scen och sjunga en låt? Sa Nick tillslut.

- Jag....sjunga? Frågade jag osäkert.

- Ja precis. Du kan sjunga en av våra låtar om det vore så.. men vi ville verkligen överraska fansen med något speciellt och fantastiskt. Du är speciell och fantastisk, du sjunger jättebra! Svarade Nick och blinkade åt mig.

- Nej men jag vågar inte, Nick. Jag har scenskräck. Sa jag.

- Men det har du ju inte. Du sjöng med mig ju? Sa Nick och verkade faktiskt lite besviken.

- Jo..ja jag vet. Men jag vet inte... Sa jag.

- Lovar att fansen kommer älska dig, eller det gör dom ju redan. Så kom igen nu Josi! Sa Nick.

Innan jag visste ordet klev jag upp för de där trapporna igen med Joe, Nick och Kevin bakom mig. Alla tre stöttade mig och sa att det skulle gå jättebra. Men jag hatar ju att stå på scen? Det är det värsta jag vet. Det kommer bli total katastrof. Tur att jag har Danielle och Denise med mig också.. utan dom skulle jag nog aldrig ställt upp. Jag bestämde mig för att sjunga en låt som betyder otroligt mycket för mig och det fick bli en låt som killarna faktiskt inte sjungit ikväll: When you look me in the eyes. Uppträdandet gick väl sisådär. När jag sjungit första versen och skulle precis sjunga "dreams can't take the place of loving you.." hör jag en annan röst som gör det istället. Det var Nicks röst. Han kommer in på scenen och bakom honom kommer Joe och Kevin. Där står vi alla fyra och sjunger hela låten tillsammans. Eller nja nästan. Joe, Kevin och Nick hjälper mig under refrängen, sen får jag sjunga versen själv. När vi sjungit klart såg jag ut på publiken och herregud, vilken otrolig känsla! Den var så underbar.

När vi kommit backstage pratade jag en stund med Danielle och Denise. Dom sa att jag gjort ett fantastiskt jobb. Denise ville att jag skulle komma över på middag idag igen, så jag ska över dit efter jag pratat med mina tjejer. Fast juste! Har inte hunnit ringa mamma än. Åh okej, får göra det efter jag pratat med tjejerna istället.

- Josephine, du var helt otrolig. Trodde inte du kunde sjunga sådär. Sa Joe och gav mig en lång kram.

- Haha tack Joe! Du var inte så pjåkig du heller. Sa jag och blinkade åt honom.

- Man tackar, man tackar! Sa Joe och skrattade generat.

- Vill du att jag ska följa med dig ut nu när du ska till dina vänner? Undrade Nick.

- Åh, nej jag klarar mig nog. Annars hoppar alla tjejer på dig och sliter dig i stycken. Svarade jag och skrattade.

- Hehe, jo det är nog sant. Men du är också kändis nu vettu! Dom lär väl äta upp dig, sötnos. Sa Nick.

- Kändis? Nja, verkligen inte. Men jag måste iväg nu.. vi ses ikväll! Sa jag och gav honom en puss sen sprang jag därifrån.

Såg tjejerna vänta där ute på mig. Shit va chockade de såg ut. Bara stog där och gapade.. så speciellt vare väl inte? Eller?

- Jossy! Hur i helvete..? Asso förklara allt nununu! Bad Mickan.

- Haha! Vart ska jag börja? Nej men Nick undra ifall jag ville komma upp på scen med dom sen när dom skulle sjunga lovebug, så jag sa bara sure, why not lix.. sa jag.

- Men nej! Inte det dära.. det andra, när du sjöng SJÄLV? Sa Mickan chockat.

- Jaha, det där. Det var bara impuls. Nick sa att alla fansen skrek och skrek, så han ville att ni skulle få en riktig överraskning och bad mig gå in och sjunga. Sa jag glatt.

- OCH herregud om vi vart överraskade. Du var ju fucking amazing. Shit! Inte visste jag att du var så grym på att sjunga. Fan, passa dig för alla JB fans nu bara. Dom lär väl hoppa på dig om dom ser dig! Sa Mickan.

- Tack så mycket Mickan! Haha nej då det tror jag inte.. men ville faktiskt prata med er om en grej. Sa jag.

Förklarade för tjejerna att jag skulle äta middag hos familjen Jonas. Dom förstog och tog allt jättebra. Dom ville även att jag skulle stanna kvar i L.A i yttligare två veckor. Så nu är det bara mamma kvar att övertala då..

- Hej det är Amelie! Svarade mamma.

- Åh mamma! Gud va jag har saknat dig. Skrek jag.

- Åh Josephine! Hur mår du älskling? Undrade mamma.

- Jo.. jag har aldrig mått bättre. Är så jävla glad mamma, du förstår inte! Svarade jag.

- Vad roligt att höra! Berätta om konserten, var dom bra? Sa mamma.

- Dom var helt fantastiska. Och det bästa av allt var att jag stog på scen med dom! Sa jag.

- Du skojar med mig? Hur kom du upp på scen? Frågade mamma.

- Alltså.. det är en så lång historia, men iaf.. jag träffade Nick igår och han kände igen mig, bjöd mig på middag och ville att jag skulle komma upp på scen idag när dom sjöng en speciell låt. Sen fick jag sjunga en utav deras låtar alldeles själv framför massa fans! Och dom vill att jag ska stanna i L.A yttligare två veckor, men kände att jag var tvungen att fråga dig om det gick bra.. så får jag? Snälla mamma! Sa jag.

- Oj.. lite för mycket information att ta in. Men helt otroligt att Nick fortfarande kände igen dig, efter alla år! Va kul att du äntligen fått visa din hemliga talang framför Jonas fans! Jätte glad för din skull! Åh.. gumman, jag vet inte riktigt. Vill inte att du ska stanna kvar där. Sa mamma.

- Men mamma! Det här är fan min enda chans! Jag vill lära känna familjen igen. Speciellt Nick. Han och jag är typ tillsammans nu... eller känns som det iaf. Sa jag.

- Jo jag förstår dig. Men du och Nick? Har ni inte gått lite för fort framåt? Ni träffades igår? Undrade mamma.

- Men ja. Vi är inte tillsammans då! Men jag önskar att vi var det. Jag gillar verkligen honom, mamma. Sa jag och kände hur tårarna rann.

- Gråt inte älskling. Jag förstår dig. Sa mamma.

- Men nej! Det är just det du aldrig gör! Du förstår mig aldrig.. skrek jag gråtande.

- Ta det lugnt. Okej, du får stanna. Dennis tycker du ska stanna, Emil tycker det också.. så jag har inget att säga om. Sa mamma.

- Åh tack så hemskt mycket! Tacka Dempa och Emil! Älskar dig mamma, men måste gå nu. Puss. Sa jag och la på.

När jag kommer hem ska jag krama ihjäl min låtsasbrorsa Dennis. Han är världens bästa som har fått göra så jag får stanna kvar! Och Emil såklart, mammas pojkvän!

- Tjejer.. vet ni jag får stanna! Ropade jag och log som ett fån.