Mrs. Nick Jonas

Vilken underbar natt. Kan fortfarande inte förstå att jag sovit med självaste Nick Jonas. Han är världens finaste kille. Så jävla omtänksam och snygg. Men jag åker ju hem imorgon.. fan! Jag vill ju stanna kvar här med Nick och hans familj. Men juste! Måste ju ta och snacka med Felicia och tjejerna, och sen ringa mamma för att be om att få stanna åtminstone två veckor till. Det borde jag väl ändå få? Eller?

- Godmorgon! Har du sovit gott?

Öppnade mina ögon och kollade upp. Det var Nick som frågade. Vad tror han? Klart som fan att jag sovit gott.. Men vill ju inte låta för desperat eller vad man nu ska kalla det. Så jag svarade ganska nonchalant.

- Godmorgon. Jodå det har jag, har du?

- Vad bra! Jo men har också sovit bra, svarade han leende.

Vi klädde på oss kläder och gick ut i köket. Där hela familjen satt nu inklusive Joe. Hälsade på alla. Kevin undrade hur jag skulle göra nu. Ifall jag skulle stanna eller om jag skulle åka hem. Jag sa att jag inte visste än, eftersom jag måste prata med mamma och tjejerna. Han förstod, men ville jätte gärna att jag skulle stanna hos dom och lära känna mig på nytt. Även Danielle ville att jag skulle stanna så hon kunde få umgås lite med mig.

- Jo men jag tycker som Kev! Du ska självklart stanna kvar här. Vi vill lära känna den nya Josi. Sa Denise.

- Hehe. Ja men jag måste ringa till mamma bara! Sa jag blygt.

- Ja, det är klart. Hon blir väl orolig annars, om du bara stannar här utan att höra av dig till henne på två veckor. Sa Paul och alla skrattade.

- Eftersom alla sitter här vid frukost bordet nu och vill veta mer om ditt liv, så kan du ju börja med att berätta om hur du bor i Sverige? Berätta allt. Sa Kevin.

- Joo, okej. Jag går ju i gymnasiet nu och går sista året. Det är ganska svårt, men jag har rätt så bra betyg. Mamma och jag bor i ett radhus med hennes pojkvän som har två barn, en tjej som är 13 år och en kille som är 20 år. Vi kommer ganska bra överens. Speciellt jag och min låtsasbror. Jag spelar fotboll, det är nog det bästa jag vet efter musiken. Jag älskar musi...

Där satt jag och babblade om mitt tråkiga liv inför de hetaste killarna i världen och deras föräldrar. Herregud, undrar vad de tycker om mig nu efter vad jag berättat. Haha!

- Vilket roligt liv du verkar ha. Du har så mycket tid med dina vänner och även din familj. Sen så har du ändå en massa tid för läxor, musik, fotboll och dina andra intressen. Det är fantastiskt! Sa Denise glatt.

- Ja, tillskillnad från oss då eller vad menar du mamma? Frågade Nick och Joe i mun på varann så alla började skratta.

Det var en härlig frukost vi åt, och efter den blev det dags för mig att återvända till hotellet. Nick skjutsade mig den här gången, så det var ingen chaufför. När vi kom till hotellet satt vi ett tag i bilen. Han kollade på mig på ett speciellt sätt. Kanske det sättet som man gör på någon som man är...kär i?

- Du måste ringa din mamma och prata med dina vänner. Jag vill verkligen att du stannar! Utbrast Nick helt plötsligt.

- Jag lovar, ska försöka övertala dom. Jag vill stanna. Sa jag.

- Okej, vad bra. Sa Nick och pussade mig på pannan.

- Innan du går.. du ska ju komma och kolla på oss om några timmar. Och jag tänkte att, det vore kul om du vill komma upp på scenen när vi ska sjunga "just friends".

Eh? Ska jag upp på scen...med dom? När dom sjunger just friends. Varför? Vad ska jag säga? Okejokej. Jag måste se helt efterbliven ut, sitter lixom med öppen mun och bara stirrar på honom.

- Josephine? Heh.. skrattade han nervöst.

- Oj. Sorry! Jo men..visst..alltså...jag menar...varför inte?

- Vill inte tvinga dig till något. Du får säga nej. Sa han nervöst.

- Ehhm.. alltså.. jo men jag vill. Sa jag och log menande mot honom.

- Åh! Vilken tur! Sa han och blev jätteglad.

Vi kysstes en stund innan jag gick till hotell rummet och han körde iväg till stället där dom skulle uppträdda. Jag känner att blir tvungen att stå utanför ett tag och andas innan jag går in. Är fortfarande i chocktillstånd efter gårkvällen. Okej, nu går jag in...