Mrs. Nick Jonas

När jag flyttade så tappade vi kontakten. Av alla ställen i världen hamnade jag och min mamma i Sverige. Allting var pappas fel. Bara för att han hittade en ny ung flickvän. Men jag hade iallafall kontakt med Nick ett litet tag, ett par månader. Sen slutade vi båda höra av oss. En dag såg jag att de blivit "kända". Blev jätteglad för deras skull, för nu visste jag att de verkligen lyckades med musiken.

- Vänta vänta.. så alltså du visste om det där med musiken?

- Ja, alltså dom har alltid velat bli något inom musiken. Nick har ju ställt upp på massa olika talang tävlingar. Jag visste att de någon vacker dag skulle chockera världen.

- Shit. Det låter ju helt underbart! Tänk att du kände Joe, Kevin och Nick? Omg..

- Hehe, jag vet..

- Men du Jossy. Bli inte arg eller sur nu..

- Okej? Vad är det?

- Jo.. du vet det jag sa häromdagen? Det där med att biljetterna var slutsålda och allt?

- Eh jaa..?

- Jag ljög.

- MEN VA?!

- Alltså grejen är den att det skulle vara en överraskning. Det är så att jag, Mickan och Pauo har köpt fyra biletter till L.A för att kunna se dom.

- VAAA?! Driver du?

- Nej. Vi åker i övermorgon.

- Jag dör. Du ljuger.

- Jag är seriös nu, fråga Mickan och Pauo om du inte tror mig!

- Åh okej.. jag tror dig. Men guuuud! Fan!! Jag som inte trodde det fanns några kvar. Men gud, tack så jätte mycket! Bästa presenten någonsin!

Onsdagen kom och det var dags för oss att ge oss av till L.A. Vi satt på planet ett tag och när vi äntligen landat, kunde jag knappt tro det var sant. Det känns exakt som i min dröm, fast nästan tusen gånger bättre. Nu vet jag att det är sant.

Vi gick till hotellet för att packa upp, sen begav vi oss på sightseeing. Vi ville kolla läget. Jag ville köpa lite nya kläder, för imorgon var deras konsert! Men innan vi gav oss ut för att shoppa blev det lunch på hotellet. Fantastiskt god mat. Nu har jag även berättat om min tid med Jonas killarna för Mickan och Pauo. Dom blev självklart exalterade och höll på att dö. Dom älskar killarna lika mycket som jag. Så jag förstår dom verkligen. Felicia är inte direkt ett så stort fan av dom, men hon gillar deras musik.

Efter lunchen begav vi oss ut på shopping runda. Vi gick in och ut i flera olika butiker. Vi fick med oss hur mycket som helst, förstår inte hur jag ska få med mig allt hem? Det kommer knappast att få plats i min lilla resväska. När vi gick in i en butik, tappade jag luften. Kunde inte andas. Framför mig var Joe och Nick. Hur stor är chansen att dom är i samma butik som mig? Kan inte beskriva känslan. Den va helt underbar. Felicia sa att jag skulle gå fram till dom och hälsa.. men då är jag bara en utav alla fans. Det vill jag inte. Mickan och Pauo sprang fram till dom, sa hur mycket dom älskade dom och ville ha autografer + ett kort på dom. När dom fått det dom ville ha kom Nick fram till mig. Jag tänkte.. det här måste fan vara en dröm! Men det var det inte.

- Du ser väldigt bekant ut? Sa Nick.

- Tja.. eh, jag gick i din klass när vi var mindre. Jag brukade ju för det mesta vara med Kevin, men sen umgicks vi väldigt mycket. Sa jag.

- Åh jaså? Vad heter du? Frågade Nick.

- Josephine Simmons. Svarade jag.

- Åh! Nu minns jag dig. Herregud, hur är det med dig? Sa Nick.

- Ofta du känner igen mig? Omg, jag som trodde du inte kände igen mig.. jo, nu mår jag superbra! Står ju och pratar med dig.. sa jag och skrattade generat.

- Men klart jag kommer ihåg dig! Varför skulle jag inte? Åh, haha, vad bra då! Hur är det med din mamma och pappa då? Sa Nick.

- Ja men.. du är lixom känd och allt! Mamma mår jättebra, hon har en pojkvän nu och pappa har jag inte haft kontakt med sen vi flyttade.. sa jag.

- Haha, hur skulle jag kunna glömma det där vackra ansiktet? Jaha åh okej! Jag brukar faktiskt se din pappa ibland. Han är jätte trevlig! Sa Nick.

- Hehe okej. Hur är det med din familj då? Frågade jag.

- Jo tack, dom mår bra! Förresten, du kommer väl ihåg Joe? Sa Nick.

- Absolut. Den lilla retstickan. Haha. Sa jag.

- Jo haha. Han var verkligen jobbig på den tiden! Joe kom hit en sekund! Sa Nick.

- Vad är det? Undrade Joe.

- Det här är Josephine. Vet inte om du minns henne, men hon gick i min klass när vi var mindre. Svarade Nick och log mot mig.

- Jaså? Sa Joe undrande.

- Ja.. du kommer väl ihåg då när Kev alltid var med en tjej, och du sa att de var kära och sånt dära? Frågade Nick.

- Men gud! Är det du? Kände inte igen dig. Du ser så vuxen ut! Sa Joe och skrattade.

- Ja det är jag! Ja men det är klart, var ju 8 år sen sist. Är 18 nu! Sa jag.

- Wow. Det här är galet. Att Nick ens kände igen dig.. Men jättekul att se dig igen! Vilka är dina vänner? Sa Joe.

- Det här är Felicia, Mikaela och Paulina. De är lika galna i er som jag är.. sa jag och skrattade.

- Hej tjejer! Haha jaså! Sa Joe med ett leende.

Det är var för bra för att vara sant. Nick och Joe kommer ihåg mig. Det var så längesen vi sågs. Medans tjejerna stog och snackade med Joe kom Nick fram till mig igen.

- Jo jag undrade en sak.. skulle du vilja gå ut och äta middag med mig ikväll? Så vi kan prata om allt som hänt. Frågade Nick osäkert.

- Jätte gärna! Svarade jag.

- Underbart! Då kommer jag och hämtar dig runt sju. Sa Nick.

- Låter bra. Sa jag.

- Skulle jag kunna få ditt nummer? Så jag vet vart jag ska åka.. frågade Nick.

Jag gav honom mitt nummer. Nick Jonas har mitt nummer! Herregud. Sen gick dom därifrån. Jag och tjejerna stog och skrek av glädje. Nu måste jag hitta en fin klänning eller något till ikväll. Undrar vad Nick ska ha på sig. Men det spelar ingen roll va han har på sig. Han ser ändå snygg ut i allt. Eftersom jag ska spendera min kväll med Nick, ska tjejerna på bio. Så nu måste jag hem och fixa mig!

Klockan är halv sju och mobilen ringer. Det är Nick. Han undrar vilket hotell jag bor på och att han är på väg. En kvart senare ringer det på dörren. Det är bara jag i vårt hotellrum, tjejerna har redan dragit. Jag går fram till dörren och öppnar.