A love story - chapter 17
Orkade inte ens svara på det smset.. inte nu när jag var så orolig. Jag provar att ringa honom.. men inget svar? Vafan!? Okej, han kanske inte hörde.. så jag provar väl en gång till. När jag ringt tio gånger utan något svar orkade jag inte mer. Jag sprang upp till Denise för att höra ifall hon hört något ifrån Paul. När jag kom upp till henne höll hon telefonen mot örat och pratade lite tyst, så jag hörde inte vad hon sa.. Hon vände sig om mot mig och jag såg att hon grät...
- Killarna blev överfallna av några när de skulle från arenan. Sa Denise och försökte hålla sig lugn.
Jag sa ingenting. Utan stog där och kollade på henne och grät. Jag grät så mycket så jag knappt kunde andas. Jag bad henne om att få åka till sjukhuset. Jag var tvungen att träffa Nick.
När vi kommit till sjukhuset sprang jag direkt till den avdelning där Nick och Joe befann sig. När jag kom in i rummet brast jag ut i gråt igen. Joes ansikte var helt förstört och Nick.. hans fot var svullen och hans ansikte var blodigt. Vem fan gör sånt här? Jag gick mot Nick och han kollade upp på mig.
- Förlåt för att jag inte hörde av mig.. sa han tyst.
Jag la mig i sängen med honom och höll om honom tills sköterskorna kom och sa åt oss att gå ut därifrån. De skulle röntga Nicks fot för att se ifall den verkligen var bruten och efter 30 långa minuter kom de tillbaks med glada nyheter enligt dom.
- Han har bara stukat foten, så det är inget allvarligt. Han har tur! Sa sköterskan.
Tur? Hur kan han ha tur när han stukat sin jävla fot och blivit sönder slagen? Fy vad sur jag var när hon sa så det. Hade lust att slå till henne.
- Vi ska bara tvätta rent såren i deras ansikten sedan kan de få åka hem med er. Fortsatte sköterskan.
Efter 40 minuter var de äntligen klara. Jag var jätte trött. Orkade knappt hålla mina ögon öppna. Jag gick tillsammans med Kevin till bilen och pratade om det som hänt. Jag är jätteglad över att ingenting hände Kevin eller Paul, men skulle så klart vara bäst ifall ingenting hänt någon utav dom alls!
När vi kom hem gick jag ner till Nicks rum och bäddade hans bäddsoffa för att jag skulle sova i den. Fick inte ligga brevid Nick inatt ifall jag skulle komma åt hans fot. Nick kom ner hoppande för trapporna och la sig i sängen.
- Behövar du hjälp med att ta av dig kläderna? Frågade jag.
Vi låg och pratade ett tag innan vi somnade..
- Hur ska du nu kunna uppträda? Frågade jag.
Han sa inget. Han tog tag i mig så jag hamnade över honom. Sen kysste han mig på munnen en lång stund. Jag hoppade in i min säng och la mig ner för att sova. Då sa Nick.
- Godnatt världens bästa flickvän. Tänker aldrig släppa taget om dig.
Även efter allt hemskt som hänt den kvällen, så somnade jag med ett leénde på läpparna.
Jag visste direkt att det var något hemskt som hade hänt. Jag kunde knappt hålla tårarna inne. När Denise lagt på kom hon fram till mig. Jag kände sakta hur tårarna rann ner för kinden.
- Killarna blev överfallna av några när de skulle från arenan. Sa Denise och försökte hålla sig lugn.
- M-m-men...va hände? Frågade jag.
- Joe och Nick var på väg till bilen, men de blev på hoppna innan de hann gå in. Som tur var hände det inte något jätte allvarligt. Joe fick några slag i ansiktet så han har ett blått öga, men lite värre är det med Nick.. dom tror han brutit ena foten. Svarade Denise.
Jag sa ingenting. Utan stog där och kollade på henne och grät. Jag grät så mycket så jag knappt kunde andas. Jag bad henne om att få åka till sjukhuset. Jag var tvungen att träffa Nick.
När vi kommit till sjukhuset sprang jag direkt till den avdelning där Nick och Joe befann sig. När jag kom in i rummet brast jag ut i gråt igen. Joes ansikte var helt förstört och Nick.. hans fot var svullen och hans ansikte var blodigt. Vem fan gör sånt här? Jag gick mot Nick och han kollade upp på mig.
- Förlåt för att jag inte hörde av mig.. sa han tyst.
- Snälla.. säg inte så.. det är inte ditt fel... sa jag och grät.
- Jag älskar dig, sa Nick.
Jag la mig i sängen med honom och höll om honom tills sköterskorna kom och sa åt oss att gå ut därifrån. De skulle röntga Nicks fot för att se ifall den verkligen var bruten och efter 30 långa minuter kom de tillbaks med glada nyheter enligt dom.
- Han har bara stukat foten, så det är inget allvarligt. Han har tur! Sa sköterskan.
Tur? Hur kan han ha tur när han stukat sin jävla fot och blivit sönder slagen? Fy vad sur jag var när hon sa så det. Hade lust att slå till henne.
- Vi ska bara tvätta rent såren i deras ansikten sedan kan de få åka hem med er. Fortsatte sköterskan.
Efter 40 minuter var de äntligen klara. Jag var jätte trött. Orkade knappt hålla mina ögon öppna. Jag gick tillsammans med Kevin till bilen och pratade om det som hänt. Jag är jätteglad över att ingenting hände Kevin eller Paul, men skulle så klart vara bäst ifall ingenting hänt någon utav dom alls!
När vi kom hem gick jag ner till Nicks rum och bäddade hans bäddsoffa för att jag skulle sova i den. Fick inte ligga brevid Nick inatt ifall jag skulle komma åt hans fot. Nick kom ner hoppande för trapporna och la sig i sängen.
- Behövar du hjälp med att ta av dig kläderna? Frågade jag.
- Skulle vara jätte snällt om du hjälpte mig med det.. svarade Nick.
- Hihi, så klart! Sa jag.
Vi låg och pratade ett tag innan vi somnade..
- Hur ska du nu kunna uppträda? Frågade jag.
- Det är det jag också undrar.. är så osäker på om jag ens kommer att kunna uppträda på söndag. Svarade Nick.
- Fan.. varför skulle det hända just dig.. sa jag surt.
- Killarna är väl avundsjuka på att du är min och ville att jag inte skulle kunna gå mer? Sa Nick med log.
- Haha.. det där var inte ens kul! Men isåfall är dom dumma i huvudet! För om dom nu inte vill att du ska spendera tid med mig ska dom ju inte bryta dina ben.. för då får du spendera ännu mer tid med mig. Vilka smart-asses! Sa jag.
- Haha, det har du rätt i. Smart där gumman! Sa Nick och skratta.
- Jo men.. du.. nu är det 6 dagar kvar tills jag åker hem. Sa jag.
- Måste du ta upp det hela tiden? Jag vill inte tänka på det. Sa Nick.
- Förlåt.. men det är bara det att.. sa jag, men avbröt mig själv med att komma tänka på någonting.
- Bara det att..? Frågade Nick.
- Alltså du vet att jag inte vill åka härifrån, right? Undrade jag.
- Ja? Sa Nick frågande.
- Mm.. jag kanske flyttar tillbaks. Sa jag.
- VA? Ska du flytta tillbaks? Frågade Nick chockat.
- Jag vill.. och isåfall kanske jag kan bo hos pappa. Svarade jag.
- Herregud! Vet du hur glad jag blev nu? Du har verkligen förgyllt min dag! Sa Nick jätteglatt.
- Hihi! Vill inte förlora dig. Sa jag och gick fram för att pussa honom godnatt.
Han sa inget. Han tog tag i mig så jag hamnade över honom. Sen kysste han mig på munnen en lång stund. Jag hoppade in i min säng och la mig ner för att sova. Då sa Nick.
- Godnatt världens bästa flickvän. Tänker aldrig släppa taget om dig.
Även efter allt hemskt som hänt den kvällen, så somnade jag med ett leénde på läpparna.
Kommentarer
Trackback
