A love story - chapter 16
Jag menade verkligen föralltid när jag sa det.
När vi stannat utanför Jonas hus satt vi kvar i bilen ett tag och pratade. Det kändes så mycket bättre och lättare nu när vi pratar än vad det gjorde innan, då var stämningen total katastrof. Kändes som tiden bara rann iväg för helt plötsligt var klockan halv tolv? Justin sa att det kanske var bäst ifall jag gick in, så gjorde som han sa. Vi sa hejdå och bestämde oss för att ta en fika någondag.
- Är det Josephine? Hörde jag Denise ropa.
- Ja det är jag. Svarade jag.
- Oj! Vart har du varit så här länge? Sa hon och såg frågande på mig.
- Jag trodde Nick berättat..? Men jag var iallafall med Justin. Svarade jag.
- Nej nej, Nick och de andra har inte ens kommit hem än.. Jaha ja men okej! Hade ni det kul då? Sa Denise.
- Aha.. trodde dom var hemma. Sa jag lite besviket men fortsatte att berätta om min och Justins dag tillsammans.
Bytte om, tvättade bort mitt smink och borstade tillsist tänderna. Vart höll Nick och dom hus? Klockan är lite över tolv nu och dom är fortfarande inte hemma.. fan vad jag vill ringa honom och höra vad som hänt. Tog upp mobilen och skrev in hans nummer, men precis innan jag skulle trycka på ringa knappen fick jag ett sms. Så jag struntade i att ringa honom i hopp om att smset var från Nick... men det var från Justin.
"Tack för en jätte trevlig kväll! Hoppas inte Nick blev sur eller så och hoppas att du bestämmer dig att flytta tillbaks hit så vi kan spendera mer tid med varandra. Vi ses på måndag! / Justin"
Orkade inte ens svara på det smset.. inte nu när jag var så orolig. Jag provar att ringa honom.. men inget svar? Vafan!? Okej, han kanske inte hörde.. så jag provar väl en gång till. När jag ringt tio gånger utan något svar orkade jag inte mer. Jag sprang upp till Denise för att höra ifall hon hört något ifrån Paul. När jag kom upp till henne höll hon telefonen mot örat och pratade lite tyst, så jag hörde inte vad hon sa.. Hon vände sig om mot mig och jag såg att hon grät...
När vi stannat utanför Jonas hus satt vi kvar i bilen ett tag och pratade. Det kändes så mycket bättre och lättare nu när vi pratar än vad det gjorde innan, då var stämningen total katastrof. Kändes som tiden bara rann iväg för helt plötsligt var klockan halv tolv? Justin sa att det kanske var bäst ifall jag gick in, så gjorde som han sa. Vi sa hejdå och bestämde oss för att ta en fika någondag.
- Är det Josephine? Hörde jag Denise ropa.
- Ja det är jag. Svarade jag.
- Oj! Vart har du varit så här länge? Sa hon och såg frågande på mig.
- Jag trodde Nick berättat..? Men jag var iallafall med Justin. Svarade jag.
- Nej nej, Nick och de andra har inte ens kommit hem än.. Jaha ja men okej! Hade ni det kul då? Sa Denise.
- Aha.. trodde dom var hemma. Sa jag lite besviket men fortsatte att berätta om min och Justins dag tillsammans.
- Åh vad kul! Sa Denise menande.
- Jo det var kul. Men när kommer Nick och dom då? Frågade jag.
- Ja du.. det har jag faktiskt ingen aning om! Trodde dom skulle kommit för ett tag sen. Svarade Denise.
- Åh, okej.. aja jag går och lägger mig då. Sa jag och gick ner till Nicks rum.
Bytte om, tvättade bort mitt smink och borstade tillsist tänderna. Vart höll Nick och dom hus? Klockan är lite över tolv nu och dom är fortfarande inte hemma.. fan vad jag vill ringa honom och höra vad som hänt. Tog upp mobilen och skrev in hans nummer, men precis innan jag skulle trycka på ringa knappen fick jag ett sms. Så jag struntade i att ringa honom i hopp om att smset var från Nick... men det var från Justin.
"Tack för en jätte trevlig kväll! Hoppas inte Nick blev sur eller så och hoppas att du bestämmer dig att flytta tillbaks hit så vi kan spendera mer tid med varandra. Vi ses på måndag! / Justin"
Orkade inte ens svara på det smset.. inte nu när jag var så orolig. Jag provar att ringa honom.. men inget svar? Vafan!? Okej, han kanske inte hörde.. så jag provar väl en gång till. När jag ringt tio gånger utan något svar orkade jag inte mer. Jag sprang upp till Denise för att höra ifall hon hört något ifrån Paul. När jag kom upp till henne höll hon telefonen mot örat och pratade lite tyst, så jag hörde inte vad hon sa.. Hon vände sig om mot mig och jag såg att hon grät...
Kommentarer
Trackback
