you were my everything

Fattar inte varför eller var det gick så fel, plötsligt dög jag inte längre utan dig är jag inte hel
Hela meningen passar så sjukt bra! Jag vet ju inte varför allt blev som det blev eller vad som gick fel? Och jag är verkligen inte hel utan dig, that's true. Jag vet att jag inte borde sitta och skriva ännu en jävla text om dig. Fan, vi känner inte ens varandra längre.. varför ska jag då slösa denna tid på ett inlägg om dig. Jag vet inte varför jag gör det. Du var inte min första kärlek, men du var iaf min andra kärlek men det känns som du var min första och den platsen kmr ingen någonsin kunna ta ifrån dig. Jag har försökt att glömma dig, och det funkar. Iaf ett tag. Men sen när jag tänker tillbaks på hur det var förut, dyker du upp i huvudet och jag sitter och gråter för mig själv då.

Jag saknar dig verkligen. Men ingenting kmr att bli som förr.. fuck! Varför ska det vara såhär jävla svårt? Jag är fan inte hel utan dig. Jag måste ha dig i mitt liv. Du skulle alltid finnas här för mig.. men vart är du? Du skulle alltid vara min vän.. men jag känner dig inte ens längre? Vem har du blivit? Jag känner inte igen dig. Men vad som än händer kmr jag iaf alltid att finnas här för dig, även fast vi aldrig snackar. Du betydde så sjukt mkt för mig. You still do..
Man måste vara två för att kunna fixa vänskapen, verkar som jag måste göra det själv. Det kmr aldrig att gå. Jag klarar inte det. Men jag vill verkligen inte säga hejdå än.. you were my everything, please come back? Förlåt för allt som hände där borta.. jag saknar dig.
det var ju du och jag i en romantisk saga, vi hade det så bra vi var ju oslagbara
alla våra minnen ligger nu mot ett slut, snälla hjälp mig, dom får inte suddas ut

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0