Mrs. Nick Jonas

- Va? Träffade du Justin? Frågade Nick.

Jag såg på hans min att han vart väldigt ledsen, besviken...tillochmed lite arg.

- Ja, jag träffade Justin. Svarade jag tyst och kollade osäkert på Nick.

Fan va jag skämdes. Jag vet vad Nick tycker om Justin och han litar inte på Justin för fem öre, speciellt inte när det gäller Justin och mig. Men mig måste han väl ändå lita på? Jag skulle aldrig kunna göra nånting för att såra Nick. Skulle aldrig kunna vara otrogen. Men det är ju det han inte verkar förstå..

- Alltså.. vafan tänker du med Josephine? Frågade Nick surt.
- Förlåt, men trodde de va okej för dig eftersom jag och Justin är vänner. Svarade jag.
- Okej? Asso, jag vet hur Justin är när han är med tjejer och tro mig han vill ha dig. Han vill alltid ha nåt han vet att han inte kan få. Han kommer att kriga. Men som det ser ut nu så behöver han knappt röra ett finger.. sa Nick surt och verkade nästan som han skulle börja gråta.
- Vafan Nick! Varför kan du aldrig tro på mig? Jag har inte gjort nånting med Justin, det kommer jag aldrig heller att göra. Vadå knappt behöver röra ett finger? Du är helt.. otrolig ibland. Jag och Justin är bara vänner, inget mer? Varför kan du inte bara lita på mig för en jävla gångs skull! Skrek jag argt och sprang in till badrummet.

Låste dörren till badrummet för jag ville inte att Nick skulle komma in. Jag orkar inte det här. Om han inte litar på mig, vad är det då för mening att han är tillsammans med mig? Man måste ju fan kunna lita på varandra. Om det är någon som ska tvivla så är det väl ändå jag.. orkar inte hålla tårarna inne längre, så där satt jag och grät. Jag grät så mycket så jag verkligen trodde jag skulle dö. Nick måste ha hört mig gråta för han knackade på dörren efter ett tag och ville att jag skulle öppna.

- V-v-varför ska jag.. öppna.. för? Frågade jag och skakade.
- Förlåt för det som hände. Var inte meningen att göra dig ledsen. Svarade Nick.
- Inte.. meningen? Jag förstår inte.. hur du.. tänker ibland. Sa jag.
- Josi, snälla. Det är Justin jag inte litar på. Snälla kan du öppna? Sa Nick.

Jag gick upp tillslut för att öppna dörren. Nick kom in och höll om mig ett bra tag. Först försökte jag knuffa bort honom, men han är för stark och jag hade inte orken att göra motstånd längre. Jag höll om Nick och grät mot hans axel. Vet inte hur många gånger han sa förlåt eller hur många gånger jag sa att det inte gjorde någonting. När jag lugnat mig gick vi tillbaks in till Nicks rum och satte oss i sängen.

- Du kan väl ändå berätta vad du och Justin gjorde? Om du vill. Undrade Nick.
- Visst. Vi fikade och pratade bara. Inget mer med det. Svarade jag.
- Jaha okej. Trevligt. Träffade du Selena och Demi i söndags förresten? Undrade Nick.
- Mm, det gjorde jag. Det va jätte kul. Svarade jag.
- Du verkar lite lost? Sa Nick.
- Är jätte trött bara.. har väl gråtit för mycket. Sa jag och skrattade.
- Haha okej. Men vila du gumman, jag går upp och tar nånting att äta, blev väldigt hungrig. Sa Nick och pussade mig på pannan innan han gick.

Klockan är halv tolv, imorgon är det tisdag sen onsdag och då åker jag hem. Fick inte bo hos pappa och hans familj för mamma efter allt som hänt. Jävla pappa. Ibland har jag bara lust att döda honom. Vill inte att han ska vara lycklig! Han ska fan också få lida, så som mamma fick.. hatar den jävla gubben! Nick kom ner igen efter ett tag. Han satte sig brevid mig och då kom den där frågan. Om jag fick bo hos pappa.

- Nej... sa jag tyst.
- Va? Fick du inte? Men varför? Frågade Nick chockat.
- Vill helst inte prata om det. Svarade jag tyst.
- Undanhåller du något för mig? Isåfall vill jag veta.. Sa Nick.
- Snälla Nick. Släpp det där bara.. jag åker hem imorgon och vi.. började jag säga men Nick avbröt mig.
- Nej jag vill veta. Sa Nick.
- Jag hatar min pappa, okej? Jag får inte bo där för mamma heller. Pappa har aldrig ställt upp för mig, han fanns aldrig där när jag behövde honom.. och ännu värre var han mot mamma. Han slog henne. Han slog henne nästan varje dag. Så vi klarade inte av att bo kvar längre. Därför flyttade vi till Sverige och inte pga pappas nya flickvän. Sa jag argt.

Nick sa ingenting på ett tag. Han satt och stirrade på mig. Han satt och grubblade över nånting för jag såg hur han ändrade ansiktsuttryck hela tiden.

- Varför i helvete har du inte berättat det för? Frågade Nick argt.
- Ehh? För att jag skäms över det, och ja jag ville bara inte berätta. Du ändra din syn på mig.. svarade jag.
- Du ska inte skämmas för det där. Det är din pappa som ska skämmas och jag har verkligen inte ändrat syn på dig. Tycker fortfarande om dig lika mycket som förut, eller jag menar dessutom älskar jag dig lika mycket som förut! Sa Nick.
- Du har rätt.. pappa är störd och det är han som ska skämmas. Jag älskar dig med, men... jag åker övermorgon.. sa jag.
- Jag vet.. sa Nick besviket och kollade ner.