take me back
Jag minns det som igår, nej som om det vore kanske en-två månader sen vi var där. Jag trodde att mitt liv var förstört. Jag grät flera nätter för att jag ville hem, mina föräldrar hade ju trotsallt förstört mitt liv. Jag var 13 år då när vi åkte dit. Hade inte ens fyllt 14, utan gjorde det efter vi varit där 19 dagar. Sen när skolan började, då skaffade man vänner och allting var roligt. Men på något sätt ville man ju fortfarande hem. Klart man längtade efter sina "gamla" kompisar hemma i Sverige. Men nu var vi i Thailand och det skulle bli vårat nya "hem" i 10 månader.
När jag såg dig för första gången stannade mitt hjärta. Jag ville inget hellre än att bli din en dag. Problemet var att jag inte kände dig, visste inte vad du hette eller om du ens skulle stanna där lika länge som mig. Jag hade väl tur, att du iallafall skulle stanna ett halvår. Det bra med det hela var att vi lärde känna varandra riktigt snabbt. Du, jag, Malin och Colin kom snabbt överens och blev vänner. Lite senare kom även Oliver, Emanuel, Felix och Vanessa in i bilden också. Vi åtta hade det skit kul tillsammans! Då ville jag inte hem längre, utan jag ville stanna. Sen när jag trodde att du gillade Malin fast det var mig du gillade. Jag fattade aldrig det. Jag kunde lixom inte se att du gillade mig när du brukade "jaga" Malin i poolen. Då höll jag på att "jaga" Colin istället. Jag gillade dig så sjukt mycket och blev hur glad som helst när vi körde sanning eller konka och du var tvungen att säga vem mellan Malin och mig du gillade. Då sa du Marre. Jag blev så lycklig. Fjärilarna i magen flög runt i hela kroppen! Sen när min familj + Malins familj åkte till Phuket. Då hade du skrivit till mig på playahead att du älskade mig jättemycket och att du ville bli tillsammans med mig. Att du skulle komma till Järfälla ofta för att få vårat förhållande att fungera. Du förstår inte hur kär jag var i dig. Det kommer du aldrig att förstå heller. Det tråkiga med det hela är ju att vi aldrig blev tillsammans för att jag inte ville. Hur dum i huvudet kan man bli? Allt jag ville var att få vara din. Varför sa jag nej isåfall?! Jag var hur störd som helst som gjorde det iallafall. Det är något jag verkligen ångrar idag. Jag är väldigt ledsen över att efter några månader, typ i Februari blev vi osams och snackade inget mer förrän ett år senare då vi var i Sverige igen. Då bestämde vi oss för att träffas.. så jag åkte hem till dig i Täby där vi kollade film och myste lite. Jag fick inga känslor tillbaks. Men jag ville ändå inte tappa kontakten igen, jag ville ju ha kvar dig som vän. Så blev det ju inte heller.. nu har jag inte snackat med dig sen Mars. För då tänkte vi träffa varandra, men det blev aldrig så. Jag saknar dig verkligen otroligt mycket. Så som jag kände för dig hade jag aldrig känt för någon annan i hela mitt liv förut. Jag saknar det vi hade. Jag saknar alla våra minnen. Det är sjukt hur något så vackert kan bli till skit. Det enda man kan hoppas på är att du aldrig glömmer mig, för jag kommer iallafall aldrig att glömma dig. Första ögonkastet, eller vad säger du?
Jag älskade dig så sjukt mycket. Du betydde allt för mig.
I will remember all our times together, but you must help me..because they slowly fade away.
När jag såg dig för första gången stannade mitt hjärta. Jag ville inget hellre än att bli din en dag. Problemet var att jag inte kände dig, visste inte vad du hette eller om du ens skulle stanna där lika länge som mig. Jag hade väl tur, att du iallafall skulle stanna ett halvår. Det bra med det hela var att vi lärde känna varandra riktigt snabbt. Du, jag, Malin och Colin kom snabbt överens och blev vänner. Lite senare kom även Oliver, Emanuel, Felix och Vanessa in i bilden också. Vi åtta hade det skit kul tillsammans! Då ville jag inte hem längre, utan jag ville stanna. Sen när jag trodde att du gillade Malin fast det var mig du gillade. Jag fattade aldrig det. Jag kunde lixom inte se att du gillade mig när du brukade "jaga" Malin i poolen. Då höll jag på att "jaga" Colin istället. Jag gillade dig så sjukt mycket och blev hur glad som helst när vi körde sanning eller konka och du var tvungen att säga vem mellan Malin och mig du gillade. Då sa du Marre. Jag blev så lycklig. Fjärilarna i magen flög runt i hela kroppen! Sen när min familj + Malins familj åkte till Phuket. Då hade du skrivit till mig på playahead att du älskade mig jättemycket och att du ville bli tillsammans med mig. Att du skulle komma till Järfälla ofta för att få vårat förhållande att fungera. Du förstår inte hur kär jag var i dig. Det kommer du aldrig att förstå heller. Det tråkiga med det hela är ju att vi aldrig blev tillsammans för att jag inte ville. Hur dum i huvudet kan man bli? Allt jag ville var att få vara din. Varför sa jag nej isåfall?! Jag var hur störd som helst som gjorde det iallafall. Det är något jag verkligen ångrar idag. Jag är väldigt ledsen över att efter några månader, typ i Februari blev vi osams och snackade inget mer förrän ett år senare då vi var i Sverige igen. Då bestämde vi oss för att träffas.. så jag åkte hem till dig i Täby där vi kollade film och myste lite. Jag fick inga känslor tillbaks. Men jag ville ändå inte tappa kontakten igen, jag ville ju ha kvar dig som vän. Så blev det ju inte heller.. nu har jag inte snackat med dig sen Mars. För då tänkte vi träffa varandra, men det blev aldrig så. Jag saknar dig verkligen otroligt mycket. Så som jag kände för dig hade jag aldrig känt för någon annan i hela mitt liv förut. Jag saknar det vi hade. Jag saknar alla våra minnen. Det är sjukt hur något så vackert kan bli till skit. Det enda man kan hoppas på är att du aldrig glömmer mig, för jag kommer iallafall aldrig att glömma dig. Första ögonkastet, eller vad säger du?
Jag älskade dig så sjukt mycket. Du betydde allt för mig.
I will remember all our times together, but you must help me..because they slowly fade away.
Kommentarer
Trackback
