I Just Smile Like I'm Over You, I Still Lie Like I'm Over You
Dagar och nätter passerar. Det var så längesen nu. Men ibland känns det fortfarande som det var igår. Jag minns det mesta med dig. Du var han, min första kärlek. Han jag aldrig kommer att glömma. Jag kan gå och låtsas som att jag inte bryr mig ett skit, men egentligen bryr jag mig så jävla mycket. Jag vill veta allt. Hur har du det? Mår du bra? Är du lycklig nu? Vi känner inte varandra längre, även fast det kan kännas som att vi gör det. När vi träffas så pratar vi som aldrig förr. Det känns bra då. Att vi kan prata om allt. Jag finns liksom här för dig, vilket jag hoppas att du vet och jag saknar dig verkligen. En gång i tiden var du mitt allt, hela min värld. Men när det tog slut, rasade hela min värld samman. Jag var tvungen att klara mig själv. Det tog ett tag, men jag klarade faktiskt det. Jag mådde hur bra som helst. Jag kunde skratta, ha kul och vara lycklig utan dig. Nu har det gått ett par år sen det tog slut. Vi båda har vuxit upp och skrattar åt hur vi uppförde oss när vi var 14-15 år gamla. Vårt förhållande var ju trotsallt inte det mest seriösa, även fast vi älskade varanda så jävla mycket. Du var min bästavän långt innan vi blev tillsammans. Mer än allt vill jag att vi ska kunna umgås som vänner igen. Umgås, kolla film, och allt sånt som vi gjorde när vi var vänner förut. Jag saknar ju dig.
I Think I'd Have A Heart Attack
You Were The Love Of My Life
Alla gör misstag. Jag har själv begått en jävla massa misstag. Fast man ska ju såklart aldrig ångra dom heller, för dom har ju gjort en till den man är idag. Hur som helst så var du inte en utav mina misstag. En gång i tiden var du mitt allt, jag kunde inte leva utan dig (trodde jag), jag var mer kär i dig än vad jag trodde var möjligt och jag trodde på riktigt att du var killen i mitt liv. Men allt som har sin början brukar ha sitt slut, right? Och tio månader senare var det slut på riktigt. Vårt förhållande var egentligen inte så bra, för vi hade av och på förhållande. Gjorde slut ena minuten och blev tillsammans andra. Men det var över 5 år sen det tog slut nu. Men förra året började vi umgås lite smått igen. Det var skönt att vi kunde vara vänner. Men sen slutade båda höra av sig och vi har inte träffats sen dess förrän nu i fredags, på mp. Jag var ganska full när jag och mina vänner kom dit, men sen fick vi ännu mer dricka och jag minns att jag pratade med dig. Sen vettefan vad som hände. Men vi pussades tydligen och du följde med mig hem för att jag mådde så dåligt. Så jävla glad över att du tog hand om mig den kvällen. Det känns så skönt att vara med dig, för det känns som vi kan prata om vad som helst eftersom vi känt varandra så pass länge. Det är så jag vill att det ska vara mellan oss. Att vi ska kunna träffas och umgås som vänner. För jag saknar dig som vän. I really do.
Maybe In Another Life
Det kom som en chock fast ändå inte. Vi skriver alltid till varandra när vi fyller år. Så varför skulle du inte göra det denna gång? Kanske för att jag sårat dig två gånger för mycket. Jag trodde du hatade mig. Men du är och kommer alltid vara svag för mig. Det sa du igår. Jag kan inte förstå hur en så underbar och fin kille som du kan säga så till mig. Jag som sårat dig två gånger och ändå vill du vara med mig. Jag är din första kärlek även fast vi aldrig riktigt blev tillsammans så var vi typ tillsammans. "Jag har aldrig känt så som jag kände för dig för någon annan förut". När du skrev det så visste jag inte vad jag skulle göra. Jag blev glad men ledsen på samma gång. Jag ville aldrig såra dig. Men jag följde mitt hjärta bara och mitt hjärta sa nej. Jag vill vara din vän och kunna umgås med dig, men du tror att det blir svårt. Vi ska träffas snart igen och jag hoppas verkligen inte det blir jobbigt och att du kommer ta upp allt gammalt igen. Jag vill att vi ska vara vänner. Om inte det går, ja så går det inte. Jag vet att jag inte kommer bli kär i dig igen även fast jag gärna skulle vilja. Du är den mest trogna killen jag känner, du skulle aldrig kunna såra någon eller ens vara otrogen. Fast när vi höll på så trodde jag såklart att du skulle såra mig, vara otrogen och ja jag vet inte vad. Så jag litade inte alls på dig och det måste man göra. Du förstog aldrig varför jag inte gjorde det. Men så var det. Nu får vi se ifall vi kan börja om från början som vänner. Annars är det väl slutet för oss.
When The Past Calls
Alla säger att när det förflutna ringer så ska man inte svara. Den har ju ändå ingenting nytt att säga. Men när mitt förflutna skrev till mig blev jag nyfiken samtidigt som jag undrade vad fan han ville nu, efter ca två år. Jag pendlade mellan att svara och att inte svara. Jag valde tillslut att svara. Se vad han ville liksom. Jag menar, han betydde ju faktiskt mycket för mig en gång i tiden och har ändå "känt" honom sen 2006 (om man nu kan säga att vi känner varandra). Han kommer alltid vara en del av mig, och jag ångrar verkligen inte det vi hade. För 1 år och 8 månader sen sågs vi för sista gången. Vi pratade lite efter det, men sen slutade vi helt. Du ville inte samma sak som jag. Jag blev helt förstörd. Låg och grät i två dagar. Hade ingen ork att göra någonting. Pga dig vågar jag inte släppa in någon kille i mitt liv längre, jag litar inte på någon. Men jag var verkligen kär i dig, det tänker jag inte förneka. Det tog ett tag att komma över dig men jag gjorde det tillsist. Träffade andra killar, men ingen va som du. Sen för ett år sen ringde du mig, bara helt random. Men jag svarade inte. Tusen frågor ploppade upp i mitt huvud. Efter några dagar ringde du mig igen och då valde jag att svara. Vi låg och pratade i säkert 40 minuter. Du ville träffa mig. Men efter den natten pratade vi inte mer förrän igår, då du skrev till mig och frågade ifall allt var bra. Ännu en gång skrev du att vi borde ses eftersom det var så längesen. Ja, det vore såklart kul att ses igen. Men det kanske blir jobbigt på samma gång. Jag hade så starka känslor för dig och det sista jag ville var att du skulle komma och riva upp såren igen. Jag vet att vi aldrig blev tillsammans, men det var nästan så iallafall. Men du var inte redo för det då du kommit ut ur ett förhållande några månader tidigare. Det kunde jag förstå. Men det jag inte förstod var att du typ 1-2 månader tidigare frågat ifall vi var tillsammans, men då hade jag sagt nej, att det var för tidigt. Sedan helt plötsligt säger du att du inte alls är redo för ett förhållande. Aja, det var ditt val. Always forgive but never forget. Det har jag gjort. Jag har förlåtit dig, men inte glömt. Ibland vill jag bara spola tillbaks tiden till då vi "bodde" i Thailand. Då var allt så enkelt. Vi båda var unga och dumma. Två små 14 åringar som inte ens visste vad kärlek var. Jag saknar dig, och jag saknar det vi hade.
His Eyes Makes The Stars Look Like They're Not Shining
Haha, så jävla sjukt. När man är upptagen så vill alla killar ha en? Och sen när man är singel vill typ ingen ha en? Fast så fort en kille börjar skriva till en och så börjar man prata lite, så blir andra killar också helt plötsligt intresserade. Så det spelar ingen roll om man är singel eller inte. Men fattar inte varför alla killar vill ha en på samma gång? Asso en räcker ju, annars blir det fan knas. Vilket det har blivit för mig -.-
What About Love, What About Us To The End?
Vad fan är det med att killar alltid ska hålla på att få en samtidigt? Först när man snackar med en kille på sms så dyker det plötsligt upp fyra till som ska börja snacka och flörta med en. Alltså wtf?! Ja asso visst att man snackar på sms, de är inte värsta grejen.. men sen när dom börjar skriva om att ses och blablabla. Två av dom känner jag ganska bra (J och P), sen har vi N som jag träffat ett par gånger och vi har gemensamma vänner då jag är kompis med hans bästaväns flickvän, och så har vi A, som jag bara träffat en gång helt nyktert och känner inte alls honom så speciellt bra, men han är så himla trevlig och så! Och så har vi S, som kom från ingenstans. Han hängde jag med under typ 2004-2006 kanske? Och sen kanske nångång efter Thailand. Och nu vill han ses.. alltså varför ska jag dra till mig så många killar på samma gång? Jag pallar fan inte.. haha. Enda fördelen är väl att ingen av dom känner varandra.. eller det tror och hoppas jag iallafall! Men faaaan va komplicerat. S vill träffa mig imorgon, P ville träffa mig idag, J vill alltid vara med mig, A vill också ses nångång nu i veckan och likaså med N, han vill att jag ska vara med honom på midsommar. Fan vad knas det här är. Grejen är den också, att jag inte vill ngt med någon utav dom än att bara vara vän.. Vettefan vad dom vill heller, vet att P och J gillar mig. J vet att jag bara vill vara vän, men det vet inte P.. så jag måste ju berätta det för honom också..
You Won't See Me Cry, I'm Hiding It Inside
Jag vet nu att det inte kommer att kunna bli något mer mellan mig och P. När jag sov hos honom i helgen kände jag lixom - ingenting. Eller alltså, klart jag gillar honom som vän. Men det känns typ bara fel när vi håller på. Och när han frågade vad det skulle bli av oss.. ja, jag tänkte väl inte efter direkt och sa bara som det var. Att det inte kommer bli något av oss. Han verkade bli helt ställd och chockad. Men vi har fan pratat om det där förut, om att det inte kommer att kunna bli något mellan oss.. fast tydligen hade han glömt det och sa att han aldrig skulle säga något sånt (?). Men det är inte så konstigt, då han varit full varje gång vi tagit upp det snacket. Han känns mer som en kompis än som en pojkvän eller vadfan man ska säga. Jag känner inget pirr i magen eller så. Jag är verkligen inte kär. Jag vet inte bara vad jag ska ta mig till. Vill inte såra honom. För han är typ världens bästa och finaste killen jag känner. Han förtjänar inte att bli sårad. Jag vet inte heller hur vår "relation" kommer att se ut ifall jag säger vad jag känner. För lixom det är alltid jag, Ellen, Fredrik och Pelle.. "the couples" typ.. haha nej inte direkt. Men de är bara jobbigt. Jag vill ju känna så som Ellen känner för Fredrik. Vill att vi fyra ska kunna umgås med varandra. Får se hur det blir på torsdag när alla vi fyra ses. Jag ska ge de en chans till och se om det verkligen inte finns något där mellan mig och P. Annars måste jag berätta.. Jag hatar att såra folk och att göra dom besvikna. Fanfanfan! Hoppas bara inte han gillar mig mer än vän.
This Is The Last Time, I Promise
Vet att jag skrev innan att jag aldrig tänkte släppa taget. Men jag glömde hur instängd jag kände mig med dig. Jag glömde om hur på du kunde vara. Jag märkte inte av det när vi väl var i Thailand nu senast, trodde du hade förändrats, eftersom det kändes som det. Jag ville ge oss en ny chans. Men det funkade tyvärr inte och jag vet att vi inte kan vara vänner och blablabla.. Så nu är det slut. Now and forever. Senare i livet kanske jag ångrar vilka val jag gjorde och kanske vilket stort misstag jag begått genom att svika dig ännu en gång. Men jag vet inte. Just nu känner jag att jag bara vill vara fri. Leva mitt liv lixom. Hoppas du hittar tjejen du trodde jag var och jag verkligen hoppas med hela mitt hjärta att du blir lycklig med henne och att hon behandlar dig som du förtjänar. Du är en jättefin kille. Bara inte min typ av kille..
Thailandiiiiia
pictuuures
We Are A Secret, Can't Be Exposed
Hey! Igår var det ju så att det var 12-12-12.. din födelsedag. Du fyllde 20 igår. Jag var så jävla osäker på ifall jag skulle skicka ett grattis sms till dig eller inte. Låg och funderade på det ett bra tag innan jag bestämde mig för att göra det. Lixom vad skadar det? Jag vill ju bara vara snäll och skriva grattis på din födelsedag. Du gjorde samma sak åt mig. Soo.. först trodde jag inte du skulle svara ens, but you did. Tråkigt bara att du var sjuk på din 20 årsdag, men ni lär ju ändå dra ut i helgen och fira dig.
12 januari ska jag och my family äntligen till Thailand igen. Då är du redan där med din familj. Vi kommer förmodligen träffas någon gång. Undrar hur det kommer att vara mellan oss då. Om vi kommer kunna prata eller ens hälsa på varandra. Men det tror jag vi kan. Vi är ju inte två 14åringar direkt.
they call it serendipty
Wehåå.. redan november. Känns faktiskt helt sjukt. Nyss var det lixom sommar. Men aja, tiden bara rullar förbi. Snart är det ett nytt år fan. 2013. Det året måste bli mkt bättre än alla andra. Jag vill uppleva nya saker, resa, and maybe träffa en rätta? Visst, man kan ju inte bara bestämma lixom att man kan träffa någon. Det är någonting som bara händer. Like destiny. Eller serendipity.
it's not about us anymore
Gah. Jag blir så trött på killar ibland. Vad är det dom inte förstår när man säger att man inte är intresserad? Nej, då ska dom ändå fortsätta hålla på smsa varje dag, vill träffas och en massa skit. Fatta att man inte är intresserad bara?! Nej usch, vill bara bort ifrån Sverige nu och träffa andra killar som inte är så efterblivna.
first my reality and now my dream
Ja nu har vi iallafall träffats och pratat om allt. Det var verkligen kul att ses igen, men det blev ju såklart jobbigt i slutet när du började prata om att du ville försöka igen. Visste verkligen inte vad jag skulle säga. Alltså ja jag saknar att umgås med dig. Men vi kan ju inte försöka igen när det bara är du som vill. Well.. nog med dessa problem. Nu är det ändå över.
But it feels like i'm falling apart
Du skrev till mig för inte alls så längesen. Någon dag innan midsommar. Jag blev så jävla chockad när ditt namn dök upp på mobilen. "Vad vill han mig?" var det första jag tänkte. Läste vad du skrivit och log. Du hade åkt förbi viksjö när du jobbat, och du sa att du tänkte på mig då. Klart att det blir så. Om jag skulle åka till tullinge så hade jag tänkt på dig med. Jag blev glad att vi kunde prata lite iallafall. Hann skriva ett par glada sms innan det där jobbiga kom upp igen. Då du tar upp det där med att du saknar mig, yadayada.. Vadå? Jag saknar dig med. Men det är inte rättvist att säga det. But I did it anyway. Då började du med att jag ska bestämma hur jag vill ha det, att jag måste göra ngt åt det. Jag vet ju inte ens om jag vill göra någonting åt det! Jag vill vara singel. Vill vara fri. Vill inte känna mig låst. Inte just nu. Men jag saknar det vi hade, för med dig kunde jag vara mig själv. Jag vill att du ska vara lycklig och må bra, och jag tror att du är det utan mig.
The world is not about us anymore
Känslor. Kärlek. Hopp. Tro. Vet inte vart jag ska ta vägen. Men det känns så skönt att bara kunna skriva av allt någonstans. Så att man senare i livet kan läsa om sina känslor. Jag ångrar absolut inte valet jag tog, gjort är gjort. Men ibland undrar jag hur det skulle varit ifall det fortfarande var vi. Skulle det fungerat mellan oss? Jag saknar ju dig, men jag ve att vi inte kan vara vänner. But that's life I guess, and now you're just somebody that I used to know. Din favorit låt. Vi lyssnade jämt på den. Nu när den kommer på radion tänker jag på dig direkt, för det var din låt. Jag undrar om du tänker på mig så fort du hör någon one direction låt. Kanske, kanske inte. Vad vet jag? Vi pratar ju inte längre.. Jag vill ha dig som vän, men frågan är om jag någonsin kommer att få ha dig som de?
I heard you were a player
Now and then i think of when we were together
Ibland händer det att du dyker upp i mitt huvud även fast jag inte vill. Har försökt sluta tänka på dig, men det går inte. Jag hatar det jag gjort mot dig, att bara låtit dig gå och vänta på svar i en månad. Fast egentligen sa jag till dig redan för en månad sen att jag ville vara singel och ville att du skulle gå vidare. Jag vet att det är svårt, det sa du själv, men du måste göra det för din egen skull. Så att du glömmer mig. Jag vill att vi ska va vänner och kunna umgås, men förstår och respekterar när du säger att det inte kommer att fungera. Ibland kan jag sakna dig riktigt mycket och då vill jag bara ta upp mobilen och säga att jag ångrat mig. Men det är inte rättvist mot dig. Jag gjorde det här för din skull också, för du förtjänar fan någon bättre och nu ska jag låta dig hitta henne.
Call me maybe
